Helbibel - tisdag 3/8
2 Krön 33:14-34:33, Ps 26:1-12, Ords 20:19, Rom 16:10-27
2 Krön 33:14-34:33
14Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gichon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.
15Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens (Jahves) hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens (Jahves) hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. 16Sedan upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren (Jahve), Israels Gud. 17Folket offrade ändå på höjderna, men bara åt Herren (Jahve), sin Gud (Elohim).
18Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud (Elohim) och om de ord som siarna (hebr. chozeh) talade till honom i Herrens (Jahves), Israels Guds (Elohims), namn, det står i Israels kungars krönika. [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.] 19Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp asherapålar och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i siarnas (hebr. Chozajs) krönika. [Hebr. Chozaj används bara här. Det är troligen inte ett egennamn, utan anspelar på chozeh, se vers 18, som är siare.] 20Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Sydrikets 15:e regent – Amon
21[Amon regerade Juda i 2 år (643-640 f.Kr.).]
Amon var 22 år när han blev kung, och han regerade 2 år i Jerusalem. 22Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans far Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som hans far Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. 23Men han ödmjukade sig inte inför Herren (Jahve), så som hans far Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. 24Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. 25Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
Sydrikets 16:e regent – Joshijaho (kap 34-35)
1[Josia regerar Juda i 31 år (640-609 f.Kr.).]
Josia var 8 år när han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
3I sitt 8:e regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och asherapålarna och från de snidade och gjutna avgudabilderna. 4Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och asherapålarna och de snidade och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. 5Och prästernas ben brände han på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem. 6I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. 7Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat asherapålarna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.
8I sitt 18:e regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), hus i ordning.
9De gick till översteprästen Chilkijaho och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare. 10De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som förvaltare i Herrens (Jahves) hus.
Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens (Jahves) hus med att reparera och förstärka byggnaden. 11Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört. 12Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Förmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker. 13De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, förmän och dörrvakter.
Torah-rulle hittas i templet
14När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens (Jahves) hus, fann prästen Chilkijaho (Hilkia) Herrens (Jahves) Torah-rulle som hade blivit given genom Mose. 15Då sa Chilkijaho till skrivaren Shafan: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Chilkijaho gav boken åt Shafan.
16Shafan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sa: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra. 17De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens (Jahves) hus och har överlämnat dem åt förmännen och arbetarna." 18Skrivaren Shafan berättade också för kungen: "Prästen Chilkijaho har gett mig en bok." Och Shafan läste ur den inför kungen.
19När kungen hörde Torahns (undervisningens) ord, rev han sönder sina kläder. 20Och kungen befallde Chilkijaho och Ahikam, Shafans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare, och sa: 21"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens (Jahves) vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens (Jahves) ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."
Profetissan Hulda
22Och Chilkijaho och de som kungen hade utsett gick till profetissan Huldah (hebr. Choldah), hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda. [2 Kung 22:14]
23Då svarade hon dem: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 24Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung. 25De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas. 26Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren (Jahve), till honom ska ni säga: Så säger Herren (Jahve), Israels Gud, om de ord du har hört: 27Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). 28Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här."
Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.
29Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30Och kungen gick upp i Herrens (Jahves) hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens (Jahves) hus. 31Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens (Jahves) ansikte det förbundet att de skulle följa Herren (Jahve) och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok. 32Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund. 33Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren (Jahve), sin Gud (Elohim). Och så länge han levde vek de inte av från Herren (Jahve), sina fäders Gud (Elohim).
Ps 26:1-12
Psalm 26 – En bönEn bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b-2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3-5
C Renhet – templet, vers 6-8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9-11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12
jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
jag har förtröstat på Herren (Jahve),
jag snubblar inte (tappar inte fotfästet).
[Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]
2Pröva (granska – hebr. bachan) mig, Herre (Jahve),
utforska (hebr. nasah) mig,
rannsaka (rena med eld – hebr. tsaraf) mina njurar och mitt hjärta.
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
3För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,12Min fot står
och jag vandrar i din sanning.
4Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.6Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),9Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att vittna om alla dina under.
8Herre (Jahve), jag älskar din boning,
den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
ta inte bort mitt liv (min existens) med blodtörstiga män (män av blod – hebr. enosh damm) [mördare som spillt oskyldigt blod],
10människor med ondska (en ond plan) i sina händer,
och vars högra hand är full av mutor.
[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Navot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
11Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).
på jämn (plan, säker, trygg) mark,
i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)!
[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till Ps 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är barach och har sitt ursprung i ordet för knä, berech, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
Ords 20:19
19Den som skvallrar för vidare (avslöjar) vad som sagts i förtroende,anförtro dig därför inte åt människor som pratar bredvid munnen.
Rom 16:10-27
10Hälsa Apelles,prövad i den Smorde (Messias, Kristus).
Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj.
[Aristobulus kan ha varit barnbarn till Herodes den store och vän med kejsar Claudius. Hans bror var Agrippa I som bl.a. dödade Jakob, se Apg 12:2. Det är inte känt om Aristobulus hade blivit en kristen, eller om han levde när brevet skrevs. Hans familj var dock troende och får en speciell hälsning av Paulus.]
11Hälsa min släkting (judiska landsman) Herodion.
Hälsa dem i Narcissus familj,
som tillhör Herren.
[Syftar troligen på den kände Tiberius Claudius Narcissus. Han var en friköpt slav som blev en välbärgad man som hade stort inflytande under kejsar Claudius styre. Han avrättades 54 e.Kr. när Nero kom till makten, och var alltså död när Romarbrevet skrevs. Hans familj var dock kristen och får en speciell hälsning av Paulus.]
12Hälsa [systrarna] Tryfaina (Tryfena) och Tryfosa,
som arbetar i Herren.
Hälsa den älskade Persis [hennes namn betyder "en persisk kvinna"],
som har arbetat mycket i Herren.
13Hälsa Rufus [kanske son till Simon från Kyrene, som bar Jesu kors till Golgata, se Mark 15:21],
utvald i Herren,
och hans mor
som är en mor också för mig.
14Hälsa Asynkritus,
Flegon,
Hermes [ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
Patrobas,
Hermas
och syskonen (bröderna och systrarna i tron) hos dem.
15Hälsa Filologus [ett vanligt manligt slavnamn i Rom]
och Julia [ett vanligt kvinnligt slavnamn i Rom],
Nereus
och hans syster,
Olympas
och alla heliga hos dem.
16Hälsa varandra med en helig kyss.
[Sättet att hälsa varandra skiljer sig åt mellan olika tider, samhällen och kulturer. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet. Motsvarande uppmaning i vår kultur skulle kunna vara: "När ni nu läst brevet, krama om varandra och var rädda om varandra!"]
Alla den Smordes (Kristi) församlingar hälsar er.
[Dessa hälsningar kom troligen från Paulus resesällskap som var på väg tillsammans med honom till Jerusalem, som representerade flera församlingar i Makedonien, Achaia och Mindre Asien, se Apg 20:4. De skickar också med sina hälsningar.]
Några sista ord – varning
17Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), att vara på er vakt mot dem som skapar splittring och väcker anstöt (blir stötestenar) mot den lära som ni har fått undervisning i.
[Av de sju saker som Herren hatar är splittring bland syskon det mest allvarliga, se Ords 6:16, 19. Jesus varnade också för falska profeter, se Matt 7:15.]
Håll er borta från dem, 18för sådana människor tjänar inte vår Herre den Smorde (Messias, Kristus) utan är slavar under sina egna begär (sin egen buk), och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. [Paulus instruerade den unge Titus att efter två varningar inte ha med sådana människor att göra, se Tit 3:10.] 19Er lojalitet (lydnad) är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda. 20Fridens Gud ska låta Satan bli krossad under era fötter snabbt [som en romersk soldat marscherade med korta stampande steg]. Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er.
[Paulus beskriver ofta den andliga kampen med bilder från den romerska armén. Det grekiska ordet för "snabbt" beskriver hur romerska soldater marscherade med korta snabba steg. När deras spikbeklädda läderskor med metallbeslag stampade mot de stenbelagda romerska gatorna skapades ett omisskännligt ringande ljud som hördes lång väg. På samma sätt som vi i dag väjer för ett utryckningsfordon med påslagna sirener betydde det här ljudet: gå åt sidan, här kommer romerska soldater! En romersk soldat stannade inte för något eller någon, det skulle vara en förödmjukelse för hela armén. Om ett barn eller en äldre person inte hann undan fortsatte man rakt fram, och krossade personen under sina fötter.
Bilden som Paulus målar upp är att om djävulen är så dum att han kommer i vägen för en grupp kristna, krossas han under deras fötter. I Romarbrevet som behandlar så många viktiga doktriner nämns djävulen bara en gång i förbifarten och det är i den här versen. Hans plats är det lilla utrymmet som finns mellan fotsulan och marken under den kristne!
Guds titel här är inte "Härskarornas Gud" utan "Fridens Gud". Det är inte volymen i bönen, utan djupet i gudsrelationen som avgör om vi segrar över ondskan. Förutsättningen ges i versen innan – lydnad och helgelse. En troende som har kommit in i Guds frid, som marscherar framåt i Guds takt, som varken gör för mycket eller för lite utan vandrar i förutberedda gärningar – den kristne kan leva ett segerrikt liv!]
Hälsningar från Paulus medarbetare
21Min medarbetare Timoteus hälsar er.
Det gör också mina släktingar (judiska landsmän)
Lucius,
Jason
och Sosipater.
22Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren.
23Gaius,
som är min och hela församlingens värd [i Korint], hälsar er. [Paulus döpte Gaius i Korint, se 1 Kor 1:14.]
Erastus, stadens kassör,
hälsar er,
det gör även brodern Quartus. 24[De tidigaste manuskripten har inte med vers 24 "Jesu den Smordes nåd vare med er alla. Amen."]
Lovprisning
25[De tre sista verserna i Romarbrevet är en enda mening i grekiskan.]
Nu till honom som har makt att styrka er
genom mitt evangelium och
förkunnelsen om Jesus den Smorde (Messias, Kristus):
Han har avslöjat det mysterium (den hemlighet)
som i oändliga tider varit dolt,
26men som nu har uppenbarats och gjorts känt
genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning
för att föra alla folk till trons lydnad.
27Han är den ende vise Guden,
och hans är äran
genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) i evighet.
Amen.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
