Samuel tillrättavisar Saul 1Saul var son av ett år när han började regera [ett spädbarn – oskyldig eller omogen] och två år regerade han över Israel.
[Vid de sjutton tillfällen författaren anger regenters ålder och den tid de regerar, görs det med exakthet (Jfr 2 Sam 2:10, 11; 5:4; 1 Kung 14:21; 22:42; 2 Kung 8:26). Hebreiskan har ordagrant "år" i singular och sedan "år" i dualis. Detta skrivsätt gör att första år i singular bäst tolkas som "ett år" och andra tillfället blir det "två år". En del ser att siffror har fallit bort i denna text, men troligare är att det är ett medvetet bildspråk av författaren. Antingen var Saul "oskyldig som ett litet barn", men snarare utifrån övriga detaljer i beskrivningarna är detta nog ett sätt att säga att han var omogen. Den judiske historikern Josefus anger att Saul regerade i 20 år, se hans verk Judiska fornminnen (bok 6), men antyder även 40 år på andra ställen, något som överensstämmer med Paulus som anger att Saul verkade som kung i omkring 40 år, se Apg 13:21. En del grekiska översättningar skriver att Saul var 30 år, troligtvis är uppgiften hämtad från andra kungars ålder, se 2 Sam 5:4.]
2Och Saul valde åt sig 3 000 män från Israel, varav 2 000 var med Saul i Michmas [betyder: "dold plats"; troligtvis nuvarande Mukmas 11 km nordost om Jerusalem] och i Betels berg, och 1 000 var med [hans son] Jonatan i Giva-Benjamin [staden Giva i stammen Benjamins område, se även vers 15], och resten av folket sände han var och en till sitt tält. 3Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sa: "Låt hebréerna höra."
[Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i 1 Sam 13:3, 16; 14:5; 2 Sam 5:25 och Giva i 1 Sam 10:26; 11:4; 13:2, 15; 14:2, 16; 15:34; 22:6; 23:19; 26:1; 2 Sam 21:6; 23:29. Frasen Giva-Benjamin används i vers 2, 15 och 1 Sam 14:6, och anledningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i Dom 19-20.]
4Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal. 5Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [Jos 11:4; Dom 7:12], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit-Aven [intill Betel, se Jos 7:2]. 6Och Israel såg att de var inklämda (ordagrant: "på en smal eller trång plats") för folket var i ångest, då gömde sig folket i grottor och i busksnår och i klippor och i hålrum och i gropar (brunnar). 7Några av hebréerna hade gått över Jordan till Gads land och Gilead [öster om Jordanfloden]. Men Saul var fortfarande i Gilgal, och hela folket följde honom darrade av skräck. 8Han väntade sju dagar, den tid som Samuel hade bestämt [1 Sam 10:8]. Men Samuel kom inte till Gilgal, och folket [Sauls armé] skingrades från (började överge) honom. 9Då sa Saul: "För hit till mig brännoffret och shalomoffret." Och han offrade brännoffret. 10Just när han hade avslutat offrandet av brännoffret, se då kom Samuel och Saul gick och mötte honom för att hälsa honom. 11Men Samuel sa: "Vad har du gjort?" Saul svarade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas, 12därför sa jag: Nu ska filistéerna komma ner till mig i Gilgal och jag har inte sökt Herrens (Jahves) ansikte, därför skyndade jag mig att offra brännoffret." 13Samuel sa till Saul: "Du har handlat dåraktigt [bara präster fick offra], du har inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) Herren (Jahves), din (Elohims), befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han befallt (hebr. tsavah) dig [5 Mos 20:8-9], för nu skulle Herren (Jahve) ha befäst ditt kungarike över Israel för evigt. 14Men nu ska inte ditt kungarike bestå, Herren (Jahve) har sökt sig en man efter sitt eget hjärta [1 Sam 16:6-13], och Herren (Jahve) har utsett honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) det som Herren (Jahve) har befallt dig." 15Sedan steg Samuel upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stams område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.
Israel utan vapen 16Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas. 17Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper:
en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land, 18och en grupp tog vägen till Beit-Choron, och en grupp tog gränsvägen som ser ner över Tsevoims dal mot öknen.
19Det fanns ingen smed i hela Israels land, för filistéerna sa: "Annars gör sig hebréerna svärd och spjut." 20Så alla israeliterna gick ner till filistéerna för att slipa var och en sin plogbill och sitt plogjärn och sin yxa och sin hacka. 21Och priset för slipningen var en fim [2/3 shekel – 8 gram silver; motsvarar ca 20 dagslöner] för plogbillen och för plogjärnet och för gafflarna med tre uddar och för yxorna och för att sätta sporrarna.
[Tidigare översättningar angav att hebr. fim var en felskrivning av bokstaven pe(ordet för mun). Nu har ordet fim hittats i inskriptioner på flera vikter. Här beskrivs också början av järnåldern i Israel (ca 1200 f.Kr.). Järn var känt innan dess, men processen att kyla ner i vatten behärskades av filistéerna, och gav starkare svärd än de av brons som israeliterna gjorde.]
22Och när dagarna med krig kom, gick det inte att finna varken svärd eller spjut i någon av folkets händer som var med Saul och Jonatan, men hos Saul och Jonatan fann man dem (det var bara Saul och Jonatan som hade personliga vapen).
Jonatan attackerar filistéerna 23Och filistéernas häravdelning gick ut till passet vid Michmas.
