En kröningspsalm. Psalm 98 är snarlik Psalm 96 och beskriver hur himmel, jord och hela skapelsen prisar Gud som är kung, skapare, frälsare och domare.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1-6
2. Uppmaning att prisa med instrument, vers 4-6
3. Uppmaning till naturen att prisa, vers 7-9
1En psalm. Sjung en ny sång till Herren (Jahve),
för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning – Jesu syndfria liv]
har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
2Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
3Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
[folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
4Ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve), alla länder (hela jorden).
Brist ut i jubel (höj gälla triumferande jubelrop) och lovsång!
5Lovsjung Herren (Jahve) med kinnor-harpa (kithara) [ren instrumental musik],
med kinnor-harpa och melodistämma [sång ackompanjerad med instrument],
6med trumpeter (trumpetstötar) och shofarer (vädurshorn, basuners ljud).
Ropa i glädje inför kungen, Herren (Jahve)!
7Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
tillsammans med världen och de som bor i den.
8Låt floderna klappa sina händer,
låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans 9inför Herren,
för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet och folken (nationerna) med rättvisa.
Gal 1:1-24
GALATERBREVET
[Introduktion: Detta är ett av Paulus tidigaste brev, kanske det första bevarade. Området som brevet riktar sig till är troligen den romerska provinsen Galatien, i nuvarande centrala Turkiet. Sedan Paulus lämnat de nystartade församlingarna har falska lärare smugit sig in och undervisat troende hedningar att följa legalistiska judiska lärosystem. Paulus måste påminna om att frälsningen är given av nåd. Frågan gällde omskärelse, själva initieringen i judendomen, men sammanfattar hela frågeställningen om gärningar kontra nåd. Det är lika mycket synd och slaveri i religiös legalism som i syndfullt hedonistiskt leverne, bara Jesus kan ge sann frihet.
Det finns två teorier om vart brevet skickades: den romerska provinsen Galatien eller ett äldre landskap vid samma namn i norr. Innehållsmässigt spelar det ingen roll om brevet riktades till den södra delen i den romerska provinsen eller det mindre landskapet i norra delen av samma område. Dock påverkar det dateringen av brevet.
Är brevet skrivet till det norra landskapet Galatien är brevet skrivet på 50-talet då Paulus befann sig i Efesos eller kanske Makedonien. Eftersom Paulus inte tydligt refererar till mötet i Jerusalem, som skedde omkring 49 e.Kr., är det troligast att brevet skrevs innan dess. Kärnbibelns kommentarer följer den sydliga hypotesen att brevet skrevs tidigt efter den första missionsresan och riktade sig till den sydliga delen av den romerska provinsen Galatien.
Struktur:
Brevet har tre huvuddelar med två kapitel vardera. Stilen är argumenterande och Paulus använder många frågor.
1. Sann frihet – Paulus försvar, kapitel 1-2.
2. Fallgropar med legalism – teologi om nåd och tro, kapitel 3-4.
3. Frihet under ansvar – praktiska konsekvenser, kapitel 5-6.
Skrivet: Omkring år 45-48 e.Kr.
Till: Romerska provinsen Galatien.
Från: Troligtvis Antiokia i Syrien, se [Gal 2:11].
Författare: Paulus, se [Gal 1:1].]
Inledning (1:1-10)
Hälsning
1[Vers 1-5 är en enda lång mening i grekiskan.]
[Från:] Paulus [betyder liten], en apostel (sändebud, ambassadör),
[min auktoritet och mitt budskap fick jag]
inte från människor eller genom någon människa [som förmedlade den till mig från Gud],
utan genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och Gud Fadern,
som uppväckte honom från de döda.
2Jag och alla syskon (bröder och systrar i tron) som är med mig hälsar
till församlingarna (de utkallade – gr. ekklesia) i Galatien [område mitt i dagens Turkiet].
3Nåd (oförtjänt favör) och frid (harmoni, lycka, välgång)
till er från Gud vår Fader och vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
4som offrade sig själv för våra synder,
för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen),
efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).
5Honom tillhör äran (all majestät, härlighet) i evigheters evigheter (genom alla tidsåldrar som varit och i de som kommer)!
Amen (låt det bli så, det är sant, sannerligen).
Orsaken till brevet
6Jag är förundrad (förvånad över) att ni så snabbt (plötsligt) [kort efter Paulus lämnat dem, eller kort efter de hört den falska undervisningen] vänder er (förflyttar er position) bort från honom som kallade (inbjöd) er genom den Smordes (Kristi) nåd (oförtjänta favör) till ett helt annat evangelium [helt annan källa och innehåll].
[Ordet för att vända sig bort är metatithemi, ordet användes i klassisk grekiska för någon vänder kappan efter vinden. I [Apg 7:16] att fysiskt förflytta någon från en annan plats. Att ordet är i presens medium/passiv, vilket visar att galaterna är i en process av att ändra sig och att det är på grund av yttre påverkan. Hade Paulus använt perfekt hade de redan ändrat sig. Detta vilket indikerar att Paulus har hopp om att hans brev ska få påverka dem på ett positivt sätt.] 7Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).
8Men även om vi eller om så vore en ängel (budbärare) från himlen skulle predika ett annat (parallellt) evangelium än det vi har predikat för er, så låt honom vara under förbannelse [bli ställd under Guds dom – gr. anathema]! 9Som vi sagt förut, så säger jag igen: Om någon predikar ett annat evangelium än det ni fick från oss, låt honom vara under förbannelse!
10För [hur är det nu], är det människor jag här försöker övertala (övertyga; bli vän med) – eller Gud? Eller försöker jag (söker jag efter att) behaga människor [ständigt möta människors förväntningar]? Om jag fortfarande behagade människor (vore människor till lags; höll mig väl med folk) [och gjorde dem nöjda] skulle jag nog (gr. an) inte vara en tjänare (slav, livegen) till den Smorde (Messias, Kristus). [[1 Thess 2:5-6]]
[Den lilla grekiska partikeln an anger en förmodan och något hypotetiskt – "i så fall, om det vore så".]
Paulus försvarar sin auktoritet (1:11-2:14)
11[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i [Gal 2:11] med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.]
Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur). 12Jag tog inte emot det, eller blev undervisad om det av någon människa, utan det kom till mig genom en uppenbarelse från Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Tidigare liv
13Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den. 14Jag gick längre i den judiska religionen än många av mina landsmän i samma ålder (jag var en föregångare, banade nya vägar), och var än mer fanatisk (entusiastisk) i mina förfäders [judiska] traditioner (stadgar) än de. [Lukas beskriver också hur Paulus, då känd under sitt hebreiska namn Saul, dödade och angrep de troende, se [Apg 8:1-3].]
Omvändelse och kallelse
15Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom) 16att uppenbara sin Son inom mig, för att jag skulle förkunna honom för hedningarna (den icke-judiska världen) [[Apg 9:15; 22:21]], så rådfrågade jag inte kött och blod på en gång [diskuterade jag inte detta med någon människa]. 17Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till de som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus.
[Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i [Apg 9:1-40]. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus tre år, se vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]
Första besöket i Jerusalem
18[Detta är det första av två besök i Jerusalem som nämns i Galaterbrevet, det andra nämns i [Gal 2:1]. Detta första besök är samma första besök som nämns i [Apg 9:26-30].]
Sedan, efter (gr. meta) tre år [efter omvändelsen], gick jag upp till Jerusalem [från Damaskus, se vers 17] för att personligen träffa (lära känna, samtala med) Kefas (Petrus), och jag stannade hos honom i femton dagar. [Jerusalem är högt beläget och man går alltid "upp" till staden.] 19Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder. 20Nu skriver jag detta som om jag stod inför Guds ansikte, jag ljuger inte!
21Sedan reste jag till området kring Syrien och Kilikien [två romerska provinser vid Medelhavets nordöstra bukt, kuststaden Tarsus i Kilikien var Paulus hemstad]. 22Men jag var ett okänt ansikte för den Smordes (Kristi) församlingar [de Messianska församlingarna] i Judéen. [Kan syfta på området kring Jerusalem, eller hela den judiska provinsen i Romarriket som bestod av Iduméen, Judéen, Samarien och Galileen.] 23De hade bara hört upprepade gånger att han som förut ständigt förföljde oss, predikar nu den tro som han förut försökte förgöra (utrota), 24och de prisade (ärade) gång på gång Gud för min skull [för den förändring som Gud hade gjort i mig].
[Det är när Paulus är i Tarsus i Kilikien som Barnabas söker upp honom och tar med honom till Antiokia, se [Apg 11:25-26].]