Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 3/11

Hes 7:1-9:11, Ps 104:24-35, Ords 26:28, Heb 5:1-14

Hes 7:1-9:11

Budskap om kommande dom över Israel
¹Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa: ²Och du människobarn, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till Israels mark:

Ett slut (hebr. qets)
    kommer (hebr. bo)
slutet (hebr. ha´qets) [kommer] över landets fyra hörn.

³Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser. ⁴Och mina ögon ska inte skona dig och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).

⁵Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ondska, en ondska, se den kommer. [Här upprepas ordet ondska – hebr. raa, två gånger, båda gångerna i singular och med tillägget en. Alltså görs det absolut övertydligt att det är en enda ondska det handlar om.]

⁶Ett slut (hebr. qets)
    kommer,
    kommer
[gör] slutet (hebr. ha´qets)
        det har väckts (hebr. qits) mot dig,
se det kommer.

[Versen har en struktur med en inledande kiasm, och där ordet "väcks" som också kan betyda skördetid står centralt, inramat av ordet "slut". Orden qets och qits är snarlika och ger en rytm och upprepning.]

⁷Er tur har kommit ni landets invånare, tiden har kommit, tumultets dag är nära och inte med glädjerop på bergen. ⁸Nu ska jag med hast hälla ut mitt raseri över dig och använda min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser. ⁹Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
     ¹⁰Se dagen! Se den kommer! Vändningen visar sig, staven har blomstrat, stolthet (arrogans) har knoppats. ¹¹Våldet har rest sig upp till en ondskans stav, inget kommer från dem och inget tumult (ljud av stora skaror) och ingen myckenhet och ingen klagan bland dem. ¹²Tiden har kommit, dagen är nära, låt inte köparna glädja sig, inte säljarna sörja, för vrede är över alla deras skaror. ¹³För säljaren ska inte återvända till det som är sålt även om det fortfarande är levande, för synen berör (angår) hela dess skara som inte ska återvända, och ingen man ska återvända till sin synd levande, ingen ska vara stark (fast, säker, tapper). ¹⁴Man har blåst (hebr. taqa) i blåsinstrumentet (hebr. taqoa) [shofaren] och gjort sig redo men ingen har gått ut till striden, för min vrede är över hela dess skara.
     ¹⁵Svärdet är ute och pesten och hungersnöden inne, han som är på fältet ska dö för svärdet och han som är inne i staden ska slukas av pest och hungersnöd. ¹⁶Och de av dem som lyckas fly ska komma till bergen som dalens duvor allesammans ska jämra sig, varje man över sin synd. ¹⁷Alla händer ska vara slappa (hänga längs kroppen) och alla knän ska vara svaga som vatten. ¹⁸De ska omgjorda sig själva med säcktyg och skräck ska täcka dem, och skam ska vara i alla ansikten och skallighet på alla deras huvuden. ¹⁹De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent, deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag. De ska inte tillfredsställa deras själar och inte fylla deras skålar eftersom deras synd har blivit en stötesten [som de snubblar på]. ²⁰Och deras vackra utsmyckningar användes som stolthet gjord till deras styggelsers avgudar och deras osmakliga ting, därför har jag gjort det till orenhet för dem. ²¹Och jag ska ge det i främlingars hand som ett byte, och till jordens onda att tillspilloge, och de ska vanhelga det. ²²Jag ska vända mitt ansikte från dem och de ska vanhelga min hemliga (undangömda) plats, och rövare ska komma in och vanhelga den.
     ²³Gör (tillverka) kedjan, för landet är fullt av blodsdåd och staden är full av våld. ²⁴Och jag ska släppa fram folkslagens värstingar och de ska besitta deras hus. Jag ska låta de starkas stolthet upphöra och deras heliga plats ska vanhelgas ²⁵Skräck kommer, och de ska söka frid (shalom) men inte finna någon. ²⁶Katastrof ska komma på katastrof och rykte ska komma på rykte, och de ska söka en profetsyn men undervisning har vandrat bort (finns inte längre) från prästen och råd (finns inte längre) från de äldste. ²⁷Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).

Andra samlingen budskap (kap 8-13)
¹[Det har gått 14 månader sedan den första nedtecknade visionen i Hes 3:16.]

Och det hände i det sjätte året [efter kung Jehojachins fångenskap, se Hes 1:2], i den sjätte månaden [elul] på den 15:e dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) hand föll över mig där.

Del 1 – avgudadyrkan i templet
²Och jag såg och se, något (någon) som liknade utseendet (skenet) av eld. Från höfterna och nedåt var utseendet eld och från höfterna och uppåt var utseendet strålande som spektrumets färger. ³Och formen av en hand sträcktes fram och jag togs i en lock på mitt huvud, och en ande (vind) lyfte upp mig mellan jorden och himlarna och förde mig in i en syn från Gud, till Jerusalem, till öppningen i porten av den inre gården som vetter mot norr. Där fanns svartsjukans (avundsjukans) avbildade tron som provocerar (anstiftar) till svartsjuka (avundsjuka). [4 Mos 32:16; 2 Kung 21:7; 2 Krön 33:7, 15] ⁴Och se, Israels Guds (Elohims) härlighet var där på samma sätt som i synen jag såg på fältet.

