Warning: Undefined array key "HTTP_ACCEPT_LANGUAGE" in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 29

Warning: Undefined variable $lang in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 38
Bibeln på ett år | ❸ Helbibel
Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 18/4

Jos 16:1-18:28, Ps 87:1-7, Ords 13:11, Luk 19:1-27


Jos 16:1-18:28

Rakels son Josef
1[I detta stycke handlar det om Rakels son Josef, och hans söners arv. Det hör ihop med Benjamin i Jos 18:11-28.]

Och lotten för Josefs söner gick ut från Jordan vid Jeriko, vid Jerikos vatten i öster och gick upp från Jeriko genom bergsbygden till öknen, till Betel. 2Och den gick ut från Betel-Loza och passerade utefter gränsen mot arkiterna till Atarot, 3och den gick ner västerut till gränsen mot jafliterna till gränsen mot Beit-Choron, den nedre, till Gezer [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem] och går därifrån till havet. 4Och Josefs söner, Manasse och Efraim tog sitt arv.

Efraim
5Och gränsen för Efraims söner efter deras familjer var denna. Gränsen för arvet österut var Atrot-Adar till Beit-Choron den övre, 6och gränsen går västerut, Michmetat är i norr och gränsen vänder österut till Taanat-Shilo och passerar utmed det öster om Janocha, 7och den går ner från Janocha till Atarot och till Naara och når till Jeriko och går ut till Jordan. 8Från Tappoach går gränsen västerut till bäcken Kana, och därifrån går den ut till havet. Detta är arvet för Efraims söners stam efter deras familjer, 9tillsammans med städerna som var avskilda för Efraims söner i mitten av arvet för Manasses söner, alla städer med sina byar. 10Men de drev inte ut kanaanéerna som bodde i Gezer utan kanaanéerna bor mitt i Efraim till denna dag och blev tjänare för att utföra det tunga arbetet.

Manasse
1Och detta är lotten för Manasses stam, för han var Josefs förstfödde, liksom Machir var Manasses förstfödde [1 Mos 50:23; 4 Mos 26:29], Gileads far – eftersom han var en stridsman [4 Mos 32:39] – så hade han Gilead och Bashan. 2Och lotten för resten av Manasses söner efter deras familjer var för Aviezers söner och för Cheleks söner och för Asriels söner och för Shechems söner och för Chefers söner och för Shemidas söner, dessa var Manasses söner, Josefs son, efter deras familjer.
     3Men Tselofechad, Chefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner, utan döttrar [4 Mos 26:33; 4 Mos 27:1] och detta är namnen på hans [fem] döttrar: Machlah och Noah, Choglah, Milkah och Tirtsah. 4Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sa: "Herren (Jahve) befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder." Därför, efter Herrens (Jahves) befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder. 5Och tio delar föll på Manasse vid sidan om Gileads land och Bashan som är på andra sidan Jordan, 6eftersom Manasses döttrar hade ett arv bland hans söner och Gilead tillhörde resten av Manasses söner.

7Och Manasses gräns började från Asher, Michmetat som är framför Shechem [nuvarande Nabulus i Samarien, se 1 Mos 12:6] och gränsen gick till höger till Ein-Tappoach. 8Tappoach land tillhörde Manasse men Tappoach på gränsen till Manasse tillhörde Efraims söner. 9Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet). 10Söderut är Efraims och norrut är Manasses och havet är hans gräns och den sträcker sig till Asher i norr och till Isaskar i öster.
     11På Isaskars och Ashers områden fick Manasse:
    Beit-Shean med omkringliggande orter (ordagrant: hennes döttrar),
    Jivleam med omkringliggande orter (ordagrant: hennes döttrar),
    invånarna i Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Ein-Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Tanak med omkringliggande städer,
    invånarna i Megiddo med omkringliggande orter (ordagrant: hennes döttrar),
    tre (den tredje) Naphot (höjd, bergsbygd).

