Warning: Undefined array key "HTTP_ACCEPT_LANGUAGE" in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 29

Warning: Undefined variable $lang in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 38
Bibeln på ett år | ❷ Nya Testamentet
Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Nya Testamentet - fredag 13/3

Luk 1:1-25

LUKASEVANGELIET
[Introduktion: Lukas var en välutbildad läkare, se Kol 4:14. Han träffade aldrig Jesus, men gjorde efterforskningar som resulterade i Lukasevangeliet. Stort fokus läggs på hur evangeliet är till för alla folk, inte bara judarna. Lukas är också noga att använda sig av principen "varannan damernas". Genomgående när han berättar om helanden, liknelser och händelser växlar huvudpersonen mellan en man och en kvinna. Ett effektivt litterärt skrivsätt som betonar att Jesus inte gör skillnad mellan män och kvinnor.
    Några exempel: En man och Petrus svärmor botas, se Luk 4:33-40; en officers tjänare och en änkas son botas, se Luk 7:1-15; Jairus och en kvinna kommer till Jesus, se Luk 8:40-56; en krokryggig kvinna och en man med vatten i kroppen botas, se Luk 13:1-6; 14:1-4; liknelse med en man som sår och en kvinna som bakar, se Luk 13:19, 21; liknelse där en man har 100 får och en kvinna 10 mynt, se Luk 15:4-10; liknelse där en änka och två män ber, se Luk 18:1-14.
    Detta är det längsta av de fyra evangelierna och det enda som också har en uppföljare, Apostlagärningarna, som handlar om den första församlingen.

Genre: Evangelium.

Skrivet: Omkring 58–64 e.Kr. Boken skrevs före Apostlagärningarna som är skriven tidigast kring Paulus frigivning 62 f.Kr., se Apg 28:30.

Tidsperiod: Omkring 6 f.Kr. – 30/33 e.Kr.. Jesu födelse fram till hans död och uppståndelse.

Författare: Enligt tidig tradition Lukas.
Han reste tillsammans med Paulus på flera av hans missionsresor. I Apg 16:10 börjar en sektion där han skriver "vi", vilket indikerar att Lukas är med. Det är troligt att Lukas var bosatt i Filippi eftersom stycket mellan Apg 17 och 20:15 inte längre är i "vi-form". Lukas kan ha varit en icke-jude, se Kol 4:11-14; i så fall är han den enda hedning som finns med bland Bibelns författare.]




Evangelistens förord
1Det är ett välkänt faktum att många redan har skildrat (skrivit om) de stora händelser som har ägt rum ibland oss, 2precis som det har berättats för oss av dem som från början [av Jesu tjänst] var ögonvittnen och blev Ordets tjänare. 3Efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början, har jag beslutat mig för att på ett detaljerat och strukturerat sätt skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos [som betyder "den som älskar Gud" eller "älskad av Gud"], 4så att du kan få fullständig visshet i (känna dig säker, inte behöva tvivla på) det som du blivit undervisad [genom muntlig tradition].

[Lukas vill vara tydlig med att han inte kommer att lansera några nya idéer, utan bara sammanställa och klargöra vad andra redan skrivit och den muntliga tradition som fanns om Jesus. En av källorna var troligen Markusevangeliet och kanske även Matteusevangeliet. Lukas uttrycker sin tacksamhet för det som redan skrivits, men ser ett behov att på nytt redogöra om Jesu liv för att hjälpa Theofilos och sina hednakristna vänner att förstå evangeliet. Dessa första fyra verser är en enda lång väl strukturerad mening i grekiskan.]

Johannes Döparen och Jesu barndom (1:5-2:52)

Ett äldre par får barn på ett mirakulöst sätt!

På Israelmuseet i Jerusalem finns en stor utomhusmodell över Jerusalem som det såg ut på Jesu tid i skala 1:50. Templet sett från öster.

5Under kung Herodes regeringstid i Judéen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet.

[Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se 1 Krön 24:10; Neh 12:17. På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]

6Sakarias och Elisabet var båda rättfärdiga inför Gud och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
     8En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 9hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

[Rökelsen rengjordes och tändes två gånger per dag. Inför morgon och kväll skedde fyra lottningar där prästerna tilldelades olika uppdrag. Den tredje lotten, att tända rökelsealtaret, var ett hedersamt uppdrag som en präst bara blev tilldelad en gång under sin livstid. Under en av de två veckor på året då Sakarias avdelning har hand om offren, blir han nu den som ska gå in i det heliga och utföra denna syssla.]

10Allt folket stod utanför och bad vid timmen för rökoffret.

Helgedomen bestod av två rum, det allra heligaste och det heliga. Troligtvis står ängeln mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken.

11Då visade sig för honom en Herrens ängel som stod till höger om rökelsealtaret. [Att det är den högra sidan indikerar att det är ett positivt budskap om favör, se Matt 25:33. Mest troligt är att ängeln stod på den högra sidan sett från insidan, alltså mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken, se Heb 9:1-5.] 12Sakarias blev mycket oroad vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
    för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
    och du ska ge honom namnet Johannes.

[Det svenska namnet Johannes kommer från det hebreiska Jochanan, som i sin tur är en kortform av Jehochanan. Namnet är sammansatt av Guds namn (hebr. Jahve) och ordet för nåd (hebr. chanan). Betydelsen är ´Gud har förbarmat sig´ eller ´Herren är nådig´.]

14Du ska bli innerligt glad, ja,
    och många ska jubla i glädje över hans födelse,
     15för han ska bli stor inför Herren.
Han ska inte dricka vin och starka drycker,
    och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.

16Många av Israels söner (barn) ska han vända om till Herren, deras Gud.
17Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att
    'vända fädernas hjärtan till barnen' [Mal 3:1; 4:5]
och de olydiga till de rättfärdigas insikt (förstånd),
    så att Herren får ett förberett folk."
18Sakarias sa till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen." 19Ängeln svarade honom och sa: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap. 20Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne."

[Ängelns namn, Gabriel, betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se Dan 8:16. Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se Luk 1:26. Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som om Sakarias även blev döv, se Luk 1:26. Sakarias bad om ett tecken i vers 18 och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även Hes 3:26 där stumhet kan vara ett tecken.]

21Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. [Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.] 22När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem.

[Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se 4 Mos 6:24-26. I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt.]

De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum. 23När tiden för hans tjänstgöring var över [efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judéen, se vers 39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]

24Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sa till sig själv: 25"Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor."

[Utifrån ängelns budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se vers 15, något som behövde förberedas i bön och avskildhet.]






Igår

Planer

Stäng  


Nya Testamentet med Svenska Kärnbibelns översättning