Halvbibel - söndag 5/7
2 Krön 36
Sydrikets 17:e regent – Jochanan1[Jochanan regerar 3 månader 609 f.Kr.]
Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade 3 månader i Jerusalem. 3Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på 100 talenter silver och 1 talent guld. 4Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljaqim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jehojaqim (Jojakim). Men Necho tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.
Sydrikets 18:e regent – Jehojaqim
5[Jehojaqim regerade Juda i 11 år (609-597 f.Kr.).]
Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), ögon. 6Och Babels kung Nebukadnessar drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7En del av kärlen i Herrens (Jahves) hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel. 8Vad som mer finns att säga om Jehojaqim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jehojachin (Jojakin) blev kung efter honom.
Sydrikets 19:e regent – Jehojachin
9[Jehojachin regerade Juda i 3 månader 598 f.Kr.]
Jehojachin (Jojakin) var 18 år när han blev kung, och han regerade 3 månader och 10 dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 10I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens (Jahves) hus. Och han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Sydrikets 20:e och sista regent – Tsidqijaho/Mattanja
11[Tsidqijaho/Mattanja regerade Juda i 11 år (597-586 f.Kr.).]
Sidkia var 21 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. 12Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren (Jahve), Israels Gud.
14Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens (Jahves) hus som han hade helgat i Jerusalem. 15Herren (Jahve), deras fäders Gud, sände sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16Men de gjorde narr av Guds (Elohims) sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens (Jahves) vrede över sitt folk växte så att det inte mer fanns någon bot. 17Då sände han emot dem kaldéernas [babyloniernas] kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. [Gud gav dem i hans hand.] 18Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens (Jahves) hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han [babyloniernas kung] till Babel. 19De [babylonierna] satte eld på Guds (Elohims) hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och de förstörde alla dyrbara föremål. 20Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att 70 år hade gått.
Appendix
22För att Herrens (Jahves) ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Kyros (Koreshs) 1:a regeringsår [538/539 f.Kr.] att Herren påverkade perserkungen Kyros (Koreshs) sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23"Så säger Kyros (Koresh), kung av Persien: Herren (Jahve), himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."
Apg 23:11-35
Jesus uppmuntrar Paulus11Under natten kom Herren [Jesus själv] och stod bredvid Paulus och sa: "Var vid gott mod (var inte rädd), Paulus, du har troget vittnat om mig i Jerusalem, och på samma sätt ska du också göra i Rom."
[Jesus besöker Paulus som sitter fängslad i Antoniaborgen. Kallelsen som blev tydlig i Efesos, se Apg 19:21, och som bekräftats av Anden flera gånger, se Apg 21:4; 21:11-14, bekräftas nu på nytt av Jesus själv.]
Planer på att döda Paulus
12När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka [någonting] förrän de hade dödat Paulus. 13Det var mer än fyrtio man som var med i den sammansvärjningen.
14De gick till översteprästerna och de äldste och sa: "Vi har svurit en strikt ed (som involverar en gudomlig förbannelse) att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus. 15Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner Paulus till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."
[Kanske var det samma judar från Efesos som startade upploppet några dagar tidigare, se Apg 21:27, som gått samman för att döda Paulus. Ordet för "ed" som används här är inte det vanliga ordet utan är ett starkare uttryck som ordagrant betyder "att förbanna". Denna typ av ed kunde lyda: "Låt Gud straffa och förbanna oss om vi inte uppfyller detta löfte."]
Planen avslöjas
16Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus. 17Då kallade Paulus till sig en av officerarna (centurionerna) och upplyste honom: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom."
18Officeren tog med honom till befälhavaren och sa: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."
19Befälhavaren tog hans hand [vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren], gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill rapportera till mig?"
20Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare. 21Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
22Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."
Förberedelser för att undsätta Paulus
Paulus förs till provinsens administrativa huvudstad, Caesarea vid Medelhavet, där Markus Antonius Felix är stationerad.
[Markus Antonius Felix var ståthållare i Judéen 52-60 e.Kr. Hans residens var i provinsens administrativa huvudstad, Caesarea vid Medelhavet. Som ståthållare i Judéen styrde han med järnhand. Han blev återkallad av Nero till Rom sedan han anlitat rånare för att döda översteprästen Jonatan. Han var gift tre gånger. Den romerske historiken Tacitus skriver att Felix hängav sig åt grymhet och lust som en kung, men hade en slavs sinne, se Tacitus Historiae 5.9.]
25Han skrev även ett brev med följande innehåll:
[Mottagare:] Den högt ärade ståthållaren Felix.
Hälsningar!
27Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare. 28Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd. 29Då fann jag att anklagelserna gällde tvistefrågor i deras lag och att han inte var anklagad för något som ger dödsstraff eller fängelse. 30När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.
Paulus förs till Caesarea
31Soldaterna tog då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till Antipatris. [Halvvägs till Caesarea, sex mil från Jerusalem.] 32Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom och återvände själva till fästningen [Antoniaborgen i Jerusalem]. 33Ryttarna [fortsatte de sista fyra milen och] kom till Caesarea, lämnade fram brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom.
34Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta att han var från Kilikien, 35sa han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
