Helbibel - onsdag 12/8
Neh 3:15-5:13, Ps 32:1-11, Ords 21:5-7, 1 Kor 7:25-40
Neh 3:15-5:13
Arbetarna vid sydöstra muren15Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspahs område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad. 16Efter (intill) honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Beit-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus. [2 Sam 23:8]
17Efter (intill) honom gjorde leviterna reparationer – [under ledning av] Rechum, son till Bani. Och bredvid dem reparerade Chashavja, fursten över halva Keilas område, sin del av muren [den murdel som skyddar Keila]. [Keila ligger mellan Zanoach (vers 13) och Beit-Tsur (vers 16) 3 mil sydväst om Jerusalem.] 18Efter (intill) honom gjordes reparationer av deras bröder – [under ledning av] Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område. 19Och bredvid dem reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspah, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet. 20Efter honom reparerade Baruch, son till Zakkaj, ivrigt en annan del från pelarhörnet till dörren på översteprästen Eljashivs hus. 21Efter honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, en annan del av muren från dörren på översteprästen Eljashivs hus ända till slutet på Eljashivs hus.
22Efter honom reparerade prästerna, männen från slätten [hebr. hak-kikkar – kan syfta på områden kring Jeriko i Jordandalen (se vers 2) eller närheten av Jerusalem, se Neh 12:28]. 23Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Asarja (hebr. Azarjah), son till Maaseja, vid sitt eget hus. [Dessa personer nämns ingen annanstans, de reparerade muren bara nära sina egna hus.] 24Efter honom reparerade Binnoj, son till Chenadad, en annan del från Asarjas hus upp till den inre vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och hörnet. 25Palal, son till Uzai, gjorde reparationer mitt emot vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och tornet som kommer ut från det övre palatset [i Davids stad, strax söder om tempelberget, se också Jes 32:14] vid vaktgården. Efter (intill) honom gjorde Pedaja, son till Parosh, reparationer. 26Nu bodde tempeltjänarna [hebr. netinim; betyder "givna åt" eller "avskilda för", de hade fått uppdraget att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26-27], i Ofel och de reparerade området mitt emot Vattenporten [nära Gichonkällan] mot öster, och det utskjutande tornet ("tornet som sticker ut" – hebr. migdal ha-jatsa). 27Efter honom [Palal, se vers 25] reparerade Tekoiterna en annan del, mittemot det stora utskjutande tornet, och vidare till Ofels mur.
Arbetarna vid nordöstra muren
28Ovanför Hästporten reparerade prästerna, var och en mittemot sitt eget hus. 29Efter dem reparerade Tsadoq, son till Immer, mitt emot sitt eget hus. Och efter honom reparerade Shemaja, son till Shechanja, östra portens väktare. 30Efter honom reparerade Chananja, son till Shelemja, och Chanun, den sjätte sonen till Tsalaf, ett annat avsnitt. Efter honom reparerade Meshullam, son till Berechja, mitt emot sin kammare. 31Efter honom reparerade Malkija, en av guldsmederna, upp till tempeltjänarnas hus och köpmännen mittemot Mönstringsporten (hebr. Shaar ha-mifqad) ända till rummen ovanför hörnet. [Lite är känt om denna port, kan vara en port in till tempelområdet.] 32Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.
Verbalt motstånd
1Men det hände när Sanvallat hörde att vi byggde muren att han blev arg och tog mycket illa vid sig och han hånade judarna. 2Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sa: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
3Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sa: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
4Hör (lyssna), vår Gud (Elohim), för vi är föraktade, vänd deras förebråelser över deras egna huvuden, och utlämna dem till fördärv i ett land av fångenskap. 5Överskyl inte deras överträdelser och låt inte deras synd raderas ut inför dig, för de har utmanat dig (Gud) inför byggnadsmännen.
[Lägg märke till att denna bön handlar om Guds ära och heder, inte att de själva är drabbade av föraktet.]
6Vi byggde (vidare på) muren och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket hade satt sitt sinne till arbetet. [De var överlåtna till arbetet.]
