Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 18/6

1 Kung 19:1-21, Ps 136:1-26, Ords 17:14-15, Apg 12:1-23

1 Kung 19:1-21

Herren uppmuntrar Elia i Sinai
1Ahab (hebr. Achav) berättade ingående för [sin fru] Isebel (hebr. Izevel) om allt som Elia hade gjort. [Hur baalsprofeterna hade misslyckats tända offerelden medan Elia hade kallat ner eld från himlen, hur Elia bett och det börjat regna efter tre och ett halvt års torka.] Ahab berättade även detaljerna kring hur Elia hade dödat alla profeterna med svärd [gett kommandot att de 450 baalsprofeterna skulle avrättas]. 2Då sände Isebel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden i morgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv."

[Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25-26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 1 Kung 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]

3Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,

Ginstbuske.

4medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
     5Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät." 6Han såg sig om och där vid hans huvud låg ett nybakat bröd som bakats på glödande stenar och en bägare med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7Herrens ängel kom tillbaka igen, rörde vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät, annars blir vägen för lång för dig." 8Då gick han upp och åt och drack. Måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och nätter tills han nådde Guds berg Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg].

[Elia är fortfarande på flykt. Det tar omkring en vecka att vandra Från Beer-Sheva till berget Horeb. Tankarna förs tillbaka till hur israeliterna vandrade 40 år i öknen, och hur Mose var 40 dagar på berget Horeb, se 2 Mos 34:28.]

9När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sa: "Vad gör du här, Elia?"
     10Elia svarade: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahveh), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
     11Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren (Jahveh). Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
    men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
    men Herren var inte i jordbävningen.
12Efter jordbävningen kom en eld,
    men Herren var inte i elden.
Efter elden kom ljudet av en stilla viskning.
13När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sa: "Vad gör du här, Elia?"
     14Han svarade [igen]: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahveh), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
     15Herren sa till honom: "Gå tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Chazalel till kung över Aram (Syrien). 16Jehu, Nimshis ättling (son, barnbarn) [2 Kung 9:2], ska du smörja till kung över Israel. Smörj också Elisha [som betyder "min Gud är frälsning"], Shafats son, från Avel Mechola [en stad i Jordandalen] till att bli profet och din efterträdare. 17Och det ska ske att han som undkommer Chazalels svärd ska Jehu slakta, och han som undkommer från Jehus svärd ska Elisha slakta. 18Och jag ska lämna 7 000 i Israel, alla vars knän inte har böjts inför Baal och varje mun som inte har kysst honom."
     19Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Från berget Horeb i öknen Sinai, där Elia befann sig, till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
     20Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sa: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
    Elia svarade: "Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
     21Han [Elisha] gick tillbaka. Sedan tog han de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.

[Genom att offra oxarna visar han att han förstått allvaret i kallelsen och inte tänker gå tillbaka till sitt gamla liv. Elisha följer nu Elia under tio år och tränas upp i profettjänsten innan manteln lämnas över till honom.]

Ps 136:1-26

Psalm 136 – Tacka Herren för hans nåd

Varje vers i den 26 verser långa psalmen avslutas med den hebreiska frasen: ki olam chesed. Det blir som en refräng som ordagrant översatt är: "för hans nåd – evig", och beskriver hur Guds nåd och trofasta kärlek är evig. Denna psalm är antifonal, dvs. en ledare sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på. Detta föreskrevs av David, och praktiserades 500 år senare, se Neh 12:24.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Tacka Gud, vers 1-3
2. Tacka Gud som skapar, vers 4-9
3. Tacka Gud som leder och skyddar, vers 10-22
4. Tacka Gud som förser, vers 23-25
5. Tacka Gud, vers 26

1Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
2Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] gudarnas Gud (Elohei elohim),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
3Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] herrarnas Herre (Adonai Adonim),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

4Till honom som ensam gör stora mirakler,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
5Till honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
6Till honom som har fördelat (spridit ut, expanderat) jorden ovanpå vattnet [se Job 37:18],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
7Till honom som gjort stora ljus [plural],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
8Till honom som gjort solen att råda över dagen,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
9Till honom som gjort månen och stjärnorna att råda över natten,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

10Till honom som slog Egyptens förstfödda,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
11Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
12Med stark hand och med uträckt arm,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
13Till honom som delade Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] i två delar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
14och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
15Till honom som skakade ner (skingrade, kringströdde – hebr. naar) farao och hans här i Vasshavet,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
16Till honom som ledde sitt folk genom öknen,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
17Till honom som störtar stora kungar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
18Till honom som störtar mäktiga kungar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek):
19Amoréernas kung Sichon,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
20och Basans kung Og,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
21Till honom som gav deras [kungarnas] land till arvedel,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
22Ja, till en arvedel åt sin tjänare Israel,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

23Till honom som kom ihåg oss i vår ringhet [när vi var slavar],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
24Till honom som befriade oss från våra fiender (motståndare),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
25Till honom som ger bröd (mat) till allt kött (allt levande)
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

26Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

Ords 17:14-15

14Att börja ett gräl (ordväxling, konflikt) är som att släppa fram vatten [öppna en dammlucka],
    stoppa därför grälet innan orden väller fram ohindrat.

15Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige
    – båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahvehs) ögon.

Apg 12:1-23

Herodes Agrippa I går hårt åt församlingen i Jerusalem
1Vid den tiden [som insamlingen pågick i Antiokia, se Apg 11:27-30] lät kung Herodes [Agrippa I] gripa och tortera några av dem som tillhörde församlingen [i Jerusalem].

[Parallellt med händelserna i Antiokia startar en ny våg av förföljelse i Jerusalem. Det är vår, se vers 3. Agrippa dör 44 e.Kr. så dessa händelser utspelar sig inte senare än våren 44 e.Kr.
    Herodes Agrippa I regerade i Judeen från 41 e.Kr. fram till sin död 44 e.Kr. Han följde den judiska lagen och firade högtiderna i Jerusalem. Han var barnbarn till Herodes den store, och brorson till Herodes Antipas som nämns i Luk 23:7 och Apg 4:27. Hans syster var Herodias, som låg bakom Johannes Döparens död. Bara tre år gammal förlorade Agrippa sin far Aristobulus på ett tragiskt sätt. Det var hans farfar, Herodes den store, känd för sin misstänksamhet även mot sina närmaste, som dödade sin son Aristobulus 7 f.Kr. Agrippas mor flyttade då till Rom, där han växte upp tillsammans med de blivande kejsarna Gaius och Claudius. Deras vänskap gjorde att Agrippa 34 e.Kr. blev tetrark över småstaterna norr om Galileen, och 38 e.Kr. även över Galileen och Dekapolis för att 41 e.Kr. också få makten över Judeen och Samarien.]

Jakob avrättas
2Herodes [Agrippa I] avrättade Jakob, Johannes bror [Sebedeus son, en av de tolv lärjungarna], med svärd. [Att avrätta med svärd syftar på halshuggning.]

[Jakob tillhörde den innersta kretsen av Jesu lärjungar. Han hade varit med Jesus på förklaringsberget tillsammans med sin bror Johannes och Petrus, se Mark 9:2-3. I detta kapitel beskrivs hur Jakob dödas medan Petrus får änglabesök och befrias, se vers 7. Varför räddas Petrus men inte Jakob? Bibeln svarar inte på frågan, men säger att vi alltid måste vara redo för uppbrott. Förföljelsen gjorde även att bönen intensifierades i församlingen. Jesu ord till Jakob besannades, se Mark 10:39. Även Jesu ord till Petrus att han skulle bli gammal måste gå i uppfyllelse, se Joh 21:18.]

Petrus fängslas

Sammanbyggd med tempelområdets nordvästra hörn låg Antoniaborgen där Petrus satt fängslad.

3När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fängsla Petrus också. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.

[Om det väckte avsky bland de messiastroende judarna att även hedningar kunde bli kristna, se Apg 11:1-4, är det lätt att förstå att den romerska förföljelsen mot de kristna mottogs väl bland det judiska ledarskapet i Jerusalem. Under våren firas endags-högtiden pesach (påsken) direkt följt av den sju dagar långa osyrade brödets högtid, totalt alltså åtta helgdagar. Det är troligt att Petrus grips före, eller i början på, denna period.]

4Efter gripandet satte han honom i fängelse [troligtvis i Antoniaborgen] och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken (pesach) var över tänkte han ställa honom inför folket.

[Petrus hade häktats två gånger tidigare, se Apg 4:3; 5:18. Den andra gången hade apostlarna befriats av en ängel. För att förhindra något liknande tilldelas totalt sexton romerska soldater detta uppdrag.]

Församlingen ber för Petrus
5Petrus hölls fängslad, men församlingen bad enträget (uthålligt; sträckte sig till det yttersta – gr. ektenos) till Gud för honom.

[Här använder Lukas en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Det är troligt att bönen blev mer och mer intensiv för att kulminera med bön hela natten den sista högtidsdagen. Ordet används bara om bön en gång tidigare och det är när Jesus ber i Getsemane, se Luk 22:43-44. Vid båda dessa tillfällen sätter bönen änglar i rörelse. Ordet används totalt tre gånger i NT. Petrus som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra, se 1 Pet 1:22. Adjektivet ektenes används en gång i NT, se 1 Pet 4:8.]

6Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor [en till varje soldat], och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
    

På Arkeologiska Museet i Durrës, i Albanien, finns handbojor i järn från den romerska perioden.

7Plötsligt stod där en Herrens ängel och ett ljussken strålade i fängelsecellen. Han stötte till Petrus i sidan och väckte honom och sa: "Ställ dig upp på en gång!" Kedjorna föll av från Petrus händer (handleder). 8Ängeln sa till honom: "Spänn fast bältet och ta på dig dina sandaler." Petrus gjorde det, sedan sa ängeln till honom: "Ta på dig din mantel (dina ytterkläder) och följ mig." 9Petrus gick ut och följde honom; han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde han såg en syn (sov och drömde).
     10När de hade passerat den första och den andra vakten kom de till järnporten som ledde ut till staden [Jerusalem]. Porten öppnades för dem av sig själv, och de gick ut, och gick längs en smal gata och plötsligt försvann ängeln från honom. 11När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sa han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
     12När han hade funderat på vad han skulle göra [insåg att han verkligen var frigiven, stod där själv på gatan och måste gå någonstans], gick han till Marias hus, hon var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad.

[Maria var Barnabas släkting, se Kol 4:10. Hennes son Markus följde med Barnabas och Paulus på den första missionsresan, se Apg 12:25; 13:5, 13. Enligt tidig tradition är Markus också författaren till Markusevangeliet.]

13När Petrus knackade på den yttre porten, kom en tjänsteflicka som hette Rhode för att höra vem det var. 14När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.
     15De sa till henne: "Du är från vettet." Men hon vidhöll att det var Petrus, och de fortsatte säga: "Det är hans ängel." 16Under tiden fortsatte Petrus att knacka.
    När de till sist öppnade porten och såg honom blev de helt förvånade. 17Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sa: "Tala om detta för Jakob [Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem] och för bröderna." [De var inte där just då.] Sedan gav han sig av till en annan plats.

[Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se Gal 2:11, och kommer sedan till Jerusalemmötet 49 e.Kr.]

Tumult bland soldaterna
18På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna över vad som hade hänt med Petrus. [Petrus befrielse måste ha skett under den fjärde och sista nattväkten mellan klockan tre och sex, eftersom han annars skulle ha saknats vid det sista vaktbytet.] 19När Herodes [Agrippa I sänt soldater och] låtit söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han [de sexton ansvariga] vakterna och befallde att de skulle föras bort [för att avrättas]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea [Maritima, vid havet] och stannade där.

Herodes Agrippas död

Än i dag används teatern i Caesarea för utomhuskonserter.

20[Det var politiskt oroliga tider och] Herodes låg i bitter strid med [det närliggande] folket i [de feniciska kuststäderna] Tyros och Sidon. Gemensamt kom de [deras representanter] till kungen [Herodes Agrippa I, som nu var tillbaka i sitt residens i Caesarea Maritima]. När de hade fått över hans kammarherre (närmaste rådgivare) Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning. [Fenikien var beroende av spannmålsleveranser från de inre områdena som Herodes Agrippa I styrde över. De kom till sist överens och Agrippa anordnade festligheter för att fira detta.] 21På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem.

[Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver händelserna med fler detaljer. Han skriver hur Agrippa anordnade teaterföreställningar för att ära kejsaren, Claudius. Många höga officerare och andra män var inbjudna. På den andra dagen med dessa spel framträdde Herodes Agrippa iklädd en glänsande silvermantel. När morgonsolens strålar reflekterades i hans kläder glänste och glimmade han som en gud.]

22Folket började då ropa (upprepade gånger): "Det är en guds röst, inte en människas!" 23[I stället för att säga emot dem, njöt han av deras beundran.] På en gång slog en Herrens ängel ner honom [med en sjukdom], eftersom han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.

[Herodes Agrippa I dog 44 e.Kr., 54 år gammal. Enligt Josefus ropade folket att han var en gud och odödlig. Han varken dementerade eller bekräftade uttalandet. Han drabbades av plötsliga magsmärtor och fick föras till sitt palats där han dog efter fem dagar. Det var en otäck sjukdom som verkade ha gjort att hans kropp ruttnade.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel