Halvbibel - tisdag 27/7
Ps 119 113-128,
Rom 10:14-11:12
Ps 119 113-128
ס – SamechPiktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven S.
113[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Talvärdet är 60. Den exakta betydelsen av piktogrammet för Samech är inte känd. Det hebreiska ordet samech betyder dock stöd och stöttning. Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Törne används ofta av herdar för att avgränsa ett område för får. Stycket är uppdelat i flera kiasmer. Vers 113-115a och 118-120 formar en yttre ram där psalmisten ger en kontrast mellan hat och kärlek. Centrala står vers 116b, som ramas in av samach (uppehåll) och saad (stötta).]
De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [[Jak 1:8]],
men din undervisning (Torah) [som ger tydlig vägledning] älskar jag.
114Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;
jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [[Ps 27:5]]
115Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda, så jag [obehindrat] kan hålla (vakta, bevara) min Guds (Elohims) budord (hebr. mitzvot). 116Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva, och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
117Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad)
och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).
118Du föraktar alla som gör fel (tar lätt på) mot dina förordningar (hebr. chuqim),
för deras lögn är fåfäng.
119Som slagg tar bort alla onda från jorden,
därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. edot).
120Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim).
ע – Ajin
Piktogrammet för Ajin är ett öga. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven O.
121[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i vers 122 och 124 som leder upp till vers 125 där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. Vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se vers 126. Symbolen för Ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?]
Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
122Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott,
låt inte de stolta [som föraktar Gud och hans Ord] förtrycka mig.
[Detta är den enda versen i hela kapitlet som inte har med ett av åtta ord för Guds ord. Dock tolkas ordet "gott" som att det syftar på att Guds ord är gott!]
123Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)
och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah). 124Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
och lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
125Din tjänare är jag – ge mig förstånd
så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. edot).
126Det är tid för Herren (Jahve) att agera (handla, göra något),
för de [ogudaktiga] har upphävt (omintetgjort, brutit) din undervisning (Torah).
[De ogudaktiga kan syfta på förtryckarna och de högmodiga, se vers 121-122.]
127Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
ja mer än finaste guld.
128Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) i allting;
alla falska stigar (välkända upptrampade gångvägar) hatar (avskyr, föraktar) jag.
[Sektionen avslutas med två verser som båda börjar med hebr. alken, översatt "därför". Två starka känslor kontrasteras: att älska Guds ord på alla livets områden – mer än guld – och hata medvetet falska tillvägagångssätt.]
Rom 10:14-11:12
14Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)? 15Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända [utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag]?
Som det står skrivet: Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegen
av dem som förkunnar (proklamerar) [glada nyheter om] goda ting! [[Jes 52:7]]
Israel avvisar frälsningen
16Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju: Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört) från oss? [[Jes 53:1]]
17Alltså (som slutsats av detta): Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör (gr. akoe), [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. rhema – singular) [se vers 14].
[Akoe handlar rent fysiskt om att höra, men också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se [Matt 13:13]. I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se [Rom 2:13; 10:16]. Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se [5 Mos 6:4-9; Mark 12:29].
I grekiskan finns två ord, logos och rhema, som båda översätts "ord". Logos kommer från verbet lego – "att tala/sammanfatta"; ett ord, en tanke, ett resonemang, ett budskap etc. och används också om Guds planritning och lära om allting. Ordet – Logos – är även Sonen personifierad, se [Joh 1:1]. Rhema kommer från verbet rheo – "att tala" och kan förklaras som Guds förkunnade ord, löfte, budskap etc. – av Anden riktat och levandegjort för den troende i syfte att skapa en fast övertygelse.]
18Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:] Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,
deras ord till världens ändar. [[Ps 19:5]]
19Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]?
Först säger ju Mose [i [5 Mos 32:21]]: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,
mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
20Sedan går Jesaja så långt att han säger [i [Jes 65:1]]: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig,
jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.
21Men om Israel säger han [i [Jes 65:2]]: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
Israels framtid – de kommer tillbaka
Gud har inte förkastat sitt folk
1[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel nio att Gud är allsmäktig och i kapitel tio att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?]
Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk?
Absolut inte!
Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. [Paulus var Abrahams ättling, se [2 Kor 11:22]. Paulus härstammade från Benjamins stam, se [Fil 3:5]. Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se [5 Mos 33:12]. Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se [1 Mos 35:16-18]. Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.]
2Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i [1 Kung 18:16-19:18]] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över Baalsprofeter på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:] 3Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [[1 Kung 19:10, 14]]
4Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. [[1 Kung 19:18]]
5På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd. 6Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd. 7Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande,
ögon som inte ser
och öron som inte hör,
ända till denna dag. [[5 Mos 29:4; Jes 29:10]]
9David säger: Låt deras bord [deras överflöd av mat, välfärd] bli en snara och ett nät,
en fälla och ett straff för dem.
10Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och böj deras rygg för alltid. [[Ps 69:23-24]]
[Här beskriver en önskan om att motståndarna när de tror att de har allt i god ordning, mat på bordet och allt annat är lugnt och ordnat, mitt i detta ska fångas på eget grepp och bli tagna på bar gärning med sina onda uppsåt. Jfr [1 Thess 5:3] där en liknande fras används när någon tror sig vara trygg.]
Israels avfall är inte slutgiltigt
11Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)?
Absolut inte!
Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att "väcka deras avund". [[5 Mos 32:21]] 12Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?