Parallell - måndag 22/2
3 Mos 26-27
AVSLUTNING (kap 26-27)1Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim). 2Ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater och vörda mitt tabernakel. Jag är Herren (Jahve).
Lydnadens välsignelser
3Om ni vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håller (vaktar, skyddar) mina budord (tydliga befallningar) och gör dem, 4då ska jag ge er regn vid rätt årstid och landet ska ge sin skörd och fältens träd ska ge sin frukt. 5Och din tröskningstid ska pågå fram till vinskörden, och vinskörden ska pågå fram till tiden för sådd, och ni ska äta ert bröd i fullt mått (det ska räcka så att ni blir ordentligt mätta) och ni ska bo i trygghet i ert land. 6Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land. 7Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet. 8Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.] 9För jag ska vända mig till dig och göra dig fruktsam och föröka dig och förankra mitt förbund med dig. 10Du ska äta den gamla säden och rensa ut den gamla för den nya. 11Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er. 12Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk. 13Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som fört fram dig ut ur Egyptens land för att ni inte ska vara deras slavar, och jag har brutit banden från ditt ok och låtit dig gå upprätt.
Olydnadens förbannelse
14Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar), 15och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg], 16då ska jag också göra detta mot er.
Första varningen – sjukdomar
Jag ska besluta om terror (plötslig skräck – hebr. behalah) över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den. 17Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.Andra varningen – skördar som slår fel
18Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag tukta (disciplinera – hebr. jasa) er sju gånger värre för era synder. 19Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar. 20Och din styrka ska användas förgäves, för din mark ska inte ge sin skörd, inte heller ska landets träd ge sin frukt.
[Nu följer fortsatt tre varningar. Hebreiska ordet qeri används bara sju gånger i hela Bibeln, se vers 21, 23, 24, 27, 28, 40 och 41. Det betyder motsatt och kommer från ordet qara som betyder att möta någon eller att något inträffar. Eftersom ordet bara används här är betydelsen inte helt fastlagd, rabbiner lär också att ordet betyder apati och man är likgiltig inför Gud.]
Tredje varningen – vilddjur och barnlöshet
21Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder. 22Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva er boskap och göra er så få att era vägar ska vara öde. [På 700-talet drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se 2 Kung 17:25.]
Fjärde varningen – krig, plågor och hunger
23Om ni inte låter mig förändra (tukta, fostra – hebr. jasar) er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig, 24då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju gånger för era synder. 25Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer. 26När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.
Femte varningen – svält
27Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig, 28då ska jag också vandra i motstånd mot dig i raseri, och jag ska tukta dig sju gånger för dina synder. 29Och ni ska äta era söners kött och era döttrars kött ska ni äta. 30Och jag ska fördärva era höga platser och hugga ner era avgudar, och kasta ner kadavren ovanpå kadavren av era avgudar, och min själ ska avsky er. 31Och jag ska göra era städer öde, och göra era helgedomar till ödemark, och jag ska inte mer känna doften av [med välbehag ta emot] era söta offer. 32Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade. 33Och jag ska skingra er bland hednafolken, och jag ska dra ut ett svärd efter er, och ert land ska vara öde och städerna tomma.
34Sedan ska landet ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater så länge som det ligger öde och ni är i era fienders land. Då ska landet vila (få sabbatsvila) och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater. 35Så länge det ligger öde ska det vila, för det fick ingen vila under era sabbater när ni bodde där.
36Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem. 37Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender. 38Och ni ska förgås bland hednafolken och era fienders land ska sluka er. 39Och de som är kvar av er ska tyna bort i era överträdelser i era fienders land, och deras fäders överträdelser ska tyna bort med dem.
Omvändelse – vägen tillbaka
40Om de bekänner sina synder och sina fäders synder med deras överträdelser som de har överträtt mot mig, och att de har vandrat i motstånd (levt i uppror, fientligt) mot mig, 41och jag har också vandrat i motstånd mot dem och har fört dem in i deras fienders land, för att deras oomskurna hjärtan ska ödmjukas och de då ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder. 42Sedan ska jag komma ihåg mitt förbund med Jakob och mitt förbund med Isak, och mitt förbund med Abraham ska jag komma ihåg och jag ska komma ihåg landet. 43Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). 44Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim). 45Men för deras skull ska jag komma ihåg förbundet med deras förfäder som jag förde ut ur Egyptens land i hednafolkens åsyn för att jag ska vara deras Gud (Elohim). Jag är Herren (Jahve).
Sammanfattning
46Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahve) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Moses hand.