[De två sista orden i versen är ordagrant "tre Naphot". Naphot är hebreiska för "kulle" eller "bergsbygd". Det är en kommentar som antingen kan syfta på Dor (den tredje staden i listan) och att den har ett alternativt namn "Naphot Dor", som t.ex. i Jos 11:2. Eller så syftar det på geografin på de tre sista städerna som ligger i bergsbygden, "de tre bergsstäderna", och är då bara en avslutande kommentar.]

12Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kanaanéerna var beslutna att bo i detta land. 13Och det hände när Israels söner hade blivit starka (vuxit sig stora, blivit många) att de satte kanaanéerna att göra hårt arbete, men de drev inte ut dem fullständigt.
     14Och Josefs söner talade till Josua och sa: "Varför har du gett mig en lott och en del som arv? Se, jag är ett stort folk för så mycket har Herren (Jahve) välsignat mig." 15Och Josua sa till dem: "Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsbygd är för trångt för dig." [Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten.]
     16Och Josefs söner sa: "Bergsbygden är inte tillräckligt för oss och alla kanaanéerna som bor i landets dal har vagnar av järn, både de som är i Beit-Shean och dess byar och de som är i Jizreels dal."
     17Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sa: "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott, 18men bergsbygden ska vara ditt, för fast det är en skog ska du hugga ner den och förtjänsten därav ska vara din, för du ska driva ut kanaanéerna fast de har vagnar av järn och fast de är starka."

Fördelning kring Shilo – 7 stammar
1[Detta är det kiastiska centrumet i kapitel 13-24.]

Och hela Israels söners församling samlade ihop sig tillsammans i Shilo och satte upp mötestältet där och landet var underkuvat framför dem. 2Bland Israels söner återstod sju stammar som ännu inte fått sitt arv.
     3Och Josua sa till Israels söner: "Hur länge ska ni underlåta (dra ut på) att gå och besitta landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er? 4Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig. 5Och de ska dela det i sju delar, Juda ska vistas inom sina gränser i söder och Josefs hus ska vistas inom sina gränser i norr. 6Och ni ska beskriva landet i dess sju delar och föra hit beskrivningen till mig och jag ska kasta lott för er inför Herren vår Gud (Jahve Elohim). 7Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav dem."
     8Och männen steg upp och gick, och Josua befallde dem som gick för att beskriva landet och sa: "Gå och vandra genom landet och beskriv det och kom tillbaka till mig och jag ska kasta lott för er här inför Herrens (Jahves) ansikte i Shilo." 9Och männen gick och passerade genom landet och beskrev det med städerna i sju delar i en bok och de kom tillbaka till Josua, till lägret i Shilo. 10Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herrens (Jahves) ansikte, och där delade Josua upp landet till Israels söner efter deras avdelningar.

Rakels son Benjamin
11[Benjamins område är det som beskrivs mest detaljerat i 18 verser. Det har troligtvis att göra med dess placering mellan Juda i söder och Josef (dvs. Efraim) i norr.]

Och lotten föll på Benjamins söners stam efter deras familjer, och deras arv var mellan Juda söner och Josefs söner.

Norra gräns
12Och deras gräns på den norra sidan var från Jordan och gränsen gick upp till sidan av Jeriko i norr och gick upp genom bergsbygden västerut, och därifrån gick den till Beit-Avens öken. 13Och gränsen passerade därifrån till Loz, till sidan av Loz, det är Betel söderut, och gränsen gick ner till Atrot-Adar vid bergen som ligger söder om Beit-Choron, det nedre. [Samma som Josefs stammars södra gräns, se Jos 16:1-4]

Västra gräns
14Och gränsen drogs och vände på den västra sidan söderut från bergen som ligger framför Beit-Choron söderut och går ut därifrån vid Kirjat-Baal, samma som Kirjat-Jearim, en av Juda söners städer, detta var den västra sidan.

Södra gräns
15Och den södra sidan var från den yttersta delen av Kirjat-Jearim och gränsen gick västerut och kom till Neftoachs vattenkälla. 16Och gränsen gick ner till den yttersta delen av bergen som ligger framför Hinnoms söners dal, som är i Refaims dal norrut, och den gick ner från Hinnoms dal till sidan av jevusiterna söderut och gick ner till Ein-Rogel. 17Och den drogs i norr och gick ut vid Ein-Shemesh och gick till Geliot som är mitt emot Adumims sluttning och gick ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18Och den gick utefter sidan mittemot Arava norrut och gick ner till Arava. 19Och gränsen gick utefter sidan av Beit-Chogla norrut och gränsen gick vid den norra viken (ordagrant: tungan) av Salthavet (Döda havet) vid den södra änden av Jordan. Detta är den södra gränsen.

Östra gräns
20Och Jordan var gränsen på dess östra sida. Detta var Benjamins söners arv med dess gränser runtom efter deras familjer.

Städer
21Benjamins söners stammars städer var, efter deras familjer [12 städer i öster]:
Jeriko
och Beit-Chogla
och Emek-Ketsits
22och Beit-Arava
och Tsemaraim
och Betel
23och Avim
och Para
och Ofra
24och Kfar-Amona
och Ofni och Geva.
Tolv städer med sina byar.

25[14 städer i väster:]
Givon
och Rama
och Beerot
26och Mitspeh [vakttorn – en militär utpost]
och Kefira
och Motsa
27och Rekem
och Jirpeel
och Tarala
28och Tsela, Elef
och Jevosi, det är Jerusalem,
Giva [senare blir detta Sauls hemstad]
och Kirjat.
Fjorton städer med sina byar. Detta är Benjamins söners arv efter deras familjer.

Ps 87:1-7

Psalm 87 – Guds stad Sion

En sång som prisar Sion som Guds stad där han bor. Jerusalem är alla nationers ursprung, och profetiskt den plats där Gud en dag ska bo, se Upp 22:1-5.

Författare: Korachs söner

Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Flera ord och uttryck är inte helt enkla och kan ha olika betydelser. Ordet selah förekommer två gånger (vers 3 och 6) och delar upp psalmen i tre delar:

1. Prisa Sion, vers 1b-3
2. Sion – nationernas vagga, vers 4-6
3. Källan till lovsång, vers 7

1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Korachs söner, en sång.
-
Hans grund (grundvalar) finns i de heliga bergen.
     2Herren (Jahve) älskar Sions [Jerusalems] portar
    mer än alla Jakobs boningar.
3Förunderliga, underbara och härliga ting är talade om dig,
    du Guds (Elohims) stad.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4"Jag ska nämna Rahav ['den arrogante'; Egypten i väster, se Jes 30:7] och Babylon [i öster]
    bland dem som känner mig.
Se, Filistéen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten],
    [och de säger:] denne är född där."

[Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filistéen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen "denne är född där" kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller en hedning, som ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.]
5Men om Sion [tempelberget i Jerusalem] ska det bli sagt:
    "Den och den mannen föddes i henne
    och den allra Högste (Elion) själv har grundat henne."
6Herren (Jahve) ska räkna i folkets mantalslängder:
    "Denne är född där." [Samma fras som i vers 4]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

7Under sång och dans
    – alla mina källor (till glädje) är i dig.

[Sista versen målar upp en bild av fest och glädje. Källor beskriver också glädje, se Ps 46:5; Jer 2:13; Hes 47; Upp 22:1-5. Sista ordet "i dig" kan syfta på Gud eller Sion. Utifrån sammanhanget så verkar betydelsen vara att alla nationer har sitt ursprung i Jerusalem – staden där Gud bor.]

