Helbibel - tisdag 25/5
2 Sam 7:1-8:18,
Ps 119:33-48,
Ords 15:33,
Joh 14:15-31
2 Sam 7:1-8:18
Guds löfte till David 1[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både Davids och Salomos regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se [2 Krön 9:29]. Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se [4 Mos 12:10].]
När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring, 2sa han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se [2 Sam 5:11]], medan Guds ark bor i ett tält."
3Natan sa till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahve) är med dig."
Ett löfte om ett evigt hus
4[Davids intentioner är goda. Han ser sitt eget vackra hus och har just fört in arken till Jerusalem, se [2 Sam 6]. Profeten Natan svarar på en gång, utan att rådfråga Herren och ger ett första svar baserat på vad som verkar bra. Det visar sig dock att Gud har andra planer. David hade "spillt mycket blod och fört många krig", se [1 Krön 22:7]. Templet skulle byggas, men just nu var det inte Guds tid.
Följande stycke är ett av de starkaste profetiska orden i hela GT. Stycket består av 197 ord och är det längsta ordet från Herren sedan Mose dagar då han talade på Sinai berg.]
Den natten kom ett ord från Herren (Jahve) till Natan som sa:
5"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren:
Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
6Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 7Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
8Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Jave Sebaot):
Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren,
till att bli furste över mitt folk Israel.
9Jag har varit med dig på alla dina vägar
och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
som de största namnen på jorden.
10Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
11sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.
Och nu berättar Herren (Jahve) för dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig. 12När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling [Salomo ([1 Kung 1:30]), men även Messias – Davids Son, se [Matt 1:1; Luk 1:32]] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 13Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.
14Jag ska vara hans far
och han ska vara min son. [Citeras om Messias i [Heb 1:5]]
Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn. 15Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. [[Ps 89:34-36]] 16Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid."
17Natan talade till David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
Davids bön
18[David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till mötestältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.]
Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahves) ansikte. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sa [frågade bedjande till Gud]:
"Vem är jag, Herre (Adonaj), Herre (Jahve),
och vad är mitt hus (min familj, släkt),
att du har fört mig ända hit [en enkel herdepojke till att bli kung över Israel]?
19Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre (Adonaj), Herre (Jahve). Även om framtiden för din tjänares hus [har du talat], detta är undervisning (hebr. torah) för människan, Herre (Adonaj), Herre (Jahve). [Människan är ordagrant hebr. Adam och kan syfta på löftet om en Frälsare i [1 Mos 3:15].]
20Vad mer kan David tala till dig?
[Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu till sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet 'känner' kan också översättas 'du har behandlat mig på ett speciellt sätt'.]
Du känner din tjänare, Herre (Adonaj), Herre (Jahve). [[Ps 94:11; 139:1]] 21Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
22Därför [tack vare löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre (Adonaj) Herre (Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
23Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [[1 Mos 12:1-3]],
för att göra sitt namn känt?
[De första tre frågorna i vers 18 och 20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:]
Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahve), har blivit deras Gud (Elohim).
25[Följande stycke, vers 25-29, är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se vers 27c.]
Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat. 26Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger: 'Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är Gud (Elohim) över Israel.' Och din tjänare Davids hus (Davids dynasti) ska vara fast grundat inför dig. 27För du, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim), har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt: 'Jag ska bygga dig ett hus,'
därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
28Och nu, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har talat (lovat) dessa goda ting (ord – hebr. davar; kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
29Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
Davids segrar
1Och efter detta slog David filistéerna och underkuvade dem, och David tog (befriade) Meteg-Amma ur filistéernas hand.
2Och han slog Moab och mätte dem med ett mätsnöre, lät dem lägga sig ner på marken och han mätte två rader som han dödade och en hel rad fick leva. Och moabiterna blev Davids tjänare (slavar) och bar fram gåvor.
3David slog även Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova, när han gick för att etablera sin överhöghet vid floden Eufrat. 4Och David tog från honom 1 700 ryttare och 20 000 fotfolk, och David skar av hälsenorna på alla vagnshästar, men skonade 100 vagnar. [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även [Jos 11:6; 1 Krön 18:4; Ps 20:8; 147:10].]
5Och när Damaskus araméer kom för att undsätta Hadadezer, Tsovas kung, slog David 22 000 män av araméerna. 6Sedan placerade David garnisoner i Damaskus. Aram och araméerna blev tjänare (slavar) åt David och bar fram gåvor. Och Herren (Jahve) gav seger till David överallt dit han gick.
7Och David tog guldsköldarna som Hadadezers tjänare hade och tog dem till Jerusalem. 8Och från Betach och från Berotaj, Hadadezers städer, tog David stora mängder brons.
9Och när Toi, Chamats kung, hörde att David slagit hela Hadadezers armé, 10då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av brons.
11Även detta helgade David till Herren (Jahve) med silver och guld som han helgat från alla folkslag som han underkuvat, 12från Aram och från Moab och från Ammons söner, och från filistéerna och från Amalek och från det tillspillogivna från Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova.
13Och David gjorde sig ett namn när han återvände från att ha slagit araméerna i Saltdalen, 18 000 män.
14Och han placerade garnisoner i Edom, över hela Edom placerade han sina trupper, och alla edomiter blev tjänare (slavar) till David. Och Herren (Jahve) gav seger till David överallt dit han gick.
[Arkeologiska fynd i Ein Hatzevah i Negev visar på försvarstorn som dateras till 1000-talet f.Kr.]