Löftesoffer (till bygget av tabernaklet)
1[Detta sista kapitel fokuserar på löften som ges till Herren. Kontexten här är speciellt inför bygget av tabernaklet, men gäller även andra löften. De löften som hanteras här är utöver de vanliga offren (3 Mos 1-7). Detta var personliga löften (Ps 50:14), som gavs till Herren som speciella tacksägelseoffer (1 Sam 1:28; Ps 50:14; 61:8; 65:1; 66:13; 116:14, 18; Jona 2:9). Stycket börjar med människor (vers 2-8), följt av djur (vers 9-13) och sist livlösa föremål (vers 14-25).]
Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
2Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon vill ge ett speciellt (underbart, ovanligt, svårt) löfte, ska de personer [eden gäller] uppskattas (värderas) inför Herren (Jahve).
Shekel är ett viktmått som används för pengar. Den vanliga shekeln vägde omkring 11,4 gram. Arkeologiska fynd visar att den ofta var lite lättare (9,3-10,5 gram). Uttrycket "helgedomens shekel" var ett standardiserat mått. Just halv-shekeln var den årliga tempelskatten för varje israelisk man i åldern 20-50 år under andra templets tid. Ordet Shekel ligger till grund för dagens valuta i Israel som är NIS – New Israeli Shekel.
3Gäller din uppskattning (värdering) en man från 20 års ålder till 60 års ålder, ska den vara
50 shekel silver [0,6 kg] efter helgedomens shekel.
4Och om det är en kvinna, ska din uppskattning (värdering) vara
30 shekel [0,34 kg silver].
5Om det gäller någon från 5 års ålder till 20 års ålder, ska uppskattningen (värderingen) vara
20 shekel [228 gram silver] för en pojke (av manligt kön – hebr. zachar) och
10 shekel [114 gram silver] för en flicka (av kvinnligt kön – hebr. neqevah).
6Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder, ska uppskattningen (värderingen) vara
5 shekel [57 gram] silver för en pojke och
3 shekel [34 gram] silver för en flicka.
7Och om det är från 60 års ålder och uppåt, ska uppskattningen (värderingen) vara
15 shekel [171 gram] silver för en man (hebr. zachar) och
10 shekel [114 gram] silver för en kvinna (hebr. neqevah).
8Men om det är någon som är fattigare än uppskattningen (värderingen), då ska han komma inför prästen, och prästen ska värdera honom. Efter hans förmåga som avlagt eden ska prästen värdera honom.
Djur
9Och om det är [om löftesoffret gäller] ett djur [oxe, får eller get] som man för fram som offer till Herren (Jahve), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahve) ska vara heligt. 10Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt. 11Om det är något orent djur som man inte offrar något offer till Herren (Jahve) med, då ska han visa djuret för prästen. 12Och prästen ska värdera det om det är gott eller ont, och som han värderar det som är präst, så ska det vara. 13Men om han alls vill lösa det ska han lägga till en femtedel av det uppskattade värdet.
Hus
14Och när en man ska helga sitt hus till att vara heligt inför Herren (Jahve), då ska prästen värdera det om det är gott eller ont. Som prästen värderar det så ska det stå. 15Och om han som helgar det vill lösa sitt hus ska han lägga till en femtedel av silvret på det uppskattade värdet och det ska vara hans.
Fält
16Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahve), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn [den vikt en åsna kunde bära] ska värderas till 50 shekel silver. 17Om han helgar sitt fält från jubelåret, ska värderingen gälla. 18Men om han helgar sitt fält efter jubelåret [vart 49:e år] ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen. 19Och om han som helgat fältet på något sätt vill återlösa det, ska han lägga till en femtedel av pengarna för värderingen till det, och det ska garanteras honom. 20Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen. 21Men fältet ska när det blir jubelår vara helgat till Herren (Jahve), som ett avskilt fält, besittningen ska vara prästens.
22Och om en man helgar till Herren (Jahve) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning, 23då ska prästen beräkna åt honom det uppskattade värdet till jubelåret och han ska ge det uppskattade värdet den dagen, det är heligt för Herren (Jahve). 24Under jubelåret ska fältet återgå till den som det köptes av, till honom som landets besittning tillhör. 25Och alla dina uppskattningar ska vara efter helgedomens shekel. 20 gera ska vara 1 shekel.
Förstfödd
26Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahves) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahves). 27Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.
Föremål
28Se till att inget helgat föremål (hebr. charem) som en man har helgat (hebr. charam) till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve). 29Inget helgat som är helgat av människor ska återlösas, utan ska dödas.
Tionde
30Och allt tionde av marken, om det är säd eller frukt från träden, är Herrens (Jahves). Det är heligt för Herren (Jahve). 31Och om en man skulle vilja återlösa av sitt tionde, ska han lägga till en femtedel av dess värde. 32Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve). 33Han ska inte efterforska om det är bra eller dåligt och inte byta ut det, och om han byter ut det, då ska både det och det utbytta vara heligt, det ska inte återlösas.
Sammanfattning
34Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahve) befallde (hebr. tsavah) Mose för Israels barn på berget Sinai.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
