Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 27/4

Dom 4

Debora – den tredje domaren

Inledande förtryck
¹Och Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens (Jahves) ögon när Ehud var död. ²Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor [i övre Galileen, norr om Galileiska sjön]. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland").

[Namnet Sisera återfinns inte i Mellanöstern vilket gör att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Rent betydelsemässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.
Charoshet betyder "skogsland" och ha-gojim är "hedningarna". Det sammansatta namnet Charoshet-Hagojim kan vara en stad eller det område som låg under Siseras kontroll. Inga arkeologiska fynd har ännu hittats som knyter någon plats till detta namn. Det kan tala för att namnet syftar på ett skogsområde, då troligtvis kring bergskedjan Karmel i västra Jezereldalen. Bäcken Kishon, som rinner genom Jezereldalen och mynnar ut i dagens Haifa, nämns i samband med namnet, se vers 13.]

³Och Israels söner ropade till Herren (Jahve), för han hade 900 vagnar av järn och i 20 år förtryckte han Israels söner kraftfullt.

Herrens ingripande

Namnet Debora betyder bi på hebreiska.

⁴Och Deborah [hebr. Devorah – betyder "bi"],
    en kvinna [hebr. isha – en kvinnlig]
        profetissa,
    en kvinna [hebr. eshet – kvinna av/med]
facklor [hebr. lappidot – "en eldig kvinna"].

Hon dömde (hon var en domare i) Israel vid den här tiden.

[De första fem orden är alla i feminin form och bildar en kiasm där det centrala ordet "profetissa" betonas genom att det ramas in av ordet kvinna på var sin sida. Den yttre ramen utgörs av namnet Deborah som hör ihop hebr. lappidot, som betyder facklor och ljus. En tolkning är att Lappidot är Deborahs man, men till skillnad från t.ex. Huldahs man Shallum (som omnämns som Tikvas son, dvs. i maskulin form, se 2 Kung 22:14) är ändelsen i lappidot i feminin plural. Att detta ändå tolkats som ett mansnamn är inte så konstigt – av de 98 ggr formen eshet (en kvinna av/med) används i GT är det flesta i just betydelsen någons man. Dock finns det 10 undantag som t.ex. i 5 Mos 21:11 där eshet jafat-toar beskriver en egenskap hos kvinnan: "en vacker kvinna". Detta gör att uttrycket här i Domarboken eshet lappidot kan uttryckas som att Deborah var en "lappidot-kvinna" – en facklornas kvinna! Denna tolkning är varken ovanlig eller osannolik. Enligt en tidig judisk tradition tillverkade och förberedde hon ljusen till tabernaklet i Shilo.
    Kiasmens form gör det också troligt att uttrycket är en beskrivning av Deborahs personlighet. Det är intressant att notera att i den berättelse som följer så är det Deborah som sänder Barak (som betyder blixt), se vers 6, 14. Hon är facklan som antänder blixten. Enligt en annan judisk tradition är Barak också hennes man. Det finns också en språklig koppling till Gideon och Simson som senare i boken just använder facklor för att besegra fienden (totalt fem gånger används ordet – fyra ggr i den maskulina pluralformen lappidim, se Dom 7:16, 20; 15:4-5, och centralt maskulin singular lappid i Dom 15:4). Den dubbla rollen som Deborah har som profetissa och domare blir tydlig i hur hon var som ett bi och en fackla för israeliterna. På samma sätt som bin svärmar kring drottningen som bygger kolonin (Ords 14:2), följer folket profetissan som leder dem. Ett bi samlar in pollen och producerar söt honung, men kan också stinga inkräktare. Devorah är den feminina formen av hebreiskans davar – vilket betyder "ord". Härigenom kopplas också hennes namn ihop med Guds ord, som är ett ljus och en lykta (Ps 119:105).]

⁵Hon satt under Deborahs palmträd (dadelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.

[Deborahs dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (1 Mos 38:27-30).]

Bilden är tagen strax utanför Nasaret då man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

⁶Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sa till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Deborah ger]: "Har inte Herren, Israels Gud (Jahve Elohim), befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?' [Det finns ett Kedesh nordväst om Chatsor och norr om Hulasjön (Jos 20:7). Det troligaste här är ändå Kirbet-Kedesh på västra sidan av Galileiska sjön, strax söder om nuvarande Tiberias.] ⁷och jag ska dra ut med dig till bäcken Kishon. Sisera, härföraren över Javins armé med hans vagnar och hans skaror, honom ska jag ge i din hand."
⁸Och Barak sa till henne: "Om du går upp med mig då ska jag gå, men om du inte går med mig går inte jag heller."
⁹Och hon sa [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."

Truppen samlas – går upp

Och Deborah steg upp och gick med Barak till Kedesh. ¹⁰Och Barak kallade samman Zevolun och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10 000 män till fots och Deborah gick upp med honom.
¹¹Chever, keniten, hade isolerat sig själv från keniterna, från Chovavs söner, Mose svärfar, och han slog ner sitt tält så långt bort som Elon-Betsananim, som ligger vid Kedesh.
¹²Och de berättade för Sisera att Barak, Avinoams son, hade gått upp till berget Tavor. ¹³Och Sisera samlade ihop alla sina vagnar, 900 vagnar av järn, och allt sitt folk som var med honom från Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland") till Kishons bäck [som rinner genom Jezerelslätten och mynnar ut i dagens Haifa].

Herren ger seger
¹⁴Och Deborah sa till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"

Truppen flyr

Vid utgrävningar i El Awhat (2,5 mil öster om Caesarea vid Medelhavskusten) hittades denna bronsdetalj, som är 2 cm i diameter och 5 mm tjock, i slutet på 1990-talet. Den antas vara en del av en sprint som har suttit på ett vagnshjul, och platsen och dateringen gör att denna utsmyckade sprint suttit på någon av Siseras vagnar!

¹⁵Och Herren (Jahve) sände förvirring (orsakade panik, tumult – hebr. hamam) över Sisera och alla hans vagnar och hela hans armé med svärdseggen framför Barak, och Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. [Detta är en nyckelvers, det var inte de 10 000 israeliterna som fick hela Siseras armé på flykt, utan Guds ingripande, jfr 2 Mos 14:24.] ¹⁶Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland") och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar (överlevde).

Deboras förutsägelse blir sann
¹⁷Sisera flydde dock till fots till Jaels tält, Chevers hustru, keniten, för det rådde fred mellan Javin, Chatsors kung och Chevers hus, keniten.
     ¹⁸Och Jael gick ut och mötte Sisera och sa till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, frukta inte." Och han gick in till henne i hennes tält och hon täckte honom med en filt.
     ¹⁹Och han sa till henne: "Ge mig, jag ber dig, lite vatten att dricka för jag är törstig." Och hon öppnade ett mjölkkrus och gav honom att dricka och täckte över honom.
     ²⁰Och han sa till henne: "Stå i tältöppningen [och håll vakt]. Om någon kommer och frågar dig om det finns någon man här, så svara nej."
     ²¹Sedan tog Chevers hustru Jael en tältpinne och tog en hammare i sin hand och gick sakta till honom och slog tältpinnen genom hans tinning och genomborrade honom ner till marken, för han låg i djup sömn. Så blev han medvetslös och dog.
     ²²Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sa till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.

Slut på förtrycket
²³Så underkuvade Gud (Elohim) den dagen Javin, Kanaans kung, inför Israels söner. ²⁴Och Israels söners hand segrade mer och mer mot Javin, Kanaans kung, till dess de ödelagt Javin, Kanaans kung.

Tillbaka upp

Luk 23:13-43

Jesus döms till döden
¹³Sedan kallade Pilatus till sig översteprästerna och ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] och folket.
     ¹⁴Han sa till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. ¹⁵Det gjorde inte Herodes heller, för han har ju sänt honom tillbaka till oss. Se, han har inte gjort något som förtjänar döden. ¹⁶Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."
     ¹⁸Då skrek hela folkhopen: "Bort med honom! Frisläpp Barabbas!" ¹⁹Detta var en man som hade kastats i fängelse för att ha lett ett upplopp i staden [Jerusalem], och även mördat.
     ²⁰På nytt talade Pilatus med dem, för han ville släppa Jesus.
     ²¹Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!"
     ²²Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom."
     ²³Men de fortsatte att pressa honom hårt med höga rop och krävde att han skulle korsfästas. Deras rop blev honom övermäktiga (allt starkare, fick önskad effekt).
     ²⁴Pilatus gav domen att deras vilja skulle ske. ²⁵Han frigav den man som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.

