Helbibel - tisdag 24/11
Hes 47:1-48:35,
Ps 119:33-48,
Ords 28:12-13,
1 Pet 2:11-3:7
Hes 47:1-48:35
Vattnet från templet 1Sedan förde han [ängeln som ledde Hesekiel] mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag att vatten (dubbla vatten) rann fram under tröskeln och rinna österut, för templets framsida låg på östra sidan. Vattnet kom från den högra sidan av templet och rann på den södra sidan av altaret. [[Upp 22:1]] 2Han förde mig ut genom den norra porten och förde utanför till den yttre porten, som vänder mot öster. Och se, vatten (dubbla vatten) flöt från den södra (högra) sidan.
[Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen "-jim" indikerar detta. Dualformen används både för "vatten" och "floden" i detta kapitel.]
3Mannen [ängeln] började gå österut med ett mätsnöre i handen. Han mätte upp 1 000 alnar [525 meter längs med vattnet österut]
och förde mig [lät mig gå fram] genom vattnet – som nådde mig till fotknölarna.
4Han mätte upp 1 000 [alnar] till [nu totalt 1 050 meter öster om templet längs med vattnet]
och förde mig [lät mig vada ut] genom vattnet – som nu nådde mig till knäna.
Han mätte upp 1 000 [alnar] till [nu totalt 1 575 meter öster om templet längs med vattnet],
och förde mig [lät mig vada] genom vattnet – som nu nådde till midjan.
5Han mätte upp 1 000 [alnar] till [nu totalt 2 100 meter öster om templet längs med vattnet],
det var nu en flod (en ström – hebr. nachal) som jag inte kunde korsa,
för vattnet (de dubbla vattnen) var högt – vatten att simma i,
en flod som man inte kunde korsa [vada över].
6Han [ängeln som ledde Hesekiel i den himmelska visionen] sa till mig: "Människobarn, har du sett detta?"
Sedan förde han tillbaka mig till strandkanten. 7När jag kom tillbaka upptäckte jag en enormt stor mängd träd längs med flodens båda sidor [det var något som jag inte lagt märke till tidigare]. 8Han sa till mig: "Dessa dubbla vatten (den dubbla strömmen – hebr. majim) flyter österut genom landet och kommer sedan ner i öknen (hebr. Arava) [judeiska öknen öster om Jerusalem]. När de sedan rinner ut i havet [Döda havet] – där vattnet är stillastående – så blir det friskt (helas det).
[Idag finns inga fiskar eller andra levande varelser i Döda havet på grund av dess höga mineralhalt.]
Ein Gedi vid Döda havets västra sida.
9Överallt där den dubbla floden (den dubbla strömmen – hebr. nachalajim) flyter fram ska det vimla av liv [ska det finnas svärmar av insekter, se [1 Mos 1:20]]. Det ska finnas ett överflöd av fisk, för när vattnet kommer dit [till Döda havet] blir det friskt. Allt får liv där floden rinner fram. 10Fiskare ska stå utmed den, från Ein-Gedi [ordagrant: 'getkällan' – en sötvattenkälla på västra Döda havets strand] till Ein-Eglajim [ordagrant: 'två kalvars källa' – antingen i nordvästliga hörnet eller på östra sidan] ska deras nät ligga på tork. De ska fånga många olika sorters fisk, samma överflöd som i det Stora havet [Medelhavet]. 11Men gölar och dammar [som är avskurna från det friska vattnet] kommer fortfarande att vara salta.
12Längs med flodens båda stränder ska alla sorters fruktträd växa. Deras blad ska aldrig vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de frukt, eftersom deras vattenkälla kommer från helgedomen. Deras frukt ska användas som mat och deras blad ska ge läkedom."
Landets gränser
13Detta säger Herren Herren (Adonaj Jahve): Detta är de gränser (territorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar. 14Ni ska få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder ska detta land bli (tillfalla) er arvedel.
15Detta ska vara landets gräns på norra sidan [[4 Mos 34:1-2]]: Från Stora havet [Medelhavet] längs Hetlonsvägen, där vägen går till Tsedad [stad i nordöstra Syrien], 16Chamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Chamats områden, det mellersta Chaser, som ligger vid Havrans gräns [regionen söder om Damaskus och öster Galileiska sjön]. 17Så ska gränsen gå från havet till Chasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare allt längre norrut upp mot Chamats gräns. Detta är norra sidan.
18På östra sidan ska gränsen börja mellan Havran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan. Från nordgränsen neråt till det östra havet, ska ni mäta ut den. Detta är östra sidan.
19På sydsidan ska gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kadesh, längs bäckfåran [Egyptens bäck – Wadi al Arish] fram till Stora havet. Detta är den södra gränsen.
20På västra sidan ska gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Chamat [i Syrien]. Detta är västra sidan. 21Ni ska utskifta detta land åt er efter Israels stammar.