Konspiration för att döda arbetarna
7Men det hände sig att när Sanvallat och Tovija och araberna och ammoniterna och ashdoditerna hörde att reparationen av Jerusalems murar gick framåt och att skadorna började täppas till, då blev de mycket arga. 8De konspirerade, alla tillsammans, och kom och stred mot Jerusalem för att skapa förvirring därinne (i staden). 9Men vi bad våra böner till vår Gud (Elohim) och satte ut vakter mot dem både dag och natt.
10Och Jehoda sa: "Styrkan hos arbetarna sviktar, det är så mycket skräp (stenskärvor att få bort) att vi inte klarar att renovera muren."
11Våra motståndare sa: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
12Men det skedde att judarna som bodde nära dem kom och berättade för oss tio gånger (vid tio tillfällen): "Från alla platser där ni bor måste ni stå upp."
13Då stationerade jag folk på de lägsta platserna innanför muren, på de öppna (synliga) platserna. Jag placerade folket familjevis med sina svärd, spjut och pilbågar. 14När jag sett över situationen, reste jag mig och sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonaj) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
15När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
16Från den tiden blev det så att hälften av mina tjänare deltog i arbetet och hälften av dem höll i spjut, sköldar, pilbågar och bröstsköldar (harnesk), och ledarna stod bakom hela Juda hus. 17De som byggde på muren och de som bar bördor (förflyttade byggmaterial) höll en hand på arbetet och med en hand höll de sina vapen. 18Byggarbetarna hade likaså var och en sitt svärd i bältet (hängande vid sidan) medan de byggde. Den som blåste i shofaren (vädurshornet) [den som var ansvarig för att blåsa larmsignalen] var vid min sida.
19Jag sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda (åtskilda) på muren, den ene långt från den andre. 20På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från shofaren [larmsignalen], så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
21Vi ägnade oss åt arbetet och hälften av dem höll i spjuten, från det att gryningen visade sig till dess att stjärnorna kom fram (på kvällen). [Man arbetade dygnets alla ljusa timmar från den första gryningen till dess skymningen var över.] 22Vid den tiden sa jag också till folket: "Låt varje person med sin tjänare övernatta inne i Jerusalem så att de kan vara vår vakt på natten och utföra arbete på dagen." 23Varken jag eller mina bröder, inte mina tjänare eller de väktare som följde mig, ingen av oss tog av sig sina kläder, alla som gick till vattnet [hämtade dricksvatten i Gichonkällan som var Jerusalems dricksvattentäkt] hade sina vapen med sig.
Nehemja hjälper de fattiga
1[Kapitel 5 är det centrala kapitlet i Neh 3:1-7:3]
Sedan uppstod ett stort rop (en klagan, upprörd protest, "ett muller") bland folket och deras hustrur mot deras bröder judarna. [Ordet för rop är samma som används om israeliternas klagan under egyptiernas slavok, se 2 Mos 3:7.] 2Några sa: "Vi, våra söner och våra döttrar, är många, låt oss gå för att hämta säd åt dem så att vi får äta och leva."
3Andra sa: "Vi har belånat våra fält och våra vingårdar och våra hus, låt oss få säd eftersom det råder brist."
4Ytterligare andra sa: "Vi har lånat pengar till kungens skatt på våra fält och våra vingårdar. 5Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt (hebr. el) att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
6Jag blev mycket arg när jag hörde deras rop och dessa ord.
7Sedan rådgjorde jag med mig själv (funderade noga och övervägde olika alternativ) och utmanade furstarna och ledarna och sa till dem: "Ocker! Ni lånar upp mot pant, var och en av sin bror." Jag höll en stor församling emot dem. 8Jag sa till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hednafolken, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord [kunde inte svara].
9Jag sa vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender? 10Jämväl har jag, mina bröder och mina tjänare lånat dem pengar och säd. Jag vädjar till er, låt oss sluta med detta utkrävande. 11Jag vädjar, ber er, återlämna till dem redan idag deras fält, deras vingårdar, deras olivlundar och deras hus, likaså de 100 silverstyckena, och säden, vinet och oljan som ni har tagit av dem."
12Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
Då kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte. 13Jag skakade min mantel och sa: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sa: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.