Davids tjänstemän
15Och David regerade över hela Israel och David skipade rätt och rättfärdighet till allt sitt folk. 16Och Joav, Tserojahs son, var över armén (general), och Jehoshafat, Achilods son, var bokförare (kansler, finansminister), 17Och Tsadoq, Achitovs son, och Achimelech, Avjatars son, var präster, och Seraja var skrivare, 18och Benajaho, son till Jehojada, var över kereteerna och peleteerna, och Davids söner var chefstjänstemän.
Ps 119:33-48
ה – He
Piktogrammet för He avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstaven har utvecklats till bokstaven E i det latinska alfabetet, och vändes för att läsas från vänster till höger.
33[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahve) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
34Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se [Jak 2:10].]
35Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
36Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
37Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även [Ords 10:22; Matt 6:24].]
38Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: "res upp") ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
39Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
40Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
ו – Vav
Piktogrammet för Vav är en tältpinne.
41[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har "vav" som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahve),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
42Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
43Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
44Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
45Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
46Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
47Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
48Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ords 15:33
33Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar),
och ödmjukhet (att underordna sig Herren) är vägen till ära (upphöjelse, respekt).
Joh 14:15-31
15Om ni älskar mig [osjälviskt utgivande], så kommer ni att hålla mina bud. 16Jag ska be (fråga; innerligt och ivrigt begära) [utifrån positionen till] Fadern och han ska ge er en annan (likadan) Hjälpare (Advokat, Rådgivare; gr. parakletos), så att han [kan syfta både på Fadern och Anden] kan vara med er för alltid (i tidsåldern) – 17Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.
18Jag ska inte lämna er faderlösa (oskyddade, utan undervisning, hjälplösa), jag ska komma till er. 19Ännu en liten tid [syftar troligtvis på de återstående timmarna fram till döden på korset], och världen ser mig inte mer [därefter], men ni ska se (förstå och uppfatta) mig. [Redan samma dag som Jesus uppstår kommer han att visa sig för lärjungarna, se [Joh 20:19].] Eftersom jag lever ska ni också leva. [[1 Kor 15:20-21]] 20På den dagen [troligtvis uppståndelsen, se [Joh 20:21-22]] ska ni förstå (ha en kunskap baserad på en personlig erfarenhet) att jag är i min Fader, och ni är i mig och jag är i er.
21Den som har mina budord och håller dem [den som bär dem i sitt hjärta och därför ser till att följa dem], han är den som [verkligen] älskar mig [osjälviskt och utgivande]. Och den som älskar mig ska (kommer att) bli älskad av min Fader, och jag ska älska honom och visa mig själv [personligen uppenbara mig] för honom."
[De två verben gr. echon (har, äger; håller fast vid; bär på) och teron (håller, bevarar, beaktar; vaktar, vakar över), visar att det inte handlar om att bara kunna recitera budord, utan förstärker att det handlar om lydnad och ett helöverlåtet liv efter Guds vilja, se även vers 15.]
Judas undrar hur de men inte världen ska se Jesus
22[Jesu svar till Filippus att världen inte skulle se honom, men att de skulle göra det, se [Joh 14:19], förbryllade lärjungarna. Nu kommer den fjärde frågan sedan Petrus började diskussionen i [Joh 13:36]. Hela detta kapitel visar hur det rådde en öppen gemenskap kring Jesus där lärjungarna inte var rädda att ställa frågor.]
Judas, inte Iskariot [som lämnat dem ([Joh 13:30]), utan troligtvis Judas Taddeus, se [Matt 10:3]], sa till honom: "Herre, vad har hänt som gör att du ska visa (uppenbara) dig för oss men inte för världen?"
23Jesus svarade honom: "Om någon älskar mig så håller han mitt ord (min undervisning) och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och bo (ta vår boning, låta vårt hem bli) i honom. 24Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Ordet ni hör är inte mitt, det kommer från min Fader som har sänt mig. 25Detta har jag sagt er medan jag fortfarande är kvar hos er. 26Men Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren), den helige Ande – som Fadern ska sända i mitt namn – han ska lära er allt, och han ska påminna er om allt jag har sagt er.
[Det grekiska ordet för "allt", pas, används två gånger i sin pluralform i denna vers, panta, och fokuserar på alla detaljer och aspekter både i undervisningen och i det vi behöver påminnas om. Den helige Ande är kallad att i uppmuntran, förmaning och tröst bistå Guds barn. Han finns vid vår sida här på jorden och för vår talan – han ber och vädjar för oss efter Faderns vilja, se [Rom 8:26-27]. Johannes förklarar att Jesus nu samtidigt utför denna tjänst i himlen för oss inför Fadern, se [1 Joh 2:1].]
27Frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) lämnar (sänder, överlåter) jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte så [sådan frid] som världen ger. [Jesus talade arameiska med sina lärjungar. Det arameiska och hebreiska ordet för frid, shalom, är rikt på innebörd, såsom harmoni, hälsa, fullhet, trygghet och välgång. Det är en önskan om frid som judar fortfarande använder som hälsnings- och avskedsord. Världen kan inte erbjuda denna frid; Guds frid tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Låt inte ert hjärta oroas (uppröras, ängslas) eller förfäras (tappa modet, skygga tillbaka) [[2 Tim 1:7]]. 28Ni har hört att jag sa till er: 'Jag går bort, men jag kommer tillbaka till er.' Om ni [verkligen] älskade mig skulle ni redan glatt er över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.
29Nu har jag sagt detta till er innan det sker, för att ni ska tro (lita, luta er mot mig), när det sker. 30Jag kan inte prata med er så länge till, för denna världens furste är på väg. I mig finns inget som tillhör honom (han har ingen makt över mig), 31men för att världen ska förstå (personligen erfara) att jag osjälviskt utgivande älskar Fadern, kommer jag att göra det min Far i himlen har befallt mig. Låt oss stå upp och gå härifrån."