22Ni ska dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De ska vara för er så som infödda bland Israels barn. De ska med er få arvslott bland Israels stammar. 23I den stam där främlingen bor ska ni ge honom hans arvedel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonaj Jahve).
De sju norra stammarnas tilldelning
1Detta är namnen på stammarna:
Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan – med Damaskus gräns i norr och längs med Hamat – där ska Dan ha en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom. 2Närmast Dans område ska Asher ha en lott från östra sidan till västra.
3Närmast Ashers område ska Naftali ha en lott från östra sidan till västra.
4Närmast Naftalis område ska Manasse ha en lott från östra sidan till västra.
5Närmast Manasses område ska Efraim ha en lott från östra sidan till västra.
6Närmast Efraims område ska Ruben ha en lott från östra sidan till västra.
7Närmast Rubens område ska Juda ha en lott från östra sidan till västra.
Prästerna och leviternas tilldelning
8Närmast Juda område ska från östra sidan till västra sidan det område sträcka sig som ni ska ge som gåva till Herren. Ni ska som gåva ge 25 000 alnar [11 250 meter] i bredd och lika mycket i längd som en stamlott från östra till västra sidan. Helgedomen ska ligga där i mitten. 9Det område ni ger som gåva åt Herren ska vara 25 000 alnar [11 250 meter] i längd och 10 000 i bredd. 10Av detta heliga område som ni ger som gåva ska ett stycke tillhöra prästerna, i norr 25 000 alnar [11 250 meter], i väster 10 000 alnar [4 500 meter] i bredd, i öster likaså 10 000 alnar [4 500 meter] i bredd och i söder 25 000 i längd, och Herrens helgedom ska ligga där i mitten. 11Det ska tillhöra prästerna, dem av Tsadoqs söner som har blivit helgade och som har gjort tjänst åt mig och som inte for vilse som leviterna gjorde när de andra israeliterna for vilse. 12Därför ska en särskild del av den offergåva som avstyckats från landet tillhöra dem som ett högheligt område invid leviternas.
13Men leviterna ska få ett område som motsvarar prästernas, i längd 25 000 alnar [11 250 meter] och i bredd 10 000, längden överallt 25 000 och bredden 10 000. 14De får inte sälja eller byta bort något av det. De får heller inte på annat sätt överlåta det bästa av landet åt någon annan, för det är helgat åt Herren.
15Men de 5 000 [2 250 meter] alnar som blir över på bredden invid de 25 000 ska vara en allmänning för staden, dels att bo på, dels som utmark. Och staden ska ligga där i mitten. 16Detta är stadens mått: Norra sidan 4 500 [2 000 meter], södra sidan 4 500 [2 000 meter], på östra sidan 4 500 [2 000 meter] och västra sidan 4 500 [2 000 meter]. 17Staden ska ha en utmark som norrut sträcker sig 250 alnar [135 meter], söderut 250 [135 meter], österut 250 [135 meter] och västerut 250 [135 meter] alnar. 18Det som återstår av marken längs det heliga området blir 10 000 alnar [4 500 meter] österut och 10 000 [4 500 meter] västerut, och det sträcker sig utmed det heliga området. Avkastningen av detta område ska tjäna till föda åt stadens invånare. 19Stadens arbetare från Israels alla stammar ska bruka det. 20Hela den del som ni ska avskilja ska vara 25 000 alnar [11 250 meter] långt och 25 000 brett och bilda en fyrkant. Ni ska överlämna denna heliga gåva till staden som dess egendom.
Furstens område
21Fursten ska få vad som blir över på båda sidor om det heliga området och stadens område. Det gäller marken fram till det 25 000 alnar [13,5 km] breda heliga området, ända till östra gränsen, och likaså västerut marken fram till det 25 000 alnar [13,5 km] breda området, ända till västra gränsen. Båda dessa områden som går parallellt med stamlotterna ska tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen ska ligga mitt emellan dem. 22Från leviternas område och från stadens område, som ligger mitt emellan furstens områden, ska det som ligger mellan Juda sydgräns och Benjamins nordgräns tillhöra fursten.
De fem södra stammarnas tilldelning
23Sedan följer de återstående [fem] stammarna. Först ska Benjamin ha en lott, från östra sidan till västra.
24Närmast Benjamins område ska Simeon ha en lott, från östra sidan till västra.
25Närmast Simeons område ska Isaskar ha en lott, från östra sidan till västra.
26Närmast Isaskars område ska Zevolun ha en lott, från östra sidan till västra.
27Närmast Zevoluns område ska Gad ha en lott, från östra sidan till västra.
28Närmast Gads område, på dess södra sida, ska gränsen gå från Tamar över Meribas vatten vid Kadesh och vidare till bäckfåran [Egyptens bäck – Wadi al Arish] fram till Stora havet. 29Detta är det land som ni genom lottkastning ska fördela till arvedel åt Israels stammar.
