Helbibel - fredag 3/4
5 Mos 23:1-25:19, Ps 75:1-11, Ords 12:12-14, Luk 10:13-37
5 Mos 23:1-25:19
Restriktioner för Guds församling1[Här används hebr. qahal JHVH översatt "Guds församling". I den grekiska översättningen Septuaginta används gr. ekklesia (församling). Guds församling här syftar på de som samlas för högtider, gudstjänster och undervisning.]
Den som är krossad eller lemlästad i sina privata delar (genitalier) får inte komma in i Guds (Jahves) församling. [Den etiopiske finansmannen som Filippus möter var en kastrerad hoveunuck och fick bara beträda den yttre förgården, se Apg 8:26-40.]
2Ingen som är född i förbjudna relationer (utanför äktenskapet) [ordet används bara här och i Sak 9:6 om ett blandfolk som levde i Ashdod] får komma in i Herrens (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av hans efterkommande komma in i Herrens (Jahves) församling.
3En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt, 4eftersom de inte mötte dig med bröd och med vatten på vägen när du kom från Egypten, och eftersom de hyrde Bileam, Beors son från Petor i Aram-Naharaim, emot dig för att förbanna dig. [4 Mos 22-24] 5Likväl lyssnade inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) till Bileam, utan Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vände förbannelsen till en välsignelse för dig, eftersom Herren (Jahve) din Gud (Elohim) älskar dig. 6Du ska inte söka deras frid (shalom) och inte heller deras välfärd i alla dina dagar för evigt. [Det är inte din sak att välsigna dem eller söka någon form av gemenskap med dem. Men du ska inte heller söka deras ofärd, utan bara låta dem vara.] 7Du ska inte hata en edomit, för han är din bror (ättlingar till Esau, bror till Jakob/Israel). Du ska inte hata en egyptier eftersom du var en främling i hans land. [På Josefs tid överlevde Guds folk en hungersnöd genom att flytta till Egypten, se 1 Mos 41-42.] 8Deras barn som är födda i tredje generationen [efter att två generationer levt i Israel] kan komma in i Herrens (Jahves) församling.
9När du drar ut i strid mot dina fiender, ska du hålla dig borta från all slags ondska. 10Om det finns någon man hos dig som inte är (rituellt) ren av anledningar som råkat drabba honom under natten [3 Mos 15:16], då ska han gå ut utanför lägret, han ska inte komma in i lägret. 11Men när kvällen kommer ska han bada sig själv i vatten, och när solen har gått ner får han komma in i lägret. 12Du ska också ha en plats utanför lägret dit du kan gå ut.
13Och du ska ha en spade bland dina vapen, och den ska du använda när du sätter dig ner utanför (lägret). Du ska gräva med den och lägga tillbaka och täcka över det som har kommit ut ur dig. [Bibeln har en tydlig föreskrift för hygienen runt toalettbesök] 14För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
Visa godhet till nödställda (23:15-25:4)
15Du ska inte lämna ut en slav till hans herre som har flytt från sin herre till dig. 16Han ska bo med dig, i din mitt, på en plats som han ska välja inom dina portar [i dina befästa städer], där det passar honom bäst. Du ska inte behandla honom illa.
17Det ska inte finnas någon tempelprostituerad (hebr. qadesah) bland Israels döttrar, inte heller någon tempelprostituerad (hebr. qades) bland Israels söner. 18Du ska inte föra in skökolön eller betalningen för en hund [en manligt prostituerad] i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) hus på grund av någon ed, för båda dessa är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
19Du ska inte låna ut med ränta till din bror, inte ränta på pengar, inte ränta på mat, inte ränta på någonting som man kan låna ut med ränta. 20Från en främling kan du ta ränta, men av din broder ska du inte ta någon ränta, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska kunna välsigna dig i allt du använder dina händer till i landet som du går för att inta.
21När du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska du inte vara sen att infria den, för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska begära den av dig, annars blir det en synd i dig. 22 Men om du avstår från att avlägga en ed blir det ingen synd i dig. 23Det som har gått ut över dina läppar (som du har sagt) ska du vara noggrann med att göra, i enlighet med den ed du frivilligt har gett till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), det som du har talat [lovat] med din mun.
24När du kommer till din grannes vingård får du äta så mycket du vill, men du får inte lägga något i din korg. [Detta påminner om den svenska allemansrätten.] 25När du kommer till din grannes sädesfält får du plocka ax med din hand, men du får inte använda en skära på din grannes sädesfält. [Detta bud hänvisade Jesus till när lärjungarna plockade ax på sabbaten, se Mark 2:24.]
Skilsmässa och omgifte
1När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev (hebr. sefer kritot) till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, 2och hon lämnar och går ut ur hans hus och går och blir en annan mans hustru, 3och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, eller om den senare mannen dör, som tog henne till sin hustru, 4då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahve) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv.
[Ordet skilsmässa (hebr. kritot) finns inte i singular utan står i feminin plural. Anledningen är att det krävs två för att en skilsmässa ska vara möjlig. Roten kommer från ordet karat som betyder skära, hugga av och dela. Se även Matt 5:31-32; 19:3-9.]
