Helbibel - torsdag 12/3
4 Mos 16:41-18:32, Ps 55:1-24, Ords 11:7, Mark 16:1-20
4 Mos 16:41-18:32
41Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sa: "Ni har dödat Herrens (Jahves) folk."
42Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig. 43Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet). 44Herren (Jahve) talade till Mose och sa: 45"Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick." Och de föll ner på sina ansikten.
46Och Mose sa till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
47Och Aron tog det Mose hade talat och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket. 48Och han stod mellan de döda och de levande och hemsökelsen (plågan) upphörde. 49De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull. 50Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.
Arons stav
1Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
2Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav. 3Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus. 4Och du ska lägga dem i mötestältet framför vittnesbördet [2 Mos 25:10] där jag möter (träffar, umgås med) dig. 5Och det ska ske att den man som jag ska välja, hans stav ska grönska och jag ska göra slut från mig på knotandet från Israels söner som de knotar mot dig."
6Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem. 7Och Mose lade upp stavarna inför Herrens (Jahves) ansikte i vittnesbördets tält.
8Och det hände nästa morgon att Mose gick in i vittnesbördets tält och se, Arons stav för Levi hus hade grönskat och hade fått knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar. 9Och Mose förde ut alla stavarna från Herrens (Jahves) ansikte till Israels söner och de såg och tog varje man sin stav.
10Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, den ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte dör." 11Så gjorde Mose, som Herren (Jahve) befallt honom så gjorde han.
12Och Israels söner talade till Mose och sa: "Se, vi förgås, vi är tillintetgjorda, alla är vi tillintetgjorda. 13Alla som kommer nära, som kommer nära Herrens (Jahves) tabernakel dör. Ska vi helt förgås?"
1Och Herren (Jahve) sa till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd. 2Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält. 3Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du. 4Och de ska vara tillsammans med dig och hålla (vakta, skydda, bevara) mötestältets åligganden, oavsett vilket arbete i tältet det kan vara, men en vanlig man (någon som inte är levit) ska inte komma nära dig.
5Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner. 6Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet. 7Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Prästernas förmåner
8Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en smörjelselott, och till dina söner som en evig förordning. 9Detta ska vara ditt från de allra heligaste sakerna, undantagna från elden, alla deras offer, alla deras matoffer, alla deras syndoffer och alla deras skuldoffer som de kan ge till mig, ska vara högheliga för dig och för dina söner. 10På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
11Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
12Allt det bästa av oljan och allt det bästa av vinet och av säden, den första delen av det som de ger till Herren (Jahve), till dig har jag gett det. 13Den första skörden av frukten av allt som är i ert land, som de för fram till Herren (Jahve) ska vara ditt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
14Varje ting som är helgat i Israel ska vara ditt. 15Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut.
[Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
16Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera. 17Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve). 18Och deras kött ska vara ditt, som viftoffersbringan och det högra låret. Det ska vara ditt.
19Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."
Prästernas plikter
20Och Herren (Jahve) sa till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9] 21Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet. 22Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och dö. 23Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv. 24För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Instruktioner för leviterna
25Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
26"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet. 27Och gåvan (offret) som ni avskiljer ska för er räknas som om det var säd från tröskgolvet och som fullheten från vinpressen. 28Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron. 29Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahve), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
30Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen. 31Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet. 32Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.
Ps 55:1-24
Psalm 55 – Kasta din börda på HerrenPsalmen är en bön om hjälp när fiender hånar från alla håll. Det som smärtar David är att bakom allt detta förakt finns en person som tidigare varit hans nära vän. Psalmen uttrycker starka känslor och ibland önskar han fly bort från allt. Psalmen är delvis svåröversatt. Den innehåller fem hebreiska ord som bara förekommer här i hela GT, fyra andra ord har en osäker rot och tio rader är svårtydda.
Författare: David
Citeras: Vers 23 citeras av Petrus i 1 Pet 5:7
Struktur:
1. Bön till Gud, vers 2-4
2. Klagan och önskan att fly bort, vers 5-8
3. En stad fylld med ondska och terror, vers 9-12
4. En väns svek, vers 13-15
5. Hopp – Gud hör min röst, vers 16-19
6. Smickrande ord, men hat i hjärtat, vers 20-22
7. Förtröstan på Herren, vers 23-26
På stränginstrument, en undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David.
och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte).
3Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig;
jag är rastlös [irrar från en tanke till en annan] i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
4På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
och i sin ilska förföljer de mig.
5Mitt hjärta vrider sig i mig
och dödens terror har övermannat mig.
6Fruktan och bävan (jordbävning, skakningar) har kommit över mig,
skräck har övertäckt mig.
7Och jag säger: Om jag ändå hade (Vem skulle ge mig) vingar som en duva (hebr. jonah),
då skulle jag flyga iväg och finna vila.
8Säkerligen skulle jag ta mig långt bort,
jag skulle stanna i öknen.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
9Jag skulle skynda till min tillflyktsort,
bort från stormvinden och ovädret.
10Fördärva, Herre (Adonaj), dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1-9],
för jag ser våld och kiv i staden,
11dag och natt
går de runt den [staden] på dess murar.
Överträdelser och elände råder därinne,
12ondska och ruiner finns i hennes [stadens] mitt.
Förtryck och bedrägeri
lämnar inte hennes torg.
13Om en fiende hade hånat mig,
hade jag uthärdat det.
Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig
hade jag kunnat gömma mig för honom.
14Men det är du, en man lik mig själv,
min kompanjon och min nära vän!
15Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna.
16Låt ödeläggelse komma över dem,
låt dem gå ner levande i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
för det onda är mitt ibland dem i deras hem.
17Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
och Herren (Jahve) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
18Kväll och morgon och vid middagstid
begrundar (funderar, reflekterar) jag och stönar (ropar högt);
och han har hört min röst.
19Han har återlöst hela mig (min själ – hebr. nefesh) i frid (shalom, hel och väl)
från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig),
för det var många som stred med [eller mot] mig.
[Hebr. immadi betyder "med mig" och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20]
20Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
han som tronar sedan urminnes tid.
[Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ingenting förändras,
de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
21Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom
och samtidigt vanhelgar han sitt förbund.
22Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
ändå hade han krig i hjärtat –
hans ord [var]
lenare än olja,
ändå var de dragna svärd.
[Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
23Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahve),
så upprätthåller han (understödjer, bevarar, livnär) [kommer han alltid att ta hand om] dig. [1 Pet 5:7]
Han låter aldrig någonsin
den rättfärdige vackla (falla; bli omkullkastad).
24Men, du Gud (Elohim), ska störta (kommer att dra) ner dem
i fördärvets grop –
blodtörstiga och bedrägliga människor –
de ska inte leva [de når inte ens] hälften av sina dagar.
Men jag, jag förtröstar [kommer alltid att lita] på dig.
[Substantivet jehav används bara i vers 23 och kommer från det hebreiska verbet för "att ge". Här beskriver det något som har blivit tilldelat – en given lott i livet – mitt i den situation och tid man befinner sig i. Det kan innefatta både det som är tungt och svårt, men också det som är lätt och glädjefyllt. Eftersom Gud hela tiden är med och hjälper och stöttar, så betonas här möjligheten till befrielse från det som upplevs som en börda. Det är troligen därför den grekiska översättningen Septuaginta använder ordet merimna, som just betyder oro och bekymmer. Det är den översättningen Petrus refererar till i sitt brev där han också vidgar betydelsen till att kasta all oro och varje bekymmer på Herren, se 1 Pet 5:7.]
Ords 11:7
7När en skyldig (kriminell) människa dör, går hans hopp [för framtiden] om intet,det onda han hoppades på blir det inget av.
Mark 16:1-20
Den 17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)
Kryddbutik i gamla staden i Jerusalem. På sabbaten öppnar man ofta kl 20.00 och har öppet några timmar.
©Anders Wester
När sabbaten [veckosabbaten] var över [efter solnedgången på lördagskvällen] köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor, så att de kunde gå och smörja honom.
[Efter solnedgången öppnade affärerna några timmar. År 30 e.Kr. sträcker sig den 17:e nisan från lördag kväll till söndag eftermiddag. Det är också den tredje dagen i osyrade brödets högtid och detta år sammanfaller dagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20. Bibeln redogör ju inte exakt för när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se vers 2 och 6.]
Jesus är uppstånden
2Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. [De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.] 3De sa gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?"
4När de tittade upp såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. 5När de kom in i graven såg de en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit lång klädnad, och de blev helt förvånade.
I trädgårdsgraven i Jerusalem finns en av många klippgravar i Jerusalem.
[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]
8När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sa ingenting till någon, för de var rädda.
[Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]
Avslutning – Jesus visar sig
9[Den längre avslutningen (vers 9-20) finns med i senare manuskript, men inte i de tidigaste. Stilen skiljer sig jämfört med övriga evangeliet, men innehållet är inte obibliskt och innehåller material från andra evangelierna och Apostlagärningarna.]
Tidigt på första dagen av veckan [söndag], efter att han uppstått, visade han sig för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät. 11När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
Jesus visar sig för två lärjungar
12Efter detta [på samma dag, se Luk 24:13] visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet [till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem]. 13De kom tillbaka [till Jerusalem] och berättade för de andra, men de trodde inte på dem.
Jesus visar sig för de elva lärjungarna
14Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden. 15Och han sa till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat]. 16Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd.
17Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor), 18och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.
Jesus far upp till himlen
19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de mirakler (tecken, under) som följde dem.
Markusevangeliets slut
De tolv sista verserna i Markusevangeliet brukar kallas den längre avslutningen av Markusevangeliet. Det finns även ett kortare slut i en annan uppsättning av manuskript, och även varianter med både det korta och långa slutet. Det kortare slutet lyder:
"Och de berättade kortfattat om allt de hade blivit befallda för dem som fanns kring Petrus. Genom detta sände Jesus själv ut, från öst till väst, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."
De äldsta och bästa manuskripten (Kodex Vaticanus och Sinaiticus) från 300-talet har Mark 16:8 som sista vers. I ett manuskript (Vatican MS) finns dock ett mellanrum mellan vers 8 och Lukasevangeliet, som om skrivaren väntade på mer material. Justinus Martyren tar med verserna i Diatessaron (skriven 160-175 e.Kr.) och Irenaeus (ca 170 e.Kr.) refererar till dem. Lite senare skriver Eusebius (260-339 e.Kr.) och Jerome (340-420 e.Kr.) uttryckligen att verserna saknas i de texter de hade tillgång till.
Den vanligaste förklaringen är att de längre sluten tillkom på 100-talet av någon som velat göra en sammanställning av uppståndelseberättelserna i de andra evangelierna. Innehållet i dessa verser bygger på material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
