Vittnets hand ska vara den första som dödar honom (som kastar den fösta stenen) och därefter hela folkets händer [som kastar så många stenar som krävs för att fullständigt döda]. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Nu kommer en sektion fram till och med kapitel 19 som handlar om Israels ledarskap. Det följer en kiasm med graden av helighet: domare, kung/profet, leviter och centralt prästerna:
A Rättsväsendet – svårare rättsliga fall, [5 Mos 17:8-13]
B Kung – men olikt andra nationer, [5 Mos 17:14-20]
C Leviter, [5 Mos 18:1-2]
D Präster, [5 Mos 18:3-5]
C´ Leviter, [5 Mos 18:6-8]
B´ Profeter – olikt andra nationer, [5 Mos 18:9-22]
A´ Rättsväsendet – fristäder, [5 Mos 19]
Rättssystemet – svårare fall
8Om det kommer fram ett ärende som är för svårt för dig att döma,
mellan blod och blod [mord och dråp – medvetet eller olyckshändelse, se [2 Mos 21:18-21]],
mellan påstående och påstående (där ord står mot ord)
och mellan slag och slag (där någon har slagit eller spottat på),
liksom kontroversiella frågor inom dina portar.
Då ska du resa dig upp och gå upp till platsen som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska visa dig. [[5 Mos 12:4-7]]
9Du ska komma till prästerna och leviterna och till domarna, som ska finnas i dessa dagar, och du ska fråga och de ska berätta (tala om, avkunna) domen för dig. 10Och du ska göra i enlighet med innebörden i domen (ordagrant: och du ska göra munnens ord), som de berättar för dig från den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, och du ska vara noga med att i allt göra i enlighet med det som de undervisar dig. 11I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de berättar för dig (upplyser dig om), varken åt höger eller åt vänster. 12Den man som är arrogant (stolt) och inte lyssnar på prästen som står och betjänar inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim), eller till domaren, den mannen ska dö, och du ska utrota ondskan från Israel. 13Hela (allt) folket ska höra och frukta och inte vidare vara arroganta (stolta).
Kung – fem regler
14[Här finns flera begränsningar och en uppmaning. Detta var unikt för Israel, andra omgivande riken hade inte den här typen av restriktioner. Israeliternas kung skulle vara en landsman, inte ha för stor militär makt (samla många hästar), inte ha många fruar och samla på sig en egen stor rikedom. Den sista och femte punkten är att göra en egen personlig kopia av Moseböckerna och dagligen läsa den, det är en uppmaning att låta Guds undervisning få bli personlig. Flera av dessa råd kan även appliceras på troende idag, se [1 Pet 2:9].]
När ni kommer till landet, som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett till er, och ska inta det, och ska bosätta er där, och ni då säger: "Jag ska sätta en kung över mig som alla folk runtomkring mig" [[1 Sam 8:5, 20]], 15då ska du verkligen se till (vara noga med) att du sätter en kung över dig som Herren din Gud (Jahve Elohim) utväljer. En av dina egna bröder ska du göra till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. [Detta pekar profetiskt på Jesus, Messias, som ska vara en kung efter Davids ätt, se [Matt 1:6; Luk 3:31]. Han är därmed en broder.]
16Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [[Jes 2:7-9]], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar [[1 Kung 10:26]]. Som Herren (Jahve) med betoning har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."
17Inte heller ska han ta sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska vända sig bort [tappa fokus på Herren – här är Salomo ett tragiskt exempel, se [1 Kung 11:1-13]]. [[2 Mos 34:16; 5 Mos 7:3]]
Inte heller ska han samla stora mängder silver och guld till sig själv [[1 Kung 10:14-25]]. [Det är inte hästarna, silvret eller guldet i sig som är problemet, utan myckenheten av dessa rikedomar och risken att då förtrösta mer på dessa än på Gud, se [Matt 6:33].]
De fem moseböckerna består av 304 805 bokstäver. Det tar över ett år för en tränad skrivare (hebr. sofer) att färdigställa en Torah-rulle.
18Det ska vara så att när han sitter på tronen i sitt kungarike, ska han skriva ner åt sig själv en kopia av denna undervisning (instruktion; hebr. Torah – de fem Moseböckerna) i en egen bok, från den [originalet] som finns hos prästerna, leviterna. 19Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem. 20Då blir inte hans hjärta upphöjt över hans bröder och han viker inte av från budorden (de tydliga befallningarna), varken till höger eller till vänster. Till slut kan det göra hans dagar fler i hans kungarike, hans och hans barns, mitt i Israel. [[2 Sam 7:16]]
[Israels kung får inte diktera sina egna lagar som andra kungar utan måste lyda och underordna sig Guds undervisning och instruktioner! Detta är en beskrivning även på Jesus som inte gör något som Fadern inte har talat om för honom, se [Matt 5:17; Joh 8:28-29].]
Ps 72:1-20
Psalm 72 – Kungen och kungars kung
Psalm 72 är en passande avslutande psalm för Psaltarens andra bok (Psalm 42-72). Oväntat handlar inte psalmen om David, som nämnts i inledningen på många av psalmerna i denna bok, istället är fokus på Messias – kungars kung och Davids son.
Författare: Salomo
Struktur:
1. Bön till Gud för kungen, vers 1-4
2. Bön om långt liv och välgång i landet, vers 5-7
3. Bön om internationellt erkännande, vers 8-11
4. Kungens gärningar, vers 12-14
5. Må han leva, vers 15-17
Avslutande lovprisning, vers 18-20
1Av (för) Salomo.
[Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Den beskriver enligt judisk tradition hur Messias, och enligt den tidiga kyrkans tradition hur Jesus, ska regera i tusenårsriket.] Gud, ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
2Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
och låter dina betryckta (de ödmjuka) få rättvisa domar.
3Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket,
och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
4Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
och krossa förtryckaren.
5Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
så länge solen och månen finns kvar,
generation efter generation.
6Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
[då skörden bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
7I hans dagar [då Jesus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
så länge månen finns i skyn.
8Han ska härska från hav till hav,
från floden till jordens ändar.
9Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
10Kungarna från Tarshish och avlägsna kuster [i väst]
ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba [hebr. Sheba; nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien] och Seva [i öst]
ska bära fram gåvor.
11Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
alla hednafolk ska tjäna honom.
12Han ska befria den nödställde som skriker (ropar efter hjälp),
och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
13Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
14Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.
15Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
guld från Saba (hebr. Sheva) till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
16Må säden växa rikt i landet,
ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
och städernas folk blomstra som markens örter.
17Må hans namn [kungen] leva för evigt,
må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk ska prisa honom salig. [[1 Mos 12:3]]
Avslutande lovprisning
18[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se [Ps 41:14; 89:53; 106:48].]
Välsignad är Herren Gud (Jahve Elohim),
Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
19Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden!
Amen och amen. 20Slut på Davids, Ishais sons, böner.
[Detta är ett tillägg som inte heller hör till Psalm 72, men som avslutar den andra boken. Eftersom Psaltaren är så pass omfattande fick den inte plats på en skriftrulle utan delades ofta upp på två. Den första innehöll Psalm 1-72 och den andra Psalm 73-150. Detta tillägg har troligen att göra med att detta avslutar den första skriftrullen som främst har psalmer med David som författare. Det finns även fynd med andra sammanställningar av psalmer, troligtvis för andra syften, på liknande sätt som vi idag också sammanställer olika sångböcker.]
Ords 12:8-9
8En människa blir dömd [av både Gud och människor] i förhållande till sitt förstånd [insikt och förmåga att förstå],
men den som har ett medvetet fördärvat (förvridet) hjärta blir föraktad.
Visa omsorg över dina tjänare, djur och mark
9Bättre ha ett lågt anseende (vara ringaktad, föraktad av människor) och ha en tjänare,
än att skryta om sin status (och sig själv) men inte ha mat för dagen.
Luk 9:7-27
Herodes förbryllad
Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr.
7[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också om de tolv apostlarna som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike.]
När landsfursten Herodes [Antipas] fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sa att Johannes [Döparen] hade uppstått från de döda, 8andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9Herodes själv sa: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
Mat till 5 000
10Apostlarna (de utsända) kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan till en stad som hette Betsaida.
[De ror längs med kusten till området i närheten av staden Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se [Mark 6:32]. Betsaida betyder ordagrant "fiskhuset". Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad på Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn Tagba, strax söder om Kapernaum.]
11När folket fick reda på det följde de honom [landvägen, se [Mark 6:33]]. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.
12När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sa: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
13Men han sa till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?" 14Det var omkring 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se [Matt 14:21]].
Då sa han till sina lärjungar: "Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje." 15De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket. 17Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över – tolv korgar fulla med bröd. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!]
Petrus förstår vem Jesus är
18En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
19De svarade: "Johannes Döparen. Andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se [Mal 4:5]], och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
20Då frågade han dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Petrus svarade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)." 21Men Jesus förbjöd dem att säga detta till någon. [Både lärjungarnas och det judiska folkets förhoppningar på Messias var befrielse från romarna, men det var inte därför som Jesus kommit denna gång.]
22Han sa: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dessa grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen."
Att mista livet, men ändå vinna det
23Sedan sa Jesus till alla [lärjungarna och folkskaran, se [Mark 8:34]]: "Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och dagligen ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller att vandra tillsammans på vägen med. Bokstaven a kommer från grekiskans Alpha (den första) och står som prefix i betydelsen 'utan' (ofta i samband med försakelse och umbäranden), men även som en förkortning av hama (ett adverb som betecknar nära anknytning men också förekommer i betydelsen förening och utgörandet av en enhet). Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
24För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det.
[Gr. psuche, som inkluderar både liv och själ, används i båda betydelserna här i vers 24, se även [Joh 12:25]. Att förneka sig själv (vers 23) handlar inte om att brista i självaktning eller självkänsla – Jesu efterföljare har ju skäl till en bättre självbild än någon annan. Guds faderskärlek är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se [Gal 3:26]. Jesus hade tidigare predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se [Luk 6:20-26]. Frågeställningen i nästa vers klargör att självförnekelsen handlar om att sätta Gud och hans rike främst.]
25För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen
men mister (totalt förstör; ruinerar) sig själv eller [själv] går förlorad?
26Den som skäms för mig och mina ord, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet [för att upprätta tusenårsriket, se [Upp 19:14]].
27Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."
[Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se [Luk 9:28-36]. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se [Matt 24:36]. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se [Apg 1:6-8].]