Från början var första och andra Kungaboken en bok. I denna volym (som nu är två böcker) återberättas Israels historia från Salomos tid fram till exilen i Babylon. Skriven under exilen berörs den brännande teologiska frågan om Gud hade misslyckats. Nej, Gud har inte misslyckats, det är Israel som har lämnat Gud och gått sin egen väg.

I Juda och Israel nämns sammanlagt 43 regenter (42 kungar och en drottning).

Saul var den förste kungen i det enade riket och han regerade över alla de tolv stammarna. Efter hans död blev riket tillfälligt splittrat och Sauls yngste son Ish-Boshet regerade över 11 stammar under 2 år, medan David regerade i Juda. När Ish-Boshet dödades blev David kung över alla 12 stammarna. Davids son, Salomo, blev den tredje kungen över hela riket. Alla dessa tre första kungar regerade i 40 år vardera.

Efter Salomos död delades riket i ett nordligt och ett sydligt rike:

Nordriket bestod av de 10 nordliga stammarna och kallas Israel. Det föll till assyrierna 731 f.Kr. Nordriket hade totalt 19 kungar och enligt Bibelns beskrivning var alla onda.

Sydriket bestod av Juda och Benjamins stam, och kallas ofta Juda. Sydriket fanns kvar som en egen nation fram till 586 f.Kr. då de besegrades av det babyloniska riket. Sydriket hade totalt 20 regenter (19 kungar och en drottning). Av dem beskrivs 12 som onda och 8 som goda (Asa, Jehoshafat, Joash, Amasja, Asarja, Jotam, Hiskia och Joshijaho).

Enade riket
1. Saul – 40 år (Apg 13:21)
     Ish-Boshet (2 år)
2. David – 40 år (2 Sam 5:4-5)
3. Salomo – 40 år (1 Kung 11:42)
4. Rehabeam (hebr. Rechavam) – riket splittras, han blir kung i Sydriket

Nordriket (Israel, de tio nordliga stammarna)
1. Jerobeam I (hebr. Jarovam) – 22 år (1 Kung 11:26; 14:20)
2. Nadav – 2 år (1 Kung 15:25-28)
3. Baasha – 24 år (1 Kung 15:27-16:7)
4. Elah – 2 år (1 Kung 16:6-14)
5. Zimri – 7 dagar (1 Kung 16:9-20)
6. Omri – 12 år (1 Kung 16:15-28)
7. Ahab (hebr. Achav) – 22 år (1 Kung 16:28-22:40)
8. Achasja (hebr. Achazjaho) – 2 år (1 Kung 22:40-54; 2 Kung 1:1-18)
9. Jehoram/Joram – 12 år (2 Kung 3:1-9:25)
10. Jehu – 28 år (2 Kung 9:1-10:36)
11. Jehoachaz – 17 år (2 Kung 13:1-9)
12. Joash – 16 år (2 Kung 13:10-14:16)
13. Jerobeam II (hebr. Jarovam) – 41 år (2 Kung 14:23-29)
14. Sakarja (hebr. Zecharjaho/Zecharja) – 6 månader (2 Kung 14:29-15:12)
15. Shallum – 1 månad (2 Kung 15:10-15)
16. Menachem – 10 år (2 Kung 15:14-22)
17. Peqachjah – 2 år (2 Kung 15:22-26)
18. Peqach – 20 år (2 Kung 15:27-31)
19. Hosea (hebr. Hoshea) – 9 år (2 Kung 15:30-17:6)

