Helbibel - torsdag 5/3
4 Mos 4:1-5:31, Ps 48:1-15, Ords 10:26, Mark 12:18-37
4 Mos 4:1-5:31
Kehatiterna1Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa:
2"Ta antalet av Kehats söner från leviternas söner, efter deras familjer från deras fäders hus, 3från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
4Detta är Kehats söners arbete i mötestältet, bland de heligaste föremålen. 5När lägret drar vidare ska Aron gå in och hans söner, och de ska ta ner förhänget (som hänger mellan det heliga och det allra heligaste rummet) och täcka vittnesbördets ark med det, 6och ovanpå ska de lägga ett täcke av skinn och breda ut ett blått tyg över och de ska sätta stängerna på plats.
7Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå. 8Och de ska sprida ut ett rosenrött tyg och täcka det med skinn [2 Mos 26:14], och sedan ska de sätta stängerna på plats.
9Och de ska ta ett blått tyg och täcka menoran – ljusbäraren [den sjuarmade ljusstaken, se 2 Mos 25:31-40] och dess lampor och dess tänger och dess vektrimmare och alla dess oljeverktyg som de sköter den med. [Ordagrant: ´ljusbäraren menoran´. Detta kan vara ett sätt att betona att det är denna specifika ljushållare som är sjuarmad. Ordet ljushållare (hebr. maor) är en generell term för en ljusbärare som kan vara allt möjligt som bär och sprider ljus, används om t.ex. solen och månen, se 1 Mos 1:14-16.] 10Och de ska lägga den och alla dess tillbehör i ett täcke av skinn, och sedan ska de lägga den på en ram (bår, stång).
11Och på det gyllene altaret ska de sprida ut ett blått tyg och täcka över det med ett skinn, och sedan ska de sätta in dess stänger.
12Och de ska ta alla tillbehör som hör till arbetet (tjänsten) som de utför i helgedomen och lägga dem i ett blått tyg. Sedan ska de täcka dem med ett överdrag av skinn och lägga dem på en ram (bår, stång) [för att bära dem].
13Och de ska ta bort askan från altaret och sprida ut ett purpurtyg över det. 14Och de ska lägga alla dess tillbehör på det, som de använder i arbetet vid det, eldfaten, köttkrokarna och skovlarna och skålarna, alla altarets tillbehör, och de ska sprida ut ett täcke av skinn över det och sätta dess stänger på plats.
15Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
16Elazar, prästen Arons son, är ansvarig för oljan till ljusbäraren [lampoljan], och den söta rökelsen, och det oavbrutna matoffret (skådebröden) och smörjelseoljan, han ansvarar för hela tabernaklet och allt som är i det, både helgedomen och dess möbler."
17Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sa: 18"Hugg inte av kehatiternas familjestam från leviterna, 19utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda, 20men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de."
[Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]
Gershoniterna
21Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
22"Ta antalet av Gershons söner, från deras fäders hus efter deras familjer, 23från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 24Detta är Gershons familjers arbete (tjänst), när de tjänar och de bördor de ska bära: 25De ska bära tabernaklets tyger och mötestältet, dess täcke och skinntäcket som är ovanpå det och förhänget till mötestältets dörr [förhänget in till det heliga] 26och gårdens hängen och förhänget till dörren in till gården som är runt omkring tabernaklet och vid altaret runt om och deras rep och alla tillbehör för arbetet och allt som är gjort med dem. Så ska de betjäna.
27På Arons och hans söners befallning ska allt arbete utföras av gershoniterna, i alla deras bördor och i all deras tjänstgöring ska de vara utsedda att ansvara för dessa bördor. 28Detta är tjänsten för gershoniternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."
Merariterna
29[Mose fortsätter att tala:] "För Meraris söner ska du räkna dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, 30från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 31Och detta är ansvaret för deras bördor [som de ska bära] i enlighet med deras arbete i mötestältet: tabernaklets plankor och dess tvärstänger och dess stolpar och dess fotstycken, 32och stolparna runt gården och dess fotstycken och deras tältpinnar, och dess rep, och övriga tillbehör – och allt som behövs till arbetet. Och du ska förordna dem med namn för ansvaret för varje del av bördan. 33Detta är tjänsten för merariternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."
Räkningen av leviternas familjer
34Och Mose och Aron och församlingens ledare räknade kehatiternas söner efter deras familjer och deras fäders hus, 35från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 36Och de som räknades av dem efter deras familjer var 2 750. 37Dessa är de som räknades av kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahves) befallning genom Moses hand.
38Och dessa var de som räknades av Gershons söner, efter deras familjer och deras fäders hus, 39från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 40De som räknades av dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, var 2 630. 41Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning.
42Och dessa var de som räknades av Meraris söners familjer, efter deras familjer och deras fäders hus, 43från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. 44De som räknades av dem efter deras familjer, var 3 200. 45Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Moses hand.
