Helbibel - lördag 8/2
2 Mos 28:1-43,
Ps 31:9-18,
Ords 8:12-13,
Matt 25:31-26:13
2 Mos 28:1-43
Mönster till prästkläderna 1Ta till dig Aron, din [äldre] bror så att han är nära dig och hans söner med honom, från Israels söner för att de ska göra tjänst för mig i prästämbetet, Aron, Nadav och Aviho [som offrade främmande eld, se [3 Mos 10]], Elazar [den äldste sonen som tog över efter Aron, se [4 Mos 20:24-29]] och Itamar, Arons söner. 2Och du ska göra heliga kläder till Aron, din bror, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah).
[Den avslutande frasen återkommer i vers 40 och ramar in detta stycke. Arons kläder har dels syftet att helga honom, avskilja honom för tjänst, men de återspeglar också en aning av Guds skönhet men mest av allt är de ett undervisningsmaterial där varje detalj påminner om Arons prästuppgifter och även är en förebild i det nyare förbundet.]
3Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet. 4Detta är plaggen som de ska tillverka: en bröstsköld
en efod
en rock
en tunika av rutigt arbete
en huvudbonad och
en gördel
De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet. 5Och de ska ta [tyger i färgerna] guld och blått och purpur och scharlakansrött och fint [vitt] linne.
[I hebreiskan nämns bara färgerna men det är uppenbart att dessa färger avser fina garner eller tyger i respektive färg. Fint är hebr. shesh som kommer från ett egyptiskt ord som beskriver linne av hög kvalité importerat från Egypten. Linnet är vitt.]
Mönster till efoden
6De ska göra en efod av guld, av blått och purpur, scharlakansrött och fint tvinnat [vitt] linne, tillverkat av en yrkesskicklig man. 7Den ska ha två axeldelar, som fogas samman i ändarna så att den hålls samman. 8De konstfullt vävda banden som är på den, som den ska bindas fast med, ska vara lika som resten av arbetet och i ett stycke med det, av guld och blått och purpur och scharlakansrött [tyg eller garn] och fint tvinnat [vitt] linne.
9Du ska ta två onyxstenar (hebr. even shoham) och på dem ska du gravera in namnen på Israels söner, 10Sex av namnen på den första stenen [Ruben, Simeon, Levi, Juda, Dan och Naftali] och de sex återstående namnen på den andra stenen [Gad, Asher, Isaskar, Zevolun, Josef och Benjamin], efter den ordning som de är födda [från den äldste till den yngste]. 11Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld. 12Och du ska sätta de två stenarna på axelstyckena av efoden, till att vara minnesstenar för Israels söner, och Aron ska bära deras namn inför Herrens (Jahves) ansikte på sina två skuldror som en hågkomst. 13Och du ska göra infattningar av guld, 14och två kedjor av rent guld, av tvinnad tråd ska du göra dem, ett kransarbete, och du ska sätta kranskedjorna på infattningen.
Mönster till bröstskölden
15Och du ska göra en rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), arbetet av en skicklig yrkesman, som arbetet med efoden ska du göra den, av guld och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne ska du göra den. 16Den ska vara kvadratisk och dubbel, 1 spann ska vara dess längd och 1 spann ska vara dess bredd [23 x 23 cm] .
Hebreiska skrivs och läses från höger till vänster så den första ädelstenen var placerad längst upp till höger och den sista längst ner till vänster på skölden. Bilden är från Tempelinstitutet i Jerusalem. Det finns olika tolkning på vissa stenars färger.
17Och du ska göra infattningar med stenar, fyra rader med stenar. En rad med [1] karneol [röd – hebr. odem, från adam som betyder rödaktig; troligtvis är det den äldste (första) sonen Ruben som ristas in på denna sten (även om rubin på svenska syftar på en hårdare sten, så finns en äldre språklig koppling mellan rubin, röd och namnet Ruben); stenen används även för att beskriva Gud i tronrummet, se [Upp 4:3]; grekiska översättningen Septuaginta översätter med sardion den sjätte grundstenen (centralt placerad), se [Upp 21:20]],
[2] topas [olivgrön, gulaktig; hebr. pitda, okänt ursprung; grekiska översättningen Septuaginta översätter med topazion som är den nionde grundstenen, se [Upp 21:20]]
och
[3] smaragd [genomskinligt grön; hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); används bara i GT om den tredje stenen i bröstskölden; grekiska översättningen Septuaginta översätter med smaragdos som är den fjärde grundsten, se [Upp 21:19]],
den första raden.
18Och den andra raden, [4] karbunkel [hebr. nofesh, från ett ord som betyder att gnistra],
[5] safir [hebr. sapir – "en blå sten"; himmelsblå. Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sapphiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Första gången stenen omnämns är i [2 Mos 24:10] där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet. Den andra grundstenen, se [Upp 21:19]]
och
[6] kalcedon [rökfärgad, vitaktig eller ljusblå – hebr. jahalom kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant. Den tredje grundstenen, se [Upp 21:19]].
19Och den tredje raden, [7] hyacint [mörkröd, lila – hebr. leshem, används bara i GT om den sjunde stenen i bröstskölden; den elfte grundstenen, se [Upp 21:20]],
[8] agat [hebr. shevo, används bara i GT om den sjunde stenen i bröstskölden]
och
[9] ametist [purpur och violett – hebr. achlama, används bara i GT om den nionde stenen i bröstskölden; den tolfte grundstenen, se [Upp 21:20]].
20Och den fjärde raden, [10] krysolit [hebr. tarsis, troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll],
och
[11] onyx [hebr. shoham; troligtvis från ordet att bleka, samma sten som i vers 9]
och
[12] jaspis [grön sten – hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger; denna sten är grunden i muren i det nya Jerusalem, se [Upp 21:12-19].].
De var ditsatta med infattningar av guld. 21Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.
[Exakt vilket namn som motsvarar varje sten definieras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I [Hes 48:30-34] räknas stammarnas placering upp. Troligtvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se [4 Mos 2:2]. Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se [Upp 21:19-20].]
22Och på bröstskölden ska du göra flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld. 23Och på bröstskölden ska du göra två ringar av guld och sätta de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden. 24Och du ska sätta de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor. 25Och de två andra ändarna på de två tvinnade kedjorna ska du sätta på de två infattningarna och sätta dem på efodens två axelstycken, på dess främre del.
26Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på de två ändarna av bröstskölden, på dess kant som är vända mot sidan på efodens insida. 27Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band. 28Och de ska binda fast bröstskölden med dess ringar till efodens ringar med en blå snodd (flätad tråd) [från de färgade trådarna i [2 Mos 25:4]], så att den ska vara på efodens skickligt vävda band, så att bröstskölden inte lossnar från efoden.
29Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahves) ansikte. 30Och du ska lägga Urim (ljus) och Tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahves) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt).
[Hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder Urim och Tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor. I [2 Mos 39] där Mose ger instruktionerna för bröstskölden nämns aldrig Urim och Tummim, men i [5 Mos 33:8] sägs att de tillhör Gud. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott, se [4 Mos 27:21; 1 Sam 14:42; 28:6]. Eftersom Urim kommer från ordet för ljus, så är en teori att det var en vit sten. Ordet Tummim kommer från ordet för sanning.]
Mönster till övriga prästkläder
31Och du ska göra efodens rock (ämbetsdräkt) helt i blått. 32Och den ska ha ett hål för huvudet i dess mitt och den ska ha en snörning runt dess hål, som hålet på en pansarskjorta, så att det inte kan repas upp. [Rocken är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning.] 33Och på fållen [längst ner på den blå klädnaden, se vers 31] ska du göra granatäpplen [enligt tradition 72 st] av blått och purpur och scharlakansrött runtom fållen och klockor (bjällror) av guld mellan dem runtom, 34en guldklocka och ett granatäpple, en guldklocka och ett granatäpple runt klädnadens fåll [längst ner]. 35Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahves) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.
[Den exakta kopplingen mellan klockorna och frasen att han inte ska dö är inte klar. Mest troligt är att det syftar på att översteprästen ska ha hela ämbetsdräkten på sig och utföra sysslorna enligt Herrens instruktioner, se vers 31. Ljudet från klockorna gjorde också de andra prästerna kunde höra när översteprästen rörde sig i helgedomen. Även de som var i bön utanför kunde följa med i sina böner. När Sakarias får änglabesök måste klockarna ha tystnat och folket undrade vad som hänt, se [Luk 1:10, 21]. Det påminde även översteprästen om hans speciella uppdrag, och att följa alla instruktioner, som annars kunde resultera i hans död, jfr [2 Sam 6:7].]
36Och du ska göra en platta av rent guld och gravera på den som man graverar en signetring: "Helgad till Herren (Jahve)." 37Och du ska sätta en blå snodd (flätad tråd) i den för att fästa den ovanpå turbanen, på framsidan av turbanen ska den sitta. 38Och den ska vara över Arons panna och Aron ska bära synderna som begås med de heliga tingen, som Israels söner ska helga, till alla deras helgade gåvor, och den ska alltid vara på hans panna så att de får nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte. 39Och du ska väva tunikor av rutigt arbete i fint linne. Och du ska göra en turban av fint linne. Och du ska göra en gördel, en vävares arbete i färger. 40Och till Arons söner ska du göra tunikor, och du ska göra gördlar till dem, och huvudbonader ska du göra till dem, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah). [Samma avslutande fras som i vers 2.]
41Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och du ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet. 42Och du ska göra åt dem linnebyxor för att dölja nakenheten av deras kött (kroppar), de ska nå från länden (höften) till låret (vid knäna). 43Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
Ps 31:9-18
9Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet).
[Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se [1 Mos 7:16]. Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se [Matt 28:2; Apg 2:24]!]
Del 2
10Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve),
för jag är i nöd.
Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
[så även] hela min person (själ) och mitt inre (magen; känslor, tankar).
[Kombinationen av hebr. nefesh (själ) och beten (mage) beskriver hela personen.]
11Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
mina år i suckan;
min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd [skuld, straff; grekiska översättningen har "svaghet"],
benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
12Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
13Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
[Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
14För jag hör mig förtalas av många
– skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
de planerar att ta mitt liv.
[Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se [Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22].]
15[Vers 15-19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.]
Men jag förtröstar på (litar på) dig, Herre (Jahve),
jag säger: "Du är min Gud (Elohim)!"
16Mina tider (hela mitt liv – min framtid) är i dina händer.
[Uttrycket är parallellt med vers 6 "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se [Ps 9:10]. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i [Ps 1:3] om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.]
Rädda (ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [[5 Mos 6:25]],
rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
18Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
Ords 8:12-13
12Jag, visheten bor tillsammans med förstånd,
jag visar vägen till (ger klarhet, lär ut, äger) kunskap och insikt (gott omdöme).
13Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve)
är att hata [att inte göra] det onda.
Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt),
ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal],
det hatar jag."
Matt 25:31-26:13
Den slutgiltiga domen
En fårfålla på utomhusmuseet i Nazareth Village.
31[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se [Matt 24:3].]
"När Människosonen kommer i sin härlighet (ära, majestät), och alla heliga änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32Alla folk ska samlas inför honom och han ska skilja mellan dem, på samma sätt som en herde skiljer fåren (gr. probaton) [neutrum] från ungbockarna (gr. eriphos) [maskulin]. 33Fåren (gr. probaton) [neutrum] ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se [Matt 22:44; 26:64]], och getterna (både getter och bockar– gr. eriphion) [neutrum] på den vänstra.
[Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även [Hes 34:17-19]. I Mellanöstern är får vanligare än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter, som ofta hoppar ur inhägnader osv. Ordet för får (gr. probaton) är i neutrum som inkluderar både tackor och baggar. Samma ord används både i vers 32 och 33. Ordet för get skiljer sig däremot mellan verserna. Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och "bråkar runt", är de som skiljs bort i vers 32. Det är sedan både bockar och getter (som agerat som unga stångande bockar) som ställs på den vänstra sidan.]
34Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se vers 33]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]. 35[Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:] Jag var hungrig, och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var en främling (okänd, ny i ett sammanhang)
och ni bjöd in mig (var gästfria mot mig, bjöd in mig att bli en del i ert sociala umgänge).
36jag var naken (iklädd bara underkläder) och ni klädde mig.
Jag var sjuk (svag, sängliggande) och ni besökte (brydde er om, hjälpte) mig.
Jag satt i fängelse, och ni kom och besökte mig.'
37Då ska de rättfärdiga svara honom: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka? 38När såg vi dig som en främling och bjöd in dig, eller naken och klädde dig? 39När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?'
40När Kungen då svarar ska han säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.'
41Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se vers 33]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar. 42[Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:] Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta.
Jag var törstig och ni gav mig inget att dricka.
43Jag var en främling och ni välkomnade mig inte.
Jag var naken och ni klädde mig inte.
Jag var sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.'
44Då ska de svara: 'Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig, eller som en främling, naken eller sjuk eller i fängelse och tog inte hand om dig?'
45Då ska han svara och säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni inte gjorde det för någon av dessa minsta, gjorde ni inte det för mig.' 46Dessa ska då gå bort till evigt straff, men de som är rättfärdiga till evigt liv (Guds överflödande liv)."
Förberedelser för Jesu död
1När Jesus hade avslutat sitt tal [svarat på frågorna om den sista tiden, se [Matt 24:4-25:46]] sa han till sina lärjungar [där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]: 2"Ni vet att om två dagar är det påsk (pesach), då ska Människosonen utlämnas för att korsfästas."
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se [2 Mos 12:11-13]. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
Modell över Jerusalem sett från sydväst. Den stora byggnaden till vänster är översteprästen Kaifas hus.
3[Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval "sedan" kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som pågår på olika håll.]
Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas. 4De planerade (rådgjorde tillsammans om olika alternativ för) hur de skulle kunna gripa Jesus i hemlighet och döda honom. 5Men de sa: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
[Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se vers 14-15. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se [Joh 18:13-24].]
Jesus förbereds inför sin begravning
6[Matteus anger inte exakt vilken dag Jesus smörjs. Det kan vara två dagar före påsken, se vers 2, eller före intåget till Jerusalem, se [Joh 12:1-8]. Det kan vara en frukost, tidig lunch eller kvällsmat, se [Matt 22:4; Luk 14:12]. Oavsett när så hör händelsen tematiskt hemma här för att beskriva hur Jesus förbereds för korset. Festen är hemma hos en man som hade lidit av spetälska, som var en svår hudsjukdom. Det är uppenbart att han inte längre var sjuk, för i så fall skulle inte någon jude ha kunnat vara i samma rum utan att bli ceremoniellt oren. Det är troligt att det var Jesus som helat honom. Simon var ett mycket vanligt namn på Jesu tid och denne Simon omnämns inte någon annanstans i Bibeln. I Betania bodde också syskonen Marta, Maria och Lasarus.]
Sedan var Jesus i Betania, i Simon den spetälskes hus. 7Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se [Joh 12:3]] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sa [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se [Joh 12:4-6]]: "Vilket slöseri! 9Den parfymen hade kunnat säljas för en stor summa [pengar, en årslön för en arbetare, se [Joh 12:5]], som man kunnat ge åt de fattiga."
10Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sa till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."