Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 20/4

Jos 21:1-22:20, Ps 89:1-13, Ords 13:15-16, Luk 20:1-26

Jos 21:1-22:20

Leviternas städer
¹Ledarna för fädernas hus av Levi stam kom nära prästen Elazar och Josua, Nuns son, och ledarna för fädernas hus av Israels söner, ²och de talade till dem i Shilo i Kanaans land och sa: "Herren (Jahve) befallde genom Moses hand att ge oss städer att bo i med öppet land runtomkring för vår boskap." ³Och Israels söner gav till dem av sitt arv i enlighet med Herrens (Jahves) befallning, dessa städer med öppet land runtom dem.
     ⁴Och lotten föll för kehatiternas familjer, prästen Arons söner som var leviter, och lotten föll på Juda stam och på Simeons stam och på Benjamins stam, 13 städer. ⁵Och resten av Kehats söner fick genom lotten till sina familjer från Efraims stam och från Dans stam och från halva Manasse stam – tio städer. ⁶Och Gershons söner fick genom lotten till sina familjer från Isaskars stam och från Ashers stam och från Naftali stam och från halva Manasse stam i Bashan – tretton städer. ⁷Meraris söner efter deras familjer fick från Rubens stam och från Gads stam och från Zevoluns stam – tolv städer. ⁸Och Israels söner gav genom lotten dessa städer till leviterna med öppet land runtom dem, som Herren (Jahve) befallt genom Moses hand.

⁹Och de gav från Juda söners stam och från Simeons söners stam dessa städer som är namngivna. ¹⁰Och de var till Arons söner av kehatiternas familj som var Levi söner, för den första lotten var deras.
     ¹¹Och de gav dem Kirjat-Arba, det Arba som var Anaks fars, samma som Hebron (hebr. Chevron), i Juda bergsland med den öppna marken runtom. ¹²Men stadens fält och dess byar gav de till Kaleb, Jefunnes son, som hans besittning.
     ¹³Och till översteprästen Aron gav de Hebron med dess öppna land runtom, fristaden för en mandråpare, och Livna med den öppna marken runtom, ¹⁴och Jatir med den öppna marken runtom, och Eshtemoa med den öppna marken runtom, ¹⁵och Cholon med den öppna marken runtom, och Devir med den öppna marken runtom, ¹⁶och Ajin med den öppna marken runtom, och Juta med den öppna marken runtom, och Beit-Shemesh med den öppna marken runtom – nio städer från två stammar.
     ¹⁷Och från Benjamins stam, Givon med den öppna marken runtom, Geva med den öppna marken runtom, ¹⁸Anatot med den öppna marken runtom, och Almon med den öppna marken runtom – fyra städer.
     ¹⁹Alla översteprästen Arons söners städer var tretton städer med den öppna marken runtom.

²⁰Och Kehats söners familjer, leviterna, Kehats övriga söner, fick sina städer genom lotten från Efraims stam.
     ²¹Och de gav dem Shechem med den öppna marken runtom i Efraims bergsbygd, fristaden för en mandråpare, och Gezer [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem] med den öppna marken runtom, ²²och Kivtsaim med den öppna marken runtom, och Beit-Choron med den öppna marken runtom – fyra städer.
     ²³Och från Dans stam, Elteki med den öppna marken runtom, Gibbeton med den öppna marken runtom, ²⁴Ajalon med den öppna marken runtom, Gat-Rimmon med den öppna marken runtom – 4 städer.
     ²⁵Och från halva Manasse stam, Tanach med den öppna marken runtom, Gat-Rimmon med den öppna marken runtom – 2 städer.
     ²⁶Alla städer till resten av kehatiternas söner var 10 med den öppna marken runtom.

²⁷Och till Gershons söner av leviternas familjer, från halva Manasse stam gav de Golan i Bashan med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Beeshtera med den öppna marken runtom – två städer. ²⁸Och från Isaskars stam Kishion med den öppna marken runtom, Dovrat med den öppna marken runtom, ²⁹Jarmot med den öppna marken runtom, Ein-Ganim med den öppna marken runtom – fyra städer. ³⁰Och från Ashers stam, Mishal med den öppna marken runtom, Avdon med den öppna marken runtom, ³¹Chelkat med den öppna marken runtom, och Rechov med den öppna marken runtom – fyra städer. ³²Och från Naftali stam, Kedesh i Galileen med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Chamot-Dor med den öppna marken runtom, och Kartan med den öppna marken runtom – tre städer. ³³Alla gershoniternas städer efter sina familjer var tretton, med den öppna marken runtom.
     ³⁴Och till Meraris söners familjer, resten av leviterna från Zevoluns stam, Jokneam med den öppna marken runtom, Karta med den öppna marken runtom, ³⁵Dimna med den öppna marken runtom, Nahalal med den öppna marken runtom – fyra städer.
     ³⁶Och från Rubens stam Betser med den öppna marken runtom, och Jahats med den öppna marken runtom, ³⁷Kedemot med den öppna marken runtom, och Mejfaat med den öppna marken runtom – fyra städer.

[Vers 36-37 saknas i den Hebreiska Masoriska texten. Texten finns dock bevarad i en kortare version i några hebreiska handskrifter och i den grekiska översättningen Septuaginta. I 1 Krön 6:78-79 återfinns en snarlik uppräkning.]

³⁸Och från Gads stam, Ramot i Gilead med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Machanajim med den öppna marken runtom, ³⁹Cheshbon med den öppna marken runtom, Jaazer med den öppna marken runtom – totalt fyra städer. ⁴⁰Alla dessa var Meraris söners städer efter deras familjer, från resten av Levis familjer, och deras lott var tolv städer. ⁴¹Alla leviternas städer, 48 städer med den öppna marken runtom, mitt i Israels söners besittningar, ⁴²dessa städer, var och en med den öppna marken runtom, så ska det vara med alla städerna.

⁴³Så gav Herren (Jahve) Israel hela landet som han hade lovat (gett sin ed) till deras fäder och de besatte det och bodde där. ⁴⁴Och Herren (Jahve) gav dem vila runtom i enlighet med allt som han lovat (gett sin ed) till deras fäder, och inte en enda man av alla deras fiender var emot dem, för Herren (Jahve) gav alla deras fiender i deras hand. ⁴⁵Det saknades ingenting av alla goda ting som Herren (Jahve) hade talat till Israels hus. Allt skedde (kom till dem).

Uppdelning av landet öster om Jordan
¹Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam ²och sa till dem: "Ni har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) allt som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er, ³ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahve Elohim) befallt er. ⁴Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan. ⁵Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och undervisningen (hebr. Torah) som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt (hebr. tsavah) er, att älska Herren er Gud (Jahve Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person)." [5 Mos 6:5]
     ⁶Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält. ⁷Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem, ⁸och talade till dem och sa: "Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons (kopparlegering – hebr. Nechoshet) och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder." ⁹Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahves) befallning genom Moses hand. [4 Mos 32:20-24]

¹⁰Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på. ¹¹Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner." ¹²Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
     ¹³Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, ¹⁴och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering). ¹⁵Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sa: ¹⁶"Så säger hela Herrens (Jahves) församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud (Elohim), att denna dag vända bort från att följa Herren (Jahve), när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren (Jahve)? ¹⁷Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens (Jahves) församling, ¹⁸så att ni denna dag måste vända er bort från att följa Herren (Jahve)? Och det kommer att bli när ni idag gör uppror mot Herren (Jahve) att i morgon blir han vred på hela Israels församling. ¹⁹Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare. ²⁰Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd."

Tillbaka upp

Ps 89:1-13

Psalm 89 – Guds löfte till David

Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.

Författare: Ejtan

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2-34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.

¹En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av esraiten Ejtan.

[Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29-31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!]

²Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
³Jag har sagt: "För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.

⁴Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde,
    jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare.
⁵För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå,
    och bygga upp din tron i alla släktled (generationer).
    [Ps 89:2; 72; 78:70-72; 2 Sam 7:11-16; 1 Krön 17:10-14]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
⁶Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), Herre (Jahve),
    och din trofasthet i de heligas församling.
⁷Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahve),
    vem av de mäktigas (guds – hebr. el) söner kan liknas vid Herren (Jahve)?
⁸En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
    och respekterad av alla dem som är omkring honom.
⁹Herre (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
    vem är en sådan mäktig som kan liknas vid dig, Herre (Jah)?
    Och din trofasthet är runt omkring (omsluter) dig.
¹⁰Du regerar över havets stolta svall.
    När dess vågor reser sig, stillar du dem. [Matt 8:26]
¹¹Du krossade Rahav [den Stolte – Leviatan], som någon som är slaktad (dödligt sårad),
    du skingrade dina fiender med din arms styrka.

[Rahav betyder stolt och används ibland som ett symboliskt namn för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Även sjömonstret Leviatan kallas Rahav, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24-25. Det beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14-15; Ps 74:13-14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.]

¹²Dina är himlarna,
    din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
    och allt som finns i den.
¹³Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn.

[Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
Tillbaka upp

Ords 13:15-16
¹⁵Ett gott förstånd (insikt, förståelse) ger favör (nåd, förståelse, gott anseende, uppskattning),
    men vägen för de trolösa (falska, svekfulla) är ständigt svår.

¹⁶Den eftertänksamme (förståndige, vise) agerar med kunskap i allt,
    men en [oresonlig] dåre exponerar öppet sin dårskap.
Tillbaka upp

Luk 20:1-26
12:e nisan (måndag kväll – tisdag eftermiddag)

Jesus undervisar i templet
¹En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade de glada nyheterna (evangeliet), kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste ²och frågade honom: "Säg oss, vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem är det som gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle leda till att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran. Den är en fälla som Jesus lätt genomskådar.]

³Jesus svarade dem: "Jag har också en fråga till er. Säg mig: ⁴Var Johannes dop från himlen eller från människor?"
     ⁵De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sa: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet." ⁷Så de svarade att de inte visste varifrån det kom.
     ⁸Då sa Jesus till dem: "Då talar inte heller jag om vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om vingården
⁹Sedan började han berätta denna liknelse för folket:
"En man planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Mannen arrenderade ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste till ett annat land under en lång tid. ¹⁰När den rätta tiden var inne [för skörd] sände (gr. apostello) han en tjänare [med auktoritet för ett uppdrag] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25. Vinodlarna som arrenderade marken förväntades skicka en viss del av skörden till ägaren som hyra.] Men vinodlarna misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. [Vingården hade antagligen inte gett någon skörd – på samma sätt som Israel var utan frukt.] ¹¹Då skickade (gr. pempo) han en annan tjänare till dem. Även denne slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. ¹²Sedan skickade (gr. pempo) han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
     ¹³Då sa vingårdens herre: 'Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min son – min älskade. [Samma fras som Fadern använder om Sonen, se Matt 3:17]. Honom ska de väl ha respekt för.' ¹⁴Men när vinodlarna fick se honom diskuterade de med varandra (vägde argument för och emot) och sa: 'Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så blir arvet vårt.' ¹⁵Så de körde ut honom från vingården och dödade honom."
[Jesus förklarar liknelsen:] "Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra."
    När de [folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus] hörde detta sa de: "Låt aldrig detta hända!"
     ¹⁷Men han såg på dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i Ps 118:22-23]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten?' [Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
¹⁸Den som faller på den stenen blir krossad,
    men den som stenen faller på blir söndersmulad."

[Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.]
¹⁹De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Fråga 1 (av 3) – Fariséernas fråga om skatt
²⁰De [skriftlärda och översteprästerna, se vers 19] vaktade på Jesus [för att hitta ett tillfälle att snärja honom]. De skickade ut spioner [från två grupperingar, fariséer och herodianer, se Mark 12:13]. De skulle låtsas vara ärliga (rättfärdiga) för att få fast honom för något ord från honom, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. [Man vill få honom att säga något mot den romerska staten för att kunna få honom fälld i en civil rättegång. Judarna hade inte rätt att döma någon till döden; det var bara det romerska styret som kunde göra det.]
     ²¹De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
En denar med kejsar Tiberius (regerade 14-37 e.Kr.) avbildad.
²²Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?"

[Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]

²³Men han genomskådade deras list och sa till dem: ²⁴"Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
     ²⁵Då sa han till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud."

[Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26-27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.
    En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och det andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]

²⁶De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.
Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng