"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?"

När Mose hörde det föll han ned på sitt ansikte. ⁵Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sa: "I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom. ⁶Gör detta: Ta er rökelsekar, Korach och hela ditt sällskap, ⁷och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner."
     ⁸Och Mose sa till Korach: "Lyssna jag ber er, Levi söner, ⁹det är ingen liten sak för er att Israels Gud (Elohim) har avskilt er från Israels församling, för att föra er nära honom själv och tjänstgöra i Herrens (Jahves) tabernakel och stå inför församlingen och betjäna dem, ¹⁰och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också! ¹¹Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
     ¹²Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sa: "Vi vill inte komma, ¹³är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss? ¹⁴Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
     ¹⁵Och Mose blev mycket vred och sa till Herren (Jahve): "Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem."
     ¹⁶Och Mose sa till Korach: "Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahves) ansikte, du och de och Aron i morgon, ¹⁷och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar." ¹⁸Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron. ¹⁹Och Korach samlade hela församlingen mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen. ²⁰Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa: ²¹"Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick."
     ²²Då föll de ner på sina ansikten och sa: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim)! [Uttryck för hur Gud har skapat alla människor, se Job 12:10; Heb 12:9.] En enda man har syndat [Korach, se vers 1]. Ska du då bli vred på hela församlingen?"
     ²³Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²⁴"Tala till församlingen och säg: Stig upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats."
     ²⁵Och Mose steg upp och gick till Datan och Aviram och Israels äldste följde honom. ²⁶Och han talade till församlingen och sa: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder." ²⁷Så de steg upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats på alla sidor och Datan och Aviram kom ut och stod i öppningen till sina tält med sina fruar och sina söner och sina små.
     ²⁸Och Mose sa: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta). ²⁹Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig. ³⁰Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
     ³¹Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades, ³²och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter. ³³så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda havet.] ³⁴Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sa: "Annars slukar jorden oss."
     ³⁵Och eld kom ut från Herren (Jahve) och slukade de 250 män som hade offrat rökelse.

³⁶Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

³⁷Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit helgade, ³⁸dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av sina liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit helgade när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner."
     ³⁹Och prästen Elazar tog rökelsekaren av brons med vilka de hade offrat och slog ut dem som ett skydd för altaret, ⁴⁰för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Moses hand.
     ⁴¹Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sa: "Ni har dödat Herrens (Jahves) folk."
     ⁴²Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig. ⁴³Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet). ⁴⁴Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁴⁵"Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick." Och de föll ner på sina ansikten.
     ⁴⁶Och Mose sa till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
     ⁴⁷Och Aron tog det Mose hade talat och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket. ⁴⁸Och han stod mellan de döda och de levande och hemsökelsen (plågan) upphörde. ⁴⁹De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull. ⁵⁰Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.

Tillbaka upp

---

Matt 27:15-31

Pilatus dömer Jesus till döden

Ecce Homo ("se mannen" på latin), Antonio Ciseris avbildning av Pontius Pilatus som presenterar en sargad Jesus inför folket i Jerusalem.

¹⁵Under högtiden [påsken] hade ståthållaren för vana att frige en fånge efter folkets önskan. ¹⁶Det fanns vid den tiden en ökänd (beryktad) fånge som hette Jesus Barabbas [som var en mördare och upprorsmakare mot romerska staten, se Mark 15:7]. ¹⁷När folket nu var samlat frågade Pilatus: "Vem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus)?" ¹⁸Pilatus visste att det var på grund av avundsjuka mot Jesus som man hade utlämnat honom.

[Pilatus hade genomskådat fariséernas motiv som var avundsjuka och försöker nu lösa problemet genom att ta hjälp av folkets vilja för att frige Jesus. Namnet Barabbas betyder ordagrant "en faders son". Hans fullständiga namn var troligen Jesus Barabbas. Vissa manuskript har det längre namnet, medan andra bara har Barabbas. Folket får nu välja mellan Jesus Barabbas, en faders son som var en falsk messias och Jesus Messias, Guds Son som var den äkta Messias. Här finns även en typologi med de två bockarna på försoningsdagen (jom kippur). Genom lottkastning sattes den ena fri och den andra blev syndabocken, se 3 Mos 23:27-32; Heb 9:7-12.]

¹⁹Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: "Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom." [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
     ²⁰Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. ²¹Ståthållaren sa nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?" De svarade: "Barabbas!" ²²Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas den Smorde (Messias)?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" ²³Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Korsfäst honom!"

²⁴När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde (tvättade av) sina händer inför folket och sa: "Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak." ²⁵Men hela folket ropade: "Hans blod må komma över oss och våra barn." ²⁶Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

De romerska soldaterna hånar Jesus
²⁷Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset (pretoriet) och samlade hela bataljonen [en romersk kohort som bestod av 600 soldater, se Apg 10] omkring honom.

[Pretoriet var det romerska namnet på officersbostaden och kasernen med kaserngården. Det fanns två romerska residens i Jerusalem, Antoniaborgen och Herodes palats. Pontius Pilatus bodde under sina besök i Antoniaborgen intill tempelområdet, och Herodes Antipas bodde i sitt palats i västra delen av staden under sina besök. Jesus blev förhörd av båda dessa som var fiender, men blev vänner denna dag, se Luk 23:12. Här syftas troligen på Antoniaborgen där Pontius Pilatus befann sig.]

²⁸De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa ²⁹och vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp (stav) i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sa: "Leve judarnas konung!" ³⁰De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. ³¹När de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.

Tillbaka upp