Helbibel - söndag 21/6
2 Kung 1:1-2:25, Ps 139:1-24, Ords 17:19-21, Apg 13:42-14:7
2 Kung 1:1-2:25
ANDRA KUNGABOKENFrån början var första och andra Kungaboken en bok. Den delades upp i antiken, troligtvis eftersom dess längd kräver två rullar. Andra Kungaboken tar vid strax efter Nordrikets 7:e kung Ahabs död (853 f.Kr.). Hans son, Achazijaho, regerar nu över det norra kungariket Israel. Andra Kungaboken fortsätter kontrasten mellan de israelitiska kungarnas avfall och Elias iver för Herren, som började i 1 Kung 17.
Skrivet: ca 561-539 f.Kr.
Berör tidsperioden: ca 853-560 f.Kr.
Författare: Enligt judisk tradition Jeremia eller hans sekreterare Baroch (Jer 36:4).
Elias tjänst
Elia och Achasja
På Mesha-stelen, även kallad den moabitiska stenen, beskriver moabiterna sitt uppror mot Israel. Beskrivningen är i full harmoni med Bibelns version.
Och Moab [öster om Döda havet] gjorde uppror mot Israel efter Ahabs (hebr. Achav) död. 2Och Achasja (hebr. Achazjaho) föll ner genom gallret i sitt övre rum som han hade i Samarien (hebr. Shomron) [Nordrikets huvudstad, nuvarande Sebastia] och blev sjuk.
[Utgrävningar i staden Samarien har visat att det kungliga palatset hade två våningar. Det var vanligt med en öppen gård i mitten. Gallret kan antingen vara ett räcke eller ett trägaller som täckte en innergård.]
Så han [Achasja] sände budbärare och sa till dem: "Gå och fråga Baal-Zevov (Baal-Sebub), Ekrons gud, om jag ska tillfriskna från denna sjukdom."
[Baal-Zevov (Baal-Sebub) betyder: "Flugornas Herre". Ekron var den nordligaste av de fem större filisteiska städerna som gränsade mot Israel, se Jos 13:3. Från Samarien ner till Ekron var det ca 7 mil.]
Elia möter budbärarna
3Men en Herrens (Jahvehs) ängel talade till tishbiten Elia: "Stå upp och gå och möt Samariens kungs budbärare och tala till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? 4Vet nu att så säger Herren (Jahveh): Du ska inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." Och Elia gick därifrån.
5Och budbärarna återvände till honom och han sa till dem: "Varför har ni kommit tillbaka?"
6Och de sa till honom: "Det kom en man och mötte oss och sa till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och tala till honom: Så säger Herren (Jahveh): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
7Och han talade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och talade dessa ord till er?"
8Så de svarade honom: "Det var en hårig man med en lädergördel runt sina höfter." Och han sa: "Det är tishbiten Elia."
Första truppen med 50 soldater
9Då sände kungen [Achasja] en hövitsman över 50 med hans 50 [soldater]. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har talat: Kom ner."
10Men Elia svarade och talade till hövitsmannen över de 50: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och det kom ner eld från himlarna och förtärde honom och hans 50. [Det är denna berättelse som ligger till grund för brödraparet Jakobs och Johannes förslag att sända eld mot en by i Samarien som inte hade välkomnat Jesus, se Luk 9:54.]
Andra truppen med 50 soldater
11Och igen sände han [Achasja] till honom en annan hövitsman över 50. Och han svarade och talade till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
12Men Elia svarade och talade till dem: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och Guds (Elohims) eld kom ner från himlarna och förtärde honom och hans 50.
Tredje truppen med 50 soldater
13Och igen sände han [Achasja] till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner (kröp ihop) på sina knän framför Elia och visade nåd till honom och talade till honom: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv (min själ) och dessa dina 50 tjänares liv (själar), vara värdefulla (något dyrbart) i dina ögon.
14Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."
[I berättelsen om Elias fördömande av kung Achasja används upprepning som ett litterärt grepp. Spänningen ökar varje gång Achasja skickar en militär enhet till Elia, tills mönstret med förstörelse genom eld slutligen upphör.]
Elia till kungen Achasja
15Och Herrens (Jahvehs) ängel talade till Elia: "Gå ner med honom, var inte rädd för honom." Och han steg upp och gick ner med honom till kungen [i Nordriket].
16Och han talade till honom [Achasja]: "Så säger Herren (Jahveh): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." 17Så dog han i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons, andra år, eftersom han inte hade någon son. 18Resten av Achasjas förehavanden som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönika?
Elisha och hans gärningar
1[Centralt i Kungaboken (när man ser båda som en enhet) finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse (vers 9), jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]
Första gruppen mirakler
Makt över döden – Elias himmelsfärd
Men Elisha sa: "Så sant Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de ner till Betel.
3Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahveh) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som lärare och mästare] idag?"
Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
4Och Elia sa till honom: "Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahveh) har sänt mig till Jeriko."
Men han svarade: "Så sant Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.
5Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahveh) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?"
Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
6Och Elia sa till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahveh) har sänt mig ända till Jordan."
Men han sa: "Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare.
7Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan. [Dessa bevittnade det som skedde, se även vers 13-15.] 8Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark.
9Och det skedde när de hade gått över att Elia sa till Elisha: "Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig."
Då svarade Elisha: "Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig." [I 5 Mos 21:17 har den förstfödde rätt till dubbel arvslott. Betydelsen är att han blir Elias efterträdare. Samtidigt finns även en bokstavlig uppfyllelse. Elia uppväcker en person (1 Kung 17:22-23) medan Elisha uppväcker två (2 Kung 4:35; 13:21), även om det sista undret sker efter hans död!]
10Och han sa: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
11Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som for fram mellan de två [och åtskilde dem], och Elia drogs upp (steg upp) i en virvelvind (hebr. searah) till himlarna.
[Många konstnärer har framställt denna scen som att Elia åker upp i eldsvagnen. Vad texten säger är att eldsvagnen drar fram mellan de två profeterna och delar på dem. Sedan antyder texten att Elia medvetet går in i virvelvinden eller tornadon därför att han vet att Gud vill ta honom till himlarna med den. Detta ord för stormvind (hebr. searah) används ofta när Gud manifesterar sin kraft, se Job 38:1; 40:6; Jer 23:19; 29:6; Sak 9:14. Se även 2 Mos 19:9; Jes 66:15; Apg 2.]
12Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Elisha och profetsönerna
13[Elisha rör sig tillbaka samma väg som han kommit med Elia. I vers 2-8 gick de från Betel, till Jeriko och till sist till Jordan. Nu rör Elisha sig tillbaka ensam från Jordan till Jeriko mot Betel vers 13-23.]
Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand. 14Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sa: "Var är Herren (Jahveh), Elias Gud?" När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.
15Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sa de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom. 16Och de sa till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahvehs) Ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
17Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sa han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte i tre dagar men de fann honom inte. 18Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sa till dem: "Sa jag inte till er: Gå inte?"
Vattnet vid Jeriko blir sött – ingen mer död
19Och männen i staden sa till Elisha: "Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt."
20Och han sa: "Ge mig ett nytt krus och lägg salt i det." Och de gav honom det.
21Och han gick vidare till vattenkällan och kastade saltet i den och sa: "Så säger Herren (Jahveh): Jag har botat detta vatten, från och med nu ska det inte vara mer död eller missväxt." [Här upprepar sig samma under som Mose fick göra med en träbit i Mara, där Herren uppenbarade sig som Herren läkaren (hebr. JHVH rafa), se 2 Mos 15:22-27. Båda gångerna botar Herren det sjuka vattnet, men han gör det på olika sätt.] 22Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.
Mobben i Betel – död
23Därifrån [Jeriko] begav sig Elisha upp till Betel [strax norr om Jerusalem, en dagsmarsch från Jeriko, och fortsatte att gå tillbaka samma väg som han tidigare kommit med Elia]. På vägen dit upp kom ett gäng unga män [kan röra sig om ett hundratal i åldern 12-30 år] ut ur staden [och mötte honom], och de hånade (kallade honom värdelös). De ropade till honom: "Far upp flintskalle! Far upp flintskalle!"
[Elisha är i 25-årsåldern. Det kan vara så att förolämpningen med flintskalle har att göra med att Elisha avgett ett nasirlöfte och rakat sitt hår, och därför är flintskallig. I så fall var hånet direkt riktat mot Herren som han representerade. Uttrycket "far upp" syftar på att han ska försvinna på samma sätt som hans föregångare Elia "for upp" till himlen. Det är ett dödshot. När det norra riket blev självständigt 930 f.Kr. insatte kung Jerobeam avgudadyrkan i två städer, Dan i norr och Betel i söder, se 1 Kung 12:25-33. När denna händelse inträffar regerar den åttonde kungen efter honom och dessa två städer har utvecklats till stora centrum för alla möjliga avgudar. De unga männen kan mycket väl ha varit baalsprofeter.]
24Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahvehs) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs.
[Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]
25Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.
Ps 139:1-24
Psalm 139 – Du rannsakar och känner migPsalm 139 är den andra av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en sång som prisar Gud för hans godhet och befrielse i en svår situation. Verbet för att känna, veta och vara förtrolig (hebr. jada) används sammanlagt sex gånger (en gång vardera i vers 1, 2, 4 och 14, och 2 gånger i vers 23). Om man även räknar in ordet för kunskap (hebr. daat – som härrör från jada) i vers 6 blir det totalt sju gånger. Dessutom använder sig David av sju synonymer till jada (fem olika ord, varav två används två gånger): att rannsaka (hebr. chaqar – vers 1, 23), urskilja (hebr. bin – vers 2), syna (hebr. zarah – vers 3), vara förtrogen (hebr. sachan – vers 3) och att se (hebr. raah – vers 16, 24). Allt detta förstärker psalmens tema, nämligen att Gud ser allt och känner sin tjänare (vers 7-12).
Författare: David
Struktur:
1. Gud – du känner mig så väl, vers 1-6
2. Jag kan inte undgå dig, vers 7-12
3. Du har skapat mig, vers 13-18
4. Bön till Gud, vers 19-24
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David.
och känner mig.
2Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30]
3Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du –
med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen.
4För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
utan att du, Herre (Jahveh), vet om (känner till) det.
5Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
och du har lagt din hand över mig.
6Den kunskapen övergår mitt förstånd (är obeskrivlig/underbar – hebr. pili) [Dom 13:18],
den är så hög att jag inte kan förstå den.
7[I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:]
Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande?
Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?
8Om jag stiger upp för himlarna,
är du där,
och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket],
se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!]
9Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången]
och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst],
10ska också där din hand leda mig,
och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.
11Och säger jag:
"Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap; överväldiga, krossa mig, se 1 Mos 3:15; Job 9:17]",
så är även natten ljus för mig. [Joh 1:5]
12Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig,
utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig].
[Versen avslutas ordagrant: "som mörkret som ljuset". De två vertikala ytterligheterna (himlarna och underjorden, se vers 8) och de två horisontala (öst och väst, se vers 9) beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där Guds Ande inte kan nå fram och hans närvaro förvandla situationen!]
13För du har skapat mina njurar [mitt inre],
du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]
14Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
15Min kropp (skelett) var inte dold för dig
när jag formades i det fördolda.
När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,
16såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
17Hur ofattbara (dyrbara)
är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
är inte summan av dem alla!
18Om jag skulle räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
är jag fortfarande hos dig.
19[Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför den komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.]
Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20De som talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet.
21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahveh),
och avsky dem som gör uppror mot dig?
22Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
de har blivit mina fiender.
23[David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b-2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen "Du rannsakar mig och känner mig":]
Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2]
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3]
och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro – hebr. saraf).
[Det hebreiska ordet med innebörden "oroliga tankar" står i plural och används bara här och i Ps 94:19.]
24Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
och led mig på den eviga vägen.
[Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Ords 17:19-21
19Den som älskar synd,älskar strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
den som bygger höga portar [som en fasad för att imponera och verka bättre än vad han är]
försäkrar sig om sitt eget fall (ras).
20Den som har ett fördärvat (falskt) hjärta får ingen framgång (rikedom, gott),
och den som har en fördärvad (förvrängd, pervers) tunga faller i olycka.
21Den [förälder] som får en [ondskefull] dåre till barn får sorg,
en far till en [ohyfsad] dåre har ingen glädje.
Apg 13:42-14:7
42När Paulus och Barnabas var på väg ut [från synagogan] bad folket att få höra [mer om] samma budskap nästa sabbat. 43När man bröt upp från synagogan följde många judar och gudfruktiga proselyter [de som konverterat till judendomen] med Paulus och Barnabas. De talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd (kraft).44Nästa sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord. 45Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund och argumenterade emot det Paulus sa [hur de gammaltestamentliga profetiorna talar om Jesus] och hädade [talade nedsättande och föraktfullt om Jesus].
46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken. 47För så har Herren befallt oss [Jes 42:6; 49:6]:
Jag har satt dig48När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade (tackade) Herrens ord. [Kanske speciellt över orden från Jesaja som talade om hedningarnas frälsning.] Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro.
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli
till frälsning överallt på jorden."
[Vad menas med att "vara bestämd" till evigt liv? Bibeln är tydlig med att Gud vill att alla ska bli frälsta, se 1 Tim 2:4. Gud är inte partisk, se Rom 2:11. Två verser tidigare, i vers 46, står det att några "avvisade" tron, och här i vers 48 tar hedningar emot ordet. En människa måste acceptera frälsningen och vilja tro, se Heb 4:2. Samtidigt kan ingen bli frälst om inte Gud drar honom till sig, se Joh 6:44. Det finns en fin balans mellan den mänskliga viljan och Guds allmakt genom hela Bibeln. All frälsning sker i slutändan endast genom Guds nåd. Ser man denna vers i det större sammanhanget i Apostlagärningarna, så är Lukas poäng här att visa att även hedningar är "utvalda" att ta del av frälsningen.]
49Herrens ord spreds [genom dessa nya troende] ut över hela området. [Staden Antiokia i Pisidien blev ett kristet centrum och evangeliet spreds härifrån till städer och byar i södra Galatien.] 50Men judarna hetsade upp ansedda gudfruktiga kvinnor och de ledande männen i staden. De startade en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51De skakade då dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium [femton mil österut].
52[De som kommit till tro i Antiokia i Pisidien blev inte skrämda av förföljelsen.] Lärjungarna [i staden och områdena runt omkring] fylldes ständigt av glädje och den helige Ande.
Ikonium
Städerna som Paulus och Barnabas besökte i Mindre Asien under den första missionsresan.
I Ikonium hände samma sak. De [Paulus och Barnabas] gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. 2Men de judar som vägrade tro [att Jesus var Messias] hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen (fick dem att tänka onda tankar) mot syskonen [bröder och systrar i tron, både judar och hedningar]. 3Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
4Men folket i staden delade [mer och mer] sig så att vissa höll med [de icke-troende] judarna och andra höll med apostlarna (sändebuden). 5När både hedningarna och [de icke-troende] judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, 6fick apostlarna reda på det och flydde [sydost] till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. 7Där fortsatte de att förkunna evangeliet.
[Inskriptioner bekräftar att Ikonium senare blev ett centrum för den kristna tron i Mindre Asien.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
