Guds löfte till David 1[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både Davids och Salomos regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se 2 Krön 9:29. Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se 4 Mos 12:10.]
När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring, 2sa han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält." 3Natan sa till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahve) är med dig."
Ett löfte om ett evigt hus 4[Davids intentioner är goda. Han ser sitt eget vackra hus och har just fört in arken till Jerusalem, se 2 Sam 6. Profeten Natan svarar på en gång, utan att rådfråga Herren och ger ett första svar baserat på vad som verkar bra. Det visar sig dock att Gud har andra planer. David hade "spillt mycket blod och fört många krig", se 1 Krön 22:7. Templet skulle byggas, men just nu var det inte Guds tid. Följande stycke är ett av de starkaste profetiska orden i hela GT. Stycket består av 197 ord och är det längsta ordet från Herren sedan Mose dagar då han talade på Sinai berg.]
Den natten kom ett ord från Herren (Jahve) till Natan som sa: 5"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren:
Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
6Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 7Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
8Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Jave Sebaot):
Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. 9Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. 10Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, 11sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.
Och nu berättar Herren (Jahve) för dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig. 12När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling [Salomo (1 Kung 1:30), men även Messias – Davids Son, se Matt 1:1; Luk 1:32] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 13Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.
14Jag ska vara hans far och han ska vara min son. [Citeras om Messias i Heb 1:5]
Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn. 15Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. [Ps 89:34-36]16Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid."
17Natan talade till David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
Davids bön 18[David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till mötestältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.]
Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahves) ansikte. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sa [frågade bedjande till Gud]:
"Vem är jag, Herre (Adonaj), Herre (Jahve), och vad är mitt hus (min familj, släkt), att du har fört mig ända hit [en enkel herdepojke till att bli kung över Israel]?
19Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre (Adonaj), Herre (Jahve). Även om framtiden för din tjänares hus [har du talat], detta är undervisning (hebr. torah) för människan, Herre (Adonaj), Herre (Jahve). [Människan är ordagrant hebr. Adam och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]
[Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu till sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet 'känner' kan också översättas 'du har behandlat mig på ett speciellt sätt'.]
Du känner din tjänare, Herre (Adonaj), Herre (Jahve). [Ps 94:11; 139:1]21Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
22Därför [tack vare löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre (Adonaj) Herre (Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
23Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [1 Mos 12:1-3], för att göra sitt namn känt?
[De första tre frågorna i vers 18 och 20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:]
Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahve), har blivit deras Gud (Elohim).
25[Följande stycke, vers 25-29, är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se vers 27c.]
Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat. 26Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger:
'Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är Gud (Elohim) över Israel.' Och din tjänare Davids hus (Davids dynasti) ska vara fast grundat inför dig.
27För du, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim), har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,'
därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
28Och nu, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har talat (lovat) dessa goda ting (ord – hebr. davar; kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
29Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
Önskan att bygga Herrens hus 1[I jämförelse med parallelltexten i 2 Sam 7 betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.]
När David satt i sitt hus, sa han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält." 2Natan sa till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig." 3Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sa:
4"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? 7Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem [2 Mos 15:17; Ps 44:2-3] så att de får bo kvar där utan att bäva (skakas) mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr [i Egypten, ökenvandringen]10och under den tid (de dagar) då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender. Och jag berättar för dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus åt dig. 11När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13Jag ska vara hans fader och han ska vara min son, och min nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) ska jag inte låta vika av från honom, som jag lät den vika av från din företrädare [Saul]. 14Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt."
15Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Davids bön 16Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahves) ansikte och sa:
"Vem är jag, Herre (Jahve), Gud (Elohim), och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre (Jahve), Gud (Elohim). 18Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. 23Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har talat. 24Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26Och nu, Herre: du är Gud, och du talar (har talat) över din tjänare detta goda. 27Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."