Halvbibel - söndag 9/8
Job 14
1Människan – född av kvinna,lever några korta dagar fyllda (mättade) av oro.
2Som en blomma växer hon upp och vissnar (torkar ihop; faller ner) [Jak 1:10; Ps 37:2; 90:5-6],
hon flyr som skuggan och finns inte kvar (står inte kvar).
[Genom att använda dagar istället för år betonas människas flyktiga tillvaro i det större perspektivet. Skuggan "jagar" hela tiden iväg, mitt på dagen försvinner den helt i Mellanöstern då solen är i zenit. Men kan även syfta på nattens intågande då solen går ner och skuggorna blir längre för att sedan helt försvinna i mörker. Jobs andra vän, Bildad, liknade också livet vid en skugga, se Job 8:9. Se även 1 Krön 29:15; Ps 102:11; 144:4; Klag 4:20]
3Öppnar du ditt öga [Gud – skärskådar du], mot en sådan [fragil varelse som jag]?
Ja, drar du mig till doms inför dig? [Ps 143:2]
4Vem kan ge (göra, föra fram) något rent från något orent?
[Kan syfta allmänt på något föremål (kärl, osv) eller specifikt på människan, se Ps 51:5; Jes 6:5; 1 Mos 6:5.]
Nej, ingen! [Bildad tar upp liknande ämne senare, se Job 25:4.]
5Eftersom hennes [människans] dagar är fastställda (ingraverade – hebr. charats),
hennes månaders antal finns hos dig
och du satt hennes gräns som hon inte kan överskrida,
6så vänd bort (upphör med) din blick över henne
och låt henne få ro, såsom den inhyrda arbetaren [Job 7:1] får glädje av sin dag.
[På samma sätt som i vers 1 används inte enheten år, utan dagar (och här även månader) för att visa på den flyktiga tillvaron, se även Pred 3:1-2, 11. Dagar, månader och gräns är parallella uttryck i vers 5.]
7För ett träd finns det hopp även om det huggs ner,
det gror igen och nya skott ska inte saknas.
8Även om dess rot åldras i marken,
och stubben dör (murknar) i stoftet,
9så när det känner doften av vatten grönskar det
och skjuter skott som en ung planta!
[Trädet personifieras med luktsinne, vilket förstärker liknelsen med människor.]
10Men om en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever) dör
och ligger slagen,
om en människa (hebr. adam)
förgås (drar sitt sista andetag – dör),
var är hon då? [Jo, död – borta!]
11Som vattnet försvinner ur en sjö (ett hav),
och en flod sinar och torkar ut,
12så lägger sig mannen (hebr. ish)
och står inte upp igen,
inte förrän himlarna inte finns mer [Jes 51:6]
vaknar han och reser sig från sin sömn. [Job 10:21; 16:22; Pred 5:15]
13[Job talar direkt till Gud i vers 13-22 och flera frågor ställs.]
Om du ändå ville gömma mig i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket]
och hålla mig dold tills din vrede passerat,
sätta en tidsgräns, men kom ihåg mig sedan (rädda mig).
14När en stridsman (hebr. gever) dör, finns det då liv efter döden?
I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst
vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer).
15Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, se Joh 5:28] – och jag skulle svara dig.
Du har en stark längtan (passion) att få se dina händers verk (din skapelse, människan) igen.
16Ja, du skulle räkna mina steg,
du skulle inte ge akt på min synd (hebr. chatat).
17Min överträdelse (hebr. pesha) skulle ligga i en förseglad pung,
och du skulle täcka över min missgärning (hebr. avon).
[Samma tre ord för synd som används i Job 13:23 återkommer här i vers 16-17.]
18Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam),
som berget faller [spricker och lossnar] och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19som vatten nöter sönder [slipar ner] stenar,
som dess flöden sköljer bort stoftet [eroderar jorden],
så gör du en bräcklig människas (hebr. enósh) hopp om intet.
20Du övermannar henne för alltid (en gång för alla)
och hon går bort,
du förändrar hennes utseende (ansikte) [kan syfta på dödskval, se Dan 5:9]
och sänder i väg henne.
21Om hennes [den dödas] söner äras,
vet hon det inte,
om de blir ringa,
ser hon det inte.
22Hon [den döda] känner bara smärtan av sin egen kropp,
och hon sörjer bara sin egen själ (liv).
[Banden till de levande bryts (vers 21), den döde är ovetande om allt vad som sker, gott som ont, se även Pred 9:5-6.]
1 Kor 4:1-21
En ledare måste vara trofast1Låt människor se på oss [jag Paulus, Apollos och andra ledare, se 1 Kor 3:5, 22; 4:6] tjänare till den Smorde (Messias, Kristus), som förvaltare av Guds mysterier (bärare av hans dolda planer och syften). 2Det som krävs av en förvaltare här [på detta område] är att han är pålitlig (den egenskap man letar efter hos dem som ska ha auktoritet och ansvar är trohet). [Korintierna verkade bara värdesätta vältalighet och mänsklig filosofisk kunskap.]
Än i dag kan man se resterna av fundamentet till det upphöjda domarsätet (gr. bema) i Korint. Det var hit medlemmar av synagogan förde Paulus för att försöka få honom fälld av prokonsulen Gallio, se Apg 18:12-17.
För mig [personligen] spelar det ingen roll om ni eller en mänsklig domstol ställer mig inför rätta [på denna punkt hur jag har förvaltat det uppdrag jag fått av Gud]. Jag [sätter mig inte på Guds plats och] dömer inte ens mig själv. 4Jag har inget dåligt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer (undersöker) mig är Herren. 5Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud.
[Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11-13; Matt 7:1-5. Paulus uppmanar oss att bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15-17.]
6Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad.
[Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se 1 Kor 1:12; 3:5. Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 1 Kor 3:5, men troligen även också 1 Kor 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se 1 Kor 3:4-6.]
7Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
[Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?
8[Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med "kungar" är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.): "När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?"]
Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! 9Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.
1011Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa.Vi är dårar för den Smorde (Messias, Kristus),
ni är kloka i den Smorde.
Vi är svaga,
ni är starka.
Ni är aktade,
vi är föraktade.
12Vi sliter och arbetar med våra händer.
[Paulus arbetade för sitt eget uppehälle för att inte vara en börda för församlingen, se 1 Thess 2:9.]
När vi blir hånadeVi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap (avskum), och så är det än i dag.
välsignar vi,
när vi blir förföljda
härdar vi ut,
13när folk talar illa om oss
talar vi väl om dem.
En faders förmaning
14Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att vägleda (förmana, milt varna) er som mina älskade barn. 15För även om ni skulle ha en myriad [det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd] uppfostrare i den Smorde (Messias, Kristus), så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i den Smorde Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16Därför ber (uppmuntrar, uppmanar) jag er: ha mig som förebild (bli "imitatörer" av mig – gr. mimetes).
MÄN OCH KVINNOR – I FAMILJERELATIONER (4:17-7:40)
Grov sexuell synd mitt i församlingen (4:17-5:6)
Introduktion
17[Följande vers kan syfta tillbaka på splittringarna i församlingen, eller framåt på den öppna sexuella synd som Paulus snart tar itu med i kapitel 5. Eftersom ordet "därför" används i vers 16 och syftar tillbaka, är det troligt att detta "därför" syftar framåt. Besöket Paulus talar om återkommer även i 1 Kor 5:3. Det stämmer även överens med den kiastiska strukturen.]
Just därför (av den här anledningen) har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.
[Paulus träffade Timoteus under sin första missionsresa. På den andra resan följde Timoteus med som medhjälpare, se Apg 16:1. Han var känd i församlingen i Korint, se Apg 18:5.]
Problemet
18Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. 19Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. 20För Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset,
eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
