Strofen "Välsigna Herren, min själ!" – som tillhör en av de mest kända i hela Psaltaren – inleder och avslutar Psalm 103. Även Psalm 104 inleds och avslutas på samma sätt ([Ps 104:1, 35]), vilket kopplar ihop de två psalmerna. Psalm 103 är en maning till lovprisning som rör sig utifrån psalmistens perspektiv, vidare till hela Guds folk (vers 6-18) för att till sist riktas till hela skapelsen (vers 19-22).
Författare: David
Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1-2
2. Personlig erfarenhet av Guds nåd, vers 3-8
3. Gemensam erfarenhet av Guds nåd, vers 9-16
4. Guds nåd mot mänskligheten, vers 17-19
5. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 20-22
1Av (för) David.
Välsigna Herren
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...
[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
2Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (hela min varelse),
och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].
[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]
Personlig erfarenhet av Guds nåd
3Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
som helar alla dina sjukdomar (brister),
4som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),
5som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen.
[Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adiy har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se [Ps 32:9]). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]
6Herren (Jahve) gör det som är rätt,
han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
7Han visade sina vägar för Mose [[2 Mos 34:5-7]],
sina gärningar för Israels folk.
[Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
8Herren (Jahve) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast och trogen sina löften].
[Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]
Gemensam erfarenhet av Guds nåd
9Han går inte ständigt till rätta,
och behåller inte sin vrede för evigt.
[[Ps 86:15; 145:8-9; 2 Mos 34:6-7; Neh 9:17, 31; Joel 2:13; Jona 4:2]]
10Han behandlar oss inte efter våra synder (felsteg),
och ger inte igen för den skuld vi förtjänar [verkställer inte domen mot oss].
11För lika höga som himlarna är över jorden,
lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
som fruktar (vördar) [tillber] honom. [[Ords 1:7]]
12Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång och omätbar sträcka],
lika långt förvisar han (har han flyttat) våra upproriska överträdelser från oss.
13Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,
så förbarmar sig Herren (Jahve) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.
14För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
[[1 Mos 2:7; 3:19; Job 4:19; 10:9; 34:15; Pred 3:20; 12:7]]
15Människans dagar är som gräset [[Ps 90:5-6; Jes 51:12]],
som en blomma på fältet blomstrar hon.
16Vinden drar förbi över den och den är borta,
dess plats är inte längre känd.
Guds nåd mot hela mänskligheten
17Men Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
över dem som fruktar (vördar) honom,
och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
18För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].
19Herren (Jahve) har rest sin tron i himlarna [[Matt 6:9]],
och hans kungarike råder över allt. [[Ps 93:1; 96:10; 99:1]]
Välsigna Herren
20Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
21Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
alla hans härar (alla änglar),
alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
22Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
alla hans verk,
överallt (på alla områden) i hans välde.
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Ords 14:17-19
17Den som är hetlevrad handlar dåraktigt,
en man som har onda planer är hatad.
Krönt med kunskap
18De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap),
men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).
19Ondskan måste böja sig inför det goda,
och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
Joh 2:1-25
Dag 5 och 6 – vandringen till Kana
[Jesus och lärjungarna går den två dagar långa vandringen från Jordandalen till Galileen. Kana var en oansenlig mindre stad strax norr om Nasaret.]
Dag 7 – bröllopet i Kana där det första tecknet sker
1På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var [redan] där. 2Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet.
[Uttrycket "tredje dagen" syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I [Joh 1:19-51] har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den "första veckan" med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket "den tredje dagen" också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger "det var gott" två gånger, se [1 Mos 1:9-13]. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt.
En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se [Joh 21:2].
Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se [Joh 4:46].]
3När vinet tog slut sa Jesu mor till Jesus: "De har inget vin." [Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, och om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.]
4Jesus sa till henne: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit."
5Hans mor sa till tjänarna: "Vad han än säger, gör det." 6Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde två till tre bat-mått (gr. metretes). [Ett bat-mått motsvarar 36-40 liter. Varje kärl rymde 70-120 liter och totalt i alla sex kärl var det 400-700 liter!]
7Jesus sa till tjänarna: "Fyll upp krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. [Totalt omkring 400-700 liter vin.] 8Sedan sa han till dem: "Ös nu upp och ta det till bröllopsvärden (den som ansvarar för festen)", och de gjorde det.
9Bröllopsvärden smakade på vattnet som nu hade blivit till vin. Han visste inte varifrån det kom, men det gjorde tjänarna som öst upp vattnet. Då kallade han på brudgummen 10och sa till honom: "Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!" [I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.]
11Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom.
[Det grekiska ordet för tecken, semeion, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet!
- Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se
[2 Mos 7:20]. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se
[Matt 5:17] - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär.
- Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut.
- Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga.
Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.]
Templet rensas
12Efter detta [bröllopet], gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar. 13[Det var vår och] Judarnas påskhögtid (pesach) närmade sig. Jesus gick upp till Jerusalem. 14I templet [tempelförgården] såg (upptäckte, fann) han dem som satt och sålde oxar, får och duvor, och andra som växlade valutor.
[De flesta romerska mynten hade en bild av kejsaren inpräntat. Dessa mynt ansågs inte rena och mot höga avgifter växlades de in till godkända judiska eller feniciska mynt utan avgudabilder.]
15Då gjorde han en piska av repstumpar [antagligen från tömmar och tyglar från oxarna] och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. 16Till dem som sålde duvor sa han: "Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats." 17Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet [[Ps 69:10]]: "Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus."
18Då tog judarna [de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sa: "Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?"
19Jesus svarade: "Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar."
20Då sa judarna: "Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?" 21Men templet (den plats där Gud bor) han talade om var hans kropp.
[Det första templet byggdes 953 f.Kr. av Salomo. Det förstördes av babylonierna 586 f.Kr. då judarna fördes bort i fångenskap. Sjuttio år senare byggdes det andra templet. Herodes den store påbörjade en omfattande renovering och expandering 19 f.Kr. När Jesus nu besökte templet hade arbetet pågått i 46 år, men det blev inte klart förrän 63 e.Kr, bara sju år innan templet förstördes 70 e.Kr.
Dessa tre verser använder det grekiska ordet naos för tempel. Det syftar på den platsen där Gud bor. I templet var det den innersta gården och det allra heligaste, men Jesus använder också ordet om sig själv – Jesus är Guds Son.]
22När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
23Under påskhögtiden [som pågick under åtta dagar] i Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro på [och följa] honom när de såg de tecken (mirakler, under) han gjorde. 24Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem [på samma sätt som han gjorde med sina lärjungar från Galileen], eftersom han kände dem alla. [Jesus såg igenom denna kortvariga ytliga tro som bara berodde på de tecken han gjorde. Det är när tron prövas den kan visa sig vara äkta, se [1 Tim 3:6, 10].] 25Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se [1 Sam 16:7].]