Ps 32:1-11
Psalm 32 – Bekännelse och frihet!Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri. Psalmen tar upp frågor som rör synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Ibland finns det ett samband, men inte alltid. Där det finns till synes olika svar är det viktigt att läsa hela Bibeln och se att summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Paulus redogör för sambandet i 1 Kor 11:29-30. När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se Mark 2:1-12. Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se Joh 9:3. Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se Job 1:8. I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se Heb 11:36-38. I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.
Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men den skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batsheva (Batseba), se Ps 51:2. David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se 2 Sam 11. Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.
Citeras: Vers 1-2, citeras av Paulus i Rom 4:7-8.
Författare: David
Struktur:
1. Förlåtelsens välsignelse, vers 1b-2
2. Tyngden av obekänd synd, vers 3-5
3. Inbjudan att söka och glädja sig i Herren, vers 6-7
4. Var inte tyst, vers 8-9
5. Avslutande uppmaning – var glada, vers 10-11
[Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång". Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.]
vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),
vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
2Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
som inte har falskhet (svek) i sin ande.
3När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar]
förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång.
4För dag och natt
vilade din hand tung över mig;
min kraft försvann
som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta).
[Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sa: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.]Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer,
ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
7Du är mitt skydd (gömställe),
du bevarar mig från nöd,
med glädjejubel över befrielsen omger du mig!
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
8[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.]
Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå);
jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.
9Var inte som en häst eller mula
utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig).
[Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adi, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
10Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
11Var glada i Herren (Jahve),
jubla (ordagrant: "cirkla runt"; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
gläd er med sång (höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
[Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]
Ords 21:5-7
5Att planera noggrant ger vinst i det långa loppet,medan hastverk (oöverlagt handlande) bara leder till förlust.
6Rikedom införskaffad genom en ljugande (falsk) tunga [lögn och omoraliska metoder] är som ånga [som snabbt avdunstar och försvinner] och drivs hit och dit [av vinden],
de söker [i själva verket inte rikedomar utan] döden.
7De ogudaktigas våld (förstörelse, skada) kommer tillbaka över dem själva,
eftersom de vägrar handla rättfärdigt.
1 Kor 7:25-40
5) Råd till ogifta25När det gäller de kvinnor som lever ogifta (jungfrur) har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.
26Jag menar att i det svåra läge som nu råder
är det bäst för människor att förbli som de är.
27Är du bunden vid en hustru,De som gör så kommer dock att få lida här i livet,
sök då inte bli fri.
Är du inte bunden,
så sök inte någon hustru.
28Men om du gifter dig syndar du inte,
och om en ogift kvinna (jungfru) gifter sig syndar hon inte.
och jag vill gärna skona er.
29Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron): Tiden är kort, från och med nu:
Låt även de som har hustrurDen här världens ordning går nämligen mot sin undergång.
leva som om de inte hade det,
30och de som gråter [vid en begravning]
som om de inte grät,
de som är glada [vid en födsel]
som om de inte var det,
de som köper något [egendomar]
som om de inte fick behålla det,
31och de som brukar den här världen [säljer och köper varor]
som om de inte brukade den.
Äktenskap innebär ansvar
32Jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.
Den ogifte tänker på det som hör till Herren,
hur han ska glädja Herren.
33Den gifte tänker på det som hör till världen,Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren,
hur han ska glädja sin hustru, 34och så blir han splittrad.
att vara helig till både kropp och själ.
Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen,35Detta säger jag för att bygga upp er (för er vinst och ert eget bästa), inte för att begränsa er (lägga band på er), så ni utan distraktion kan leva rätt och troget hålla fast vid Herren.
hur hon ska glädja sin man.
Det är inte fel att gifta sig
36[Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. Vers 36 är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.]
Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig.
37Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
38Alltså:
den som gifter bort sin flicka
gör något bra,
den som inte gifter bort henne
gör något som är ännu bättre.
Det är inte fel att gifta om sig vid dödsfall
39En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
[Uttrycket "i Herren" innebär att hon gifter sig med en troende man, se 2 Kor 6:14. Senare i 1 Tim 5:9-13 uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.]
40Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