Korsfästelsen

Golgata, utanför stadsmuren. Antoniaborgen och templet syns i bakgrunden.

©Tony Larsson

²⁶Medan de förde bort Jesus [mot Golgata] tog de tag i en man, Simon från Kyrene, som var på väg in [till Jerusalem] från landet. De lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.

[Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära deras bagage och utrustning en romersk mil (1,5 km), se Matt 5:41. Simon var född i staden Kyrene i Nordafrika. Eftersom han namnges (och även hans söner Alexander och Rufus, se Mark 15:21; Rom 16:13) var han antagligen en Jesu efterföljare när evangelierna skrevs.]

²⁷En stor folkmassa följde med, och [bland dem var också] kvinnor som sörjde och klagade över honom. ²⁸Jesus vände sig om och sa till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn. ²⁹För det kommer en tid då man ska säga: 'Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har ammat.'

[Fruktsamhet var ett tecken på välsignelse. Denna omvända bild visar på att något är mycket fel. Det lidande som skulle komma över den judiska nationen var så stort så att kvinnor skulle komma att önska att de inte fött barn till världen. Den judiske historikern Josefus skriver hur mödrar åt sina egna barn i hungersnöden vid romarnas belägring av Jerusalem 66-70 e.Kr. Se även 5 Mos 28:53; 2 Kung 6:29.]

³⁰Då ska man säga till bergen: 'Fall över oss', och till höjderna: 'Dölj oss.' [Hos 10:8] ³¹För om man gör så med det gröna trädet [som är svårt att antända], vad ska då inte ske med det förtorkade [som brinner lätt]?"

[Om sådant lidande kommer över Herrens Smorde, som är det gröna rotskottet från David, vad kommer då inte att ske över människor som är andligt förtorkade och staden Jerusalem? Se även 1 Pet 4:17.]

³²[Jesus var inte den ende som blev korsfäst den dagen.] Två andra förbrytare (kriminella våldsmän) fördes också ut för att bli avrättade tillsammans med honom. [Vissa manuskript har "andra, två kriminella" för att på så vis indikera att Jesus inte var en kriminell, men profetian i Jes 53:12 säger att han räknades bland de kriminella.] ³³Och när de kom till platsen som kallades Skallen [Dödskallen eller Huvudskallen; gr. Kranion; hebr. Golgata; lat. Calvaria] korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene till höger och den andre till vänster.
³⁴Men Jesus sa [verbformen indikerar att Jesus säger detta upprepade gånger]: "Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör." När de [soldaterna] sedan delade upp hans kläder mellan sig, kastade de lott om dem [Ps 22:19]. ³⁵Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin – det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sa till och med: "Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde." ³⁶Soldaterna gjorde sig också lustiga över (retades med) honom och erbjöd surt vin [billigt vin som soldaterna brukade dricka, som också användes för att lindra smärta, se Ords 31:6] ³⁷och sa: "Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv."

De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH, se Joh 19:20-22.

³⁸Det fanns också ett anslag [kallades "titulus" och innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] ovanför honom [skrivet på hebreiska, latin och grekiska, se Joh 19:20. Det angav grunden för domen, och var också avsett att håna judarna]:

"Detta är [Jesus från Nasaret]
judarnas konung."

[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung", vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Joh 19:19. De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH. Kanske anledningen till varför de judiska ledarna ville ändra texten, se Joh 19:20-22.]

³⁹Den ene av förbrytarna som hängde där [stämde in i cynismen och] smädade honom och sa upprepade gånger: "Är inte du den Smorde (Messias)? Hjälp (rädda) då dig själv och oss."
     ⁴⁰Men den andre [brottslingen] tillrättavisade honom: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? ⁴¹Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls."
     ⁴²Sedan sa han till Jesus: "Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
     ⁴³Jesus svarade: "Sannerligen (Amen), säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset."

[Gr. paradeisos har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den "tredje himlen", och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.]

Tillbaka upp

Igår

Planer