Helbibel - lördag 16/5
1 Sam 18:5-19:24, Ps 112:1-10, Ords 15:12-14, Joh 8:31-59
1 Sam 18:5-19:24
5Och David gick ut dit Saul sände honom. Han hade stor framgång (var vis, intelligent – hebr. sachal), och Saul satte honom över stridsmän, och det var gott i folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon.[De flesta grekiska översättningar har inte med 1 Sam 17:55-18:5, men det finns med i de hebreiska texterna.]
6Och det skedde när de kom, när David återvände från slakten på filistéerna, att kvinnorna kom ut från Israels städer och sjöng och dansade för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med shalishim-instrument.
[Det hebreiska ordet shalishim används bara här och har med ordet "tre" att göra, varav vissa tolkar det som ett tresträngat instrument. Det kan också vara ett onomatopoetiskt ord som beskriver ett instrument som låter "shal-shal-shal", och är någon form av rytminstrument som en skallra.]
Saul avundsjuk över Davids segersång
7Och kvinnorna sjöng till varandra när de spelade och sa:
"Saul har slagit sina tusen8Och Saul blev väldigt arg och dessa ord var onda i hans ögon och han sa: "De har tillräknat David tiotusen och till mig har de tillräknat bara tusen, och det enda han saknar är kungariket." 9Och Saul bevakade David från den dagen och framåt.
och David sina tiotusen."
10Och det hände på morgonen att en ond ande från Herren (Jahveh) kom över Saul [på nytt, se 1 Sam 16:14], och han profeterade [rasade, gormade, betedde sig våldsamt] mitt i huset, men David spelade med sin hand som han brukade varje dag, och Saul hade sitt spjut i sin hand. 11Och Saul slungade (svingade, kastade – hebr. tol) spjutet. Han sa (tänkte): "Jag ska fästa David vid väggen." [Han ville genomborra David med spjutet i väggen, se 1 Sam 19:10.] Men David vek undan för honom (ordagrant: från hans ansikte), två gånger
[Här används inte det vanliga ordet för att kasta (hebr. shalach), utan det mer intensiva verbet att slunga (hebr. tol). Ordet används om vinden som "slungas ner" och skapar ett mäktigt oväder i Jona 1:4. Ordvalet beskriver hur Sauls okontrollerade agerande där han i sin vrede slungar spjutet med hela sin kraft mot David. Detta är de två första försöken från Saul att döda David. Inte bara en gång, utan två, slungar han sitt spjut. Davids villighet att vara kvar länge nog i rummet för att Saul skulle hämta spjutet efter det första misslyckade mordförsöket, tyder på mod och en villighet att få Saul att överkomma sina kval. Totalt försöker Saul döda David 14 ggr, se även 1 Sam 18:17, 21; 19:1, 10, 11, 15, 20, 21, 22; 23:15; 26:2. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.]
12Och Saul blev rädd för David eftersom Herren (Jahveh) var med honom, men hade lämnat (vikit av ifrån) Saul. 13Därför tog Saul bort honom från sig och gjorde honom till härförare över tusen, och han gick ut och in framför folket. 14Och David hade stor framgång på alla sina vägar och Herren (Jahveh) var med honom. 15Och när Saul såg att han hade stor framgång fick han fruktan inför honom. 16Men hela Israel och Juda älskade David eftersom han gick ut och in framför dem.
17Och Saul sa till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahvehs) strider." För Saul sa (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att döda David.]
18Men David sa till Saul: "Vem är jag och vad är mitt liv, eller min fars familj i Israel [vi är ingen känd släkt], att jag ska bli kungens svärson?" 19Men det skedde när tiden för Merav, Sauls dotter, kom då hon skulle ha getts till David som hustru att hon gavs till mecholiten Adriel som hustru.
20Men Michal [betyder: "Vem är som Gud"], Sauls dotter [den yngsta, se 1 Sam 14:49] älskade David och de berättade det för Saul, och dessa ord behagade Sauls ögon. 21Och Saul sa (tänkte): "Jag ska ge henne åt honom så att hon kan bli en snara för honom, så att filistéernas hand vänds mot honom." Därför sa Saul till David: "Du ska idag bli min svärson genom en av de två." [Detta är Sauls fjärde försök att döda David.]
22Och Saul befallde sina tjänare: "Tala med David i hemlighet och säg: Se kungen har behag i dig och alla hans tjänare älskar dig, bli därför nu kungens svärson."
23Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sa: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
24Och Sauls tjänare berättade för honom och sa: "Så här talar David." 25Och Saul sa: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
26Och när hans tjänare berättade dessa ord för David behagade det Davids ögon väl att bli kungens svärson. Och dagarna var inte begränsade. 27Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru.
[David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att låta Michal gifta sig med David.]
28Och Saul såg och visste (förstod mycket väl) att Herren (Jahveh) var med David. Och Michal, Sauls dotter, älskade honom. 29Och Saul var nu ännu räddare för David, och Saul var ständigt Davids fiende.
30Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).
David spelar harpa för Saul – Saul vill döda honom
1Saul talade till Jonatan, sin son, och till alla sina tjänare att de skulle [komma på ett sätt att] döda David. [Detta är Sauls femte försök att döda David.] Men Sauls son Jonatan tyckte mycket om (beundrade verkligen, var mycket fäst vid) David. 2Så Jonatan berättade detta för David [varnade honom] och sa: "Saul, min far, söker efter att döda dig, därför ber jag dig, var på din vakt (skydda dig) i morgon. Stanna på en undanskymd plats och göm dig. 3Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig."
[Jonatan förblir lojal mot sin vän David (1 Sam 18:3), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se 1 Sam 20:30. Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se 2 Sam 9:6-11.]
4Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sa till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket]. 5Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahveh) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
6Och Saul lyssnade till Jonatans röst (tog till sig hans ord) och Saul lovade (gav sin ed): " [Så sant] Herren (Jahveh) lever, han ska inte dödas."
7Jonatan kallade på David och berättade för honom allt som blivit sagt. Och Jonatan förde David till Saul och han var i hans närvaro som tidigare [och tjänstgjorde både militärt och med musik, se vers 8-9].
8Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
9Och en ond ande från Herren (Jahveh) var över Saul [igen, se 1 Sam 16:14] när han satt i sitt hus med sitt spjut i sin hand och David spelade [på lyran] med sin hand. [Att sitta med "sitt spjut i sin hand", fullt redo för krig inne i sitt eget palats, visar på Sauls rädsla och mentala obalans. David var väl medveten om Sauls tidigare utbrott, se 1 Sam 18:10-11 och beredd.] 10Och Saul försökte spetsa fast David vid väggen med spjutet, men David gled undan från Sauls åsyn (ansikte) och han slog in spjutet i väggen och David flydde [till sitt hus] och kom undan den natten. [Sauls sjätte försök att döda David.]
11Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan döda honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att döda David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sa: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dödad." 12Sedan firade Michal ner David genom fönstret och han begav sig iväg, flydde och undkom. 13Michal tog husguden (figurinen – hebr. terafim) och lade den i sängen och lade en gethårsfilt på dess huvud och svepte in den i tyg.
[De husgudar/figuriner som hittats i utgrävningar är ofta mindre, men här verkar det vara en som är i mänsklig storlek. Att det fanns en husgud att tillgå så nära Michal kan antyda att hon blandade omgivande religioners tillbedjan, men texten uttrycker varken att hon gjorde eller inte gjorde det. Däremot är det tydligt i 2 Sam 6:16-23 att hon inte hade full förståelse av sann tillbedjan.]
14Och när Saul sände budbärarna för att ta David [till kungen] sa hon: "Han är sjuk."
15[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sa: "För hit honom i sängen så att jag kan döda honom." [Detta är Sauls åttonde försök att döda David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dödad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna dödas.] 16Och när budbärarna kom in [i David och Michals sängkammare och lyfte bort täcket], se, då [istället för David] var husguden i sängen och hade en gethårsfilt på sitt huvud. [Antingen då, eller efter ännu en vända till Saul, tog soldaterna med sig Michal till kungen.]
17Saul sa till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende [David] gå, så att han kunde komma undan?"
Michal svarade Saul: "Han [David] sa till mig: 'Låt mig gå, varför skulle jag döda dig?' [Uttrycket tolkas som ett hot från David att döda Michal.] "
[Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav Saul ännu mer skäl att döda David, eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
David flyr till Samuel i Rama
18Nu hade David flytt och undkommit. Han gick till Samuel i Rama [3 km öster om Giva] och berättade för honom allt vad Saul gjort mot honom. Han och Samuel gick [tillsammans, vilket beskriver att de hade gemenskap] och vistades i Najot [tältlägren vid profetskolan i Rama].
[Najot används bara i detta kapitel och är troligtvis inte en stad, utan beskriver en lägerplats i Rama. Hebr. nave används för herdetält och navah är boning och även fält. Det är troligtvis namnet på området där Samuels profetskola höll till. Troligtvis samma plats som omnämns i 1 Sam 9:22 med en matsal med plats för 30 personer.]
19Och man berättade för Saul och sa: "Se, David är i Najot [tältlägren, i Samuels boning] i Rama." 20Då sände Saul budbärare för att ta David. Men när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) Ande över Sauls budbärare och de profeterade också. 21När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade. [Det hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
Cisternen i Tell Chatzor med trappor längs med väggen för att kunna hämta vatten.
[I arkeologiska utgrävningar från alla perioder är cisterner för att samla regnvatten vanliga. I allt från hus till mer publika större reservoarer. Secho låg någonstans mellan Giva och Rama. Secho betyder "vakttornet" och antyder att det låg på en höjd. Den grekiska översättningen har "brunnen vid tröskplatsen i Sefi", där sefi är ett translittererat hebreiskt ord för ett berg utan träd – dvs. var en utsiktsplats.]
Han [Saul] frågade [de som var där]: "Var är Samuel och David?"
Och en sa: "Se, de är i Najot i Rama."
23Och han [Saul] gick dit till Najot [profetskolan] i Rama, och Guds (Elohims) Ande kom över även honom och han gick vidare och profeterade tills han kom till Najot i Rama. 24Och han [Saul] tog även av sig sina [kungliga] kläder, och även han profeterade framför Samuel och han låg ner oklädd (naken) [utan sina kungliga kläder] hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?"
[Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul förstod inte att Gud var med David, utan gick då själv till Rama för att personligen ta livet av David. Detta är tolfte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se 2 Sam 6:20. Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i 1 Sam 10:10-12.]
Ps 112:1-10
Psalm 112 – Alef-bet om vår responsDen andra av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118). På samma sätt som föregående psalm är detta också en kort alfabetisk psalm. Den har totalt 79 ord, Psalm 111 hade 72 ord. Båda psalmerna har likheter och delar många fraser och nyckelord. För en djupare beskrivning av de 22 hebreiska bokstävernas tecken med bilder, se Ps 119.
Författare: Okänd
Struktur: Alfabetisk – en halv eller tredjedels vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.
א – alef, ב – bet
Välsignad är den som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7; 9:10],
som har sin stora glädje i hans budord.
[Ordet "Välsignad" börjar på den första hebreiska bokstaven alef. Ordet budord (hebr. mitsvah) har här prepositionen "i" som är bokstaven bet. Den avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Bokstävernas tecken förstärker hur gudsfruktan ger välsignelse för den som "bor" och är "i" Guds ord.]
ג – gimel, ד – dalet
2Mäktiga (väldiga hjältar) ska hans barn bli på jorden,
de rättsinnigas (med ärliga och rena hjärtan, rakhjärtades) släkte (generation) ska bli välsignat.
[Ordet "Mäktiga" börjar på bokstaven dalet och "släkte" med gimel.]
ו – vav, ה – he
3Välstånd och rikedom finns i hans hus,
och hans rättfärdighet består för evigt.
[Ordet "Välstånd" börjar på bokstaven he och "och" med vav.]
ז – zajin, ח – chet
4Ett ljus lyser (har gått upp) i mörkret för dem med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga; ordagrant "rakhjärtade"),
[ljuset, som representerar Gud är]
nådig (full av omsorgsfull kärlek)
och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd)
och rättfärdig.
[Ordet "lyser" börjar på bokstaven zajin och "nådig" med chet. Versen avslutas med tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]
ט – tet, י – jod
5Det går väl (är gott) för den som visar oförtjänt nåd (är generös) och ger lån [5 Mos 15:9],
den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör.
[Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven tet och "handlar" med jod.]
כ – kaf, ל – lamed
6För han ska inte vackla,
ihågkommen ska den rättfärdige bli i evighet.
[Ordet "För" börjar på bokstaven kaf och "ihågkommen" på lamed som är den storleksmässigt längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. De rättfärdiga "sticker ut" från mängden och blir ihågkomna.]
מ – mem, נ – nun
7Ett budskap (en nyhet) som är ont – fruktar han inte,
fast förankrat (fixerat) är hans hjärta, det förtröstar på Herren (Jahveh).
[Prepositionen till ordet "budskap" börjar på bokstaven mem och första bokstaven i ordet "fast förankrat" är nun.]
ס – samech, ע – ajin
8Lugnt (fast, stadigt) är hans hjärta, han är inte rädd,
till sist får han se sina fiender falla.
[Ordet "Lugnt" börjar på samech och "till sist" börjar på ajin.]
פ – pe, צ – tsade, ק – qof
9Han strör ut, han ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt.
Hans horn (kraft, makt) blir upplyft och ärat.
[Nu följer tre bokstäver för varje vers. Ordet "Han strör ut" börjar på pe, "Hans rättfärdighet" på tsade och "Hans horn" på qof.]
ר – resh, ש – shin, ת – tav
10Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
han gnisslar tänder och tynar bort.
Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med).
[Ordet "Den gudlöse" börjar på resh, "han gnisslar tänder" bokstaven shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]
Ords 15:12-14
Hjärtat är centralt12En dåre ogillar den som tillrättavisar honom,
han går inte till de visa [för att fråga om råd].
13Ett lyckligt hjärta ger ett glatt ansiktsuttryck,
men hjärtesorg krossar (bryter ner) anden.
14Hjärtat hos den som har förstånd söker (frågar efter, kräver) kunskap,
men munnen hos [den självgode] dåren vallar (leder andra till; njuter av, har aptit för) dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet). [Ords 10:21; 14:8]
Joh 8:31-59
Förbli i mitt ord31Då sa Jesus till de judar [invånare i Judeen] som hade kommit till tro på honom [se vers 30]: "Om ni förblir i mitt ord (gr. logos) [om ni skulle stanna kvar i ordet, mitt ord, genom att aktivt leva efter det] är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar. 32Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
33De svarade honom: "Vi är Abrahams barn (säd, ättlingar) och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du med att säga: 'ni ska bli fria'?"
34Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar. 35Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid). 36Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria. 37Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er. 38Jag talar de saker jag sett (lärt mig) vid min Faders sida, och ni gör [era handlingar reflekterar] vad ni har sett (lärt er) av er fader."
39De svarade honom: "Vår fader är Abraham."
Jesus svarade: "Om ni verkligen vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar [följa hans exempel]. 40Men nu försöker ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar."
De sa till honom: "Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt – gr. porneia) [som du är]. Vi har en Fader, Gud."
42Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen vore er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig. 43Varför förstår ni inte vad jag säger (mitt språk, min dialekt)? [Speciellt ord för uttal och dialekt, används om Petrus tal i Matt 26:73.] Jo, därför att ni inte kan lyssna till (ni står inte ut med, kan inte ta emot) mitt ord (min undervisning). 44Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [1 Mos 3; Rom 5:12]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se vers 42], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet). 45Men eftersom jag säger sanningen så tror (litar) ni inte på mig. 46Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig? 47Den som tillhör (är av) Gud lyssnar på Guds ord [gr. rhema, plural – riktade och levandegjorda ord – förkunnade i den helige Ande]. Anledningen att ni inte lyssnar [på dessa ord och på mig] är att ni inte tillhör (är av) Gud."
48Judarna svarade honom: "Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samaritan (gr. samarites) och har (är under inflytande av) en ond ande?" [Hänvisningen kan vara till en samarier (från Samarien), men troligtvis även att han var en utövare av den illa ansedda samaritiska trosriktningen, se Joh 4:9.]
49Jesus svarade: "Jag har inte en ond ande, jag ärar min Fader och ändå föraktar (vanärar, hånar) ni mig. 50Jag söker inte min egen ära (upphöjelse), men det finns en som söker (kräver) den, och han är den som dömer. 51Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden."
52Judarna sa till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden. 53Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utger du dig för att vara)?"
54Jesus svarade: "Om jag ärar (upphöjer, förhärligar) mig själv, så är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar (upphöjer, förhärligar) mig, han som ni säger är er Gud. 55Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sa att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning). 56Er fader (förfader) Abraham jublade över att få se min dag. Han såg (med sina hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) den och gladde sig."
57Då sa judarna till honom: "Du är inte ens 50 år, och du har sett (stått framför, mött) Abraham?"
58Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Jag Är – redan innan Abraham ens fanns till (var född)."
[Jesus har alltid existerat, se Joh 1:1, 2; Kol 1:17. Att Jesus inte bara "var" före Abraham utan "är" före Abraham visar även hur Jesu nutid sträcker sig tillbaka i dåtid. Hans existens övergår tiden. Jesus jämställer sig med Gud, se 2 Mos 3:14; Ps 90:2. Något som åhörarna ser som en fruktansvärd hädelse som förtjänar döden, se 3 Mos 24:16.]
59Då tog de upp stenar för att kasta på honom [att kalla sig själv vid Guds namn ansåg de vara hädelse], men Jesus gömde sig (försvann, var gömd för dem) och gick ut från tempelområdet.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
