Parallell - torsdag 23/4
Ps 43-45
[Psalm 43 är en fortsättning på Psalm 42, se inledningen till Psalm 42.]Del 3
1Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
försvara mig (avgör min sak),
från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
2För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå runt i sorg,
förtryckt av fienden?
3Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
till dina boningar [templet i Jerusalem].
4Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; "Gud, min jublande glädje")!
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
Refräng
5Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim).
[Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:12. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i Ps 42:6). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
Psalm 44 – Varför döljer du ditt ansikte?
I en tid av nationell nöd, troligtvis under Davids regeringstid, är denna psalm både en påminnelse om hur Gud har gripit in tidigare i historien och en bön om att han ska göra det igen. Tematiskt hör den ihop med den föregående dubbelpsalmen, psalm 42-43, där psalmisten beskriver ett folk som saknar templet. På samma sätt som Psalm 73 och Jobs bok beskriver psalmisten frågan om oskyldigt lidande, men här är det en nations lidande snarare än personligt lidande.
Författare: Korachs söner
Citeras: Vers 23, Rom 8:36.
Struktur:
1. Dåtid, vers 2-9
2. Nutid, vers 10-23
3. Framtid, vers 24-27
Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil).
[Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se Ps 42:1.]
Dåtid
2[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2-4, 6, 8-9 och "jag" i vers 5 och 7.]
[Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
våra förfäder har återberättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
i forna dagar 3då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
4För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
deras arm [kraft] gav dem inte seger. [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1-27. Se även Jos 24:11-12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus [med välvilja, nåd och frid, se 4 Mos 6:25; Ps 4:7; Pred 8:1],
eftersom du visade dem nåd (villkorad nåd; favör, älskade dem – hebr. ratsah).
5[Solist:] Du är min konung, o Gud (Elohim),
ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!
6[Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.
7[Solist:] För jag litar inte på min båge,
och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
[Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]
8[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
och har förödmjukat dem som hatar oss.
9Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt!
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Nutid
10[Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven "Tav". Bokstaven uttalas "t" och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10, 11, 12, 13, 14 och 15.]
Ändå har du föraktat och förnedrat oss,
du drar inte ut med våra härar.
[Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:3; 2 Krön 20:20-21.]
11Du tvingar oss att vända tillbaka från fienden,
de som hatar oss har tagit byte.
12Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23],
du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
13Du säljer ditt folk för inget,
du har inte satt ett högt pris på dem. [Jes 52:3; Amos 2:6]
14Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15Du gör oss till ett ordspråk (talesätt – hebr. mashal) bland hednafolken,
en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.
16Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig,
mitt ansikte är täckt i skam,
17från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren.
[Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]
18Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig
eller svikit (varit falska mot) ditt förbund.
19Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg),
[Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
20Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormens, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult],
och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4]
21Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (hebr. el),
22skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
han som känner hjärtats alla hemligheter?
23På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7; Rom 8:36]
Framtid
24Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
[Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
25Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro),
och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck?
26För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är – hebr. nefesh) har sjunkit ner i stoftet,
vår kropp (ordagrant "buk, mage") ligger nedtryckt mot marken.
27Stå upp och hjälp oss!
Återlös (befria, köp tillbaka) oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)!
Psalm 45 – En bröllopssång
Psalmen beskriver ett kungligt bröllop mellan en israelitisk kung och en brud från ett annat land, se vers 11. Psalmen har en språklig dubbeltydighet där kungen jämställs med Gud, se vers 8. Detta har gjort att en del judiska kommentarer förringat den versen och tolkat att kungens tron är "given av" Gud. Många tolkar dock psalmen messianskt. I Targum (en arameisk tolkningsskrift från andra tempelperioden) finns en kommentar till vers 3: "Din skönhet, o kung Messias, är större än människors barn." Att psalmen också talar om Jesus som kung och brudgum bekräftas av hur psalmen citeras i Hebreerbrevet. Psalmen har alltså en dubbel tolkning, dels ett dåtida kungabröllop, men också ett framtida bröllop mellan Jesus och hans brud.
Ordet kung, hebreiska malek, används sju gånger, se vers 2, 6, 10, 12, 14, 15 och 16. Psalmen har två delar där först brudgummen och sedan bruden prisas. Psalmen karaktäriseras av inramningar. Skrivarens hjärta och tunga ramar in kungen, se vers 2. Kungens hållning och svärd ramar in Gud, se vers 3-4. De kungliga attiraljerna – tronen, spiran och kläderna – ramar in hur Gud har smort honom, se vers 7-9. Kungen ramas in mellan två folk, brudens familj och folket från Tyros, se vers 11-13. Hela psalmen ramas in av poetens inledning och avslutning, se vers 2 och 18. Även ord ramar in början och slutet. Ordet "därför" används i vers 3, 8, 18 och "för evigt", hebreiska olam, i vers 3, 7 och 18.
Författare: Korachs söner (ättlingar)
Citeras: Vers 8 citeras i Heb 1:8-9, brudgummen är kung Jesus.
Till liljorna [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) – en kärlekssång.
[Frasen ´till liljorna´ (hebr. al-shoshannim) kan vara relaterat till ett egyptiskt ord för en näckros eller en stor vit blomma. Det finns även en koppling till akkadiska ordet shushu som betyder sex sidor, därav kopplingen till en lilja med sex blad. Salomo hade en förkärlek till just liljor och templet var utsmyckat med sådana sexbladiga blommor, se 1 Kung 7:19, 22, 26. Kanske härrör även Davidsstjärnan med sex uddar från liljans form. Ordet symboliserar ofta skönhet, se Höga V 2:2. Här i Psaltaren kan det syfta på en dåtida melodi vid det namnet eller kanske ett instrument med sex strängar eller pipor. Ordet används i titeln på fyra psalmer, denna och Ps 60:1; 69:1; 80:1.]
Psalmistens introduktion
2Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord;
jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
Hyllning till brudgummen
3Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
nåd (oförtjänt favör – hebr. chen) flödar från dina läppar [Ords 22:11],
därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
4Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte (mäktig krigare),
[fäst] din ära och majestät, 5och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
6Dina pilar är vässade – folken faller inför dina fötter –
de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
7Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt.
[Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i Ps 8:6 där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningspsalmer som t.ex. Ps 2, talar om den kommande Messias.]
Din kungliga spira är en rättvisans spira.
8Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
med glädjens olja mer än dina jämlikar.
[Kungar smordes med olja när de kröntes, se 1 Sam 10:1; 16:13. Denna vers citeras i Heb 1:8-9 och refererar tydligt till Jesus.]
9Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel);
från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig!
[Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se 2 Mos 30:22-24, se även Ords 7:17; Höga V 4:14.]
Hyllning till bruden
10Kungadöttrar bland dina mest ärade kvinnor,
vid din högra sida [Neh 2:6] står drottningen [din blivande brud], i guld från Ofir.
[Ofir nämns även i Jes 13:12; Job 28:16 och beskriver värdefullt guld. Exakt var det låg är okänt, allt från Indien till Afrika har föreslagits.]
11Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj).
[I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och sin religion. Här är Rut ett fint exempel som både lämnar sitt land och sin kultur, se Rut 1:15-16, medan Salomos och Ahabs fruar inte ger upp sin religion. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25-27.]
12Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
eftersom han är din herre (hebr. adonai), ska du böja dig inför honom.
13Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
de rikaste folk med 14dyrbara ägodelar (härlighet).
[Enda gången uttrycket "dotter Tyros" används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som "dotter Sion" och "dotter Babylon" används, se Ps 9:15; 137:8. Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.]
Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket),
med en dräkt av guldvirkat tyg, 15vackert broderad i många färger,
blir förd till kungen.
Jungfrur (brudtärnor) bakom henne, hennes vänner,
förs fram till dig.
16Under glädje och jubel leds de fram;
de tågar in i kungens palats.
Psalmistens avslutning
17[Kungen tilltalas:]
Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår);
du ska insätta dem som ledare i landet.
18Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.