Halvbibel - söndag 17/2
1 Mos 48
Manasse och Efraim1[På Abraham, Isak och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir det nästa huvudet i familjen och som äldste son ärver han namn, status och sin fars egendom. Det är inte ovanligt att Gud överraskar, vilket vi redan sett flera exempel på i Första Mosebok. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, sin förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.]
Efter allt detta kom man till Josef och sa: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim. 2Och man berättade för Jakob och sa: "Se, din son Josef kommer till dig." Israel styrkte sig själv (samlade ihop sina krafter) och satt på sängen.
3Jakob sa till Josef: "Gud den Allsmäktige (El Shaddaj) visade sig för mig i Loz [annat namn för Betel] i Kanaans land och välsignade mig [1 Mos 28:19; 35:9-15], 4och sa till mig: 'Se, jag ska göra dig fruktsam och föröka dig, och av dig ska jag göra ett helt kompani (en stor skara eller en hel armé) av människor, och jag ska ge detta land till din säd efter dig som en evig egendom.'
5[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simeon är och ska vara mina. 6Och deras ättlingar som du ska föda efter dem, ska vara dina, de ska uppkallas efter dina bröder i deras arv. 7För mig, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land på vägen, när det fortfarande var ett stycke kvar till Efratah. Jag begravde henne där på vägen till Efratah." Platsen heter idag Betlehem.
8När Israel [Jakob] fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?"
9Josef svarade sin far: "De är mina söner, som Gud (Elohim) har gett mig här."
Han sa: "För fram dem, jag ber dig, till mig och jag ska välsigna dem."
10Nu var Israels ögon grumliga på grund av hög ålder så att han inte kunde se. Han förde dem nära honom och han kysste dem och omfamnade dem.
11Israel sa till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
12Josef tog ner dem från sina knän och föll ner (böjde sig) med sitt ansikte mot marken. 13Josef tog dem båda, Efraim i sin högra hand mot Israels vänstra hand, och Manasse i sin vänstra hand mot Israels högra hand, och förde dem nära honom. 14Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud – som var den yngre – och sin vänstra hand på Manasses huvud, så att han korsade sina händer, för Manasse var den förstfödde. 15Han välsignade Josef och sa:
"Den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) inför vilken mina fäder17När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det (det var något ont i hans ögon), så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud. 18Josef sa till sin far: "Inte så min far, för detta är den förstfödde, lägg din högra hand över hans huvud".
Abraham och Isak vandrade,
den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) som har varit min herde ("har vallat mig") [som har lett mig och fört mig på bete]
hela mitt långa liv [från min födelse ända] till denna dag,
16ängeln (budbäraren) [Herren själv] som återlöste (friköpte) mig från allt ont (all ondska)
– må han välsigna ynglingarna.
Och låt mitt namn nämnas i dem
och mina fäders namn – Abraham och Isak,
och låt dem växa till i stort antal (bli många) mitt i landet (över jorden)." [2 Mos 1:7]
[Här används det hebreiska verbet gaal (att återlösa) för första gången i Bibeln. Substantivet på samma rot – återlösare, är ett av namnen på Jesus. Hans uppdrag på korset var att återlösa, se Joh 1:29; Ef 1:7; Heb 9:12. Därför är det inte en slump att just uttrycket "allt ont" finns med när gaal förekommer för första gången i Skrifterna. Det pekar profetiskt på vad som ligger i Guds frälsningsplan.]
19Hans far vägrade och sa: "Jag vet (känner mycket väl till) det min son. Jag vet det. Han ska också bli ett folk och även han ska bli stor. Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) ska hans yngre bror bli större än honom och hans säd (efterkommande) ska bli en myckenhet av folk (nationer)." 20Han välsignade dem den dagen och sa:
"Av dig ska Israel välsigna och säga:Så satte han Efraim före Manasse.
'Gud (Elohim) ska göra dig som Efraim och som Manasse.' "
21Israel sa till Josef: "Se, jag dör men Gud (Elohim) ska vara med dig och föra dig tillbaka till dina fäders land. 22Jag ger dig nu, utöver vad dina bröder får, en bergsrygg (sluttning eller staden Shechem) som jag tagit från amoréerna med svärd och båge."
[Hebr. shekhem kan syfta på en bergsrygg, sluttning eller även staden Shechem. Han kan referera till marken han köpte, se 1 Mos 33:18-19, men eftersom en strid nämns talar det för att det är händelserna i 1 Mos 34:25-29 som åsyftas. Josef begravdes senare i Shechem, se Jos 24:32.]
Tolv eller tretton stammar?
Josefs söner, Efraim och Manasse, adopteras av Jakob (vers 5), så totalt blir det som om Israel hade 14 söner! När landet senare fördelas får Josef inget landområde, istället är det Manasse och Efraim som tilldelas land, och Josef ersätts alltså av sina söner. Här finns en förebild på hur Jesus återlöser två folk (judar och hedningar) och låter dessa två folk ta hans plats som ett folk, men ändå två (vers 16).
Även om det är tretton stammar som går in i det nya landet är det bara tolv stammar som får landområden. Levi har inte ett eget område (Herren är deras arv, se 5 Mos 18:19-20). Det finns flera samband mellan talet 13 och talet 1. Det hebreiska ordet för räknetalet ett är echad. Ordet består av tre bokstäver Alef (talvärde 1), Chet (talvärde 8) och Dalet (talvärde 4). Summan av talvärdena för dessa tre bokstäver är 13. Inom judendomen så är 13 det nummer som krävs för att starta något nytt. Talet ett tillsammans med tretton förekommer på många områden. När en pojke når tretton års ålder (och firar Bar mitsvah) räknas han som en man och "blir ett" med folket.
Mark 2:13-3:6
En tullindrivare börjar följa Jesus
Flygfoto över Kapernaum. Det var här längs med stranden Jesus kallade sina lärjungar.
©BiblePlaces.com
[Det var inte ovanligt med flera namn vid den här tiden. Levi var hans hebreiska namn som betyder "förenad med", medan Matteus var hans grekiska namn som betyder "Guds gåva". Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner. Dessa kallades "publicanus". Levi var en sådan publikan som tog upp skatt för Herodes Antipas. Judarna hatade och såg ner på tullindrivarna som allierat sig med ockupationsmakten. På en gång tackade Levi ja till kallelsen, lämnade sitt gamla liv och blev en av Jesu tolv lärjungar. Senare skrev han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv – Matteusevangeliet.]
15När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar). 16När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sa de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?"
17När Jesus hörde detta, sa han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]
18Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" 19Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta.Herre över sabbaten
21Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
22Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
Ett sädesfält i Galileen.
[Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten. Enligt den rabbinska tolkningen både skördade och tillredde lärjungarna mat, vilket inte var tillåtet på vilodagen.]
25Han svarade: "Har ni aldrig läst [1 Sam 21:1-6] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga? 26Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom." 27Jesus sa till dem: "Sabbaten är till för (skapades för) människan, inte människan för sabbaten. 28Därför är Människosonen Herre även över sabbaten."
En man med förlamad hand helas
I synagogan satt man längs med väggarna så alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.
Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.] 2De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för. 3Jesus sa till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
4Sedan sa han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
"Vad är tillåtet [enligt Mose undervisning] på sabbaten?Men de [svarade inte, utan] var tysta. 5Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.
Att göra gott eller ont,
att rädda liv eller utsläcka liv?"
[Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det legalistiska systemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]
6Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.
[Deras inre var fyllda av sådant mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se vers 4, går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
