Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 4/1

1 Mos 8:1-10:32, Ps 4:1-9, Ords 1:20-23, Matt 4:12-25

1 Mos 8:1-10:32

Vattnet drar sig tillbaka
¹Då kom Gud (Elohim) ihåg [tänkte han på; fullföljde han sitt förbund med] Noa (hebr. Noach) och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. ²Djupets källor och himlens dammluckor stängdes, regnet upphörde. ³Vattnet drog sig efter hand bort från jorden, så att det efter 150 dagar hade minskat. [Efter att ha ökat i 15 dagar, se 1 Mos 7:24.]

Berget Ararat med de två högsta topparna.

⁴På 17:e dagen i 7:e månaden [tishri, sept/okt] blev arken vilande (hebr. nuach – snarlikt Noas namn Noach) på Araratbergen.

[Datumet är väldigt exakt återgivet. Den 7:e månaden är den viktigaste månaden med alla de tre hösthögtiderna. Den 17:e dagen är mitt i lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) som firas 15-22 tishri. Platsen är mer vagt beskriven, berg står i plural, men syftar på bergskammen i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien.]

⁵Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden [tevet]. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.

[Den tionde månaden är tevet (dec/jan). Det har nu gått tre månader (73 dagar om det är 30 dagar i varje månad) från det att arken strandade på Araratbergen och fler berg blir synliga. I kiasmen så täcktes bergen (1 Mos 7:19), nu syns de.]

Floden slutar – ett fönster öppnas

40 dagar
⁶Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken, ⁷och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. ⁸Sedan släppte han ut en duva (hebr. jonah) för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. ⁹Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.

7 dagars väntan
¹⁰Noa väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. ¹¹Och duvan kom tillbaka till honom på kvällen, och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får se med Noas ögon]: Ett friskt olivlöv i hennes näbb! Då förstod Noa, att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

7 dagars väntan
¹²Han väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.

¹³Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från jorden. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp! ¹⁴I den 2:a månaden på den 27:e dagen var marken helt torr.

Familjen går ut ur arken
¹⁵Då talade Gud till Noa och sa:
¹⁶[Det är dags!] "Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. ¹⁷Släpp ut alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, så att de kan sprida ut sig över hela jorden och vara fruktsamma och föröka sig."
¹⁸Då gick Noa ut tillsammans med sin hustru och sina söner och sonhustrur [efter att ha varit i arken i ett år och tio dagar]. ¹⁹Alla levande varelser [fyrfotadjur], alla kräldjur och alla fåglar, allt som myllrar på jorden – efter sin familj (släkt, art) – gick de ut ur arken. ²⁰Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. ²¹När Herren kände den välbehagliga doften, sa han till sig själv:

"Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort. ²²Så länge jorden finns kvar ska:

sådd och skörd (hebr. qatsir),
köld
och hetta,
sommar (skördetid – hebr. qajits)
och vinter,
dag och natt

aldrig upphöra (ordagrant: 'inte ha sabbat' – hebr. lo shavat)."

[Vers 22 avslutas med fyra par. Talet fyra är jordens tal (fyra väderstreck, osv). Centralt står hetta och sommar som hör ihop, vilket ramas in av köld och vinter.]

Aldrig mer en flod
¹Gud (Elohim) välsignade Noa (hebr. Noach) och hans söner och sa till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. ²Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem). ³Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna örterna (grönsakerna), ger jag er allting.

[Välsignelsen som Gud ger Noa speglar den välsignelse som Adam fick i 1 Mos 1:28. En skillnad är att nu finns synden i världen, och människan ska inte längre råda över djuren. I stället för ett frivilligt underordnande så finns nu en komponent av rädsla hos djuren. Även om att äta kött tidigare var tillåtet, t.ex. Abels blodsoffer var välbehagligt inför Gud och Noas rena djur under deras år i arken, så blir det nu en tydligt uttalad tillåtelse att använda djur till föda.]

⁴Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.

⁵Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
    av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
    och från människans (hebr. adam) hand,
    från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.

⁶Den som utgjuter
    blod
        av en människa,
        genom en människa
    ska hans [förövarens] blod
utgjutas,
för Gud (Elohim) gjorde människan till sin avbild.

[Hebreiskan har inga prepositioner och de första sex orden formar en tydlig kiasm: shofech dam haadam baadam damo jishafech. Texten betonar ordet människa, som både offer och den instans som ska vedergälla brottet, genom att placera hebr. adam centralt. Att frasen också har sex ord för också tankarna till människans tal som är sex. Att utgjuta blod används i betydelsen överlagt mord, se 1 Mos 37:22; 1 Kung 2:31; Hes 22:4. Allt liv är heligt, och speciellt mänskligt liv. Anledningen till att Gud ser detta så viktigt är att människan är skapad till hans avbild. Att mörda en annan människa är ett angrepp på den människans skapare som är Gud själv.]

⁷Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden."

Guds förbund med allt levande
⁸Och Gud (Elohim) sa till Noa och hans söner: ⁹"Se, jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande, ¹⁰och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er. ¹¹Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
¹²Gud sa: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:

Regnbåge i Bergslagen i Sverige

¹³Jag har placerat min båge [regnbågen] i skyn, och det ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen, ¹⁵ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande. ¹⁶När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud (Elohim) och alla levande varelser, allt liv (kött) på jorden."
¹⁷Gud (Elohim) sa till Noa: "Detta är tecknet [regnbågen, som antagligen var synlig för Noa just när Gud talar dessa ord] på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt liv på jorden."

Noa och hans söner
¹⁸Noas söner som gick ut ur arken var Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet. Cham (Ham) var far till Kanaan [som föddes senare]. ¹⁹Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släktträdet i 1 Mos 10.]

Noas nakenhet (9:20-29)

Världens äldsta vinpress finns i en grotta i Areni i Armenien, inte långt från berget Ararat. Under utgrävningar 2008-2011 hittades en vinpress, kärl och rester av druvkärnor. Analyser av det biologiska materialet visar att denna vingård/press är 1000 år äldre än den tidigare äldsta från Israel. I samma grotta hittades samma år även världens äldsta lädersko (daterad till 3500 f.Kr.).

©Gregory Areshian

²⁰Och Noa, en man av jorden, började plantera en vingård. ²¹Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) mitt i sitt tält. ²²Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet). ²³Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet.

[Vad hade Cham gjort för något. Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6-19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas åt att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far. En del judiska kommentatorer noterar att det inte nämns att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt allvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var allvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22-23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]

²⁴Noa vaknade från sitt vin och han visste vad hans yngsta son hade gjort mot honom, ²⁵och han sa: "Förbannad är Kanaan, en tjänares tjänare (slav) ska han vara för sina bröder!" ²⁶Och han sa vidare: "Välsignad är Herren (Jahve), Shems Gud, och låt Kanaan bli hans tjänare. ²⁷Må Gud (Elohim) utvidga Jafet och han ska bo i Shems tält och låta Kanaan bli deras tjänare."

²⁸Noa levde 350 år efter floden. ²⁹Alla dagar som Noa levde var 950 år, sedan dog han.

Noas söners fortsatta historia – jordens folkslag (10:1-11:9)

Jordens olika folkslag har sitt ursprung från Noas tre söner. Genom historien har områden bytt namn, men Bibeln använder konsekvent namnen på Noas ättlingar för att definiera olika områden.

¹[Här kommer en ny "toledot-enhet" (den femte av tolv i Första Mosebok). Det hebreiska ordet toledot används elva gånger i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Kapitlet ger en släkttavla för alla folk på jorden. Indelningen är inte bara genealogisk utan också geografisk, språklig och historisk, se vers 5, 20 och 31.]

Detta är Noas (hebr. Noachs) söners fortsatta historia (deras genealogi/släkttavla – hebr. toledot),
    Shem (Sem),
    Cham (Ham)
    och Jafet.
Söner föddes till dem [Noas tre söner] efter floden.

[Noas tre söner var:

Jafet – troligtvis äldste sonen, se 1 Mos 10:21. Han föddes när Noa var 500 år gammal, se 1 Mos 5:32.
Shem (Sem) – troligtvis mellansonen. Han var 100 år gammal två år efter floden, se 1 Mos 11:10. Eftersom floden kom när Noa var 600 år, måste han varit född när Noa var 502 år, och är alltså två år yngre än Jafet. Anledningen att han nämns först i alla uppräkningar, här i vers 1 och i 1 Mos 5:32; 6:10; 7:13; 1 Krön 1:4, beror på att hans släktträd leder till Abraham och slutligen Messias, se Luk 3:34-36!
Cham (Ham) – den yngste sonen, se 1 Mos 9:24. Hur mycket yngre han är anges inte, men han var född innan floden.

I vers 1 var ordningen Shem, Cham och Jafet. När deras släktleds beskrivs nedan i vers 2-32 blir ordningen omvänd med först Jafet (vers 2), sedan Cham (vers 6) och sist Shem (vers 21). Det är ett typiskt kiastisk mönster i flera led som gör att berättelsen om Babels torn, se 1 Mos 11:1-9, ramas in av Sems släkttavla som fortsätter i 1 Mos 11:10-26.]

Jafets söner – folken i nordväst
²[Totalt 14 ättlingar till Jafet nämns. Jafets söner är huvudsakligen folken i norr och väster, i Mindre Asien och på Medelhavets öar och kuster. Det motsvarar dagens Europa och även delar av norra Mellanöstern.]

Jafets söner var:
    Gomer [kimmererna vid Svarta havet; nuvarande Turkiet] och
    Magog [kring Svarta havet, nuvarande Georgien] och
    Madaj [förfader till mederna; sydväst om Kaspiska havet; området kring nuvarande Teheran i Iran] och
    Javan [jonierna, grekerna; Grekland] och
    Tuval [folk i östra Mindre Asien; nuvarande centrala Turkiet] och
    Meshech [folk i östra Mindre Asien] och
    Tiras [nuvarande Italien].

³Gomers söner var:
    Ashekkenaz [kanske skyterna; vid Svarta havet] och
    Rifat och
    Togarma [folk i östra Mindre Asien; nuvarande Turkiet].

⁴Javans söner var:
    Elisha [folkslag på ön Cypern] och
    Tarshish [ett fenikiskt folk från västra Medelhavet, Spanien, osv],
    Kittim [folkslag på ön Cypern] och
    Dodanim [rodaneerna, folkslag på ön Rhodos, se 1 Krön 1:7].

⁵Från dessa blev öarnas folk (kustregionernas folkslag – hebr. i ha-goj) uppdelade (har de utbretts) i sina länder (områden – hebr. eretz), var och en efter sitt språk och efter sina familjer (släkter – hebr. mishpachah), bland sina folk (hebr. goj).

[Dessa kan syfta på Javans söner (vers 4) men troligtvis är det alla Jafets söner som åsyftas (vers 2-4). Ländernas öar skulle kunna syfta på kontinenterna, men här finns även en bildlig tolkning att varje nation är en egen "ö" som integrerar med andra nationer. Hebr. goj syftar på ett folk som bor på en viss plats, det kan innehålla olika etniska folkgrupper, men ofta är det en folkgrupp. Den grekiska formen av Jafet är Iapetos, och enligt grekisk tradition är det grekernas förfader. Det hebreiska namnet Javan betyder "ung" men också landet Grekland, se Dan 8:21; 10:20. Jafet är alltså troligtvis förfader till "sjöfolken" som spred ut sig runt Medelhavet.]

Chams söner – folken i sydväst
⁶[Totalt 30 ättlingar till Cham (Ham) nämns. Chams söner rör sig främst sydväst mot Egypten och norra Afrika, men även arabiska halvön. Kanaan (som bodde i Kanaans land som israeliterna intar) hör även till denna grupp.]

Chams (Hams) söner var:
    Kush [betyder "svart"; motsvarar det afrikanska riket Nubia; nuvarande södra Egypten, Etiopien och Sudan] och
    Mitsrajim [Egypten] och
    Pot (Put) [motsvarar nuvarande Libyen, se Jer 46:9; Hes 30:5; 38:4-6] och
    Kanaan [nuvarande Israel].

⁷[Chams första son] Kushs söner var:
    Seva (Seba) [övre Egypten (södra Egypten)] och
    Chavila ["sand land", ismaeliterna 1 Mos 25:18; östra Arabia och Persiska viken] och
    Savetta [folk i Arabien] och
    Raama [folk i Arabien] och
    Savettecha.

[Kushs fjärde son] Raamas söner var:
    Sheva [betyder "sju" eller "ed"; troligtvis Saba i nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien]
    och Dedan [folk i Arabien; nuvarande Saudiarabien].

⁸Kush [Chams första son, se vers 6] födde Nimrod.

Han blev en mäktig på jorden. [Namnet Nimrod härstammar från verbet marad som betyder "att göra uppror" och förknippas med Babels torn, se 1 Mos 11:1-9, se även 1 Krön 1:10; Mika 5:5.] ⁹Han var en mäktig (våldsam) jägare framför Herrens (Jahves) ansikte. Därför finns talesättet: "Likt Nimrod, en mäktig jägare inför Herren (Jahve)." ¹⁰Hans kungarike började i Babylon och Erech och Akkad och Chalne i Shinars land. ¹¹Från det landet kom Ashor fram och byggde Nineve och staden Rechovot och Kalach¹²och Resen mellan Nineve och Kalach (Nimrod), som är en stor stad.

¹³Mitsrajim [Chams andra son, vers 6] fick:
    Lodim och
    Anamim och
    Lehavim och
    Nafettuchim ¹⁴och
    Patrusim och
    Kasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, och
    Kafettorim.

¹⁵Kanaan [Chams fjärde son som Noa förbannade, se 1 Mos 9:25-27] fick:
    Sidon [hebr. Tsidon, från verbet tsod att jaga/fiska; även namnet på kuststaden Sidon i nuvarande Libanon], hans förstfödde, och
    Chet [förfader till hettiterna], ¹⁶och
    jevusiterna (jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit] och
    amoréerna (hebr. emori) och
    girgaseerna (hebr. girgashi) ¹⁷och
    hivéerna och
    arkiterna [fenikiskt folk] och
    siniterna [fenikiskt folk] ¹⁸och
    arvaditerna [fenikiskt folk] och
    tsemariterna [fenikiskt folk] och
    hammatiterna [fenikiskt folk].
    [Dessa folk bodde i landet innan israeliterna kom dit.]
Därefter blev kanaanéernas familjer (klaner) utspridda (långt utanför sina tidigare gränser). ¹⁹Kanaanéernas gränser sträckte sig från Sidon [kuststaden i Syrien i norr], där man går mot Gerar, till Gaza [i söder] som man går mot Sodom och Gomorra och Admah [betyder: röd jord] och Tsevojim [betyder: gaseller] till Lasha.

²⁰Detta är Chams (Hams) söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina folkslag.

Shems söner – folken i öster
²¹[Totalt 26 ättlingar till Shem nämns. Till Sems söner ("semiterna") hör hebréerna (Evers ättlingar, se vers 21), araméerna, assyrierna m.fl. Områdena de rör sig till är främst österut och motsvarar Mesopotamien och Arabien. Introduktionen till Shem är annorlunda än för hans bröder Jafet och Chem (vers 2 och 6) där det bara står "Jafets söner" och "Chems söner". Här betonas denna del av släktträdet genom att ha en längre skrivning "till Shem föddes barn". Det är via Shem, Arppacheshad, Shelach, Ever, Peleg som sedan Abraham kommer födas. Redan i inledningen betonas Ever som är den fjärde generationen från Noa, det släktled som kommer leda fram till Abraham och Messias.]

Till Shem föddes också barn. Shem var förfader till alla Evers barn [fyra generationer framåt, se vers 24-25, ordet betyder "gå över" och har gett upphov till ordet "hebré"] och Jafets bror den äldre.

[Ordagrant avslutas den hebreiska meningen med "broder Jafet äldre". Det går att tolka hebreiska adjektiv haggadol så betydelsen blir: "Jafet var den äldre brodern". Så gör den grekiska översättningen Septuaginta och många judiska rabbiner. Andra tolkar frasen som "Jafets äldre broder" och att det är Shem som är Jafets äldre broder. Liknande formulering finns i Dom 1:13 där Kenas är Kalebs yngre bror. Den syriska, latinska och många moderna översättningar väljer denna tolkning. Kärnbibeln lutar sig mot 1 Mos 11:10 och 1 Mos 11:26 där det verkar som om Jafet är äldst, se även vers 1.]

²²Shems barn var:
    Elam [elamiterna; öster om Tigris] och
    Ashor [assyrierna] och
    Arppacheshad [babylonierna?] och
    Lod och
    Aram [araméerna; Syrien].

²³Arams söner var:
    Ots och
    Chol och
    Geter och
    Mash.

²⁴Arppacheshad [Chems tredje son, se vers 22] fick:
    Shelach.

Shelach fick:
    Ever ["hebréerna"].

²⁵Till Ever föddes två söner:

Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan.

[Pelegs fortsatta släktled fortsätter i 1 Mos 11:16-26 och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här att jorden delades under hans dagar kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på vers 32.]

²⁶[Evers andra son] Joktan fick:
Almodad och
    Shelef och
    Chatsarmavet [folk i Sydarabien] och
    Jerach ²⁷och
    Hadoram och
    Ozal och
    Dikla ²⁸och
    Oval och
    Avimael och
    Sheva ²⁹och
    Ofir och
    Chavila och
    Jovav,
alla dessa var Joktans söner.

³⁰De hade sina boplatser från Mesha som går mot Sefar till bergen i öster.

[Här används hebr. kedem för öster. Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Vi får göra upp med det som har varit och se visioner och planera för framtiden i detta väderstreck. Det finns också mycket annat knutet till öster som soluppgången med alla dess typologier, morgonstjärnan i öster och så vidare.]

³¹Detta [vers 22-30] är Shems söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina folkslag. [Denna vers avslutar och ramar in stycket om Shems söner.]

Avslutning
³²Detta [vers 1-30] är Noas söners familjer, efter släktled (hebr. toledot) [plural] i deras folk. Och från dessa finns de folk som utbrett sig på jorden efter floden.

[Denna vers ramar in hela kapitlet om Noas söner. Frasen och den avslutande refrängen "efter deras språk i sina landområden och i sina länder" återkommer i vers 5, 20 och 31.]

Tillbaka upp

Ps 4:1-9

Psalm 4 – En aftonbön

Denna psalm som ofta kallas "en aftonbön", se vers 9, tros ha samma historiska bakgrund som föregående psalm – nämligen Absaloms uppror mot David. Vi ser psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som förtröstar på honom. Detta är första psalmen där ett instrument nämns i titeln.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Ef 4:26

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av direkta tilltal till Gud, se vers 2 och 8-9:

A Inledande bön, vers 2
B Klagan över vad människor har sagt, vers 3
C Undervisande ord till människorna, vers 4-6
B´ Klagan över vad människor säger, vers 7
A´ Avslutande förtröstan, vers 8-9

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

²Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
    min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
    gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
    och hör min bön.

³Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
    Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
    Hur länge ska ni älska tomhet [falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn, en illusion)?

[Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med Ps 3 kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8-10.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁴Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahve) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
    Herren (Jahve) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
⁵Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd].

[En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i Ef 4:26-27.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Bär fram rättfärdiga offer [5 Mos 33:19; Ps 51:19],
    och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).

⁷Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"

[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.]

Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve). [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25-26.]
⁸Du ger mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
⁹I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
    och [i frid vill jag] sova [Ps 3:6],
    för du, Herre (Jahve) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt].

[Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se vers 2. Gud har svarat på hans bön.]

Tillbaka upp

Ords 1:20-23

Visheten talar
²⁰[Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.]

Visheten går ut på gatan och ropar,
på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.
²¹I stökiga korsningar ropar hon ut,
i stadsportarna talar hon:

²²"Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv,
    och ni cyniker er negativism,
    och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap?
²³Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
    då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
    jag ska låta mina ord bli kända för er.
Tillbaka upp

Matt 4:12-25
Jesus bosätter sig i Kapernaum
Jesus flyttar från sin hemort Nasaret till Kapernaum där han bor i Petrus hus.
¹²När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. [Han gick till sin hemstad Nasaret, se Luk 4:14-31.] ¹³Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, en stad längs med sjön [Gennesarets sjö] i regionen Sebulon och Naftali. ¹⁴Han gjorde det för att uppfylla en av Jesajas profetior [Jes 9:1-2]:
¹⁵ [Du] Sebulons och Naftalis land [motsvarar övre och nedre Galileen],
    sjövägen [handelsvägen Via Maris],
    landet på andra sidan [väster om] Jordan,
    hedningarnas Galileen:

¹⁶Det folk som sitter i mörker
    har sett ett stort ljus,
över dem som sitter i dödsskuggans land
    har ett ljus gått upp.

[Matteus citerar fritt från Jesajas profetiska ord om Messias skrivna 700 f.Kr. Han ändrar citatet från "vandrar" till "sitter" som beskriver en än större uppgivenhet och apati än i Jesajas dagar. Det hebreiska namnet på Kapernaum är Kfar Nachum. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".]
¹⁷Från och med nu började Jesus predika [och fortsatte på samma tema som Johannes Döparen, se Matt 3:2] och sa:
"Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera),
    för himmelriket (himlarnas kungarike) är nära."
[Frasen "Från och med nu började Jesus" återfinns även i Matt 16:21 och markerar ett skifte i Jesu liv. Här i kapitel fyra startar hans publika tjänst. I kapitel 16 sker en vändpunkt och vandringen mot korset och uppståndelsen påbörjas.]

Lärjungarna kallas
Här någonstans söder om Kapernaum i trakten kring fiskeorten Tabgha kallade Jesus flera lärjungar.
¹⁸Medan han vandrade längs med Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som [senare också] kallas Petrus och hans bror Andreas, fiska med ett kastnät i sjön. [Denna typ av cirkulära kastnät, med en radie på omkring sex meter, kastades ut från stranden eller från en båt. När nätet sjunkit snörptes det ihop undertill och fångade fisken.] ¹⁹Han sa till dem: "Följ mig [bli mina lärjungar] och jag ska göra er till människofiskare." ²⁰På en gång lämnade de sina nät (generellt ord för olika typer av nät) och följde honom.

[Bröderna Simon Petrus och Andreas kände redan Jesus sedan deras gemensamma tid hos Johannes Döparen ett par månader tidigare, se Joh 1:35-42. Nu tar de ett steg till och lämnar sina arbeten för att följa Jesus på heltid.]

²¹När han gick vidare därifrån såg han två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. [De var också fiskare.] De satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning (lagade) sina nät. Han kallade dem [på samma sätt som han gjort med Simon Petrus och Andreas]. ²²På en gång lämnade de båten och sin far och följde honom.

[I parallellstället från Luk 5:4-11 beskrivs mer i detalj hur de har fiskat hela natten utan att få något. Jesus säger till Petrus att lägga ut näten på nytt i djupt vatten och de får en enorm fångst. Denna händelse visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer; de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.]

Jesus undervisar och botar sjuka
Magdala upptäcktes av en slump 2009 när ett hotell skulle byggas strax norr om Tiberias. Magdala hade då legat begravd under lera i nästan 2 000 år. Ett av fynden var den bäst bevarade synagogan från Jesu tid. Ett vägarbete i december 2021 ledde till att en andra synagoga upptäcktes bara 160 meter från den första, men på andra sidan väg 90.
²³Jesus gick omkring i (runt i) hela Galileen. [På en gång fick de fyra första lärjungarna följa med Jesus på den första av tre längre resor i Galileen som omnämns i Bibeln.] Han undervisade i synagogorna. Han predikade evangeliet (det glada budskapet) om riket och helade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar) bland folket.

[Ordet evangelium betyder glädjebud och segerbudskap. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]

²⁴Ryktet om honom spred sig i hela [den romerska provinsen] Syrien [hedniskt område norr om Galileen]. Man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och plågor (var drabbade av tortyrliknande smärtor), de under demoniskt inflytande (demoniserade), de som var fallandesjuka (ordagrant "blir sjuk under månens inflytande", grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och de som var paralyserade (lama) och han helade dem.

[Matteus är noga med att särskilja demoniskt inflytande från vanliga fysiska sjukdomar.]

²⁵Stora skaror följde honom. De kom från Galileen, Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer], Jerusalem, Judéen och från den andra [östra] sidan av Jordan [Pereen].
Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng