Psalmen beskriver en nationell katastrof. Vers 1 antyder att det är templets förstörelse 586 f.Kr., men Jerusalem har varit utsatt för hot både före och efter så den kan ha varit skriven före eller efter den tidpunkten. Psalmens tema är inte katastrofen, utan samtalet och bönen med Gud i sorgen och nöden.

Författare: Asaf

Struktur: Det finns olika sätt att dela in Psalmen, nedan är ett sätt:
1. Landssorg, vers 1b-4
2. Böner inför Gud, vers 5-12
3. Löfte om att prisa Gud, vers 13

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Gud (Elohim),
    folken har invaderat din arvedel,
    orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.
     ²De gav dina tjänares slaktade kroppar till mat åt himmelens fåglar,
    köttet av dina heliga till jordens vilddjur.
³De har hällt ut deras blod som vatten
    runt hela Jerusalem,
    och där fanns ingen som kunde begrava dem.
⁴Vi har blivit till hån för våra grannar,
    till förakt och åtlöje för dem omkring oss.

⁵Hur länge, Herre (Jahve), ska du vara vred, arg på oss? För alltid?
    Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld?
⁶Häll ut din vrede över hednafolken (nationerna) som inte känner dig;
    över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
⁷För de har uppslukat Jakob
    och förött hans land.
⁸Håll inte våra fäders synder emot oss.
    Låt din barmhärtighet (ömsinta, oändliga nåd) komma och möta oss med hast (fort),
    för vi har förts mycket djupt (lågt, förtryckts, ödmjukats).
⁹Hjälp oss, vår frälsnings Gud (Elohim),
    för ditt namns ära,
rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
¹⁰Varför skulle hedningarna få säga:
    "Var är deras Gud (Elohim)?"

Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
    att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
¹¹Låt fångarnas jämmer (klagan) komma till dig (inför ditt ansikte), nå dig.
    Bevara [livet på] dem som är dömda till döden, med din stora (väldiga) arm [mäktiga kraft]. [Ps 102:21]
¹²Betala tillbaka, ge igen sjufalt för deras förebråelser mitt bland våra grannar (i deras famn),
    för förebråelserna som de slungade mot dig, min Herre (Adonaj).

¹³Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
    vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt,
    vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.

Tillbaka upp

---

Ords 25:1-5

FJÄRDE SAMLINGEN: 130 ordspråk sammanställda av Hiskias män (kap 25 – 29)
¹[Följande sektion, kap 25-29, består av ordspråk som Salomo har skrivit. Kung Hiskia och hans medarbetare har sedan sammanställt dem på 700-talet f.Kr. Det går att dela upp dem i 130 ordspråk, vilket motsvarar det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i namnet Hiskia (hebr. Chizqijah; 8 + 7 +100 +10 + 5 = 130) som det är stavat här.]

Även dessa ordspråk är av Salomo,
    som Judas kung Hiskias män har kopierat (överfört).

Kungens ära
²Gud får ära genom att dölja en sak (ord – hebr. davar) [5 Mos 29:29],
    kungar får ära genom att utforska (undersöka) en sak.

[Gud får ära därför att människan inte kan förstå universum och hur han styr det, däremot får kungar här på jorden ära när de avslöjar sanningen och styr rättvist. Hebr. davar kan betyda ord, sak, ting eller föremål. Det används ofta om Herrens ord (Ps 33:4). I 5 Mos 17:18-19 står det att det är en kungs plikt att göra en egen kopia av Torah och att läsa och studera Guds Ord varje dag. Denna vers förstärker innehållet den uppmaningen och visar att Gud förväntar sig att kungen ska finna mycket mer än bara det uppenbara när han förkovrar sig i Ordet. Hebreiskan är ett mångbottnat språk och allt är inte uppenbart vid en enkel genomläsning.]

³Som himmelen är [ofattbart] hög och jorden [enormt] djup,
    på samma sätt är kungars hjärtan (tankar) omöjliga att utforska.

⁴Ta bort slagget (orenheten) från silvret,
    låt det smälta [så att silversmeden får ett rent material] och låt ett redskap komma fram [ur smältan].
⁵Ta [på samma sätt] bort de ogudaktiga från kungens närvaro,
    då blir hans tron befäst i rättfärdighet [då råder det andligt och moraliskt hög standard på alla områden i landet].

Tillbaka upp

---

1 Thess 2:9-3:13

⁹[Paulus växlar nu bild från en mor, se vers 8, till en far. Han använde liknande språkbruk till de troende i Korint, där han nu befann sig, se 1 Kor 4:15. På samma sätt var han en andlig far till de troende i Thessalonike. Han arbetade för deras försörjning, se vers 9; levde ett rättfärdigt liv, se vers 10 och uppmuntrade dem, se vers 11-12.]

Syskon (bröder och systrar i tron), ni minns ju vår möda (hårda arbete) och vårt slit. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. [Paulus arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar, se Apg 18:3.]

¹⁰Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur
    heligt och
    rätt och
    rent
vi uppträdde bland er troende.

¹¹Ni vet också hur vi behandlade var och en av er, som en far är mot sina egna barn [när han ger uppmuntran och vägledning], ¹²hur vi:
    uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och
    motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och
    vädjade till (manade) er
att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.

Tacksamhet för uthållighet
¹³[Paulus tar upp tråden av tacksägelse från 1 Thess 1:2-5 och ger ytterligare orsaker till att tacka Gud för församlingen i Thessalonike.]

Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som ni hörde [när vi predikade] och välkomnade det [i era hjärtan], inte som människors ord utan så som det verkligen är:

Guds ord som är verksamt i er som tror.
[2 Tim 3:16; 2 Pet 1:20-21; Ps 19:7-9]

¹⁴Ni syskon (bröder och systrar i tron) har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judéen, som lever i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden [förföljelse] från era landsmän [både greker och judar som bor i Thessalonike, se Apg 17:5] som de har fått från judarna, ¹⁵som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss (tvingat i väg oss med våld och förföljelse). De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor ¹⁶när de kontinuerligt försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. [Detta skedde även i Korint där Paulus skrev detta, se Apg 18:6.] Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

[Paulus själv var jude och han skrev till en församling med både judar och greker. Det var inte alla judar som hade dödat Jesus, begreppet syftar på de som var fientligt inställda till Jesus. Samma onda sinnelag fanns hos de i Thessalonike och Berea som underblåst de upplopp som fördrev Paulus från dessa städer, se Apg 17:1-8, 13-14. Samma bild av att "fylla upp syndens mått" används i 1 Mos 15:16. Även Jesus använde det när han talade till fariséerna, se Matt 23:32.]

Paulus längtan att få se dem igen

Paulus planer
¹⁷Syskon (bröder och systrar i tron), vi [Paulus, Silas och Timoteus] har slitits ifrån er [starkt ord som beskriver hur en förälder blivit berövad sitt barn] för en tid. Dock bara till det yttre, inte till hjärtat, för vi har blivit mer och mer desperata att få se era ansikten. ¹⁸Vi har verkligen önskat få komma till er. Både en och två gånger har jag, Paulus, försökt, men Satan har hindrat oss.

¹⁹Vem är
    vårt hopp,
    vår glädje,
    vår segerkrans (lagerkrans)
        inför vår Herre Jesus när han kommer
om inte ni?

²⁰Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Timoteus besök

Från Aten sänds Timoteus tillbaka till Thessalonike för att uppmuntra och styrka de troende där.

¹[På grund av förföljelsen i Thessalonike hade Paulus tvingats fly till den närbelägna staden Berea och sedan vidare ner till Aten. När de troende från Thessalonike, som fört honom i säkerhet, återvände hem, skickade han med bud att Timoteus och Silas också skulle komma till Aten så snart som möjligt, vilket de gör, se Apg 17:15. I detta kapitel återkommer orden "er tro" fem gånger, se vers 2, 5, 6, 7, 10. De troende i Thessalonike fick genomlida mycket förföljelse och Paulus var angelägen om att veta hur deras tro klarade dessa prövningar.]

När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss [Paulus och Silas] för att stanna ensamma kvar i Aten ²och skickade Timoteus, vår broder och Guds medarbetare för evangeliet (de goda nyheterna) om den Smorde (Messias, Kristus) [till er i Thessalonike], för att styrka (ge stabilitet) och uppmuntra er i er tro ³så att ingen vacklar (svajar fram och tillbaka) under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. ⁴Redan när vi var hos er sa vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet. ⁵Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, skickade bud [genom att sända Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?

[Paulus omsorg för församlingarna i Makedonien gjorde att Timoteus skickades tillbaka till Thessalonike. Senare reser även Silas till Filippi. Både Timoteus och Silas återförenas så småningom med Paulus i Korint, som är hans nästa stopp efter Aten, se Apg 18:1-5.]

Timoteus återkomst
⁶Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek [som är osjälvisk och utgivande].

[Paulus blir överväldigad av de goda rapporterna som Timoteus har med sig och skriver detta brev på en gång, se Apg 18:5.]

Timoteus har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. ⁷Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, syskon (bröder och systrar i tron), mitt i alla våra svårigheter och lidanden. ⁸Nu lever vi [igen], om ni står fasta i Herren. ⁹För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? ¹⁰Natt och dag bönfaller vi intensivt (till det yttersta, mer än vanligt) om att få se era ansikten och hjälpa er med (fullborda, binda samman) det som saknas i er tro [så den fortsätter att fördjupas].

[Ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov. Uttrycket "natt och dag" innebär inte en oavbruten bön, utan att vid varje tillfälle de bad, både natt och dag, fanns dessa två specifika böneämnen med. Timoteus nämner tro och kärlek i vers 6, men inte hopp. Hoppet om att Jesus ska komma tillbaka kan vara en av de saker som Paulus vill fortsätta att undervisa de troende i Thessalonike om. Det är också ett ämne han tar upp i fortsättningen på detta brev.]

Paulus bön och önskan
¹¹[Paulus bön i vers 11-13 är en enda mening i grekiskan. Den beskriver nu mer detaljerat med fler ord bönen i vers 10.]

Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. ¹²Må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [som är osjälvisk och utgivande] till varandra och till alla,
    liksom vi i vår kärlek till er,
¹³så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far
    när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga [kan syfta på änglar eller troende].

[Paulus bad inte att de skulle vara syndfria – det är omöjligt. Han bad att de skulle vara fläckfria. Det är samma ord som i 1 Thess 2:10 beskriver hur Paulus hade uppträtt hos dem. Det innebär att de, efter att gjort upp med sina felsteg, blev fria.]

Tillbaka upp