[Ordet för pass används om bergspass och vadställen där man korsar över. Detta bergspass kallas också "Gevas pass" i Jes 10:29. Detta område i den centrala bergsbygden karaktäriseras av djupa raviner (wadis) som skär igenom landskapet i öst-västlig riktning. Det gör att antalet vägar från området kring Jerusalem norrut är begränsade. Michmas (nuvarande arabiska byn Mukhmas som har bevarat namnet) var en viktig stad som skyddade Wadi es-Swenit, en djup ravin som löper från de centrala bergspassen ner mot Jordandalen. Där finns ett parti som är lätt att passera, vilket är detta pass. Enligt 1 Sam 14:4-5 passerade vägen mellan två bergsformationer som kallades Botsets och Sene. En del identifierar detta med Wadi es-Swenit, andra menar att det är 1 km sydöst om byn Mukhmas. Enda sättet att komma till Michmas var detta bergspass som kopplade ihop den med staden Giva, se Dom 19:11-15.]
1Detta har jag sagt till er [att världen kommer att hata er men också löftet om den helige Ande, se Joh 15:18-27] för att ni inte ska bli sårade (känna er förolämpade, förvånade över det som kommer att hända, bli stötta och tappa tron). 2De kommer att utesluta er (förvisa er) från synagogorna, ja, den tiden kommer när den som dödar er tror att han tjänar Gud (gör Gud en tjänst, utför Guds uppdrag). 3De kommer att göra detta mot er därför att de inte har lärt känna (inte har en personlig relation med) Fadern eller mig. 4Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sa det till er. Jag sa det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
Sanningens Ande 5"Nu går jag hem till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig vart jag går.
6I stället, eftersom jag sagt detta, fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda). 7Men jag säger er sanningen:
Det är bättre för er att jag går bort, för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) komma till er. Om jag går bort ska jag sända honom till er.
8När han kommer ska han överbevisa världen (människosläktet) om synd, rättfärdighet och dom. [Ordet 'överbevisa' är att föra fram allt i ljuset, som i en rättegång när helt uppenbara bevis läggs fram. Detta är en av den helige Andes uppgifter.]
9Om synd(att missa målet), för de tror inte på (litar, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.]
10Om rättfärdighet, för jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre (med era fysiska ögon).
[Fadern tog emot Jesus som var helt utan synd. Att tro på Jesus är enda sättet för en människa att bli rättfärdig.]
11Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).
[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]
12Jag har fortfarande mycket att säga er, men ni kan inte förstå (greppa, bära, acceptera) det nu. 13Men när han kommer, sanningens Ande,
ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning). För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap), utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
14Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt och förmedla (förklara, förkunna) det till er. 15Allt som Fadern har är mitt. Därför sa jag att Anden ska ta det som är mitt och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
En kort tid 16[Jesus fortsätter att tala och nämner "en kort tid". Lärjungarna frågar vad han menar. Mest naturligt är att uttalandet syftar på tiden mellan Jesu död och uppståndelse. Jesus skulle snart dö, men också snart uppstå. Samtidigt finns det även en djupare innebörd som gäller väntetiden fram till hans återkomst. För en enskild kristen ger orden också hopp under tider av betryck att sorg ska vändas i glädje.]
"Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen [för jag går till Fadern]."
"Vad är det han säger till oss: 'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen', och när han säger: 'Jag går till Fadern?' 18Vad menar han med: 'snart (en kort tid)'?
Vi förstår inte vad han talar om."
19Jesus visste att de ville fråga honom så han sa till dem: "Ni frågar varandra om det jag sa: 'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Från sorg till glädje 20Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg), men världen ska glädja sig. Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse), men er sorg ska vändas i glädje.
21När en kvinna ska föda (frambringa – gr. tikto) känner hon smärta för hennes tid har kommit, men när hon har fött (gr. gennao) sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande i glädjen över att en människa har fötts till världen. 22Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse), men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta, och ingen ska ta er glädje ifrån er [Jes 66:14].
23När den dagen kommer [efter uppståndelsen, när Anden blir utgjuten, se Joh 14:16-20], ska ni inte [behöver ni inte] fråga mig om någonting.
[Huvudbetydelsen är att ställa en fråga, så används ordet i vers 19, men det kan också innebära att be om något i bön. När Jesus inte längre är hos lärjungarna kroppsligen behöver de inte fråga eller be honom om något, den helige Ande ska leda dem in i hela sanningen, se vers 13, och Jesus är medlaren mellan Gud Fadern och människan och den som ber för oss, se Rom 8:34.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Vad ni än begär (ber, frågar) Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. 24Hittills har ni inte begärt något i mitt namn. Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).
Från tvivel till tro 25Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att tala dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i Joh 15.] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tydligt (öppet, rakt på sak) berätta (förkunna – gr. apaggello) för er om Fadern. 26När den dagen kommer [efter uppståndelsen] ska ni be (begära) i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er [det behövs inte], 27för Fadern själv håller av (har ett starkt vänskapsband med) er eftersom ni har hållit av mig och trodde (litade) på att jag kom från Gud. 28Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Seger över världen 29Hans lärjungar sa till honom: "Äntligen, nu talar du rakt på sak (öppet) och inte med hjälp av liknelser. 30Nu vet vi att du vet allt och behöver inte höra någon som ställer frågor till dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud." 31Jesus svarade dem: "Ja, nu tror ni [men det kommer inte att dröja länge innan tron vacklar igen]. 32Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 33Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [Joh 14:27]