¹⁶Vad har du här? Och vem har du här [vilka släktingar till dig finns härr],
    eftersom du har huggit dig en grav här?
Du har huggit ut åt dig en grav på höjden
    och gjort dig själv en boning i klippan.
¹⁷Se, Herren (Jahveh) ska slunga iväg dig våldsamt (kasta dig med ett kast) – [du] stridsman,
    med ett fast grepp greppa dig (vända dig) [hålla fast dig, så du inte kan fly].
¹⁸Han ska med våld rulla ihop dig
    och kasta dig som en boll till ett stort land,
där ska du dö och där ska vagnarna vara din ära,
    du skam för Herrens (Adonais) hus!
¹⁹Och jag ska knuffa dig från din post (militära placering),
    och från din tjänst (militära rang) ska du bli nerdragen (degraderad).

²⁰Och det ska ske på den dagen att jag ska kalla
    på min tjänare Eljaqim, Hilkias (hebr. Chilqijahos) son [hans möte med Assyrien beskrivs i Jes 36:3],
²¹och jag ska klä honom med din mantel
    och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
    och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus.

[Namnet Eljaqim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Beit-Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia 2 Kung 18:18; 19:2. Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr.]

²²Och nyckeln till Davids hus [Upp 3:7]
    ska jag placera på hans skuldror [Jes 9:6],

och han ska öppna
    och ingen kan stänga,
    och han ska stänga
och ingen kan öppna. [Jfr Matt 16:19; Upp 3:7]

²³Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus. ²⁴På honom ska de hänga all ära och härlighet från hans fars hus, ättlingarna och efterkommande, alla små redskap från skålar till vinkannor.

²⁵På den dagen," förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), "ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort",

¹Budskap om (profetord, börda över) Tyros.

Ve er, ni Tarshish skepp [stora skepp som seglade ända till Spanien],
    för det [Tyros] är ödelagt så att där inte finns några hus, ingen ingång (hamn),
från kitteernas land [Cypern – hebr. erets Kittim]
    blir det uppenbarat [kommer nyheten om detta] för dem.
²Var stilla [sörj i tysthet], ni kustlandets invånare,
    ni Sidons köpmän – de som korsat haven har fyllt er [med handelsvaror, rikedomar och välstånd].
³Över stora vatten
    kom Shichors säd;
Nilens skörd var hennes inkomst
    och hon var folkens marknad.
⁴Bli till skam, Sidon, för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram,
    inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."
⁵När det de hör (budskapet kommer) till Egypten,
    ska de bli smärtsamt sårade av det de hör om Tyros.
⁶Passera över Tarshish.
    Ve er invånare i kustlandet.
⁷Är detta er glada stad
    vars fötter i forna tider,
i förgångna dagar,
    bar henne långt bort på resor?
⁸Vem har tänkt ut detta mot Tyros,
    den krönta staden,
vars köpmän (hebr. kenaan; samma ord som folkslaget kanaanéer) är furstar,
    vars resande är de ärbara på jorden?
⁹Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har tänkt ut det
    för att orena härlighetens stolthet,
    för att föra till förakt jordens alla ärbara.

¹⁰Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter!
    Där finns inte längre någon gördel.
¹¹Han har sträckt ut sin hand över havet,
    han har skakat kungarikena,
Herren (Jahveh) har gett befallningar om Kanaan
    att fördärva dess starka fästen.
¹²Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter.
    Stå upp, gå över till kitteernas land [Cypern, men även länderna västerut – hebr. erets Kittim],
    inte heller där ska du ha någon vila.
¹³Se, kaldéernas land [Babylon], detta folk är inte [det existerar inte längre som folk].
    Assyrien gav detta land till vilda djur (hebr. tsi; ökendjur).
De satte upp sina belägringstorn,
    de omstörtade dess palats
    och gjorde det till en ruin.
¹⁴Ve, ni Tarshish skepp,
    för ert fäste är ödelagt.

¹⁵Och det ska ske på den dagen att Tyros ska bli bortglömt i 70 år, enligt kungens dagar (tideräkning). När de 70 åren är slut ska det gå med Tyros som i skökans sång:

¹⁶Ta din kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], gå runt i staden,
    du länge bortglömda sköka,
gör (komponera, spela) vackra melodier, sjung många sånger,
    så att du till äventyrs blir ihågkommen.

¹⁷Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren (Jahveh) ska komma ihåg Tyros och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på jordens ansikte (yta). ¹⁸Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren (Jahveh), den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta sin del, och till ståtliga (praktfulla, anständiga) kläder.

Stadens (Babylons) fall och Judas upprättelse (kap 24-27)
¹Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse),
Herren (Jahveh) tömmer (hebr. baqaq) jorden
    och ödelägger (hebr. balaq) den
och vänder landytan upp och ner
    och förskingrar [sprider, se 1 Mos 11:9] dess invånare. [Jes 13:9]
²Och det ska ske,
    som med folket, så även med prästen,
    som med tjänaren, så även med hans herre,
    som med tjänstekvinnan, så även med hennes föreståndarinna (härskarinna),
    som med köparen, så även med säljaren,
    som med långivaren, så även med låntagaren,
    som med borgenären, så även med gäldenären.
    [Alla drabbas, se även Hes 7:12, 13; Hos 4:9; Upp 6:15.]
³Tom ska jorden tömmas (jorden ska bli helt tom),
    och plundrande ska den bli plundrad (den ska bli fullständigt föraktad),
för Herren (Jahveh) har talat detta ord.

