Profetia mot Tyros ledare 1Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:
2Människobarn säg till Tyros furste (upphöjde; ordagrant: "den som sätter något högt" – hebr. nagid): Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt) och du har sagt: Jag är en gud (hebr. el), jag sitter på Guds (Elohims) tron mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta), trots att du är en människa och inte Gud (El), likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta. 3Se, du är visare än Daniel [kan syfta på den bibliske Daniel, se Hes 14:14, eller Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat], det finns ingen hemlighet som kan döljas för dig. 4Genom din vishet och din urskiljningsförmåga har du fått rikedomar och har fått guld och silver i din skattkammare. 5I din stora vishet har du genom din handel förökat dina rikedomar och ditt hjärta har blivit upphöjt (högmodigt, stolt) på grund av din rikedom.
Eftersom du har inrättat ditt hjärta som en guds (elohims) hjärta [eftersom du tror du är gud], 7därför ska jag föra främlingar över dig [syftar troligen på babylonier och Nebukadnessar], folkslagens fruktade, och de ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet och de ska skända din glans. 8De ska föra ner dig i avgrunden och du ska dö de slagnas död i havets mitt (ordagrant i havets hjärta). 9Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig: Jag är en gud? Men du är en människa och inte Gud (El) i handen på den som skändar dig. 10Du ska dö den oomskurnes död i främlingars hand för jag har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
12Människobarn sjung en klagosång över Tyros kung och säg till honom: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Du var en fulländad signetring, full av visdom och fullkomlig (excellent) i skönhet. 13Du var i Eden i Guds (Elohims) trädgård, täckt med alla dyrbara stenar:
[1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]
[2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17] och kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se 2 Mos 28:18. Hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.].
[3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se 2 Mos 28:20].
[4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se 2 Mos 28:20] och jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se 2 Mos 28:20],
[5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se 2 Mos 28:18].
[6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se 2 Mos 28:18] och smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.].
[Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17-20. I Upp 21:19-20 nämns tolv stenar i muren.]
Och fulländade med guld dina tamburiner och dina pipor, den dag du skapades var de förberedda. 14Du var den beskyddande (vaktande, täckande), smorda (hebr. mimshach) keruben och jag satte dig så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg, du vandrade omkring bland stenarna av eld.
[Två typer av änglar omnämns i Bibeln. Seraferna som finns nära tronen, se Jes 6:2 och keruberna som har fyra vingar och vaktar Guds härlighet, se Hes 1:5; 1 Mos 3:24. Begreppet ”heliga berg” var vanligt i den antika världen. Man visualiserade ofta en bergshöjd som gudomens boning. Bergstopparna och himlen knöts samman. Baals hem påstods i den ugaritiska litteraturen vara berget Tsefon ( 4 Mos 33:7). För israeliterna var de två mest betydelsefulla heliga bergen berget Sinai och tempelberget i Jerusalem.] 15Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar från den dag då du skapades till dess orättfärdighet blev funnen hos dig. 16Genom din stora (ditt överflöd av) handel (kommers, köpenskap) har ditt inre blivit uppfyllt med våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) och du har syndat (missat målet – hebr. chata). Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg och jag har förgjort dig, du beskyddande (vaktande, täckande) kerub, från mitt ibland stenarna av eld [gnistrande stenar]. 17Ditt hjärta var upplyft (högmodigt, stolt) på grund av din skönhet, du har förvrängt (korrumperat) din vishet med din strålglans (utseendet, det yttre, fasaden). Jag har kastat dig till marken. Jag har lagt dig framför kungar så att de kan stirra på dig. 18I myckenheten av dina synder i din orättfärdiga handel har du orenat min helgedom. Därför har jag fört fram en eld från din mitt som har slukat dig och gjort dig till aska över marken i ögonen på alla dem som ser dig. 19Alla de som känner dig bland folken ska förfäras över dig, du har blivit en skräck och ska aldrig mer finnas (existera).
[Flera tolkningar finns för detta avsnitt (vers 11-19). Den första är att det är en beskrivning av kungen av Tyros, men i djärva och överdrivna termer. Andra identifierar formen som allegori, där en annan verklig eller helt enkelt bekant karaktär (Satan eller en hednisk gud) direkt adresseras, vilket gör kopplingen till kungen av Tyrus mer indirekt eller antydd. Flera av kyrkofäderna ser detta som en redogörelse för Satans fall som antyds på andra håll, se Jes 14:12-17. Hesekiel skulle ha förlitat sig på att hans lyssnare/läsare kände till en sådan berättelse, och de skulle ha förstått jämförelsen mellan Satans fall och kungen av Tyrus fall.]
21Människobarn vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Se jag är emot dig Sidon och jag ska bli förhärligad i din mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag har verkställt domarna i henne och ska bli helgad i henne. 23För jag ska sända till henne pest och blod på hennes gator, och de skadade ska falla i hennes mitt genom svärdet över henne på alla sidor, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
24Och där ska inte längre finnas någon stickande törnbuske mot Israels hus, ingen genomborrande tagg från någon runtomkring dem som föraktade dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
25Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob. 26Och de ska bo i trygghet där och ska bygga hus och plantera vingårdar, ja de ska bo i trygghet när jag har verkställt domarna över alla dem som har föraktat dem runtomkring dem, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) deras Gud (Elohim).
Egypten (kap 29-32)
Egyptens synd 1[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.]
I det 10:e året i den 10:e månaden på den 12:e dagen i månaden kom Herrens (Jahves) ord till mig. Han sa:
2Människobarn vänd ditt ansikte mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot Egypten. 3Tala och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Se, jag är emot dig farao, Egyptens kung, den stora draken som ligger mitt i sina floder och som har sagt: Min flod är min egen och jag har gjort den för mig själv. 4Och jag ska sätta krokar i dina käftar och jag ska få fisken i dina floder att klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll, och jag ska föra upp dig ur mitten av dina floder och all fisk i dina floder ska klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll. 5Och jag ska kasta dig i öknen, dig och all fisk i dina floder, du ska falla över fältet, du ska inte plockas upp eller samlas, till markens djur och himlarnas fåglar har jag gett dig som föda.
6Och alla Egyptens invånare ska veta att jag är Herren (Jahve) eftersom de har blivit en stav av vass för Israels hus.
7När de tar tag i dig med handen brast du och alla deras skuldror slets av, och när de lutade sig över dig gick du sönder och alla deras höfter (länder) bröts i bitar. 8Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska föra ett svärd över dig och ska hugga av dig från människa och djur. 9Och Egyptens land ska bli öde och förött och de ska veta att jag är Herren (Jahve), eftersom han har sagt: Floden är min och jag har gjort den. 10Därför se, jag är emot dig och emot dina floder och jag ska göra Egyptens land helt förött och öde från Migdol till Sevene och ända till Etiopiens gräns. 11Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år. 12Och jag ska göra Egyptens land öde mitt bland länderna som är öde, och hennes städer bland städerna som är ödelagda i 40 år, och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna. 13Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Efter 40 år ska jag samla egyptierna från folken där de har varit förskingrade, 14och jag ska vända Egyptens fångna (de som varit bortförda i fångenskap) och ska få dem att återvända till Patros land, till deras ursprungliga land och de ska bli ett ödmjukt (lågt) kungarike. 15Det ska bli det ödmjukaste (lägsta) av kungariken och de ska inte mer lyfta upp (förhäva) sig själva över folkslagen, och jag ska förminska dem så att de inte mer råder över folkslagen. 16Och det ska inte hända mer att Israels hus tillförsikt ska låta synden bli ihågkommen när de vänder efter dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Egyptens förlust mot Babylon 17Och det hände i det 27:e året i den första månaden på första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa: 18Människobarn, Nebukadnessar, Babels kung, fick sin armé att utföra ett stort slag mot Tyros, alla huvuden gjordes skalliga och alla skuldror var genomborrade, men han fick ingen lön från Tyros och inte hans armé, för det slag han utkämpade mot det. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska ge Egyptens land till Nebukadnessar, Babels kung, och han ska bära bort hennes rikedom och ta hennes tillspillogivna och ta henne som byte. Det ska vara lönen till hans armé. 20Jag har gett honom Egyptens land som en belöning för det som han utförde, eftersom de arbetade för mig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve). 21På den dagen ska jag låta ett horn skjuta upp till Israels hus och jag ska ge dig munnens öppning i deras mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Egyptens förstörelse 1[Inget datum anges för denna tredje profetia som ger detaljer kring Egyptens fall. Budskapet har fyra delar som inleds med en liknande fras, se vers 2, 6, 10 och 13. Budskapen avslutas också med en avslutande fras, se vers 6, 8, 12 och 19.]
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa: 2Människobarn profetera och säg:
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Ni ska klaga! Ve till dagen! 3För nära är dagen, nära är Herrens (Jahves) dag, en molnens dag [en domens dag, se Joel 2:2; Sef 1:15] en tid för folkslagen [inte bara Egypten, utan alla jordens folk]. 4Och ett svärd [med dom, se Hes 29:8] ska komma över Egypten och krampryckningar ska komma i Kush [afrikanska riket Nubia; nuvarande Etiopien/Sudan] när de slagna ska falla i Egypten, och de ska ta bort hennes rikedom och hennes grundvalar ska brytas ner. 5Kush [nuvarande Etiopien och Sudan – söder om Egypten] och Pot [nuvarande Libyen – väster om Egypten] och Lod [troligtvis på andra sidan Medelhavet – norr om Egypten] och alla blandfolk (icke-judar) och Kov [troligtvis område i Libyen] och landets söner som är i förbund [kan syfta på judar som bor i Egypten], ska falla med dem för svärdet. [Kush, Pot och Lod nämns även i Hes 27:10.]
De som upprätthåller Egypten ska falla och hennes makts stolthet ska komma ner, från Migdol [försvarsstationerna i norr] till Sevene [Assuan; i söder] ska de falla för svärdet förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
[Hebr. migdol betyder "torn" och syftar på något av Egyptens nordostliga försvarasstationer. Eftersom Sevene (moderna staden Assuan) nämns som ligger vid Egyptens södra gräns mot Kush, motsvarar frasen "från Migdol till Sevene" uttrycket "hela Egypten, från norr till söder".]
7Och de ska bli öde mitt i de öde länderna och hennes städer ska vara mitt i de förlorade städerna. 8Och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag startar en eld i Egypten och alla hennes hjälpare är fördärvade.
9På den dagen ska budbärare gå fram framför mig i skepp för att göra det trygga Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] räddhågset, och det ska komma en krampryckning över dem på Egyptens dag, för se den kommer.
Och jag ska göra slut på Egyptens rikedomar genom Nebukadnessars hand, Babels kung. 11Han och hans folk med honom – de fruktade folkslagen – ska föras in för att fördärva landet, och de ska dra sina svärd mot Egypten och fylla landet med slagna. 12Och jag ska göra floderna [Nilen med alla dess bifloder] torra och ge landet i de onda männens händer och jag ska göra landet öde och alla som är där, genom främlingars hand. Jag Herren (Jahve) har talat det.
Jag ska fördärva avgudarna och jag ska låta de värdelösa tingen försvinna från Nof [Memfis], och inga fler ledare ska komma från Egypten, och jag ska ge fruktan i Egyptens land. 14Och jag ska göra Patros [övre Egypten] öde och jag ska sätta eld på Tsoan [stad i östra Nilens delta] och ska verkställa domarna i No [staden Thebe i övre Egypten; nära moderna staden Luxor]. 15Och jag ska hälla ut mitt raseri över Sin [Pelusiom], Egyptens starka fäste, och jag ska hugga av [sätta stopp på] överflödet (massorna, sorlet, tumultet)[rikedomen – folket] i No. 16Och jag ska starta en eld i Egypten, Sin ska komma i starka krampryckningar och No ska rivas söner och i Nof ska motståndarna komma mitt på dagen. 17Unga män från Aven [Heliopolis, stad norr om Kairo] och Piveset [Bubatis; stad i nordöstra Egypten, längs med en av Nilens floder] ska falla för svärd och dess städer ska gå i fångenskap. [Hebr. aven är ogudaktighet. Heliapolis var centrum för soldyrkan av solguden Ra.] 18Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv) när jag där bryter sönder Egyptens ok och hennes makts stolthet ska upphöra i henne, ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska gå i fångenskap.
[Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se Jer 43:7.]
19Så ska jag verkställa domarna i Egypten, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Kringspridda 20Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:
21Människobarn jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet. 22Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand. 23Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna. 24Och jag ska styrka Babels kungs armar och lägga mitt svärd i hans hand, men jag ska bryta faraos armar och han ska stöna framför honom med stönandet från en dödligt sårad man. 25Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten. 26Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Likheten mellan Assyrien och Egypten 1Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se Hes 30:20-26.] Han sa: 2Människobarn säg till farao, Egyptens kung, och till hans skaror:
Vem är lik dig i din storhet [vers 18]?
[Nu följer en allegorisk berättelse om ett ståtligt cederträd, som är en bild på dåtidens stormakt Assyrien. Även den allra mäktigaste nation kan falla för en ännu större makt. Det finns även en Mesopotamisk myt om ett kosmiskt träd vars rötter når ner i dödsriket och toppen når himlen, något som Hesekiel anspelar på här genom denna liknelse.]3Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon med friska grenar och med (som ger) en riklig skugga och som är högrest och dess topp är bland de tjocka grenarna. 4Vattnen gör det stort, djupen låter det växa, hennes floder rinner runt om hennes plantering och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler) till fältets alla träd. 5Därför är dess resning upphöjd över alla fältets träd, och dess (tjocka) grenar är förökade och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott. 6Alla himlarnas fåglar bygger sina bon i dess grenar och alla fältets djur leder in sina ungar under dess grenar och i dess skugga vistas alla stora folkslag. [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12-21; Matt 13:32.] 7Så var det hederligt i sin storhet i sina grenars längd, för dess rötter sträckte sig till många vatten. 8Cedern i Guds (Elohims) trädgård kan inte dölja det, cypresserna liknade inte dess grenar och platanträdet var inte som dess grenar, inget annat träd i Guds (Elohims) trädgård liknade det i sin skönhet. 9Så skön (vacker) gjorde jag den, med mängden av grenar (många täta, lummiga grenar) så att alla Edens träd som var i Guds (Elohims) trädgård avundades det.
10Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom du är upphöjd i din resning och har placerat hans topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet, 11ska jag ge honom i händerna på folkslagens mäktiga, de ska med säkerhet ta hand om honom, jag ska driva ut honom efter hans ondska. 12Och främlingarna, folkslagens fruktade, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom. 13Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar, 14till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden mitt bland människors söner med dem som går ner i avgrunden.
15Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom. 16Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden. 17Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen. 18Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt bland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).