Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Torsdag 14/5


Mark 16:14-20

Jesus visar sig för de elva lärjungarna
14Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden. 15Och han sa till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat]. 16Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd.
     17Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor), 18och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.

Jesus far upp till himlen
19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken (mirakler, under) som följde dem.

Markusevangeliets slut
De tolv sista verserna i Markusevangeliet brukar kallas den längre avslutningen av Markusevangeliet. Det finns även ett kortare slut i en annan uppsättning av manuskript, och även varianter med både det korta och det långa slutet. Det kortare slutet lyder:

"Och de berättade kortfattat för dem som fanns kring Petrus, om allt de hade blivit befallda. Genom detta sände Jesus själv ut, från öst till väst, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."

De äldsta och bästa manuskripten (Kodex Vaticanus och Sinaiticus) från 300-talet har Mark 16:8 som sista vers. I ett manuskript (Vatican MS) finns dock ett mellanrum mellan vers 8 och Lukasevangeliet, som om skrivaren väntade på mer material. Justinus Martyren tar med verserna i Diatessaron (skriven 160-175 e.Kr.) och Irenaeus (ca 170 e.Kr.) refererar till dem. Lite senare skriver Eusebius (260-339 e.Kr.) och Jerome (340-420 e.Kr.) uttryckligen att verserna saknas i de texter de hade tillgång till.

Den vanligaste förklaringen är att de längre sluten tillkom på 100-talet av någon som velat göra en sammanställning av uppståndelseberättelserna i de andra evangelierna. Innehållet i dessa verser bygger på material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.





Igår

Planer

Stäng  


Kvartbibel (bibelsällskapets plan)