Parallell - onsdag 4/8

2 Kung 22-23 ,2 Krön 34-35

---

2 Kung 22-23

Sydrikets 14:e kung – Joshijaho/Josia
¹Joshijaho (Josia) var 8 år när han började regera och han regerade 31 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Jedida, Adajas dotter, från Botskat. ²Och han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på alla sin far Davids vägar och vände inte av till höger eller till vänster.
     ³Och det skedde i kung Joshijahos 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren, till Herrens (Jahves) hus och sa: ⁴"Gå upp till Chilkijaho, översteprästen, och låt honom räkna silvret som förts in i Herrens (Jahves) hus, som dörrvakterna har samlat från folket,
     ⁵och låt dem ge det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus, och låt dem ge det i hantverkarnas händer som är i Herrens (Jahves) hus till att stärka (reparera) skadorna på huset, ⁶till snickarna och till byggmästarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) huset." ⁷Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah).
     ⁸Och Chilkijaho, översteprästen, sa till Shafan, skrivaren: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Och Chilkijaho gav skriftrullen till Shafan och han läste den. ⁹Och Shafan, skrivaren, kom till kungen och förde ord tillbaka till kungen och sa: "Din tjänare har hällt ut silvret som man funnit i huset och gett det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus." ¹⁰Och Shafan, skrivaren, berättade för kungen och sa: "Chilkijaho, prästen har gett mig en skriftrulle." Och Shafan läste den inför kungens ansikte.
     ¹¹Och det skedde när kungen hörde orden i Torah-rullen [Moseböckerna] att han rev sönder sina kläder. ¹²Och kungen befallde Chilkijaho, prästen, och Achiqam, Shafans son, och Achbor, Michajas son, och Shafan, skrivaren, och Asaja, kungens tjänare, och sa: ¹³"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för folket och för hela Juda angående orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahves) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss."
     ¹⁴Och Chilkijaho, prästen, och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Huldah (hebr. Choldah), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son, klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne. [Namnet Hulda är den feminina formen av hebr. choled som är ordet för vessla, grundbetydelsen har att göra med att vara snabb och kvick. Hulda omnämns även i 2 Krön 34:22.]
     ¹⁵Och hon sa till dem: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Säg till mannen som sänt er till mig: ¹⁶Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst, ¹⁷eftersom ni har övergett mig och har offrat till andra gudar, så att ni provocerat mig med alla era händers förehavanden, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och den ska inte dämpas (släckas). ¹⁸Men till Juda kung som sände er för att fråga Herren (Jahve) så ska ni säga till honom: Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Orden som du har hört, ¹⁹eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade – hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ²⁰Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats." Och de förde tillbaka ord till kungen.

Förnyat förbund
¹Och kungen sände och lät samla till sig alla Judas och Jerusalems äldste. ²Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus. ³Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
     ⁴Och kungen befallde Chilkijaho, översteprästen, och de andra prästerna och dörrvaktarna att ta fram och bära ut från Herrens (Jahves) hus alla kärl som var tillverkade för Baal och för aseran [påle för avgudadyrkan] och för himmelens härskaror (de demoniska makterna). Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält och bar askan till Betel. ⁵Och han avsatte avgudarnas präster som Juda kungar hade insatt till att offra på de höga platserna i Juda städer och på platserna runt Jerusalem, de som offrade till Baal och till solen och till månen och till stjärnbilderna och till alla himlens härskaror (de demoniska makterna). ⁶Och han förde ut aseran [påle för avgudadyrkan] från Herrens (Jahves) hus utanför Jerusalem till Kidrons bäck och brände den vid Kidrons bäck och gjorde den till fint (tunt) stoft och kastade stoftet på folkets söners gravar. ⁷Och han bröt ner de manliga tempelprostituerades (hebr. qades) hus [1 Kung 14:24] som fanns i Herrens (Jahves) hus, där kvinnorna vävde täcken till aseran [påle för avgudadyrkan].
     ⁸Och han förde ut alla präster från Juda städer och orenade de höga platserna där prästerna hade offrat, från Geva till Beer-Sheva och han bröt ner portarnas höga platser som fanns i ingången till Jehoshuas, stadens borgmästares, port, som var på en mans vänstra [hand, sida] när han går in genom stadens port. ⁹Och de höga platsernas präster kom inte upp till Herrens (Jahves) altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd med sina bröder.
     ¹⁰Och han orenade Tofet (eldplatsen) [installationen av kremeringsplatsen där barn offrades] som är i Hinnoms sons dal, så att ingen man låter sin son eller sin dotter gå genom eld till [avguden] Molok. ¹¹Och han tog bort hästarna som Juda kung hade gett till solen vid ingången till Herrens (Jahves) hus, vid Netanmelechs kammare, hövitsmannen, som var i Parvarkvarteren och han brände solens vagnar i eld.
     ¹²Och altaret som var på taket till Achaz övre kammare som Juda kung hade gjort och altarna som Manasse hade gjort på de båda gårdarna i Herrens (Jahves) hus, bröt han sönder och han slog ner dem därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons bäck. ¹³Och de höga platserna som var framför (öster om) Jerusalem, till höger [den södra höjden] på förödelsens berg [ordlek för "Smörjelsens berg", dvs. Olivberget], som Salomo. Israels kung, hade byggt till
    Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas avskyvärdhet
    och till Kemosh, Moabs avskyvärdhet
    och till Milkom [även kallad Molok], Ammons söners avskyvärdhet,
orenade kungen. ¹⁴Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.
     ¹⁵Och även altaret som var i Betel och de höga platserna som Jarovam, Nevats son, som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran [påle för avgudadyrkan]. ¹⁶Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
     ¹⁷Och han sa: "Vad är det för monument som jag ser?"
    Och männen i staden berättade för honom: "Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot Betels altare."
     ¹⁸Och han sa: "Låt honom vara, låt ingen man flytta hans ben." Och de lämnade hans ben med profetens ben som kom från Samarien.
     ¹⁹Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Joshijaho bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel. ²⁰Och han slog på altarna alla de höga platsernas präster som var där, och brände männens ben på dem. Och han återvände till Jerusalem.
     ²¹Och kungen befallde hela folket och sa: "Fira pesach (påsk) till Herren (Jahve), er Gud (Elohim), som det står skrivet i denna förbundsbok." ²²För en sådan pesach (påskhögtid) hade inte firats sedan de dagarna då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. ²³Men i kung Joshijahos 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahve) i Jerusalem.
     ²⁴Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (figuriner – hebr. terafim) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen, fann i Herrens (Jahves) hus. ²⁵Och det fanns ingen kung som var som han före honom, som vände om till Herren (Jahve) med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sin mera (kraft) till hela (i enlighet med) Mose undervisning, och ingen efter honom som reste sig på samma sätt.
     ²⁶Men Herren (Jahve) vände sig inte bort från sitt häftiga stora raseri, varmed hans vrede var upptänd mot Juda på grund av alla deras provokationer som Manasse hade provocerat honom med. ²⁷Och Herren (Jahve) sa: "Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sa: Mitt namn ska vara där."
     ²⁸Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
     ²⁹I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung, farao Necho, upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Då gick kung Joshijaho ut mot honom [Necho], men blev dödad av honom vid Megiddo, så fort han fick syn på honom. [I 2 Krön 35:20-27 berättas hur Joshijaho förklädde sig i striden och blir träffad av en pil från en bågskytt i Megiddopasset.] ³⁰Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son, och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (1 Kung 1:45), Joash (2 Kung 11:12) och här Jehoachaz.]

Sydrikets 15:e kung – Jehoachaz
³¹Jehoachaz var 23 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter, från Livna. [Jehoachaz morfar Jeremia är inte den kända profeten Jeremia, eftersom han var gift, se Jer 16:2]

³²Han [Jehoachaz] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort. ³³Och farao Necho satte honom i bojor i Rivla i Chamats land, så att han inte kunde regera i Jerusalem, och gav landet ett vite (bötesstraff) på 100 talenter [3,4 ton] silver och 1 talent [34 kg] guld. ³⁴Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos, hans fars, ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där.

[Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]

³⁵Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter sin betalningsförmåga till att ge det till farao Necho.

Sydrikets 16:e kung – Jehojaqim
³⁶Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoder] namn var Zevoda, Pedajas dotter, från Roma.

³⁷Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort.

Tillbaka upp

---

2 Krön 34-35

Sydrikets 16:e regent – Joshijaho (kap 34-35)
¹[Josia regerar Juda i 31 år (640-609 f.Kr.).]

Josia var 8 år när han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem. ²Han gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
     ³I sitt 8:e regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och asherapålarna och från de snidade och gjutna avgudabilderna. ⁴Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och asherapålarna och de snidade och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. ⁵Och prästernas ben brände han på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem. ⁶I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. ⁷Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat asherapålarna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.
     ⁸I sitt 18:e regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), hus i ordning.
     ⁹De gick till översteprästen Chilkijaho och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare. ¹⁰De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som förvaltare i Herrens (Jahves) hus.

Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens (Jahves) hus med att reparera och förstärka byggnaden. ¹¹Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört. ¹²Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Förmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker. ¹³De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, förmän och dörrvakter.

Torah-rulle hittas i templet
¹⁴När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens (Jahves) hus, fann prästen Chilkijaho (Hilkia) Herrens (Jahves) Torah-rulle som hade blivit given genom Mose. ¹⁵Då sa Chilkijaho till skrivaren Shafan: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Chilkijaho gav boken åt Shafan.
     ¹⁶Shafan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sa: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra. ¹⁷De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens (Jahves) hus och har överlämnat dem åt förmännen och arbetarna." ¹⁸Skrivaren Shafan berättade också för kungen: "Prästen Chilkijaho har gett mig en bok." Och Shafan läste ur den inför kungen.
     ¹⁹När kungen hörde Torahns (undervisningens) ord, rev han sönder sina kläder. ²⁰Och kungen befallde Chilkijaho och Ahikam, Shafans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare, och sa: ²¹"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens (Jahves) vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens (Jahves) ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."

Profetissan Hulda
²²Och Chilkijaho och de som kungen hade utsett gick till profetissan Huldah (hebr. Choldah), hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda. [2 Kung 22:14]
     ²³Då svarade hon dem: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: ²⁴Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung. ²⁵De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas. ²⁶Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren (Jahve), till honom ska ni säga: Så säger Herren (Jahve), Israels Gud, om de ord du har hört: ²⁷Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ²⁸Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här."
    Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.
     ²⁹Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. ³⁰Och kungen gick upp i Herrens (Jahves) hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens (Jahves) hus. ³¹Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens (Jahves) ansikte det förbundet att de skulle följa Herren (Jahve) och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok. ³²Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund. ³³Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren (Jahve), sin Gud (Elohim). Och så länge han levde vek de inte av från Herren (Jahve), sina fäders Gud (Elohim).

Pesach i Jerusalem
¹Josia firade Herrens (Jahves) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden. ²Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens (Jahves) hus. ³Han sa till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren (Jahve): "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den ska inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren (Jahve), er Gud (Elohim), och hans folk Israel. ⁴Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, så som Israels kung David och hans son Salomo har föreskrivit. ⁵Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders familjer i hela folket, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp. ⁶Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens (Jahves) ord genom Mose."
     ⁷Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
     ⁸Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Chilkijaho, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer. ⁹Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur.
     ¹⁰På så sätt blev det ordnat för gudstjänsten.

Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt. ¹¹De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen. ¹²Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren (Jahve), så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med tjurarna. ¹³Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket. ¹⁴Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner.
     ¹⁵Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem.
     ¹⁶Så blev den dagen allt ordnat för Herrens (Jahves) tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens (Jahves) altare, så som kung Josia hade befallt. ¹⁷De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. ¹⁸En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. ¹⁹ I Josias 18:e regeringsår hölls denna påskhögtid.

Josias död
²⁰[Berättelsen rör sig nu från reformen 622 till Josias död 609 f.Kr.]

Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Necho upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom. ²¹Då skickade [farao] Necho bud till honom och sa: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud (Elohim) har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud (Elohim), som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig."
     ²²Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nechos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset. ²³Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sa till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad." ²⁴Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
     ²⁵Och Jeremia mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) en sorgesång (hebr. qina) över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Sorgesångerna". ²⁶Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah), ²⁷och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.

Tillbaka upp

---