Detta ska vara deras stamlotter, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonaj Jahve).
Den heliga staden
30Följande utgångar ska staden ha: På norra sidan ska den mäta 4 500 alnar [2,4 km], 31och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, ska tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port.
32På östra sidan ska den också mäta 4 500 alnar [2,4 km], och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port.
33På samma sätt ska också den södra sidan hålla ett mått på 4 500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Zevoluns port.
34Västra sidan ska mäta 4 500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första är Gads port, den andra Ashers port, den tredje Naftalis port.
35Runtom ska staden mäta 18 000 alnar [9,7 km], och från den dagen ska stadens namn vara:
"Herren är där (här)." [Den hebreiska frasen JHVH shammah kan även översättas "Herren är här".]
Ps 119:33-48
ה – He
Piktogrammet för He avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstaven har utvecklats till bokstaven E i det latinska alfabetet, och vändes för att läsas från vänster till höger.
33[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahve) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
34Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se [Jak 2:10].]
35Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
36Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
37Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även [Ords 10:22; Matt 6:24].]
38Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: "res upp") ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
39Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
40Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
ו – Vav
Piktogrammet för Vav är en tältpinne.
41[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har "vav" som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahve),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
42Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
43Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
44Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
45Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
46Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
47Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
48Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ords 28:12-13
12När de rättfärdiga triumferar är det underbart (glädje, fest),
men när de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], håller folk sig undan.
Den som bekänner och lämnar sina synder får nåd
13Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),
men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.
1 Pet 2:11-3:7
Var heliga
11Mina älskade [brevets mottagare i nuvarande norra Turkiet, se [1 Pet 1:1], men också troende i alla tider], jag uppmanar er som främlingar och gäster [i en värld influerad av hedniska ideal] att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen.
[Begreppet "avhålla er" har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se [Matt 14:24]. Även verbformen har betydelse. Ordet är här i formen medium, se kommentar till vers 3. Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]
12Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
Att leva som kristen i samhället
13[Det är värt att notera att Petrus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Petrus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom. Detta måste ses i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös. I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se [Apg 4:19].]
Underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både konungen (kejsaren) som högste härskare 14och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa (hämnas) dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
15Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.
[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se [Rom 6:15-23; Matt 11:29-30].]
17Ära (respektera) alla [människor, eftersom de är skapade till Guds ära, se [1 Mos 1:26-27]].
Älska (osjälviskt, utgivande) era syskon (bröder och systrar i tron).
Frukta (i vördnadsfull tillbedjan) Gud.
Ära (respektera) konungen (kejsaren).
Att leva som kristen underställd andra
18Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era härskare och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. 19För det är en nåd när någon genom sin medvetenhet om Gud (sin gudsmedvetenhet; på grund av sitt gudsmedvetande) håller ut när han lider oskyldigt [när han i ett underläge bär och uthärdar orättvisa sorger, bedrövelser, förtret, plågor och svårigheter av olika slag]. 20Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda [det är oväntat], det är något berömvärt (välbehagligt, ordagrant: "nåd") i Guds ögon. 21Till detta är ni kallade. Den Smorde (Messias, Kristus) led i ert ställe och efterlämnade ett exempel (att kopiera) åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.
[Ett speciellt ord för "exempel" används här. Det är ett sammansatt ord av orden "skriva" och "under". Det användes för hur en elev lärde sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit på en rad under lärarens text.]
Jesu exempel
22Han [Jesus] begick ingen synd,
och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun. [[Jes 53:9]]
23När han blev förolämpad, svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar. När han fick lida, hotade han inte [att hämnas], utan överlämnade dem till honom som dömer rättvist. 24Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [[Jes 53:4, 12]] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade. 25Ni var som får som gått vilse [[Jes 53:6]],
men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.
Att leva som kristen i äktenskapet
1[Petrus riktar sig nu främst till hustrur med icke-troende män, men principerna gäller alla äktenskap. Inledningen både i vers 1 och 7, "på samma sätt", gör att råden till hustrur och män bygger på och syftar tillbaka till föregående kapitel och stycket som började i [1 Pet 2:13], där Jesus själv är vårt exempel, se [1 Pet 2:22-25]. Sex verser handlar om kvinnan och en vers om mannen. Anledningen kan vara att det under denna tid var mycket svårare för en kvinna som blivit troende att lämna hemmet själv för att gå på gudstjänst.
Det är också viktigt att underordnande aldrig innebär att en kvinna ska vara kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad eller barnen blir skadade. Hela stycket började med att samhället har lagar och regler som ska följas, och våld inom hemmet är straffbart, se [1 Pet 2:13].]
På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6så som Sarah lydde Abraham och kallade honom herre [[1 Mos 18:12]]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.
[Sarah kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se [1 Mos 12:17; 20:2].]
7På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.
[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se [Rom 9:20-23]. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se [4 Mos 7:1]. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se [Esra 5:14].]