46Alla dessa som räknades av leviterna, som Mose och Aron och Israels ledare räknade efter deras familjer och efter deras fäders hus, 47från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i arbetet för att tjänstgöra för att utföra arbetet med att bära bördor i mötestältet. 48De som räknades bland dem var 8 580. 49Enligt Herrens (Jahves) befallning utsågs de av Moses hand, var och en till sin tjänst och för sin börda, de var räknade som Herren (Jahve) befallt Mose.
Renheten i lägret
1Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
2"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. tsara, se 3 Mos 13-14) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död, 3både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor." 4Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade talat till Mose, så gjorde Israels söner.
Upprättelse
5Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
6"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och denna själ är skyldig, 7då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till. 8Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahves), ja prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom. 9Och varje offer av Israels söners alla heliga ting, som bärs fram till prästen ska vara hans. 10Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."
Test för otrohet
11Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
12"Tala till Israels söner och säg till dem: Om en mans hustru går åt sidan och agerar otroget mot honom, 13och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten. 14Men om han drabbas av avundsjukans ande, och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han misstänker sin hustru, fastän hon inte blivit orenad, 15då ska mannen ta sin hustru till prästen och bära fram ett offer för henne [eftersom hon är misstänkt för synd kan hon inte bära fram det själv, se 4 Mos 15:30], tiondelen av en efa [22-36 liter] av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för misstanke (avundsjuka) [misstankeoffer], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen. [Olja och rökelse förknippas ofta med fest, och detta var inte ett festligt tillfälle. Det är troligen anledningen att de inte ska med i detta offer, jfr 3 Mos 2:1.]
16Och prästen ska föra henne nära och sätta henne inför Herren (Jahve). 17Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet. 18Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahve) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se 3 Mos 13:45] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [3 Mos 2:1], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand. 19Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse, 20men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man' 21– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (ta bort din förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp, 22och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och ditt lår att ramla av (ta bort din förmåga att bli gravid)',
och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]
23Och prästen ska skriva denna förbannelse i en bok (bokrulle), och han ska tvätta den i bitterhetens vatten. 24Och han ska låta kvinnan dricka bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen, och vattnet som orsakar förbannelsen ska gå in i henne och bli bittert. 25Och prästen ska ta misstankens (avundsjukans) matoffer [misstankeoffret] ur kvinnans hand och ska vifta matoffret inför Herren (Jahve) och ta det till altaret. 26Och prästen ska ta en handfull av matoffret, som påminnelse (minnesdelen) av det, och göra det till rök på altaret, och därefter ska han låta kvinnan dricka av vattnet. 27Och när han har låtit henne dricka vattnet, då ska det visa sig om hon är orenad och har agerat otroget mot sin man, genom att vattnet som orsakar förbannelsen kommer in i henne och blir bittert och hennes mage sväller upp och hennes lår faller av, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]
29Detta är undervisningen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad, 30eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahve) och prästen ska verkställa denna instruktion (undervisning, Torah) över henne. 31Mannen ska vara ren från sin synd och den kvinnan ska bära sin egen synd."
Ps 48:1-15
Psalm 48 – Guds stadPsalmen är en sång om Sion – Jerusalem. Den hör tematiskt ihop med de två föregående psalmerna. Psalmen firar Guds styre och seger över kaos och alla fiender.
Författare: Korachs söner (ättlingar)
Citeras: Vers 3 citeras i Matt 5:35
Struktur: Psalmen är välstrukturerad och består av 106 ord (förutom de 4 första orden i inledningen). Den matematiska mittpunkten finns i vers 9. Den första sektionen (vers 2-5) och den sista (vers 13-15) har exakt 24 ord vardera. Summan (24 + 24) är 48, vilket är det antal ord som flera andra Sion-psalmer har, se Ps 87; 126. Talvärdet för Sion på hebreiska är också 48. I vers 8 som leder upp till crescendot nämns öst och väst. Guds namn och lov kommer att sträcka sig över hela världen, se vers 11. Intressant är att de fyra väderstrecken finns nämnda i psalmen:
Norr – vers 3
Öst – vers 8
Högra handen (söderut) – vers 11
Bakom (västerut) – vers 14.
A Sion – Guds stad, vers 2-4
B Fientliga kungar, vers 5-8
C Gud bevarar Sion – den centrala versen, vers 9
B´ Begrunda Guds egenskaper, vers 10-13
A´ Undersök Sion, vers 13-15
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för veckans andra dag," vilket är måndag.]
Sion – Guds stad
2Stor är Herren (Jahve) och högt är han prisad
i vår Guds (Elohims) stad.
Hans heliga berg 3är den vackraste höjden,
hela jordens fröjd (glädje). [Klag 2:15]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Tsafon i norr],
den store Kungens stad. [Matt 5:35]
[Hebreiska tsafon är det vanliga ordet för "norr". Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]
4Gud (Elohim) bor i dess palats (borgar),
han har gjort sig känd som ett försvarstorn (värn; en fästning, en säker höjd).
Kungar flyr i skräck
5[Vers 5-7 har likheter med den sista striden i Ps 2. Här i Psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i vers 7 och Ps 2:11. Verben i vers 6 följer på varandra vilket intensifierar hur de såg och på en gång häpnade, blev skräckslagna och flydde.]
Se, när kungarna samlade sig,
de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
6De såg, de häpnade,
de blev skräckslagna, de flydde.
7Bävan (fruktan) grep dem där,
vånda (ordagrant "med vridande", smärta) som hos en födande kvinna.
[Vers 6-7 har liknande språk som i 2 Mos 15:15]
8[Ett skifte i psalmen markeras här genom att verbformen blir imperfekt, även en metafor med skepp introduceras. Psalmisten riktar sig också nu direkt till Gud i bön och tacksägelse:]
Med en östanvind,
krossade du (förgör du fullständigt, gång på gång) skepp från Tarshish [väst]
[Tarshish kan referera till Spanien eller en ö i Medelhavet, se Jona 1:3. I denna vers möts väderstrecken öst och väst. Stora lastskepp var också en symbol på mänsklig storhet och ekonomisk välgång, se Jes 2:16.]
Gud bevarar sin stad!
9[Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Selah.]
Det vi har hört, det fick vi se
i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
som Gud bevarar till evig tid.
Selah.
[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]
Vi begrundar din nåd
10[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.]
Vi begrundar din nåd (omsorgsfulla kärlek), Gud (Elohim),
här i ditt tempel.
11Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
når ditt lov till jordens ändar.
[Vers 11b-12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
12Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.
Tåga runt Sion
13Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
räkna hennes torn.
14Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom),
15att sådan är Gud (Elohim).
Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt,
han ska leda oss förbi döden (till slutet, vid/till döden – hebr. al mot).
[Den sista frasen al mot liknar ordet alamot som används i Ps 9:1 och i Ps 46:1.]
Ords 10:26
Lathet26Som vinäger för tänderna och rök för ögonen,
så är en lat person för en arbetsgivare som har sänt ut honom.
Mark 12:18-37
Fråga 2 (av 4) – Finns det någon uppståndelse?
Längs med sluttningen av Olivberget finns över 150 000 gravar, de äldsta är 3 000 år. Begravningsplatsen är åtråvärd eftersom enligt judisk tro blir de som är begravda här de första att stå upp när Messias kommer tillbaka. Profeten Sakarja skriver att Messias kommer sätta sina fötter på just detta berg (Sak 14:4).
Samma dag kom det fram några saddukéer – [det som utmärker denna grupp är att] de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom: 19"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan20Det var sju bröder. Den förste tog en hustru, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21Den andre [yngre brodern] gifte sig med henne och dog utan att lämna några barn efter sig, och den tredje gjorde likadant. 22Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också kvinnan. 23Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5-10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose undervisning, se 1 Mos 38:8.]
[Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12-58.]
24Jesus svarade dem: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)! [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna och inte heller Guds kraft? 25Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.] 26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [2 Mos 3:3-6, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sa till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?' 27Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [saddukéer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse)."
Fråga 3 (av 4) – Vilket är det största budet?
På menoran som står vid Knesset i Jerusalem med texten: "Hör, Israel", hebr. shema Jisrael.
En av de skriftlärda kom och hörde dem diskutera. När han såg hur väl Jesus svarade frågade han honom: "Vilket är det viktigaste (främsta) budet av alla (över allting)?" 29Jesus svarade:
"Det främsta (viktigast) är detta:32Då sa den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han. 33Att älska honom [osjälviskt och utgivande]'Hör, Israel!31Det andra är detta:
Herren – vår Gud – Herren är en (den ende).
30Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta,
av hela din själ,
av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)
och av hela din kraft.'
[Citatet är från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud 'med hjärtat' och 'av hjärtat' utan också 'från det innersta av hjärtat som utgångspunkt'.]
'Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.' [3 Mos 19:18]
Det finns inga andra bud som är större än dessa."
av hela sitt hjärta,
av hela sitt förstånd (sin insikt och förståelse – gr. synesis)
och av hela sin kraft
och att älska sin nästa (sin medmänniska) som sig själv,
det är mer än alla brännoffer och [andra] offer."
34När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sa han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera.
Fråga 4 (av 4) – Vad anser ni om Messias?
35Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att den Smorde (Messias, Kristus) är Davids son? 36David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den helige Ande:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sa till min herre [Adonaj – Guds Son, Messias]:37David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
[Citat från Ps 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonaj".]
Den stora folkmassan lyssnade gärna (med nöje) på honom.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
