Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Måndag 27/5



5 Mos 6:4-9

Det största budet – älska Herren din Gud!
4[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema ("Hör" från hebreiskans shama – att höra, hörsamma och lyda). Frasen läses flera gånger under dagen och lyder:
    Shama Jisrael Adonaj elohenu Adonaj echad.
JHVH (Jahve) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonaj (Herre). Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. På frågan vilket som är det största budet svarar Jesus genom att citera denna text, se Matt 22:37-38.]


Hör, Israel!
    Herren (Jahve) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahve)
    är en (den ende).
[Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas "den ende", har dessutom betydelsen "unik", "enad, förenad" och används även om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]
5Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahve) din Gud (Elohim)
av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]
och av hela din själ (med hela din levande varelse)
och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld].

[Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6-7. Se även 5 Mos 11:13-15.
    Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meod) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]

En 13 årig pojke vid Västra Muren som får sin första tefillin fäst på armen och pannan. Nederst en mezuza som placeras på höger sida av något man går in i. Det finns olika rabbinska skolor om den ska placeras lodrätt eller diagonalt.

6Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. 8Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). 9Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezuza) i ditt hus och era portar.

[Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.
    I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4-9 och 5 Mos 11:13-20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13-21.]






Igår

Planer

Stäng  


Kvartbibel (bibelsällskapets plan)