Parallell - måndag 27/7
2 Kung 18:9-37
,2 Kung 19:1-37 ,Ps 46, 80, 135
2 Kung 18:9-37
9Och det skedde i kung Hiskias 4:e år, som var det 7:e året till Hosea, Elahs son, Israels kung, att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det. 10I slutet på tredje året [av belägring av staden], i Hiskias 6:e regeringsår och Hoseas 9:e år som Israels kung, intogs Samarien. 11Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer, 12eftersom de inte lyssnade på Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.
13Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
[Belägringen av Lachish finns illustrerad på väggarna i Sancherivs palats i Nineve.] 14Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: "Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.] 15Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus.
16Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahves) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung, hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung. [Hiskia reparerar också muren och fyller på vattenförråden och förbereder sig på en belägring, se [2 Krön 32:1-5, 30].]
Hot mot Jerusalem
17Och Assyriens kung sände befälhavaren (hebr. tartan), överbefälhavaren (hebr. rav-saris) och hovmarskalken (hebr. rav-shaqeh) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades], 18och de kallade på kungen. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
Eljaqim, son till Chilkijaho [[Jes 22:20]], som var ledare över huset,
och skrivaren Shevna [[Jes 22:15]]
och Joash, upptecknaren Asafs son, till dem.
19Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem: "Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till? 20Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? 21Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. 22Men om du säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)'. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se [2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1]] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: 'Ni ska tillbe inför detta altare?'
[Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se [5 Mos 12].]
23Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. 24Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? 25Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Den assyriske befälhavaren talar på hebreiska till folket. Illustration av den skotske konstnären William Hole (1846-1917).
26Då sa Eljaqim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren." 27Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!" 28Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och talade och sa: "Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! 29Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. 30Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. 31Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn, 32tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.' 33Har något annat folks gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
34Var är Chamats och Arpads gudar?
[Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se [Jes 10:9]]
Var är Sefarvims, Henas och Ivas gudar?
[Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand?
[Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten ([2 Kung 17:4]). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]
35Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?"
[Talen i vers 18-35 motsvarar nästan ordagrant [Jes 36:4-20]. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]
36Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte." 37Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
och skrivaren Shevna
och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
2 Kung 19:1-37
1Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus. 2Och han sände överförvaltaren Eljaqim och skrivaren Shevna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, son till Amots [hebr. Amots – inte samma person som profeten Amos från Tekoa ([Amos 1:1])]. 3Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda. 4Om inte Herren (Jahve), din Gud (Elohim), ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve), din Gud (Elohim), har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
5Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja. 6Och Jesaja sa till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahve): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig. 7Se, jag ska lägga en ande i honom och han ska höra ett rykte och ska återvända till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land."
8Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
9Men när Sancheriv fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: 10"Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand. 11Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad? 12Har ländernas gudar räddat dem som min far har fördärvat, Gozan och Charan och Retsef och Edens söner som var i Telassar? 13Var är Chamats kung och Arpads kung och kungen i staden Sefarvajim, Hena och Iva?"
Hiskia ber – befrielse från Assyrien
14Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahves) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte. 15Och Hiskia bad inför Herrens (Jahves) ansikte och sa: "Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim), du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden. 16Luta ditt öra, Herre (Jahve), och lyssna, öppna dina ögon, Herre (Jahve), och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
17Det är sant, Herre (Jahve), att Assyriens kungar har ödelagt folkslagen och deras länder, 18och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem. 19Och nu Herre (Jahve), vår Gud (Elohim), fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du, Herre (Jahve), är Gud (Elohim), du ensam."
Jesaja profeterar Sancherivs fall
20Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sancheriv, Assyriens kung, så har jag hört dig. 21Detta är ordet som Herren (Jahve) har talat om honom: Jungfrun dottern Sion
har föraktat dig och hånskrattat åt dig,
Jerusalems dotter
har skakat huvudet åt dig.
22Vem har du hånat och hädat,
och mot vem har du lyft upp din röst?
Du har lyft upp dina ögon högt,
mot den Helige i Israel!
23Genom budbärarna
har du hånat Herren (Adonaj)
och har sagt:
Med mina många vagnar
har jag kommit upp på bergens höjder,
till det innersta av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar
och dess utvalda cypresser,
och jag har gått längst in i hans loge
och fältens fruktrika skog.
24Jag har grävt och druckit främmande vatten
och med min fotsula har jag torkat upp Egyptens (hebr. Matsor) flod.
[Singular matsor används istället för den vanliga dualformen mitsrajim. Kanske syftas främst på det lägre Egypten och Nildeltat.]
25Har du inte hört?
För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
i ruinhögar.
26Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand),
de är förskräckta och förvirrade,
de är som fältets gräs
och de gröna örterna,
som gräset på hustaken
och som fördärvad säd innan den växer upp.
27Men jag vet (känner väl till) var du sitter,
var du går ut och när du kommer in
och ditt raseri mot mig.
28Eftersom du rasar mot mig
och ditt tumult har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta en krok i din näsa
och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända tillbaka dig
på den väg som du kom.
29Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]: Du ska äta detta år det som är självvuxet,
och det andra året det som gror på samma sätt
och det tredje året ska du så och skörda
och plantera vingårdar och äta dess frukt.
30Och kvarlevan som har flytt från Juda hus
ska igen slå rot nedåt och bära frukt uppåt.
31För från Jerusalem ska en kvarleva komma
och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt,
Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta. 32Därför säger Herren (Jahve) så angående Assyriens kung: Han ska inte komma till denna stad,
inte skjuta någon pil där,
han ska inte komma framför den med någon sköld
och inte kasta en belägringsvall mot den.
33Den väg som han kom, samma väg ska han återvända
och han ska inte komma till denna stad,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). 34Jag ska försvara staden och rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
Herren befriar Jerusalem
35[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.]
Och det hände den natten att en Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda. 36Och Sancheriv, Assyriens kung, lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve. 37Och det skedde när han tillbad i Nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Saretser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
Ps 46, 80, 135