Avundsjukans avbild – Asherah
⁵Han sa till mig: "Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr." Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr, och se, norr om altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången.

[Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se 2 Krön 33:7, 15. I templet i Jerusalem sker avgudadyrkan och dagliga offer till hedniska gudar.]

     ⁶Och han sa till mig: "Människobarn ser du vad de gör? De stora styggelserna som Israels hus begår här, så att jag måste gå långt bort från min helgedom? Men du ska igen (ännu fler gånger) se ännu större styggelser."

Tillbedjan av djur
⁷Och han förde mig till gårdens öppning och när jag tittade såg jag ett hål i muren. ⁸Och han sa till mig: "Människobarn gräv nu i muren." När jag hade grävt i muren såg jag en öppning.
     ⁹Och han sa till mig: "Gå in och se de ondas styggelser som de gör här." ¹⁰Så jag gick in och såg, och se varje osmaklig form av krypande ting [3 Mos 11:20] och djur och alla avgudar som Israels hus hade avbildat på muren runtom. [Sådana avbildningar var avgudar, se 4 Mos 4:16-18; Rom 1:23.] ¹¹Och där stod framför dem 70 män av Israels hus äldste och i mitten av dem stod Jaazanjaho, Shafans son, varje man med sitt rökelsekar i sin hand, och ett tjockt moln av rökelse steg upp.
     ¹²Och han sa till mig: "Har du sett människobarn vad Israels söners äldste gör i mörkret, varje man i sin avgudakammare? För de säger: 'Herren (Jahve) ser oss inte, Herren (Jahve) har övergett landet.' " ¹³Och han sa till mig: Du ska igen se ännu större styggelser som de gör.

Tillbedjan av Tamoz
¹⁴Sedan förde han mig till portens öppning på Herrens (Jahves) hus som vetter mot norr, och se där satt kvinnorna och grät för Tamoz. ¹⁵Och han sa till mig: "Har du sett detta människobarn? Du ska igen se ännu större styggelser än dessa."

Soldyrkan
¹⁶Och han förde mig till den inre gården i Herrens (Jahves) hus, och se vid öppningen till Herrens (Jahves) tempel, mellan förgården och altaret var det omkring 25 män med sina ryggar mot Herrens (Jahves) tempel och deras ansikten vända åt öster, och de tillbad solen åt öster. [Att vända ryggen mot templet är samma sak som att vända ryggen åt Gud. Det blir extra provocerande när de tillber solen i själva templet på detta sätt.]
     ¹⁷Och han sa till mig: "Har du sett detta människobarn? Är det en lätt sak att Juda hus har begått styggelserna som de begår här när de fyller landet med våld och provocerar mig ännu mer och de sätter grenen mot sin näsa. ¹⁸Därför ska jag agera i raseri, mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, och även om de ropar i mina öron med en hög (stark) röst ska jag inte höra (lyssna på) dem."

Del 2 – Jerusalems invånare
¹[Detta stycke handlar om domen över de avgudadyrkare Hesekiel sett fördärva templet, se Hes 8. Föregående kapitel avslutades med kungörande om domen, se Hes 8:18, som upprepas i slutet på denna syn, se vers 10. Men domen sker först efter att de trogna har blivit märkta. Stycket är format som en kiasm som ramas in av mannen med linnekläder, se vers 1-3 och vers 11.
    Längre fram i synen anas att dessa totalt sju män också kan tolkas som änglar. Det är inte ovanligt att änglar kallas män, se 1 Mos 18:2; 32:24; Dan 10:5. Inom den babyloniska mytologin beskrivs en grupp av sju varelser stå under Gud vilkas uppgift är att straffa och förgöra. I den arameiska Sefire-inskriptionen från 700-talet (som hittades 1930 i Al-Safirah nära Aleppo i Syrien) omnämns förbannelser av "de sju" om ett förbund bryts.]

Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stark (stor) röst och sa:

Få stadens väktare (de som råder; men också disciplinerar – hebr. peqoda) att komma nära,
varje man med sitt ödeläggelsevapen (dödsbringande vapen – hebr. machet) i sin hand.
     ²Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand.

Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]

som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligtvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret [2 Mos 27:1-8]
³Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen
som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon vid sidan [vers 2 och 11].

