Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - fredag 28/5

1 Kung 1-2

FÖRSTA KUNGABOKEN

Från början var första och andra Kungaboken en bok. I denna volym (som nu är två böcker) återberättas Israels historia från Salomos tid fram till exilen till Babylon. Skriven under exilen berörs den brännande teologiska frågan om Gud hade misslyckats. Nej, Gud har inte misslyckats, det är Israel som har lämnat Gud och gått sin egen väg.

I Juda och Israel nämns sammanlagt 43 regenter (42 kungar och en drottning).

Saul var den förste kungen i det enade riket och han regerade över alla de tolv stammarna. Efter hans död blev riket tillfälligt splittrat och Sauls yngste son Ish-Boshet regerade över 11 stammar under 2 år, medan David regerade i Juda. När Ish-Boshet dödades blev David kung över alla 12 stammarna. Davids son, Salomo, blev den tredje kungen över hela riket. Alla dessa tre första kungar regerade i 40 år vardera.

Efter Salomos död delades riket i ett nordligt och ett sydligt rike:

Nordriket bestod av de 10 nordliga stammarna och kallas Israel. Det föll till assyrierna 731 f.Kr. Nordriket hade totalt 19 kungar och enligt Bibelns beskrivning var alla onda.

Sydriket bestod av Juda och Benjamins stam, och kallas ofta Juda. Sydriket fanns kvar som en egen nation fram till 586 f.Kr. då de besegrades av det babyloniska riket. Sydriket hade totalt 20 regenter (19 kungar och en drottning). Av dem beskrivs 12 som onda och 8 som goda (Asa, Jehoshafat, Joash, Amatsjaho, Asarja, Jotham, Hiskia och Joshijaho).

Enade riket
1. Saul – 40 år (Apg 13:21)
Ish-Boshet (2 år)
2. David – 40 år (2 Sam 5:4-5)
3. Salomo – 40 år
4. Rechavam – riket splittras, han blir kung i Sydriket

Nordriket (Israel, de tio nordliga stammarna)
1. Jarovam I – 22 år (1 Kung 11:26; 14:20)
2. Nadav – 2 år (1 Kung 15:25-28)
3. Baasha – 24 år (1 Kung 15:27-16:7)
4. Elah – 2 år (1 Kung 16:6-14)
5. Zimri – 7 dagar (1 Kung 16:9-20)
6. Omri – 12 år (1 Kung 16:15-28)
7. Ahab – 22 år (1 Kung 16:28-22:40)
8. Ahasja – 2 år (1 Kung 22:40-54; 2 Kung 1:1-18)
9. Jehoram/Joram – 12 år (2 Kung 3:1-9:25)
10. Jehu – 28 år (2 Kung 9:1-10:36)
11. Jehoachaz – 17 år (2 Kung 13:1-9)
12. Joash – 16 år (2 Kung 13:10-14:16)
13. Jarovam II – 41 år (2 Kung 14:23-29)
14. Zecharjaho/Sakarja – 6 månader (2 Kung 14:29-15:12)
15. Shallum – 1 månad (2 Kung 15:10-15)
16. Menachem – 10 år (2 Kung 15:14-22)
17. Peqachjah – 2 år (2 Kung 15:22-26)
18. Peqach – 20 år (2 Kung 15:27-31)
19. Hoshea – 9 år (2 Kung 15:30-17:6)

Sydriket (Juda och Benjamin)
1. Rechavam – 17 år (1 Kung 11:26-14:20)
2. Avijam – 3 år (1 Kung 14:31-15:8)
3. Asa (god) – 41 år (1 Kung 15:8-24)
4. Jehoshafat (god) – 25 år (1 Kung 22:41-50)
5. Jehoram – 8 år (2 Kung 8:16-24)
6. Achazjaho – 1 år (2 Kung 8:24-9:29)
7. Ataljah (drottning) – 6 år (2 Kung 11:1-20)
8. Joash (börjar god, men avfaller) – 40 år (2 Kung 11:1-12:21)
9. Amatsjaho (god)– 29 år (2 Kung 14:1-20)
10. Ussia/Asarja (god) – 52 år (2 Kung 15:1-7)
11. Jotam (god) – 16 år (2 Kung 15:32-38)
12. Achas – 16 år (2 Kung 16:1-20)
13. Hiskia (god) – 29 år (2 Kung 18:1-20:21)
14. Manasse – 55 år (2 Kung 21:1-18)
15. Amon – 2 år (2 Kung 21:19-26)
16. Joshijaho (god) – 31 år (2 Kung 22:1-23:30)
17. Jochanan – 3 månader (2 Kung 23:31-33)
18. Jehojaqim – 11 år (2 Kung 23:34-24:5)
19. Jehojachin– 3 månader (2 Kung 24:6-16)
20. Tsidqijaho/Mattanja– 11 år (2 Kung 24:17-25:30)

Skrivet: ca 561-539 f.Kr.

Berör tidsperioden: ca 970-560 f.Kr.

Författare: enligt judisk tradition Jeremia eller hans sekreterare Baruk (Jer 36:4).

Salomos väg till makten

Davids försämrade hälsa
¹Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4-5] ²Därför sa hans tjänare till honom. "Låt det sökas upp en ung jungfru åt min herre kungen, och låt henne vara inför kungen och vara en uppasserska åt honom, och låt henne ligga i din famn så att min herre kungen kan bli varm."
³Så de sökte efter en ung dam genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. [Avishag var från staden Shunem i Jezereldalen nära berget Gilboa, kvinnan i Höga Visan är också från Shunem, se Höga V 6:13.] ⁴Och den unga damen var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.

Adonijas försök att bli kung
⁵Och Adonija, Chagits son, upphöjde sig själv och sa: "Jag ska bli kung". Och han gjorde i ordning vagnar (flera hästekipage – hebr. rechev) och ryttare och 50 män till att springa [som livvakter/soldater] framför honom. [Han förberedde en kunglig procession genom staden för sin kröning som kung. Han äldre bror Avshalom hade gjort på liknande sätt när han tog över makten, se 2 Sam 15:1. Då var det en vagn, Adonija har flera hästekipage. Adonija bryter mot traditionen att låta Gud få välja Israels kung, och sedan bekräfta detta val genom den profetiska tjänsten. Varken Saul eller David hade själva sökt tronen, se 1 Sam 10:9-27; 16:1-13. Nu följer tre anledningar till hans arrogans:]

⁶Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: "Varför gör du så här?"
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13-18].

[David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11-12; 22:6; Heb 12:6-7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]
     ⁷Så han överlade med [Davids general för armén] Joav, Tserojahs son, och med prästen Avijatar, och de ställde sig bakom Adonija [tog hans parti]. ⁸Men prästen Tsadoq [Davids andra överstepräst, se 2 Sam 8:17; 20:25] och [chefen för Davids livvakter] Benajaho, Jehojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och de mäktiga stridsmännen (hebr. gever) som hörde till David var inte med Adonija.
     ⁹Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gichonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som hans bror Avshalom följt vid sin statskupp, se 2 Sam 15:2.] ¹⁰Men profeten Natan och Benajaho och de mäktiga stridsmännen ["Davids veteraner" som stöttat honom innan hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.

Salomo blir kung
¹¹Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor, och sa: "Har du inte hört att Adonija, Chagits son, regerar (har gjort sig till kung), och David, vår herre (hebr. adonaj), vet det inte? ¹²Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv. ¹³Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du, min herre kung, svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu? ¹⁴Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
     ¹⁵Så Batsheva gick in till kungen, in i kammaren [där David var sängliggande]. Nu var kungen mycket gammal och Avishag, shunnamitiskan, betjänade kungen. ¹⁶Batsheva böjde sig själv inför kungen.
    Kungen [David] frågade: "Vad vill du?"
     ¹⁷Hon sa till honom: "Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahve Elohim) till din tjänstekvinna: 'Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.' ¹⁸Och nu, se Adonija regerar, och du, min herre kungen, vet det inte. ¹⁹Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, arméns general, men Salomo, din tjänare, har han inte kallat.
     ²⁰Och du, min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska berätta för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom. ²¹Annars kommer det att ske när min herre sover med sina fäder att jag och min son kommer att räknas som lagöverträdare."
     ²²Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. ²³Och de berättade för kungen och sa: "Se, Natan, profeten." Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
     ²⁴Och Natan sa: "Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron? ²⁵För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija. ²⁶Men till mig, jag din tjänare och till Tsadoq, prästen, och till Benajaho, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat. ²⁷Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?"
     ²⁸Och kung David svarade och sa: "Kalla Batsheva till mig." Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
     ²⁹Och kungen gav sin ed och sa: "Så sant Herren (Jahve) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål, ³⁰jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
     ³¹Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig själv till kungen och sa: "Låt min herre kung David leva för evigt."
     ³²Och kung David sa [i en rad tydliga anvisningar får den gamle David tillbaka energin för att göra de nödvändiga förberedelserna så Salomo kan smörjas till kung]: "Kalla till mig Tsadoq, prästen [som kan smörja en ny kung], och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son." Och de kom inför kungens ansikte. ³³Och kungen sa till dem: "Ta med er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för ner honom till Gichon. ³⁴Och låt Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: 'Länge leve kung Salomo.' ³⁵Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda."
     ³⁶Och Benajaho, Jehojadas son, svarade kungen och sa: "Amen, så säger Herren (Jahve) Gud (Elohim), min konungs Herre (Adonaj). ³⁷Som Herren (Jahve) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron."
     ³⁸Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gichon. ³⁹Och Tsadoq, prästen, tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sa: "Länge leve kung Salomo." ⁴⁰Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick sönder) av ljudet från dem.
     ⁴¹Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sa han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
     ⁴²Medan han fortfarande talade se, då kom Jonatan, prästen Avjatars son, och Adonija sa: "Kom, för du är en ärlig man, och ge oss glada nyheter."
     ⁴³Och Jonatan svarade och sa: "Sannerligen, vår herre kung David har gjort Salomo till kung. ⁴⁴Och kungen har sänt med honom Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula. ⁴⁵Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, har smort honom till kung i Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem], och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör. ⁴⁶Och Salomo sitter även på kungarikets tron. ⁴⁷Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sa: 'Gud (Elohim) ska göra Salomos namn ännu större (bättre) än ditt namn och göra hans tron mäktigare än din tron,' och kungen böjde sig ner på sängen. ⁴⁸Och kungen [David] sa även: 'Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' " [Jonatans rapport här i vers 43-48 är skrivet utifrån någon som var med var med och såg och hörde vad som hände.]

⁴⁹Och alla Adonijas gäster blev rädda och steg upp och gick var och en sin väg. ⁵⁰Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn. ⁵¹Och det berättades för Salomo och man sa: "Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: 'Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.' "
     ⁵²Och Salomo sa: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö." ⁵³Och kung Salomo sände och de tog ner honom från altaret och han kom och ödmjukade sig själv inför kung Salomo. Och Salomo sa till honom: "Gå till ditt hus."

Davids råd till Salomo
¹När dagarna närmade sig för Davids död, gav han Salomo följande instruktioner och sa:
     ²"Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även Jos 23:14.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man, ³och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahves), din (Elohims), vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till, ⁴så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
     ⁵Och även du vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22-39], och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8-10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter. ⁶Handla därför i enlighet med din vishet och låt inte hans grå hår gå ner i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) i frid (shalom).
     ⁷Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
     ⁸Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5-19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sa: 'Jag ska döda dig med svärdet.' [2 Sam 19:16-23] ⁹Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."

Davids död
¹⁰Så gick David till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. [Där hans grav fanns kvar även på Jesu tid, se Apg 2:29.] ¹¹Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år:
    7 år regerade han i Hebron (hebr. Chevron) [när han regerade över Juda]
    och 33 år regerade han i Jerusalem.
¹²Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev mycket stabilt (fullt ut stadfäst). [Ordagrant: "stadig hans rike mycket", det var inga inre eller yttre stridigheter så riket kunde få sin form och etableras. Samma fras utan ordet "mycket" återkommer vers 46.]

Salomos tidiga regeringsår
¹³Och Adonijaho, hagitens son, kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sa: "Kommer du fredligt?"
    Och han sa: "Fred." [Här använder Batsheva ordet shalom i bestämd form och Adonijaho svarar med shalom i obestämd form].
     ¹⁴Han sa: "Jag har något att säga dig."
    Och hon sa: "Tala."
     ¹⁵Och han sa: "Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahve) är det hans. [2 Sam 12:25] ¹⁶Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
    Hon svarade honom: "Tala."
     ¹⁷Och han sa: "Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru." [1 Kung 1:3-4]
     ¹⁸Och Batsheva sa: "Gott, jag ska tala för din räkning med kungen."
     ¹⁹Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonijaho. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
     ²⁰Sedan sa hon: "Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte)." Kungen svarade henne: "Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte."
     ²¹Och hon sa: "Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonijaho, din bror, som hustru."
     ²²Och kung Salomo svarade sin mor och sa: "Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonijaho? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen, och till Joav, Tserojahs son."
     ²³Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sa: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ. ²⁴Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho dödas." [2 Sam 7] ²⁵Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
     ²⁶Och till Evjatar, prästen, sa kungen: "Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahve) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av." ²⁷Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahves) präst, så att Herrens (Jahves) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34-36]
     ²⁸Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonijaho, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahves) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn. ²⁹Och det berättades för Salomo: "Joav har flytt till Herrens (Jahves) tält och se, han är vid altaret." Och Salomo sände Benajaho, Jehojadas son, och sa: "Fall över (döda) honom."
     ³⁰Och Benajaho kom till Herrens (Jahves) tält och sa till honom: "Så säger kungen: Kom ut."
    Men han svarade: "Nej, jag vill dö här."
    Och Benajaho framförde detta till kungen och sa: "Så talade Joav och så svarade han mig."
     ³¹Och kungen sa till honom: "Gör som han har talat och fall över (döda) honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus. ³²Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han dödade dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son, Israels härförare [2 Sam 3:22-39], och Amasa, Jeters son, Juda härförare [2 Sam 20:8-10]. ³³Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahve)."
     ³⁴Och Benajaho, Jehojadas son, gick upp och kom över honom (mötte honom, för att döda – hebr. parag) och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen. ³⁵Och kungen satte Benajaho, Jehojadas son, i hans ställe över hären och Tsadoq, prästen, satte kungen i Evjatars ställe.
     ³⁶Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans. ³⁷För den dagen du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud."
     ³⁸Och Shimi sa till kungen: "Ditt ord (tal) är gott, som min herre kungen har talat, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
     ³⁹Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sa: "Se, dina tjänare är i Gat." ⁴⁰Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
     ⁴¹Och det berättades för Salomo att Shimi hade gått från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka. ⁴²Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sa: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sa till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det. ⁴³Varför har du inte hållit Herrens (Jahves) ed och befallningen (hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) över dig?"
     ⁴⁴Och kungen sa till Shimi: "Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahve) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud. ⁴⁵Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahves) ansikte för evigt."
     ⁴⁶Och kungen befallde Benajaho, Jehojadas son, och han gick ut och föll över (dödade) honom så att han dog. Och kungariket blev stadfäst (formades) i Salomos hand.

Tillbaka upp

Ps 37, 71, 94

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng