Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri. Psalmen tar upp frågor som rör synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Ibland finns det ett samband, men inte alltid. Där det finns till synes olika svar är det viktigt att läsa hela Bibeln och se att summan av Guds ord är sanning, se [Ps 119:160]. Paulus redogör för sambandet i [1 Kor 11:29-30]. När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se [Mark 2:1-12]. Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se [Joh 9:3]. Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se [Job 1:8]. I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se [Heb 11:36-38]. I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.
Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men den skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batsheva (Batseba), se [Ps 51:2]. David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se [2 Sam 11]. Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.
Citeras: Vers 1-2, citeras av Paulus i [Rom 4:7-8].
Författare: David
Struktur:
1. Förlåtelsens välsignelse, vers 1b-2
2. Tyngden av obekänd synd, vers 3-5
3. Inbjudan att söka och glädja sig i Herren, vers 6-7
4. Var inte tyst, vers 8-9
5. Avslutande uppmaning – var glada, vers 10-11
1Av David, en sång med visdom (hebr. maskil).
[Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång". Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se [Ps 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1]. Ordet återfinns även i [Ps 47:7].] Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),
vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
2Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
som inte har falskhet (svek) i sin ande.
3När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar]
förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång.
4För dag och natt
vilade din hand tung över mig;
min kraft försvann
som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta).
[Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sa: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
i en tid av sökande (medan du går att finna). [Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se [Jes 55:6]. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även [Ps 5:3; 106:30].]
Ja, även om stora floder [bild på stora faror [Ps 66:12]; även dom över synd] kommer,
ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
7Du är mitt skydd (gömställe),
du bevarar mig från nöd,
med glädjejubel över befrielsen omger du mig!
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
8[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.]
Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå);
jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.
9Var inte som en häst eller mula
utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig).
[Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adi, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
10Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
11Var glada i Herren (Jahve),
jubla (ordagrant: "cirkla runt"; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
gläd er med sång (höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
[Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]
Ords 21:5-7
5Att planera noggrant ger vinst i det långa loppet,
medan hastverk (oöverlagt handlande) bara leder till förlust.
6Rikedom införskaffad genom en ljugande (falsk) tunga [lögn och omoraliska metoder] är som ånga [som snabbt avdunstar och försvinner] och drivs hit och dit [av vinden],
de söker [i själva verket inte rikedomar utan] döden.
7De ogudaktigas våld (förstörelse, skada) kommer tillbaka över dem själva,
eftersom de vägrar handla rättfärdigt.
1 Kor 7:25-40
5) Råd till ogifta
25När det gäller de kvinnor som lever ogifta (jungfrur) har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.
26Jag menar att i det svåra läge som nu råder
är det bäst för människor att förbli som de är. 27Är du bunden vid en hustru,
sök då inte bli fri.
Är du inte bunden,
så sök inte någon hustru.
28Men om du gifter dig syndar du inte,
och om en ogift kvinna (jungfru) gifter sig syndar hon inte.
De som gör så kommer dock att få lida här i livet,
och jag vill gärna skona er.
29Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron): Tiden är kort, från och med nu: Låt även de som har hustrur
leva som om de inte hade det,
30och de som gråter [vid en begravning]
som om de inte grät,
de som är glada [vid en födsel]
som om de inte var det,
de som köper något [egendomar]
som om de inte fick behålla det,
31och de som brukar den här världen [säljer och köper varor]
som om de inte brukade den.
Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång.
Äktenskap innebär ansvar
32Jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.
Den ogifte tänker på det som hör till Herren,
hur han ska glädja Herren. 33Den gifte tänker på det som hör till världen,
hur han ska glädja sin hustru, 34och så blir han splittrad.
Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren,
att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen,
hur hon ska glädja sin man.
35Detta säger jag för att bygga upp er (för er vinst och ert eget bästa), inte för att begränsa er (lägga band på er), så ni utan distraktion kan leva rätt och troget hålla fast vid Herren.
Det är inte fel att gifta sig
36[Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. Vers 36 är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.]
Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig.
37Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
38Alltså:
den som gifter bort sin flicka
gör något bra,
den som inte gifter bort henne
gör något som är ännu bättre.
Det är inte fel att gifta om sig vid dödsfall
39En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
[Uttrycket "i Herren" innebär att hon gifter sig med en troende man, se [2 Kor 6:14]. Senare i [1 Tim 5:9-13] uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.]
40Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.