Ords 13:11

11Rikedom vunnen snabbt (genom fåfänglighet; utan substans – hebr. hevel) försvinner bort (minskar; blir inget kvar),
    men den som samlar efter hand (arbetar med händerna; samlar lite i taget) ska få mycket [öka sin rikedom].

Luk 19:1-27

Sackeus får möta Jesus
1Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackeus som var chef vid tullen (ansvarade för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten), och han var rik.

[Sackeus är ett hebreiskt namn som betyder "ren" och "rättfärdig". Han var alltså en jude som arbetade för den romerska staten och ansågs därför vara en förrädare bland sitt eget folk. Jeriko var en viktig handelsstad som producerade balsam vilket genererade stora skatteintäkter för den regionen. Som chef för det skattekontoret var Sackeus mycket förmögen.]

Illustration av den skotske konstnären William Hole (1846-1917).

3Sackeus ville se vem Jesus var men kunde inte på grund av folkskaran, eftersom han var liten till växten. [Ibland kan människorna kring Jesus skymma honom.] 4Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
     5När Jesus kom till det stället, såg han upp och sa till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten)." 6Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Men när folket såg det mumlade de förargat: "Han har tagit in (både för att äta och sova över) hos en syndare (en som medvetet och vanemässigt syndar)."
     8Men Sackeus stod där och sa till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se 2 Mos 22:1. Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se 4 Mos 5:6-7. Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
     9Jesus sa till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son, 10för Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om de tio silvermynten
11[Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se Luk 18:1, 9. Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i Matt 25:14-30, men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.]

När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse. Eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle bli synligt (ta form) omedelbart, 12sa han:
"En man av förnäm släkt (född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike (bli kung och få auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka.

[Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se vers 14. För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.]

13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio silvermynt. [De fick ett mynt var: det näst högsta grekiska myntet "mina", vilket är hundra denarer och motsvarade fyra månadslöner för en arbetare – en förhållandevis ganska liten summa för att se om de var trogna i det lilla, se vers 17.] Han sa till dem: 'Förvalta dessa (köp och sälj, investera dem) tills jag kommer tillbaka.' 14Men hans landsmän hatade honom och skickade ett sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha denne man som kung över oss. 15När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].

16Den förste kom fram och sa: 'Herre, ditt silvermynt (mina) har genererat (inbringat) tio silvermynt (mina).' [1 000 % avkastning] 17Kungen svarade honom: 'Bra gjort, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen (trofast) i något mycket litet, ska du ha ansvar för tio städer.'

[Ett ovanligt grekiskt ord används för "genererat" här och är inte samma som "gett" i vers 18. Ordagrant kan det översättas "har arbetat vid sidan om" originalsumman.]

18Sedan kom den andre och sa: 'Herre, ditt silvermynt har gett fem silvermynt.' [500 % avkastning] 19Kungen svarade honom: 'Du ska ansvara över fem städer.'

[Kungen är inte främst ute efter avkastningen, snarare är det troheten och trofastheten som är det viktiga och avgörande.]

20En annan tjänare kom fram och sa: 'Herre, se här är ditt mynt. Jag har lagt undan (förvarat) det i en svetthandduk (linneduk). 21Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in [på banken], och skördar det du inte sått.'

[Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se vers 17 och 19. Ordet "svetthandduk" kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se Joh 11:44; 20:7.]

22Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se vers 12] sa till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. 23Varför satte du då inte in mitt silvermynt på banken? Då hade jag fått igen det med ränta när jag kom hem.' [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
     24Till dem som stod bredvid sa han: 'Ta ifrån honom silvermyntet och ge det till honom som har tio silvermynt.'
     25De sa till honom: 'Han har ju redan tio silvermynt.'
     26Han svarade: 'Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. 27Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.' "
[Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden Nisan då tre av vårhögtiderna firas. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns rubriker utgår ifrån de judiska dagarna för högtiderna år 30 e.Kr. Detta år sammanfaller den tredje dagen i det osyrade brödets högtid med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. För en översikt av dagarna se Mark 11.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel