Helbibel - måndag 27/7
2 Krön 19:1-20:37, Ps 21:1-14, Ords 20:4-6, Rom 10:14-11:12
2 Krön 19:1-20:37
Jehu tillrättavisar1Joshafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. 2Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sa till honom: "Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig. 3Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud."
Joshafats reformer
4Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheva till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren (Jahveh), deras fäders Gud. 5Och han tillsatte domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. 6Han sa till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren (Jahveh). Han är med er så ofta ni dömer. 7Låt nu fruktan för Herren vara över er. Var noga med vad ni gör, för hos Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), finns ingen orätt. Han är inte partisk och tar inga mutor."
8Även i Jerusalem satte Joshafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem, 9befallde han dem: "Så ska ni göra i vördnad för Herren (Jahveh), uppriktigt och med hängivet hjärta. 10Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av undervisning (hebr. Torah) och budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot), förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er. 11Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren (Jahveh), och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god."
Joshafat besegrar Moab och Ammon
1Sedan kom moabiterna och ammoniterna och med dem andra ammoniter för att strida mot Joshafat. 2Man kom och berättade det för Joshafat och sa: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar, det vill säga Ein-Gedi."
3Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren (Jahveh), och han utlyste en fasta över hela Juda.
4Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren (Jahveh), och från alla Juda städer kom man för att söka Herren (Jahveh). 5Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens (Jahvehs) hus, framför den nya förgården. 6Han sa: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sa: 9Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.
10Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
13Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner.
14Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benajaho, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15Han sa: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren (Jahveh) till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken, och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
18Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren (Jahveh). 19Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren (Jahveh), Israels Gud, med hög och stark röst.
20Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sa: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni." 21Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren (Jahveh) i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),22Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
24När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren (Jahveh), och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
27Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens (Jahvehs) hus. 29Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Joshafats sista dagar
31Så regerade Joshafat över Juda. Han var 35 år gammal när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Shilchi. 32Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 33Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
34Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.
35Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Achasja, trots att Achasja levde ogudaktigt. 36Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Etsjon-Gever [hamnstad kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön 13 km söder om Eilat].
37Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sa: "Eftersom du har ingått förbund med Achasja ska Herren (Jahveh) låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.
Ps 21:1-14
Psalm 21 – Tack för segernPsalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd före striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Psalmen har messianska drag och "liv" i vers 5 kan ses som uppståndelsen.
Författare: David
Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se vers 2 och 13. Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se vers 2 och 8. Centralt finns vers 8 som handlar om Guds trofasta kärlek.
1. Kungens tidigare segrar – uppståndelsen från korset, vers 2-8
2. Kungens framtida segrar – Jesu återkomst och domens dag, vers 9-14
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
Tidigare segrar
2Herre (Jahveh),
i din styrka (makt) gläder sig kungen;
och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte! [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
3Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5],
hans läppars begäran har du inte nekat honom.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
4För du går honom [kungen, vers 2] till mötes med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5När han bad dig om [uppståndelse] liv,
gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
6Stor är hans ära på grund av din frälsning,
majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
7Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
8För kungen förtröstar på Herren (Jahveh),
genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
Framtida segrar
9Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
10Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns],
när du visar dig (visar ditt ansikte).
Herren (Jahveh) ska sluka dem i sin vrede;
eld förtär dem.
11Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn). [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
12När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
tänkt ut onda planer, lyckas de inte. [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
13Du får dem på flykt (ordagrant "de visar skuldrorna", dvs. vänder sig om),
med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 "sträckte" fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.]
14Bli upphöjd, Herre (Jahveh), i din styrka (makt),
vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft).
[Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se vers 2.]
Ords 20:4-6
4Den late plöjer inte på hösten [förbereder inte jorden för sådd],så när skördetiden kommer får han tigga, han söker utan att hitta någon skörd.
Ärlighet i allt
5Planerna (själva beslutsprocessen) i en människas hjärta är som djupa vatten,
en förståndig människa drar upp dem [från källan inom sig].
6Många människor ropar ut hur nådefulla de är (säger sig ha kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
men en trofast (pålitlig) person – vem kan finna en sådan?
Rom 10:14-11:12
14Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)? 15Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända [utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag]?Som det står skrivet:
Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegenIsrael avvisar frälsningen
av dem som förkunnar (proklamerar) [glada nyheter om] goda ting! [Jes 52:7]
16Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju:
Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört)? [Jes 53:1]17Alltså (som slutsats av detta):
Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör (gr. akoe), [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. rhema – singular) [se vers 14].18Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:]
[Akoe handlar rent fysiskt om att höra, men också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se Matt 13:13. I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se Rom 2:13; 10:16. Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29.
I grekiskan finns två ord, logos och rhema, som båda översätts "ord". Logos kommer från verbet lego – "att tala/sammanfatta"; ett ord, en tanke, ett resonemang, ett budskap etc. och används också om Guds planritning och lära om allting. Ordet – Logos – är även Sonen personifierad, se Joh 1:1. Rhema kommer från verbet rheo – "att tala" och kan förklaras som Guds förkunnade ord, löfte, budskap etc. – av Anden riktat och levandegjort för den troende i syfte att skapa en fast övertygelse.]
Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,19Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]?
deras ord till världens ändar. [Ps 19:5]
Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:
Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,20Sedan går Jesaja så långt att han säger [i Jes 65:1]:
mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig,21Men om Israel säger han [i Jes 65:2]:
jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.
Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
Israels framtid – de kommer tillbaka
Gud har inte förkastat sitt folk
1[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel 9 att Gud är allsmäktig och i kapitel 10 att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?]
Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk?
Absolut inte!
Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. [Paulus var Abrahams ättling, se 2 Kor 11:22. Paulus härstammade från Benjamins stam, se Fil 3:5. Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se 5 Mos 33:12. Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se 1 Mos 35:16-18. Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.]
2Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i 1 Kung 18:16-19:18] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över baalsprofeterna på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
34Men vad är Guds svar till honom?Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]
Jag har lämnat kvar åt mig 7 000 män som inte har böjt knä för Baal. [1 Kung 19:18]5På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd. 6Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd. 7Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8Som det står skrivet:
Gud har gett dem en likgiltighetens ande,9David säger:
ögon som inte ser
och öron som inte hör,
ända till denna dag. [5 Mos 29:4; Jes 29:10]
Låt deras bord [deras överflöd av mat, välfärd] bli en snara och ett nät,Israels avfall är inte slutgiltigt
en fälla och ett straff för dem.
10Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och böj deras rygg för alltid. [Ps 69:23-24]
[Här beskriver en önskan om att motståndarna när de tror att de har allt i god ordning, mat på bordet och allt annat är lugnt och ordnat, mitt i detta ska fångas på eget grepp och bli tagna på bar gärning med sina onda uppsåt. Jfr 1 Thess 5:3 där en liknande fras används när någon tror sig vara trygg.]
11Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)?
Absolut inte!
Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att "väcka deras avund". [5 Mos 32:21] 12Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
