Helbibel - söndag 5/4
5 Mos 28:1-68, Ps 77:1-21, Ords 12:18, Luk 11:14-36
5 Mos 28:1-68
Välsignelser1Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över alla folk på jorden. 2Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och multipliceras (mångfaldigas) över dig, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst:
3Välsignad ska du vara i staden7Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se Jos 6-7.]
och välsignad ska du vara på fältet.
[Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]
4Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt
och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
5Välsignad ska din korg vara och ditt baktråg.
6Välsignad ska du vara när du kommer in (din ingång)
och välsignad ska du vara när du går ut (din utgång).
[Denna sexfaldiga välsignelse har sin motsats i vers 16-19.]
8Herren (Jahve) ska befalla välsignelsen att vara med dig i dina lador och i allt som du sätter din hand till, och han ska välsigna dig i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig.
9Herren (Jahve) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar. 10Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahves) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig. 11Och Herren (Jahve) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [1 Mos 12:1-3].
12Herren (Jahve) ska öppna för dig sin goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många folk, men du (själv) ska inte låna av någon. 13Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem. 14Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.
Förbannelser för olydnad
15Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
16Förbannad ska du vara i staden20Herren (Jahve) ska sända dessa förbannelser över dig, nederlag (förvirring) [5 Mos 7:23] och bestraffning (fruktan, tillrättavisning) i allt som du sätter din hand till att göra, till dess du blir fördärvad, och till dess du med hast går under, på grund av de onda gärningar du gör när du överger mig. 21Herren (Jahve) ska låta pesten klänga sig fast vid dig, till dess den har förtärt dig från landet, som du går för att inta. 22Herren (Jahve) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). 23Och din himmel, som är över ditt huvud, ska bli koppar och jorden som är under dig ska bli järn [1 Kung 17:1]. 24Herren (Jahve) ska göra ditt lands regn till pulver och stoft, från himlarna ska det komma ner över dig, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
och förbannad ska du vara på fältet.
17Förbannad ska din korg vara och ditt baktråg.
18Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt,
nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
19Förbannad ska du vara när du kommer in (din ingång)
och förbannad ska du vara när du går ut (din utgång).
[Dessa sex förbannelser är motsatsen till välsignelserna i vers 3-6. Ordningen med markens frukt och livmoderns frukt är omvänd, jfr vers 4-5 och 17-18.]
25Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen. 26Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna). 27Herren (Jahve) ska slå dig med Egyptens öppna (ordagrant kokande) sår, och med hemorrojder, och med skabb, och med klåda som du inte kan bli botad ifrån. 28Herren (Jahve) ska slå dig med dårskap och blindhet och med hjärtats förvirring. 29Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.
30Du ska trolova dig med en kvinna,
men en annan man ska våldta henne [hebr. shagal, se Jes 13:16; Sak 14:2].
Du ska bygga ett hus,
men du ska inte bo i det.
Du ska plantera en vingård,
men inte äta dess frukt.
31Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
och du ska inte ha någon som räddar dig.
32Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara utan makt (kraft – hebr. el). 33Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt, 34så att du blir galen, av de syner (det) som dina ögon ser. 35Herren (Jahve) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.
36Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den förste kungen, se 1 Sam 10:20-24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten. 37Du ska bli till häpnad [ett avskräckande exempel], ett ordspråk och en nidvisa (ett skarpt ord – hebr. sheninah) bland alla de folk dit Herren (Jahve) ska leda dig bort. [1 Kung 9:7; Jer 24:9]
38Du ska bära ut mycket utsäde till fältet [så och plantera mycket] men du ska bärga in lite, för gräshoppor ska äta upp det. 39Du ska plantera vingårdar och beskära dem, men du ska inte dricka av vinet och inte heller samla druvorna, för larver ska äta dem.
40Du ska ha olivträd mot alla dina gränser, men du ska inte smörja dig själv med oljan, för dina oliver ska falla av (karten ramlar av innan den mognat). 41Du ska föda söner och döttrar, men de ska inte vara dina, för de ska gå i fångenskap. 42Alla dina träd och markens frukt ska läggas beslag på av surrande skadedjur [hebr. tselatsal, samma ord som cymbal (hebr. tselatsal), kan syfta på ljudet av gräshoppor, syrsor eller något annat skadedjur som låter och förstör träd och gröda].
43Främlingen som är i din mitt ska sätta sig upp över dig, högre och högre, och du ska komma ner och bli lägre och lägre. 44Han ska låna ut till dig, men du ska inte låna ut till honom, han ska bli huvudet och du ska bli svansen.
45Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig. 46De ska vara för dig till ett tecken och till en tankeställare, över din säd (avkomma) för evigt, 47eftersom du inte tjänade Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt. 48Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [Jer 28:14].
49Herren (Jahve) ska föra fram ett folk mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15-17], 50en nation (ett folk) med våldsam (grym) uppsyn, som inte ska ha anseende till gamla människor och inte ge nåd (favör – hebr. chanan) till de unga. 51Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad). 52Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
53Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i. 54Den man som är ömsint ibland er och mycket barmhärtig, hans ögon ska vara onda mot sin bror och mot hustrun vid hans barm och mot kvarlevan av barnen som han har kvar, 55så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. 56Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter, 57och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. [Klag 2:20]
58Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim), 59då ska Herren (Jahve) göra dina plågor svåra, och din säds plågor, stora plågor, och de ska vara länge, och svår sjukdom och den ska vara länge. 60Och han ska föra tillbaka över dig alla Egyptens sjukdomar [plågorna som kom över farao och egyptierna, se 2 Mos 7-11], som du har fruktat, och de ska klänga sig fast vid dig. 61Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahve) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). 62Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst. 63Och det ska ske att som Herren (Jahve) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahve) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas bort (som ogräs) från landet som du går för att inta.
64Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten. 65Och bland dessa folk ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ. 66Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv. 67På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se. 68Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sa: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er.
[Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Ps 77:1-21
Psalm 77 – Kom ihåg vad Herren gjortPsalmen rör sig från klagan och frågor till reflektion och hågkomst av Guds tidigare gärningar. Tio olika ord för att tänka och fundera används i de första 16 verserna. Tankarna som snurrar runt i psalmistens huvud tröttar ut, se vers 4, samtidigt leder frågorna och grubbleriet till hur psalmisten kommer ihåg hur Gud tidigare har agerat och hjälpt i svåra situationer.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Rop till Gud, vers 2-4
2. Beskrivning av olyckan, vers 5-7
3. Frågor till Gud, vers 8-10
4. Reflektion, vers 11-16
5. Lovsång till Gud, vers 17-21
Till (för) Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf.
[Jedutun var en av de tre stora sångledarna på Davids och Salomos tid, se 1 Krön 16:41, 42; 2 Krön 5:12. Han omnämns i tre psalmer, denna och Ps 62:1; 77:1. Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se 2 Krön 35:15. Namnet kommer från ordet jada som betyder "prisa". Frasen "för Jedutun" betyder ordagrant "för lovprisning". Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.
Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
Rop till Gud
2Min röst [är] till Gud (Elohim) och jag ropar;
min röst [är] till Gud (Elohim)
för att han ska lyssna på (vända sitt öra till) mig.
3På min nöds dag [då jag var trängd och mötte svårigheter]
frågade jag efter (sökte; tog jag min tillflykt till; trädde jag fram inför) dig, Herre (Adonaj),
på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [tröttna, bli hjälplös eller svag].
Min själ (hela min varelse – hebr. nefesh) vägrar att låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].
4När jag kommer ihåg (tänker på) Gud (Elohim), måste jag stöna och jämra mig,
när jag begrundar (tänker, reflekterar) blir min ande försvagad.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Denna vers är gåtfull, hur kan det vara plågsamt att komma ihåg Gud, det borde ju ge hopp! När Asaf tänker på Gud, kan det syfta på Guds karaktär och helighet i förhållande till hans egen bräcklighet, men också på tidigare ingripanden av Gud i hans eget liv och sitt folk. I den jämförelsen ser den nuvarande situationen hopplös ut, Gud upplevs långt borta och det blir smärtsamt att se den kontrasten.]
Olyckan
5Du höll mina ögonlock öppna,
jag var betryckt och kunde inte tala.
6Jag har slutat räkna dagar som gått,
de eviga åren.
7Under natten ska jag komma ihåg min sång,
jag ska umgås med (reflektera över) mitt eget hjärta
och min ande ska göra noggranna efterforskningar.
Frågor
8[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
Ska Herren (Adonaj) förkasta oss för evigt?
Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
9Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid?
Har hans tal (språk; löften – hebr. omer) upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
10Har Gud (El) glömt att visa nåd (oförtjänt kärlek),
eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (medkännande nåd)?
[Hebr. rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtiga nåd liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet tillslutit kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Reflektion
11Jag säger [svarar och tänker högt]: Det smärtar mig att den Högstes (Elions) högra hand
kan förändras (ordagrant "bytas ut"). [Syftar på att den inte alltid gör likadant eller tycks vara overksam.]
12Jag ska komma ihåg Herrens (Jahs) gärningar,
ja, jag ska komma ihåg dina under (förunderliga ting, mirakler, välgärningar) från forna tider.
13Ja, jag begrundar [lågmält nämner jag om]
allt ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort]
och dina [förunderliga] gärningar (bedrifter)
vill jag reflektera över.
14Gud (Elohim), dina vägar är heliga.
Vilken stor gud (hebr. el) kan jämföras med dig, Gud (Elohim)?
15Du är den Gud (El) som gör under (mirakler),
du har gjort din styrka känd bland människor.
16Du har återlöst ditt folk med din arm,
Jakobs söner och Josef.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Lovsång till Gud
17Vattnen såg dig, Gud (Elohim), vattnen såg dig.
De var i smärta, också djupen skakade.
18Molnen vräkte ut vatten,
skyarna lät höra sin röst,
dina pilar vandrar också iväg.
19Ljudet av ditt dundrande (din åska) i stormvirveln,
blixtar lyste upp världen,
jorden skälvde och bävade.
20Din väg var i havet, dina steg i det stora vattnet
men dina fotsteg var okända.
21Du ledde ditt folk som en fårhjord (flock av småboskap)
med Mose och Arons hand.
Ords 12:18
18Den som talar först och tänker sedan (är snabb att ge svar på tal),hans ord skär (sticker, genomborrar) som ett svärd, men de visas tunga är helande (läkedom).
Luk 11:14-36
För eller emot Jesus – det går inte att vara neutral14Jesus drev ut en dövstum demon [mannen var också blind, se Matt 12:22]. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus).
15Men några av dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se Mark 3:22; Matt 12:24] sa: "Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan.] 16Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen.
17Men Jesus, som förstod deras tankar, sa till dem:
"Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under). 18Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.27När Jesus sa detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."] 28Men han svarade: "Ja, men säg hellre: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." [Maria var välsignad, men inte primärt för att hon var Jesu mor, utan för att hon hade tagit till sig Guds ord.]
19Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. 20Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13-16.]
21När en stark man [i det här fallet Satan], beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. [Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.] 22Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen].
23Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]
är emot mig,
den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],
han skingrar.
[Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]
24När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.' 25När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt. 26Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början."
Jesus talar till folket
Jona-tecknet
29[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16.]
När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken [mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 30På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. [Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se Matt 12:39-40.]
31Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!Kroppens lampa är ögat
32Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"
[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona, mitt ibland dem.]
33"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. modios – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.] 34Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.] 35Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker. 36Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