⁴Och Herren (Jahve) sa till honom: Gå genom stadens mitt, genom mitten av Jerusalem och sätt ett märke [hebr. tav; den sista bokstaven i hebreiska alfabetet vars piktogram är ett kors] på pannan på alla de män som suckar och som ropar på grund av alla styggelser som görs i hennes mitt. [Upp 3:12; 7:3; 9:4; 14:1; 22:4]

[När nu de som sörjde över det som beskrivits ske i templet i kapitel 8 märkts av mannen i linnekläder, går de sex andra männen vidare för att utföra domen. Jfr 2 Mos 12:23.]

⁵Och till de andra [sex] sa han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,

⁶slakta fullständigt, gamla män, unga män, jungfrur och de små och kvinnor, men kom inte nära någon man som har märket, och börja vid min helgedom. Sedan började de med de äldste som var framför huset.
⁷Och han sa till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna,
gå ut.
Och de gick ut och slog i staden.
⁸Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?

⁹Och han sa till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahve) har övergett landet och Herren (Jahve) ser inte. ¹⁰Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt).

¹¹Och se, mannen i linnekläder som hade skrivdonet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se vers 2 och 3] rapporterade och sa: Jag har gjort allt som du har befallt mig.

Tillbaka upp

Ps 104:24-35

Guds mångfald i skapelsen
²⁴Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahve),
    i vishet har du gjort dem alla,
    jorden är full av det du har skapat.
²⁵Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
    däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
    levande varelser både små och stora.
²⁶Där går skeppen, där är Leviatan
    som du har format till att leka där.
    [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
²⁷Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
    att du ger dem mat i rätt tid.
²⁸Du ger dem mat och de tar emot,
    du öppnar din hand och de äter sig mätta.
²⁹Du döljer ditt ansikte
    och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
    dör de och återgår till jorden (stoft).
³⁰När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.

Herrens ära
³¹Låt Herrens (Jahves) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
    låt Herren (Jahve) glädja sig över allt han gjort.
³²Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
    han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
³³Jag ska sjunga till Herren (Jahve) så länge jag lever,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
³⁴Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
    jag ska glädja mig i Herren (Jahve).
³⁵Låt syndaren försvinna från jorden
    och låt inte de onda finnas mer.

Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse).

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

Ords 26:28

²⁸En lögnaktig (falsk) tunga hatar sina offer (dem den förtrycker),
och en förförisk (hal) mun orsakar förödelse (skada, undergång).

Tillbaka upp

Heb 5:1-14

¹Varje överstepräst blir utsedd bland människor [inte änglar, se Heb 2:14, 16] och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder. ²Han kan ha medkänsla med (där han varken är för tolerant eller för hård mot) dem som är okunniga (inte medvetna om sina synder) och vilseledda, eftersom han själv är svag [utsatt för mänsklig svaghet] ³och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

[I 3 Mos 16 beskrivs översteprästens offer på försoningsdagen – jom kippur. Ordet för "medkänsla" används bara här i hela Bibeln och beskriver någon som inte är hård mot syndare men inte heller ser mellan fingrarna på synd.]

⁴Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. [Aron var Moses bror och israeliternas första överstepräst, se 2 Mos 28:1.] ⁵Så var det också med den Smorde (Messias, Kristus). Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sa:

Du är min Son,
jag har fött dig i dag. [Ps 2:7]

⁶Han säger också på ett annat ställe:

Du är präst för evigt,
på samma sätt (i samma släktled) som Melkisedek.

[Ps 110:4. Se även Heb 7:1-10. Melkisedek var samtida präst och kung med Abraham, se 1 Mos 14:17-24.]

⁷Medan han [Jesus] levde här i köttet [på jorden som en människa], ropade han högt under tårar när han bad (böner för speciella behov) och åkallade (bad om beskydd till) den som kunde frälsa (rädda) honom ut från döden [för att stå upp till evigt liv efter korset], och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan [villighet att tillbe Gud och underordna sig Guds vilja].

[Gäller främst Jesu bön i Getsemane, se Matt 26:39; Mark 14:36; Luk 22:41, 44.]

⁸Fastän han var en son [Guds Son, med privilegier och rättigheter], fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. ⁹När han slutfört allt (blivit fullkomnad) blev han källan (ursprunget) till evig frälsning (räddning, befrielse, helande) för alla som lyder honom, ¹⁰och han blev avskild (tillsatt) som överstepräst, en sådan präst som Melkisedek (samma rang).

Varning – var inte andligt omogna (5:11-6:20)
¹¹[Nu följer den tredje varningen av fem i detta brev. Varningen som handlar om andlig omognad ramas in av undervisning om Melkisedek.]

Angående detta har vi mycket att säga men det är svårt att förklara, eftersom ni blivit så tröga (ovilliga) att höra (lata att ta till er andlig insikt). [Ämnet om Melkisedek tas upp grundligt senare i Heb 7:1-10:18.] ¹²Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! ¹³För den som bara lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn [andligt omogen]. ¹⁴Den fasta födan är till för vuxna [andligt mogna], för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont. [Avgöra om det som undervisas kommer från Guds ord, se Heb 13:9.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng