Parallell - lördag 17/7
Jes 23-27
Tsor1Budskap om (profetord, börda över) Tyros.
Ve, ni Tarshish skepp, för det är ödelagt så att där inte finns några hus, ingen ingång (hamn), från landet Kittim är det uppenbart för dem. 2Var stilla ni kustlandets invånare, ni Sidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig, 3och i (på) stora vatten, Shichors säd och Nilens skörd var hennes inkomst och hon var folkens marknad. 4Bli till skam Sidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur." 5När det de hör (budskapet kommer) till Egypten, ska de bli smärtsamt sårade av det de hör om Tyros. 6Passera över Tarshish. Ve er invånare i kustlandet. 7Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor? 8Vem har tänkt ut detta mot Tyros, den krönta staden, vars köpmän (hebr. knaan; samma namn som folkslaget kanaanéer) är furstar, vars resande är de ärbara på jorden? 9Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har tänkt ut det för att orena härlighetens stolthet, för att föra till förakt jordens alla ärbara. 10Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel. 11Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren (Jahve) har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen. 12Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter. Stå upp gå över till kitteernas land [Cypern, men även länderna västerut – hebr. erets Kittim], inte heller där ska du ha någon vila. 13Se, Kaldéernas land, detta är folket som inte fanns, när Assyrien grundade det för sjömän satte de upp sina torn, de omstörtade dess palats och gjorde det till en ruin. 14Ve, ni Tarshish skepp, för ert fäste är ödelagt. 15Och det ska ske på den dagen att Tyros ska bli bortglömt i 70 år, enligt kungens dagar (tideräkning). När de 70 åren är slut ska det gå med Tyros som i skökans sång: 16Ta din kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], gå runt i staden, du länge bortglömda sköka, gör (komponera, spela) vackra melodier, sjung många sånger, så att du till äventyrs blir ihågkommen. 17Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren (Jahve) ska komma ihåg Tyros och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på jordens ansikte (yta). 18Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren (Jahve), den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta deras del och till ståtliga (praktfulla, anständiga) kläder.
1Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse),
Herren (Jahve) tömmer (hebr. baqaq) jorden
och ödelägger (hebr. balaq) den
och vänder landytan upp och ner
och förskingrar [sprider, se 1 Mos 11:9] dess invånare. [Jes 13:9]
2Och det ska ske,
som med folket så även med prästen,
som med tjänaren så även med hans herre,
som med tjänstekvinnan så även med hennes föreståndarinna (härskarinna),
som med köparen så även med säljaren,
som med långivaren så även med låntagaren,
som med borgenären så även med gäldenären.
[Alla drabbas, se även Hes 7:12, 13; Hos 4:9; Upp 6:15.]
3Tom ska jorden tömmas (jorden ska bli helt tom),
och plundrande ska den bli plundrad (den ska bli fullständigt föraktad),
för Herren (Jahve) har talat detta ord.
[Orden tom (hebr. baqaq) och plundrad (hebr. bazaz) dubbleras i hebreiskan för att förstärka.]
4Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
de upphöjda människorna på jorden tynar bort. [Alternativ översättning: de höga platserna tynar bort, jordens folk.]
5Jorden är orenad av sina invånare,
eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
brutit det eviga förbundet.
6Därför har en förbannelse slukat jorden,
och de som bor där har funnits skyldiga,
därför har jordens invånare tynat bort
och få män är lämnade kvar.
7Vinet sörjer (slår fel), vinstocken tynar bort (torkar),
alla glada hjärtan suckar.
8Munterheten från tamburinerna vilar (får en sabbatsro – hebr. shavat),
larmet från de som är glada tystnar,
kinnor-harpans (kitharans) glädje vilar (får en sabbatsro). [Jes 5:12; Upp 18:22]
9De dricker inte vin med en sång,
starka drycker är bittra för dem som dricker dem.
10Nedbruten är tomhetens ort (samlingsplatsen har blivit öde),
alla hus är stängda så att ingen kan komma in.
11Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
all glädje är förmörkad,
landets fröjd är borta.
12I staden är ödsligheten kvar,
och portarna är slagna i ruiner.
13För så ska det vara mitt på jorden
bland folken,
som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
som efterskörden när vinskörden är klar.
14Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
för Herrens (Jahves) majestät ropar de från havet.
15Ära därför Herren (Jahve) i ljusen (länderna i öster), på öarna i havet [i väster],
Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
16Från jordens yttersta gräns hör vi sånger: "Ära till den rättfärdige".
Men jag säger: "Jag tynar bort, jag tynar bort,
ve över mig.
Förrädarna handlar (agerar) förrädiskt,
ja förrädarna handlar (agerar) mycket förrädiskt."
17Terror, avgrundsdjup och fällor är över (drabbar) er
ni jordens inbyggare.
18Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19Jorden är sönderbruten,
har helt brutits sönder,
jorden är söndersmulad i bitar,
jorden skakar och stapplar.
20Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken
och svajar hit och dit som en hydda (koja)
och dess överträdelser är tunga
över den och den ska falla och inte resa sig igen.
21Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska straffa
de höga i höjden och jordens kungar på jorden.
22Och de ska samlas tillsammans
som fångar samlas i fängelsehålan
och blir inlåsta i fängelset,
och efter många dagar ska de bli straffade.
23Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
En lovsång till Herren
1[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg (Jes 24:23) inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.]
Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning.
[På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]
2För du har gjort stad till stenhög [representerar världshärskare och deras stolta städer],
befäst (avklippt – otillgänglig) ort (samlingsplats – hebr. qirja) till ruin.
Främlingarnas palats (högresta fäste) utgör inte [längre] någon stad,
aldrig någonsin ska den byggas upp igen.
[Stad står i obestämd form, men associationerna går till Babylon och Nineve som ligger i ruiner idag, se Jer 51:37; Upp 18:1-24; 19:1-3. Två ord för stad används, hebr. ir som betecknar en befäst stad med ringmur och portar, medan hebr. qirja betecknar en stad utan ringmur (översätts här till ort). Ordet har sitt ursprung i att samlas och att vara en mötesplats. Ordet för befäst är batsir som ofta beskriver en befäst stad, men kommer från ordet att avgränsa, men kan även betyda avklippt eller avlägsen. Parallellismen här skulle kunna vara att den stora befästa staden (hebr. ir) har inte bättre skydd än den obefästa orten (hebr. qirja) på landsbygden – Herren har gjort båda till en stenhög och ruin.]
3Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
4För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1],
ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),
en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),
ett skydd mot [solens] hetta.
Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,
är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],
5är som [solens] hetta i ett torrt landskap.
Främlingars oväsen (larm, uppror) ska du kuva (förödmjuka; trycka ner – hebr. kana),
som [solens] hetta [dämpas och avtar] i skuggan av ett moln.
De skoningslösas (grymma tyrannernas) segersång kommer att tystas ner (avta; ödmjukas; tryckas ner – hebr. anah).
6Och på detta berg [Jerusalem] ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) göra (tillreda)
en [stor] festmåltid för alla folk (folkslag från alla länder).
En festmåltid med feta rätter, en festmåltid med vin av goda årgångar
– av feta mustiga (märgrika) rätter och lagrat, klarat vin.
[I Jerusalem, på berget Sion har Gud redan planerat och förberett för ett stort gästabud när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket. Sista delen lyder ordagrant: "en fest med fetter, en fest med bottensatser, märgfulla fetter, filtrerade bottensatser". Fett ansågs vara en delikatess. Vin med bottensats är vin där kärnorna fått mogna i vinet.]
7Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat)
den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmanteln) som är [tätt] höljd
över alla folk,
det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt)
över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se 2 Kor 4:4.]
8Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt (i seger – hebr. netsach)!
[När Paulus citerar detta stycke i 1 Kor 15:54 använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet.]
Och Herren Gud (Adonaj Jahve) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna
från alla ansikten [Upp 7:17; 21:4];
ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt)
från hela jorden
– för Herren (Jahve) har talat.
9Och på den dagen ska man säga:
"Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!10För Herrens (Jahves) hand ska vila på (över) detta berg,
Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahve) – vi har väntat på honom.
Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
och Moab är nertrampat under honom,
som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
11Han sträcker (sträckte) ut sina händer (ordagrant: sin hand) i dess [gödselpölens] mitt,
som simmaren sträcker ut sina händer för att simma,
och hans stolthet dras (drogs) ner [Herren kväste och sänkte hans stolthet]
tillsammans med hans händers [alla] konster (spratt; påfund och fula knep).
12Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
ner i stoftet.
En lovsång
1[Hela detta kapitel är en sång, skriven för de återlösta när Messias regerar. Jesaja beskriver det som om han befinner sig där och både ser och hör hur folket uttrycker sin tacksamhet och lovsång till Gud.]
På den dagen [när hela skapelsen är återupprättad, se Apg 3:21] ska denna sång sjungas i Juda land:
murar och befästningar har han utvalt för frälsning. [Upp 21:14-26]
2Öppna portarna [Ps 24:7, 9; 118:19; Upp 21:22-27; 22:14],
så att det rättfärdiga folket (den rättfärdiga nationen) kan komma in
– [de] som vakar (skyddar, bevarar – som en väktare) över trofastheten (sanningarna; plural – all sanning; på sanningens alla områden).
3Den som är fast i sitt sinne [stödjer sig på Gud och låter sina tankar formas av honom]
bevarar (vaktar, skyddar) du i frid, frid (i fullkomlig frid – hebr. shalom shalom) [Fil 4:7]
för han förtröstar (litar) på dig. [Rom 5:1; Joh 14:27]
[Här och i Jes 57:19 upprepas frid två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck. Ordet beskriver en fullständig harmoni på alla livets områden: ro, stillhet, vila, goda relationer, hälsa och välgång. I vers 1 nämns staden, vilket syftar på Jerusalem vars hebreiska namn är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".]
4Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahve) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],
för i Herren Herren (Jah Jahve) finns en evig klippa (är evig styrka).
[I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahve. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsur är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se Matt 7:24.]
5Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingat att böja sig],
den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
förd till stoftet.
6Foten ska trampa ned den,
även de fattigas fötter – stegen av de nödlidande.
7Den upptrampade vägen till rättfärdighet är rak,
de rättrådiga gör rättfärdighetens stig slät (jämn, lätt att gå på).
8Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahve) har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning). [2 Mos 3:15]
9Jag, hela min varelse (själ – hebr. nefesh) har längtat efter dig under natten [Ps 63:7; Höga V 3:1],
ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
10Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde,
lär han aldrig sig vad rättfärdighet (rättvisa) är,
även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) [Ps 71:4]
och inte se Herrens (Jahves) majestät.
11Herre (Jahve), din hand är upplyft [redo att handla]
men de ser inte;
de ska se med skam din nitälskan (din djupa passion och kärlek – hebr. qinah) för folket,
eld ska uppsluka dina motståndare.
12Herre (Jahve) du ska påbjuda (stadfästa) frid (shalom) för oss,
för du har verkligen utfört allt vårt arbete för oss.
13Herre (Jahve) vår Gud (Elohim),
andra herrar bredvid dig har haft överhöghet över oss,
till dig ensam nämner vi ditt namn.
14De döda lever inte,
skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
och låtit deras minne förblekna.
15Du har samlat åt dig från folkslagen Herre (Jahve),
du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
till jordens alla yttersta gränser.
16Herre (Jahve) i trångmål har de sökt dig,
i tysthet har de utgjutit en bön när din tuktan var över dem.
17Som en gravid kvinna som närmar sig tiden för sin förlossning
är i smärta och ropar i sitt värkarbete,
så har vi varit framför ditt ansikte Herre (Jahve).
18Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
inte heller har jordens invånare kommit till liv.
[Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: He, Resh, Jod, Vav och Nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266-280 dagar, där just talet 271 är medianen!]
19Dina döda ska leva,
mina döda kroppar ska resa sig [Dan 12:2],
vakna och sjung
ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
och jorden ska ge liv till skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim).
20Kom mitt folk, gå in i dina kamrar
och stäng dina dörrar om dig,
göm dig själv ett ögonblick,
till dess vreden har dragit förbi.
21För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
1På den dagen,
ska Herren (Jahve) med sitt svärd,
det stora och starka
straffa Leviatan, den snabba (flyende, hala) ormen,
och Leviatan, den slingriga ormen,
och döda draken som är i havet.
[Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; 104:26; Job 40:20. I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se Ps 74:14; 104:26. I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen – Satan, se Upp 12:3; 13:1-2. I Jobs bok beskrivs Leviatan med många detaljer, se Job 40:20-41:25.]
2På den dagen [då Leviatan, dvs. djävulen en gång för alla blir förgjord, se vers 1] –
ska jag sjunga om en underbar vingård! [Vingården är en symbol på Israel, kan syfta på landet Israel under Jesajas tid eller tusenårsriket]
3Jag, Herren vaktar vingården.
Jag vattnar den regelbundet.
Jag vaktar den dag och natt
så att ingen kan skada den.
4Jag är inte arg (vrede finns inte inom mig). [Jag är inte arg på vingården, jag bryr mig om den.]
Om tistel och törne [fiender mot mig] skulle marschera mot mig i strid. [Då finns det två alternativ.]
Jag kan gå upp mot dem, och bränna upp dem.
5Eller, så söker de skydd hos mig (tar till sig min styrka och överlämnar sig till mig),
och söker fred (shalom) med mig.
Ja, låt dem söka min shalom (fred, frid och all slags välgång och välsignelse) med mig [det är min högsta önskan].
6I dagar som kommer (i kommande generationer) ska Jakob skjuta rötter.
Israel ska blomstra och skjuta skott
och uppfylla hela jordens yta.
7Har han slagit honom
som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
8I fullt mått när du sänder iväg henne,
ska du strida med henne,
han har tagit bort henne
med sin hårda vindstöt på östanvindens dag.
9Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
som kalkstenar som bryts i bitar,
så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
10Den befästa staden är ensam,
en boplats övergiven och försakad lik öknen,
där ska kalvar beta
och där ska de ligga ner och förtära dess grenar.
11När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (barmhärtighet, förbarmande – hebr. rachamim) med dem,
och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) med dem.
12Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska slå tillbaka (stoppa, hindra) strömmen (flödet) från floden till Egyptens bäck och ni ska samlas en och en, ni Israels söner. 13Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahve) på det heliga berget i Jerusalem.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