Fler stadgar
5När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]
6Ingen man ska ta kvarnen eller den övre kvarnstenen som pant, då tar han en mans liv som pant.
7Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven dö. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. [2 Mos 21:16] 8Ge akt på sjukdomen (plågan) spetälska och lyssna mycket noga och gör allt i enlighet med det som prästerna och leviterna ska undervisa er om [3 Mos 13:2], som jag har befallt dem, det (som prästerna säger) ska ni observera och göra. 9Kom ihåg vad Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjorde med Mirjam längs vägen när ni drog ut från Egypten [4 Mos 12:10].
[Det hebreiska ordet lepra (hebr. tsaraat) är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra eller Hansens sjukdom. Anledningen till att det ofta översätts till spetälska är att båda sjukdomarna påverkar huden. Rabbinerna menar också att det är en sjukdom som i första hand handlar om vårt tal. Mirjam drabbades av spetälska när hon talade illa om sin bror Mose, se 4 Mos 12.]
10När du lånar till din granne, vilken sorts lån som helst, ska du inte gå in i hans hus för att ta en pant. 11Du ska stanna utanför och mannen som du lånar till ska komma ut med panten till dig. 12Om det är en fattig man ska du inte sova med hans pant, 13du ska vara noga med att ge honom panten när solen går ner, så att han kan sova med sin mantel och välsigna dig, och det ska räknas dig till rättfärdighet inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
14Du ska inte förtrycka en inhyrd tjänare som är fattig och behövande, oavsett om han är en av dina bröder eller en främling som är i ditt land inom dina portar. 15Samma dag ska du ge honom hans lön [Matt 10:10; Luk 10:7], solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahve) och det blir synd i ditt liv.
16En far ska inte dödas för sitt barns skull, inte heller ska ett barn dödas för sin fars skull. Var och en ska dödas för sina egna synder [Jer 31:29-30; Hes 18:1-4].
17Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se vers 10-13]. 18Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren (Jahve), din Gud (Elohim), befriade dig därifrån. Därför befaller jag dig att göra allt detta.
19När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren (Jahve), din Gud (Elohim), välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). [Rut 2] 20När du slår ner dina oliver, ska du inte sedan söka igenom grenarna. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att göra allt detta. [2 Mos 23:11; 3 Mos 19:9-10; 23:22]
1Om det finns en konflikt mellan några män och de kommer under dom, och domaren dömer dem genom att bekräfta den rättfärdige och fördöma den onde, 2då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar. 3Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon. 4Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen när han tröskar din säd. [Oxen ska få äta av säden om han vill, citeras av Paulus i 1 Kor 9:9 och 1 Tim 5:18.]
Leviratäktenskap
5Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boaz gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.] 6Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel. 7Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig". 8Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne", 9då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: "Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus". 10Hans namn (öknamn) i Israel ska vara "hans hus som har förlorat sin sko".
Olika grupper
11[Detta stycke hör tematiskt ihop med 5 Mos 23:1-14]
När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam), 12då ska hennes hand huggas av. Dina ögon ska inte ha något medlidande.
13I din väska ska du inte ha olika vikter, en stor och en liten. [Ordagrant: "sten och sten".] 14I ditt hus ska du inte ha olika efa-mått, ett stort och ett litet. [Ordagrant: "efa och efa"; en efa var ett volymmått på 22-36 liter.] 15En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig. 16För den som gör sådana ting, den som handlar orättfärdigt, är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [3 Mos 19:35-37; Ords 11:1; Hes 45:10-12; Amos 8:5; Mika 6:10-12]
17Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när du drog upp från Egypten [2 Mos 17:8-16], 18hur han mötte dig på vägen och förgjorde eftertruppen (slog dig bakifrån; ordagrant: "skar av svansen"), hur han gjorde alla svaga och kraftlösa i slutet på ditt tåg (eftertrupp; "svansen") när ni var utmattade, och han fruktade (vördade) inte Gud (Elohim). 19Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"). Glöm inte detta!
[Utplånandet av minnet av amalekiterna beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se 2 Mos 17:14. Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]
Ps 75:1-11
Psalm 75 – På ditt sätt och i din tidPsalm 75 är en passande uppföljare till Psalm 74. Nu ges svaret på hur länge motståndarna ska få häda och när Gud ska gripa in. Genom hela denna psalm talas det om olika horn, de ondas och de rättfärdigas. Horn är en bild på makt. Att få sitt horn upphöjt är att vinna makt eller så tillskansar man sig makt genom att själv höja sitt horn. På motsvarande sätt är ett nedsänkt eller avhugget horn förlorad makt.
Författare: Asaf
Struktur: Vers 3-8 formar en kiasm. Genom psalmen växlar vem som talar. Den inleds med att församlingen tackar Gud och växlar sedan till Guds röst.
1. Församlingen tackar Gud, vers 2
2. Gud talar, vers 3-4
3. Ett ord till de arroganta, vers 5-10
4. Avslutande ord, vers 11
Fördärva (ödelägg) inte. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf, en sång.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
Vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) dig, Gud (Elohim),
vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt),
och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation),
våra läppar har talat om dina underbara gärningar.
3[Gud talar:]
När jag bestämmer en särskild tid,
ska jag själv döma med rättvisa.
4Då ska jorden och alla invånare som finns på den upplösas (smälta).8Ja, för Gud (Elohim) är domaren,
Jag själv håller fast dess pelare [upprätthåller jorden].
[Bara Fadern vet tidpunkt för domen, se Matt 24:36. Så länge Gud håller fast jorden består den, när han släpper taget upplöses den.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]5[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5-7, men frasen "Jag säger" brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3-8 formar också en kiasm där ordet "döma" och "domaren" ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5-6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.]7Upphöjelse (ära) kommer varken från öster (uppgången – hebr. motsa) eller från väster,
Jag säger till de arroganta: "Inget mer skryt",
och till de ogudaktiga: "Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka)."
6Lyft inte upp ditt horn högt [var inte så säker att du vunnit seger],
tala inte arrogant med en högdragen nacke [fräckt och i rebelliskhet mot Gud].
inte ens ifrån öknen (hebr. midbar) [söder].
han för ned (tvingar till ödmjukhet) den ene och lyfter upp (ger ära till) en annan.
9Ja, för i Herrens (Jahves) hand är en bägare med skummande vin,
blandat med kryddor,
och den utgjuter han. Förvisso ska de onda på jorden dricka av den,
ja, de ska tömma den till botten på dräggen.
10Men jag, jag ska berätta om det för alltid,
jag ska sjunga lovsånger till Jakobs Gud (Elohim).
11[Avslutande ord, troligtvis Gud:]
Jag ska hugga av de ondas horn [som de lyft, se vers 5-6],
men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda.
[Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]
Ords 12:12-14
12De ogudaktiga har begär efter onda människors byte [vinst som fåtts på orättfärdigt sätt],men de rättfärdiga står stadigt (djupt rotade) och bär [rikare långsiktig] frukt.
Den som är vis lyssnar på råd
13Den som är ond fångas av sitt eget syndfulla tal,
men de rättfärdiga tar sig ur (hittar en väg ur) problem (oro, svåra situationer).
14En [rättfärdig] människa får själv glädja (fröjda) sig och ta del av (fyllas upp av) resultatet av sina ord,
och arbetet som hennes händer utför kommer tillbaka till henne [som en skörd av det goda som har såtts].
Luk 10:13-37
Vy från ruinerna av staden Korasin. Tre kilometer längre ned ligger Kapernaum vid Galileiska sjön.
[Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida!
[Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska. 14Men [de hedniska städerna] Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni [judiska städer Korasin och Betsaida]. 15Och du, Kapernaum [den stad Jesus hade verkat mest i], du tror väl inte att du ska bli upphöjd till himmelen? Nej, du ska kastas ner i dödsriket (Hades).
16Den som lyssnar till er [mina lärjungar som jag sänder ut till städerna],
lyssnar till mig.
Den som förkastar er,
förkastar mig.
Den som förkastar mig
förkastar den som sänt mig [Gud själv]."De sjuttio kommer tillbaka
17De sjuttio återvände glada och berättade: "Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn."
18Han sa till dem: "Jag såg Satan [fursten till alla demoner som måste lyda er] slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande). 19Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er. 20Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
21I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sa [bedjande]:
"Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,23Sedan vände sig Jesus till lärjungarna [de tolv och kanske även de sjuttio] och sa enbart till dem (samtalade privat med dem): "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ögon som ser vad ni ser! [Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se vers 20. Ett liknande uttalande finns i Matt 13:16.] 24Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör [just nu], men fick inte se och höra det."
för att du har dolt detta för de lärda och kloka
och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt. 22Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen
och den som Sonen vill uppenbara det för."
Den barmhärtige samariern
25En laglärd [expert på hur Mose undervisning skulle tolkas] reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sa: "Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?" [Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.]
26Jesus svarade honom [genom att ställa en motfråga]: "Vad står det i undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos]? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?"
27Han svarade [genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18]:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud,28Jesus sa till honom: "Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva [uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike]."
av hela ditt hjärta,
av hela din själ,
av hela din kraft
och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia);
och din nästa (din medmänniska) som dig själv."
Än i dag slingrar sig den flera tusen år gamla vägen från Jerusalem ner mot Jeriko längs med ravinens kant. Här är scenen för liknelsen om den barmhärtige samariern.
30Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:
"En man [en jude] var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [Jeriko är en stad 3 mil nordost om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]37Han [den skriftlärde, se vers 25] svarade: "Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom." Då sa Jesus till honom: "Gå och gör likadant (agera på samma sätt)."
31Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen. 32På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen.
[I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de 'passerade samma väg', vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just 'tjänat Gud' i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.]
33Men en samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen] som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. [Judarna ville inte ha något samröre med de illa ansedda samaritianerna, se Joh 4:9.] 34Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sa: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
36Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
