Ryktet om de troende i Thessalonike hade spridit sig långt utanför deras egen stad.
6Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. [Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.] 7Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien [norra Grekland där Thessalonike var huvudstad] och Achaia [södra Grekland där Korint var huvudstad och Paulus, Silvanus och Timoteus nu befann sig].
8Från er har Herrens ord genljudit [som åska, en trumpetsignal eller ett eko], inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver tala något mer.
[De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se [2 Kor 8:1-8].]
9De [folk överallt] berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna (avbilderna) [[2 Mos 20:4]], för att tjäna (vara en slav som gett hela sitt liv till) den levande och sanne Guden 10och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen.
[Uttrycket "omvändelse från avgudar" indikerar att församlingen verkar bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se [Apg 17:1-3], och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se [Apg 17:5-10], måste han tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar.
Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se vers 9. De troende i Thessalonike väntade att Jesus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Jesu ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]
Kom ihåg hur ni kom till tro
Vägen från Filippi till Thessalonike.
1[Paulus påminner de troende i Thessalonike om hur de hade tagit emot honom, Silas och Timoteus. Lukas skriver detaljerat om händelserna i [Apg 17:1-10]. När thessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att deras besök inte varit förgäves.]
För ni vet ju själva, kära syskon (bröder och systrar i tron), att vår ankomst till er inte var förgäves (fruktlös, meningslös, utan fyllde ett syfte och gör det fortfarande). 2Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Thessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp).
[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se [Apg 16:11-40]. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se [Apg 16:23].]
3Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
lögn (villfarelse, falska läror),
orenhet [felaktiga, orena motiv som egen vinning och makt] eller
svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).
4Tvärtom, vi talar därför att Gud har godtagit oss (ansett oss värdiga) att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.
5Vi uppträdde aldrig med smickrande tal (anpassade inte sanningen utifrån den allmänna opinionen),
det vet ni.
Vi agerade inte med dold girighet som motiv (vi exploaterade inte er för vår egen ekonomiska vinning),
det är Gud vårt vittne till.
6Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
7även om vi som den Smordes (Kristi) apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet).
I stället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
8så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att inte bara dela Guds evangelium,
utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.