Sydriket (Juda och Benjamin)
1. Rehabeam – 17 år (1 Kung 11:26-14:20)
2. Avijam – 3 år (1 Kung 14:31-15:8)
3. Asa (god) – 41 år (1 Kung 15:8-24)
4. Jehoshafat (god) – 25 år (1 Kung 22:41-50)
5. Jehoram – 8 år (2 Kung 8:16-24)
6. Achasja (hebr. Achazjaho) – 1 år (2 Kung 8:24-9:29)
7. Atalja (hebr. Ataljaho) (drottning) – 6 år (2 Kung 11:1-20)
8. Joash (börjar god, men avfaller) – 40 år (2 Kung 11:1-12:21)
9. Amasja (god) – 29 år (2 Kung 14:1-20)
10. Ussia/Asarja (god) – 52 år (2 Kung 15:1-7)
11. Jotam (god) – 16 år (2 Kung 15:32-38)
12. Achaz – 16 år (2 Kung 16:1-20)
13. Hiskia (hebr. Chizqijah) (god) – 29 år (2 Kung 18:1-20:21)
14. Manasse (hebr. Menasheh) – 55 år (2 Kung 21:1-18)
15. Amon – 2 år (2 Kung 21:19-26)
16. Josia (hebr. Joshijaho) (god) – 31 år (2 Kung 22:1-23:30)
17. Jehoachaz – 3 månader (2 Kung 23:31-33)
18. Jojakim (hebr. Jehojaqim) – 11 år (2 Kung 23:34-24:5)
19. Jojakin (hebr. Jehojachin) – 3 månader (2 Kung 24:6-16)
20. Sidkia (hebr. Tsidqijaho) / Mattanja – 11 år (2 Kung 24:17-25:30)

Vid en första anblick kan det ibland se ut som om Bibelns angivelser är motsägelsefulla. Vid flera tillfällen har den grekiska översättningen Septuaginta "rättat" den hebreiska texten. Tar man dock hänsyn till hur år räknas, tillträdesår och samregentskap, faller allt på plats.

1. Nyår – höst eller vår. I den gregorianska kalendern som vi använder är nyåret i januari. I Nordriket räknade man från nisan till nisan (mars/april till mars/april). I Sydriket däremot räknades året från tishri till tishri (sep/okt till sept/okt). När nu en kungs regeringstid i Israel jämförs med regeringstiden för kungen i Juda, kommer ett av hans regeringsår att delvis sammanfalla med två av Juda kungs regeringsår och vice versa.
2. Tillträdesåret räknades oftast med i Sydriket, medan tillträdesåret inte räknades i Nordriket.
3. Samregentskap – ibland var makten delad över olika områden i riket och ibland blev sonen medregent med sin far under dennes sista tid.

Kärnbibeln baserar ofta årtal på Edwin R. Thieles sammanställning, men i vissa fall har de uppdaterats utifrån den senaste forskningen och nya arkeologiska fynd.

Skrivet: ca 561-539 f.Kr.

Berör tidsperioden: ca 970-560 f.Kr.

Författare: Enligt judisk tradition Jeremia eller hans sekreterare Baroch (Jer 36:4).

¹Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4-5] ²Därför sa hans tjänare till honom. "Låt det sökas upp en ung jungfru åt min herre kungen, och låt henne vara inför kungen och vara en uppasserska åt honom, och låt henne ligga i din famn så att min herre kungen kan bli varm."
     ³Så de sökte efter en ung kvinna (hebr. naarah) genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. [Avishag var från staden Shunem i Jezereldalen nära berget Gilboa, kvinnan i Höga Visan är också från Shunem, se Höga V 6:13.] ⁴Och den unga kvinnan var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.

Adonijas försök att bli kung
⁵Och Adonija (hebr. Adonijaho), Chaggits son, upphöjde sig själv och sa: "Jag ska bli kung". Och han gjorde i ordning vagnar (flera hästekipage – hebr. rechev) och ryttare och 50 män till att springa [som livvakter/soldater] framför honom.

[Han förberedde en kunglig procession genom staden för sin kröning som kung. Hans äldre bror Avshalom hade gjort på liknande sätt när han tog över makten, se 2 Sam 15:1. Då var det en vagn, Adonija har flera hästekipage. Adonija bryter mot traditionen att låta Gud få välja Israels kung, och sedan bekräfta detta val genom den profetiska tjänsten. Varken Saul eller David hade själva sökt tronen, se 1 Sam 10:9-27; 16:1-13. Nu följer tre anledningar till hans arrogans:]

⁶Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: "Varför gör du så här?"
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13-18].

[David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11-12; 22:6; Heb 12:6-7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]

⁷Så han överlade med [Davids general för armén] Joav, Tserojahs son, och med prästen Evjatar, och de ställde sig bakom Adonija [tog hans parti]. ⁸Men prästen Tsadoq [Davids andra överstepräst, se 2 Sam 8:17; 20:25] och [chefen för Davids livvakter] Benajaho, Jehojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och de mäktiga stridsmännen (hebr. gever) som hörde till David var inte med Adonija.
     ⁹Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gichonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som hans bror Avshalom följt vid sin statskupp, se 2 Sam 15:2.] ¹⁰Men profeten Natan och Benajaho och de mäktiga stridsmännen ["Davids veteraner" som stöttat honom före hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.

Salomo blir kung
¹¹Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor, och sa: "Har du inte hört att Adonija, Chaggits son, regerar (har gjort sig till kung), och David, vår herre (hebr. adón), vet det inte? ¹²Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv. ¹³Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du, min herre kung, svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu? ¹⁴Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
     ¹⁵Så Batsheva gick in till kungen, in i kammaren [där David var sängliggande]. Nu var kungen mycket gammal och Avishag, shunnamitiskan, betjänade kungen. ¹⁶Batsheva böjde sig själv inför kungen.
    Kungen [David] frågade: "Vad vill du?"
     ¹⁷Hon sa till honom: "Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahveh Elohim) till din tjänstekvinna: 'Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.' ¹⁸Och nu, se Adonija regerar, och du, min herre kungen, vet det inte. ¹⁹Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Evjatar och Joav, arméns general, men Salomo, din tjänare, har han inte kallat.
     ²⁰Och du, min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska berätta för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom. ²¹Annars kommer det att ske när min herre sover med sina fäder att jag och min son kommer att räknas som lagöverträdare."
     ²²Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. ²³Och de berättade för kungen och sa: "Se, Natan, profeten." Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
     ²⁴Och Natan sa: "Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron? ²⁵För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Evjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija. ²⁶Men till mig, jag din tjänare och till Tsadoq, prästen, och till Benajaho, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat. ²⁷Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?"
     ²⁸Och kung David svarade och sa: "Kalla Batsheva till mig." Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
     ²⁹Och kungen gav sin ed och sa: "Så sant Herren (Jahveh) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål, ³⁰jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
     ³¹Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig för kungen och sa: "Må min herre kung David leva för evigt."
     ³²Och kung David sa [i en rad tydliga anvisningar får den gamle David tillbaka energin för att göra de nödvändiga förberedelserna så Salomo kan smörjas till kung]: "Kalla till mig Tsadoq, prästen [som kan smörja en ny kung], och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son." Och de kom inför kungens ansikte. ³³Och kungen sa till dem: "Ta med er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för honom ner till Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem]. ³⁴Och låt Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: 'Länge leve kung Salomo.' ³⁵Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda."
     ³⁶Och Benajaho, Jehojadas son, svarade kungen och sa: "Amen, så säger Herren (Jahveh) Gud (Elohim), min konungs Herre (Adonai). ³⁷Som Herren (Jahveh) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron."
     ³⁸Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem]. ³⁹Och Tsadoq, prästen, tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sa: "Länge leve kung Salomo." ⁴⁰Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick sönder) av ljudet från dem.
     ⁴¹Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sa han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
     ⁴²Medan han fortfarande talade, se, då kom Jonatan, prästen Evjatars son, och Adonija sa: "Kom, för du är en ärlig man, och ge oss glada nyheter."
     ⁴³Och Jonatan svarade och sa: "Sannerligen, vår herre kung David har gjort Salomo till kung. ⁴⁴Och kungen har sänt med honom Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula. ⁴⁵Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, har smort honom till kung i Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem], och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör. ⁴⁶Och Salomo sitter även på kungarikets tron. ⁴⁷Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sa: 'Gud (Elohim) ska göra Salomos namn ännu större (bättre) än ditt namn och göra hans tron mäktigare än din tron,' och kungen böjde sig ner på sängen. ⁴⁸Och kungen [David] sa även: 'Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' " [Jonatans rapport här i vers 43-48 är skriven utifrån någon som var med och såg och hörde vad som hände.]

⁴⁹Och alla Adonijas gäster blev rädda (blev panikslagna) och steg upp och gick var och en sin väg. ⁵⁰Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn. ⁵¹Och det berättades för Salomo och man sa: "Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: 'Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.' "
     ⁵²Och Salomo sa: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö." ⁵³Och kung Salomo sände [soldater] och de tog ner honom [Adonija] från altaret och han kom och ödmjukade sig inför kung Salomo. Och Salomo sa till honom: "Gå till ditt hus."

Davids råd till Salomo
¹När dagarna närmade sig för Davids död, gav han Salomo följande instruktioner och sa:
     ²"Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även Jos 23:14.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig som en man [1 Kung 3:7], ³och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vart du än vänder dig, ⁴så att Herren (Jahveh) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner vakar över sina vägar [lever som jag lär dem] och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att det inte ska saknas någon efterträdare [från ditt släktled] på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
     ⁵Och även du [Salomo] vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig – hur han slog (dödade) två av Israels befälhavare, Avner, Ners son [2 Sam 3:22-39], och Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8-10]. Under fredstid slog han ner dem som om det vore strid; när han utgöt deras blod som i strid, befläckade sitt bälte runt sina höfter och sina sandaler på sina fötter. [Orden som används för bälte och sandaler i denna vers används aldrig i krig (2 Sam 18:11), vilket förstärker att dödandet inte skedde i stridssammanhang.] ⁶Handla därför i enlighet med din vishet och låt inte hans grå hår gå ner i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) i frid (shalom).
     ⁷Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
     ⁸Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5-19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahveh) och sa: 'Jag ska döda dig med svärdet.' [2 Sam 19:16-23] ⁹Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."

Davids död
¹⁰Så gick David till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. [Där hans grav fanns kvar även på Jesu tid, se Apg 2:29.] ¹¹Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år:
    7 år regerade han i Hebron (hebr. Chevron) [när han regerade över Juda]
    och 33 år regerade han i Jerusalem.
¹²Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev mycket stabilt (fullt ut stadfäst). [Ordagrant: "stadig hans rike mycket", det var inga inre eller yttre stridigheter så riket kunde få sin form och etableras. Samma fras utan ordet "mycket" återkommer vers 46.]

Salomos tidiga regeringsår
¹³Och Adonija, Chagits son, kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sa: "Kommer du fredligt?"
    Och han sa: "Fred." [Här använder Batsheva ordet shalom i bestämd form och Adonija svarar med shalom i obestämd form.]
     ¹⁴Han sa: "Jag har något att säga dig."
    Och hon sa: "Tala."
     ¹⁵Och han sa: "Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahveh) är det hans. [2 Sam 12:25] ¹⁶Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
    Hon svarade honom: "Tala."
     ¹⁷Och han sa: "Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru." [1 Kung 1:3-4]
     ¹⁸Och Batsheva sa: "Gott, jag ska tala för din räkning med kungen."
     ¹⁹Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonija. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
     ²⁰Sedan sa hon: "Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte)." Kungen svarade henne: "Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte."
     ²¹Och hon sa: "Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonija, din bror, som hustru."
     ²²Och kung Salomo svarade sin mor och sa: "Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonija? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen, och till Joav, Tserojahs son."
     ²³Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahveh) och sa: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonija inte har talat dessa ord mot sin egen själ. ²⁴Och nu, Herren (Jahveh) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonija dödas." [2 Sam 7] ²⁵Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
     ²⁶Och till Evjatar, prästen, sa kungen: "Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahveh) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av." ²⁷Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahvehs) präst, så att Herrens (Jahvehs) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34-36]
     ²⁸Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonija, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahvehs) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn. ²⁹Och det berättades för Salomo: "Joav har flytt till Herrens (Jahvehs) tält och se, han är vid altaret." Och Salomo sände Benajaho, Jehojadas son, och sa: "Fall över (döda) honom."
     ³⁰Och Benajaho kom till Herrens (Jahvehs) tält och sa till honom: "Så säger kungen: Kom ut."
    Men han svarade: "Nej, jag vill dö här."
    Och Benajaho framförde detta till kungen och sa: "Så talade Joav och så svarade han mig."
     ³¹Och kungen sa till honom: "Gör som han har talat och fall över (döda) honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus. ³²Och Herren (Jahveh) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han dödade dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son, Israels härförare [2 Sam 3:22-39], och Amasa, Jeters son, Juda härförare [2 Sam 20:8-10]. ³³Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahveh)."
     ³⁴Och Benajaho, Jehojadas son, gick upp och kom över honom (mötte honom, för att döda – hebr. parag) och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen. ³⁵Och kungen satte Benajaho, Jehojadas son, i hans ställe över hären och Tsadoq, prästen, satte kungen i Evjatars ställe.
     ³⁶Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans. ³⁷För när (den dagen) du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud."
     ³⁸Och Shimi sa till kungen: "Ditt ord (tal) är gott, som min herre kungen har talat, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
     ³⁹Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sa: "Se, dina tjänare är i Gat." ⁴⁰Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
     ⁴¹Och det berättades för Salomo att Shimi hade gått från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka. ⁴²Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahveh) och varnade dig och sa: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sa till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det. ⁴³Varför har du inte hållit Herrens (Jahvehs) ed och befallningen (hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) över dig?"
     ⁴⁴Och kungen sa till Shimi: "Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahveh) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud. ⁴⁵Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahvehs) ansikte för evigt."
     ⁴⁶Och kungen befallde Benajaho, Jehojadas son, och han gick ut och föll över (dödade) honom så att han dog. Och kungariket blev stadfäst (formades) i Salomos hand.

Tillbaka upp

---

Ps 37

Psalm 37 – Alef-bet om den rätta vägen

Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se vers 1, 7 och 8. Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se vers 9, 22, 28, 34, 38. Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska "ärva landet", se vers 9, 11, 22, 29, 34. Tredje gången denna fras används är i vers 22, det är i mitten och centralt i psalmen. Vers 21-22 faller under den tolfte hebreiska bokstaven lamed, som inleder psalmens andra halva.
    Psalmen har ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Citeras: Vers 11 citeras av Jesus i Matt 5:5.

Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se vers 25.

Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8. Psalmen är också en kiasm i flera nivåer. Centralt i vers 21-31 upprepas tre punkter:

A Upprörs inte av ogärningsmän – förtrösta på Herren, vers 1-11
  B Den gudlöse konspirerar mot den rättfärdige, vers 12-20
    C1 De ogudaktiga lånar utan att ge igen, vers 21
    C2 De rättfärdiga ska ärva jorden, vers 22
    C3 Herren gläder sig över och leder den rättfärdiges steg, vers 23-24
    C1 De rättfärdiga lånar ut, vers 25-28a
    C2 De rättfärdiga ska inta landet, vers 28b-29
    C3 Den rättfärdiges steg vacklar inte, vers 30-31
  B´ Den gudlöse håller utkik på den rättfärdige, vers 32-33
A´ Vänta på Herren – de orättfärdiga kommer att förgöras, vers 34-40

¹Av (för) David.

א – alef
Upptänds inte av vrede över (reta inte upp dig på) de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte dem som gör orätt [som begår orättfärdiga handlingar].
²För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som det gröna [ängar med betesmark],
    och vissna som spirande gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot].

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "upptänds" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]

ב – bet
³[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång:]

Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)
    och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
    och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
⁴Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahveh) –
    då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah).

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet "Förtrösta" börjar med bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3-4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]

ג – gimel
⁵Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren (Jahveh),
    förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
⁶Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]

ד – dalet
⁷Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]

ה – he
⁸Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
    reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
⁹För de onda ska bli utplånade,
    men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahveh)
    de ska inta (ärva) landet.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9-10; Upp 20:11-15; 2 Pet 3:9.]

ו – vav
¹⁰Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
¹¹Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
    och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "Och", "Men" osv. börjar med vav. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
    Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren (Jahveh). Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]

ז – zajin
¹²Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
    och de gnisslar tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom. [Ps 35:16]
¹³men Herren (Jahveh) [är inte förfärad, han] ler [Ps 2:4],
    för han vet (ser) att hans dag kommer.
    [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.]

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]

ח – chet
¹⁴De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) drar svärdet,
och spänner sin båge,

för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
    för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).

¹⁵Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]

ט – tet
¹⁶Bättre det lilla den rättfärdige har,
    än de många gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) överflöd (tumult, oväsen, turbulens).
¹⁷För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant: "armar") ska smulas sönder,
    men Herren (Jahveh) upprätthåller ständigt de rättfärdiga.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "Bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, Jer 47:3. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]

י – jod
¹⁸Herren (Jahveh) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [Ps 18:24],
    deras arv består för evigt.
¹⁹De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider,
    i tider av hunger ska de bli mättade [2 Mos 16:8].

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen "känner", "Herren" och "dagar". Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se Matt 6:11.]

כ – kaf
²⁰För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
    de som hatar Herren (Jahvehs fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
    i rök försvinner de.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]

ל – lamed
²¹Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) lånar och betalar inte tillbaka,
    den rättfärdige visar nåd (oförtjänt kärlek; favör) och ger [känner sympati och lånar ut frikostigt, se vers 26].
    [Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
²²För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet,
    men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas.

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "lånar" med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är hebr. arar. Här används inte det ordet utan qalal som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]

מ – mem
²³Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sina bästa år] fasta (de är förberedda),
    och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
    [Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]
²⁴Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad)
    för Herren upprätthåller (stödjer) kontinuerligt hans hand. [Ords 24:16]

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med mem. Först kommer "Med" Herren följt av ett ovanligt ord för "steg", det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]

נ – nun
²⁵Jag har varit ung och nu är jag gammal,
    men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
    eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
²⁶Han visar alltid (alla dagar) oförtjänt nåd (är generös) och lånar ut [utan ränta],
    och hans barn (avkomma) är välsignade.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "ung" med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se Ps 15:5; 2 Mos 22:25. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även Matt 5:42; Luk 6:35.]

ס – samech
²⁷Vänd dig bort från ondska och gör gott,
    och du ska få bo kvar för alltid.
²⁸För Herren (Jahveh) älskar det rätta,
    han överger inte sina fromma.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]

ע – Ajin
De blir bevarade för evigt (lång tid),
    men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
²⁹De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
    och för evigt bo där.

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "för evigt" som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, "le", men ordets rot börjar på ajin. Det första ordet som verkligen börjar på ajin är det sista ordet i vers 29, "där". Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]

פ – pe
³⁰Den rättfärdiges mun yttrar (hebr. hagah) vishet [lågmält upprepande],
    hans tunga talar det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
³¹Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [Jer 31:33],
    hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast).

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]

צ – tsade
³²Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
    och söker ett tillfälle att döda honom,
³³Herren (Jahveh) överlämnar honom inte i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
    och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska tzaddik. Ordet "håller utkik" börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Navot fälldes i en korrupt rättegång, se 1 Mos 4:8; 1 Kung 21:13; Heb 11:36-40. Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige "spejar" här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se 2 Kor 5:10.]

ק – qof
³⁴Vänta på (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahveh),
    håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
    du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]

ר – resh
³⁵Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
    han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
³⁶Men jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]

ש – shin
³⁷Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
    för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
³⁸Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
    de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]

ת – tav
³⁹Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahveh),
    han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
⁴⁰Och Herren (Jahveh) hjälper dem och befriar dem,
    räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
    eftersom de tar sin tillflykt i honom.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]

Tillbaka upp

---

71