Psalmen är sammansatt av två andra psalmer. Vers 1-5 kommer från [Ps 57:8-12] och vers 6-12 från [Ps 60:7-14].
Författare: David
Struktur:
1. Tack för befrielse, vers 2-5
2. Vädjan till Gud, vers 6-7
3. Förtröstan på befrielse, vers 8-10
4. Bön till Gud, vers 11-13
5. Förtröstan och lovprisning till Gud, vers 14
1En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) David. 2Mitt hjärta är redo, Gud (Elohim), jag ska sjunga;
ja, jag ska musicera med hela min ära (tyngd).
3Vakna nevel-lyra (hebr. nevel) [vanligtvis tolvsträngad] och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
jag ska väcka morgonrodnaden.
[Morgonrodnaden här syftar speciellt på det spektakulära färgspelet när solen går upp över Olivberget öster om Jerusalem och en ny dag gryr. För mer om de olika stränginstrumenten, se [Ps 33:2].]
4Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig Herre (Jahve) bland folken,
jag ska prisa dig bland folkslagen.
5För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor över himlarna,
och din sanning når till skyarna.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se [2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14]. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se [2 Mos 34:6]. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
6Var upphöjd, Gud (Elohim), över himlarna,
och din ära ska vara över hela jorden.
7För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
fräls med din högra hand och svara mig.
[Exakt citat från [Ps 60:7], förutom justeringen av "oss" till "mig".]
8Gud (Elohim), tala i din helighet, så att jag kan upphöja,
så att jag kan dela Shechem [nuvarande Nabulus i Samarien, se [1 Mos 12:6]] och mäta ut Sukkots dal [dalen kring staden Sukkot öster om Jordanfloden].
9Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [öster och väster om Jordanfloden, se [4 Mos 32:33]] är mitt,
Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira.
10Moab [fiender öster om Döda havet, se [Dom 3:12]] är mitt tvättfat [som jag tvättar mina fötter i],
över Edom [fiende söder om Döda havet] kastar jag min sko [som en tjänare],
över Filistéen ropar jag högt i segerjubel.
11Vem ska föra in mig i den befästa staden?
Vem ska leda mig till Edom?
12Har inte du, Gud (Elohim), förkastat oss?
Drar du inte längre ut med vår armé?
13Ge oss hjälp mot vår motståndare,
för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.
14Genom (i) Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
han är den som ska krossa (förtrampa) våra motståndare.
Ef 3:1-21
Guds plan uppenbarad: evangeliet till hedningarna
1Av den anledningen [att jude och hedning är en kropp som tillsammans formar ett Guds tempel, se [Ef 2:11-22]], är jag, Paulus, en fånge för Jesus den Smorde (Messias, Kristus), för er hedningars skull ...
[Meningen är oavslutad, något som inte är ovanligt i den antika brevstilen. Efter en beskrivning av apostelns uppgift återupptas den påbörjade meningen antingen i vers 8 eller vers 14.]
2Jag antar att ni har hört om den nåd som tilldelats mig med tanke på er (för er skull). 3Hur jag fick veta mysteriet (hemligheten) genom en direkt uppenbarelse, som jag just nu kortfattat skrivit till er om [[Ef 2:1-20]]. 4När ni läser detta kan ni förstå min insikt (kunskap) om den Smordes (Kristi) mysterium (hemlighet) [den dolda, gömda planen om Jesus], 5som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som den nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter: 6Att hedningarna nu är medarvingar [med judarna], medlemmar av samma kropp och delaktiga i samma löfte i den Smorde (Messias, Kristus) genom evangeliet (det glada budskapet).
7Jag har blivit en tjänare av detta evangelium genom Guds nåd (oförtjänta favör), som gavs till mig genom hans verksamma mäktiga kraft.
Den goda nyheten om frälsningen!
8[Några år tidigare, när Paulus skrev Första Korintierbrevet från just Efesos, kallade han sig själv den minste bland apostlarna, se [1 Kor 15:9]. Nu benämner han sig som den minste bland de heliga – de troende. Om ytterligare några år, i mitten på 60-talet e.Kr. kallar han sig "den störste bland alla syndare", se [1 Tim 1:15].]
Åt mig – den minste av de minsta bland alla heliga [Guds folk] – gavs denna nåd (favör) [privilegium] att predika evangeliet (förkunna de goda nyheterna; evangelisera) för hedningarna
om den Smordes (Messias, Kristi) ofattbara (outgrundliga, obegripliga) rikedom [[Job 5:9; 9:10]]
9och upplysa alla [människor] vad den förvaltade planen [angående hednafolkens frälsning] innebär
– detta mysterium som genom tidsåldrarna [fram till nu] varit dolt hos (i) Gud, han som skapade allting [genom Jesus den Smorde].
[I sina brev anknyter Paulus ofta till den lokala kontexten och förmedlar en ny och djupare mening. Här använder han det grekiska ordet mysterion (hemlighet), en term som även var vanligt förekommande i hedniskt religiösa sammanhang i Efesos. Paulus hade fått uppdraget att avslöja den sedan skapelsen förborgade hemligheten och öppet lägga fram fakta: Guds glada budskap gäller inte några få utvalda, utan är riktat till alla människor.]
10Nu skulle Guds vishet i sin [rikliga] mångfald göras känd genom församlingen för furstarna och väldigheterna (makterna) i det himmelska (i de himmelska världarna) [[Ef 6:12]]. 11Detta i enlighet med det eviga beslut (syfte; planen från tidsåldrarnas begynnelse) som han [Gud] utförde [förverkligade] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre.
[Det grekiska ordet för beslut, prothesis har betydelsen "att målmedvetet lägga fram inför" och det används i den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, om de skådebröd som varje sabbat lades fram på bordet i tabernaklet och senare i templet. Se [2 Mos 25:30; Matt 12:4; Joh 6:35].]
12I honom [Jesus] och genom tron på honom (genom hans trofasthet) har (äger) vi frimodighet och [fritt] tillträde [att med oreserverad frihet och utan fruktan närma oss Gud] i tillförsikt – genom tron på honom (genom hans trofasthet). 13Därför ber (uppmanar) jag er att inte tappa modet (bli uppgivna; förtröttas) på grund av mina lidanden (problem) [de pressade svårigheter jag befinner mig i] för er skull, något som [ju] är en ära för er (är er ära/härlighet).
Bön för församlingen
14[Detta är Paulus andra bön i detta brev, den första står i [Ef 1:15-23]. I grundtexten är vers 14-21 en enda lång väl strukturerad mening. Bönen börjar och avslutas med lovprisning. Själva bönen har flera delar där resultatet av varje stycke leder vidare till nästa del.]
Av den anledningen [att vi är frälsta genom nåd, [Ef 2:1-10], och att vi alla troende är en kropp i Jesus, [Ef 2:11-12]], böjer jag mina knän inför Fadern. 15Från honom har varje familj (stam, släkte – gr. patria) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Grekiska ordet för familj patria är snarlikt fader, gr. pater i vers 14.] 16Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande, 17så att den Smorde (Messias, Kristus) genom tron kan bo (bosätta sig; ha ett permanent hem) i era hjärtan när ni blivit [djupt] rotade och [stadigt] grundade i kärlek [Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]. 18Detta så att ni fullt ut – tillsammans med alla de heliga [Guds folk] – ska kunna förstå (begripa; ta in) bredden och
längden och
höjden och
djupet [i Guds kärlek – alla dimensioner i det andliga templet, se [Ef 2:21]],
19och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet.
[Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:]
20Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. energeo) i oss: 21Honom tillhör äran i församlingen och i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus – genom alla generationer i evigheternas evighet (alla släktled in i tidsåldrarnas tidsålder).
Amen (låt det ske).