Krig – Israel och Aram 1[Kapitel 21 var ett avbrott, det kiastiska centrumet, och nu kommer ett stycke som tematiskt hör ihop med 1 Kung 20 och kriget med Aram.]
Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel. 2Och det skedde i det tredje året [efter freden, se 1 Kung 20:34] att Jehoshafat, Juda kung [Sydrikets 4:e regent], kom ner [från Jerusalem som ligger högt] till Israels kung [i norr; Ahab var Nordrikets 7:e kung]. 3Och Israels kung sa till sina tjänare: "Vet ni att Ramot-Gilead är vårt, och vi är passiva och tar det inte ur Arams kungs hand?" 4Och han sa till Jehoshafat: "Vill du gå med mig till Ramot-Gilead och strida?" Och Jehoshafat sa till Israels kung [Ahab]: "Jag är som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar." 5Och Jehoshafat sa till Israels kung [Ahab]: "Fråga först (i dag), jag ber dig, om ett Herrens (Jahves) ord." 6Och Israels kung [Ahab] samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sa till dem: "Ska jag gå mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?" Och de sa: "Gå upp för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand." 7Men Jehoshafat sa: "Finns det inte någon Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga honom?" 8Och Israels kung [Ahab] sa till Jehoshafat: "Det finns en man genom vilken vi kan fråga Herren (Jahve), men jag hatar honom för han profeterar inte gott om mig utan ont, Michajeho, Imlas son." Och Jehoshafat sa: "Låt inte kungen säga så." 9Och Israels kung [Ahab] kallade på en kammarherre och sa: "Hämta Michajeho, Imlas son, snabbt." 10Och Israels kung [Ahab] och Jehoshafat, Juda kung, satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem. 11Och Tsidkija, Kenaans son, gjorde sig horn av järn och sa: "Så säger Herren (Jahve): Med dessa ska du stånga araméerna tills de blir förtärda." 12Och alla profeter profeterade och sa: "Gå upp till Ramot-Gilead och segra, för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand." 13Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sa "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott." 14Och Michajeho sa: "Herren (Jahve) lever, vad Herren (Jahve) säger till mig det ska jag tala." 15Och när han kom till kungen sa kungen till honom: "Michajeho, ska vi gå till Ramat-Gilead och strida eller ska vi avstå?" Och han svarade honom: "Gå upp och segra, och Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand." 16Och kungen sa till honom: "Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahves) namn?" 17Och han sa: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sa: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)." 18Och Israels kung [Ahab] sa till Jehoshafat: "Sa jag inte till dig att han inte skulle profetera gott om mig, utan ont?" 19Och han sa: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra. 20Och Herren (Jahve) sa: "Vem ska locka Ahab så att han går upp och faller vid Ramot-Gilead. Och en sa: På detta sätt, och en annan sa: På det här sättet. 21Och det kom fram en ande och stod inför Herrens (Jahves) ansikte och sa: Jag ska locka honom. 22Och Herren (Jahve) sa till honom: Med vad? Och han sa: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Och han sa: Du ska locka honom och ska även lyckas, gå iväg och gör så. 23Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig." 24Och Tsidkija, Kenaans son, kom nära och slog Michajeho på kinden och sa: "Vilken väg gick Herrens (Jahves) Ande från mig till att tala till dig?" 25Och Michajeho sa: "Se, du ska se det den dag när du ska gå in i det inre rummet och gömma dig själv." 26Och Israels kung [Ahab] sa: "Ta Michajeho och bär tillbaks honom till Amon, stadens borgmästare och till Joash, kungens son, 27och säg: Så säger kungen: Sätt denne man i fängelse och ge honom förtryckets bröd och förtryckets vatten till dess jag kommer tillbaka i frid." 28Och Michajeho sa: "Om du alls återvänder i frid har Herren (Jahve) inte talat genom mig." Och han sa: "Hör ni folk, allesamman."
Ahav dödas vid Ramat-Gilead 29Och Israels kung [Ahab] och Jehoshafat, Juda kung, gick upp till Ramat-Gilead. 30Och Israels kung sa till Jehoshafat: "Jag ska förklä mig själv och gå ut i striden, men sätt på dig din (kungliga) klädnad." Och Israels kung förklädde sig själv och gick ut i striden. 31Och kung Aram hade befallt de 32 ledarna för hans vagnar och sagt: "Strid (duellera) inte med liten eller stor förutom med Israels kung." 32Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sa: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek. 33Och det skedde när vagnsledarna såg att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att jaga honom. 34Och en man drog sin båge på måfå och träffade Israels kung mellan de hängande nedre plåtarna [i en skarv] och bröstpansaret. Därför sa han till föraren av sin vagn: "Vänd din hand och bär mig ut från hären för jag är svårt skadad." 35Och striden ökade den dagen och kungen stod i sin vagn mot araméerna och dog på kvällen, och blodet rann ut från hans sår i botten på vagnen. 36Och det gick ett rop genom armén när solen gick ner och sa: "Var man till sin stad och var man till sitt land." 37Så dog kungen och fördes till Samarien och de begravde honom i Samarien. 38Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahves) ord som han talat. 39Och vad mer Ahab sa och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika. 40Och Ahab sov med sina fäder och Achazijaho, hans son, regerade i hans ställe.
Kung Jehoshafat 41Och Jehoshafat, Asas son, började regera över Juda i Israels kung Ahabs fjärde år. 42Jehoshafat var 35 år när han började regera och han regerade 25 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Azova, Shilchis dotter. 43Och han vandrade på alla sin far Asas vägar, han vände inte bort från dem och gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon. 44Dock blev inte de höga platserna borttagna, folket offrade fortfarande offer på de höga platserna. 45Och Jehoshafat hade fred (shalom) med Israels kung. 46Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika. 47Och kvarlevan av de manliga tempelprostituerade (hebr. qades) som fanns kvar under hans far Asas dagar, körde han ut ur landet. 48Och det fanns ingen kung i Edom, en ställföreträdare var kung. 49Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att gå till Ofir [söderut från Aqabaviken – östra Afrika eller kanske Indien] efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsjon-Gever [hamnstad kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön 13 km söder om Eilat]. 50Vid den tiden sa Achazijaho, Ahabs son, till Jehoshafat: "Låt mina tjänare gå med dina tjänare på skeppen." Men Jehoshafat ville inte.
Elia och Achazijaho 51Och Jehoshafat sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad, och Jehoram hans son regerade i hans ställe. 52Achazijaho, Ahabs son, började regera över Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats sjuttonde år och han regerade två år över Israel. 53Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda. 54Och han tjänade Baal och tillbad honom och provocerade Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), i likhet med allt som hans far [Ahab] hade gjort.
Allians med norra riket 1Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab (hebr. Achav). 2Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead. 3Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden." 4Joshafat sa dock till Israels kung: "Men fråga först Herren om det." 5Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand." 6Men Joshafat sa: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" 7Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sa: "Kungen ska inte säga så." 8Då kallade Israels kung till sig en hovman och sa: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son." 9Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem. 10Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sa: "Så säger Herren: Med dessa ska du stånga araméerna, så att de förgörs." 11Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sa: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand." 12Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika (hebr. Michajho) talade till honom och sa: "Se profeternas ord, med en mun [lovar] de gott (lycka) till kungen. Jag ber dig, låt dina ord vara som ett med dem och tala gott." 13Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom." 14När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli?" Han svarade: "Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand." 15Men kungen sa till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens (Jahves) namn?" 16Då sa han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt." 17Då sa Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?" 18Men Mika sa: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19Och Herren sa: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sa si och den andre så. 20Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: Jag ska locka honom till det. Herren (Jahve) frågade honom: Hur då? 21Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sa Herren (Jahve): Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! 22Och se, nu har Herren (Jahve) gett en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren (Jahve) har talat olycka över dig." 23Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sa: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 24Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 25Men Israels kung sa: "Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, 26och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 27Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"
28Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. 29Och Israels kung sa till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden. 30Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 31När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. 32Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara. 33Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sa kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad." 34Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna. Men vid solnedgången dog han.