[Orden tom (hebr. baqaq) och plundrad (hebr. bazaz) dubbleras i hebreiskan för att förstärka.]

⁴Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
    de upphöjda människorna på jorden tynar bort. [Alternativ översättning: de höga platserna tynar bort, jordens folk.]
⁵Jorden är orenad av sina invånare,
    eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
    brutit det eviga förbundet.
⁶Därför har en förbannelse slukat jorden,
    och de som bor där har befunnits skyldiga,
därför har jordens invånare tynat bort
    och få män är lämnade kvar.
⁷Vinet sörjer (slår fel), vinstocken tynar bort (torkar),
    alla glada hjärtan suckar.
⁸Munterheten från tamburinerna vilar (får en sabbatsro – hebr. shavat),
    larmet från de glada tystnar,
    kinnor-harpans (kitharans) glädje vilar (får en sabbatsro). [Jes 5:12; Upp 18:22]
⁹De dricker inte vin med en sång,
    starka drycker är bittra för dem som dricker dem.
¹⁰Nedbruten är tomhetens ort (samlingsplatsen har blivit öde),
    alla hus är stängda så att ingen kan komma in.
¹¹Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
    all glädje är förmörkad,
    landets fröjd är borta.
¹²I staden är ödsligheten kvar,
    och portarna är slagna i ruiner.
¹³För så ska det vara mitt på jorden
    bland folken,
som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
    som efterskörden när vinskörden är klar.
¹⁴Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
    för Herrens (Jahvehs) majestät ropar de från havet.
¹⁵Ära därför Herren (Jahveh) i ljusen (länderna i öster), på öarna i havet [i väster],
    Herrens (Jahvehs) namn, Israels Gud (Elohim).
¹⁶Från jordens yttersta gräns hör vi sånger: "Ära till den rättfärdige".

Men jag säger: "Jag tynar bort, jag tynar bort,
    ve över mig.
Förrädarna handlar (agerar) förrädiskt,
    ja förrädarna handlar (agerar) mycket förrädiskt."
¹⁷Terror, avgrundsdjup och fällor är över (drabbar) er
    ni jordens inbyggare.
¹⁸Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
    ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
    ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
    och jordens grundvalar skakar.
¹⁹Jorden är sönderbruten,
    har helt brutits sönder,
jorden är söndersmulad i bitar,
    jorden skakar och stapplar.
²⁰Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken
    och svajar hit och dit som en hydda (koja)
och dess överträdelser är tunga
    över den och den ska falla och inte resa sig igen.
²¹Och det ska ske den dagen att Herren (Jahveh) ska straffa
    de höga i höjden och jordens kungar på jorden.
²²Och de ska samlas tillsammans
    som fångar samlas i fängelsehålan
och blir inlåsta i fängelset,
    och efter många dagar ska de bli straffade.
²³Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
    för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem, och inför hans äldste ska härlighet råda.

Tillbaka upp

---

Ps 60:1-14

Psalm 60 – Vi ska vara tappra

Psalmen är en nationell bön om Guds ingripande efter en militär förlust. Vers 7-14 citeras i Ps 108:7-14.

Författare: David

Struktur: 1. Bortkastad av Gud, vers 3-5
2. Guds frälsning, vers 6-7
3. Guds kraft, vers 8-10
4. Utkastade av Gud, vers 11-13
5. Bön och förtröstan, vers 14

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till "Vittnesbördets lilja" (hebr. Shoshan edot) [en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), för undervisning. [Ordet "lilja" (hebr. shoshan) används i fyra psalmer, se Ps 45:1; 69:1; 80:1. Här i genitiv tillsammans med vittnesbörd (hebr. edot), se även Ps 80:1.]

Av (för) David, ²när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: "Aram vid de två floderna", dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordost om Damaskus] och Joav [befälhavare i Davids armé, se 2 Sam 2:13] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet].

[Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se 2 Sam 8:13 och 1 Krön 18:12. I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för "mäta" i vers 8 är samma ord för "mätte dem med snöre" i 2 Sam 8:2, något som kan tala för att det är samma händelse. I 2 Kung 14 och 2 Krön 25 finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen le-David kan översättas "av David" men också "för" eller "till" David.]

Bortkastad av Gud
³Gud (Elohim), du har kastat bort oss, du har brutit ner oss, du har blivit arg,
    upprätta oss!
⁴Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas);
    hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott]
    för den (marken) lider av skälvningar.
⁵Du har låtit ditt folk se svårigheter;
    du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar).

Guds frälsning
⁶Men åt dem som fruktar (vördar, respekterar) dig har du gett ett baner
    [hebr. nes, samma rot som i Guds namn JHVH Nissi – Herren mitt baner]
    för att det ska synas inför (framför) bågskyttarna.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁷För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
    fräls med din högra hand och svara oss.
    [Versen citeras i Ps 108:7.]

Guds kraft
⁸Gud (Elohim) har talat i sin helighet:
Jag ska jubla (triumfera, hoppa i glädje), jag ska dela Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6]
    och mäta ut Sukkots dal (Lövhyddodalen).
⁹Gilead tillhör mig.
    Manasse tillhör mig.
Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning).
    Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se 1 Mos 49:10.]
¹⁰Moab är mitt tvättfat.
    På Edom kastar jag min sandal (sko).
    Filistéen, gråt högt på grund av mig. [Filistéen har all anledning att vara rädd för Herren (Jahveh).]

Utkastade av Gud
¹¹Vem ska föra in mig i den befästa staden?
    Vem ska leda mig till Edom?
¹²Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss?
    Drar du inte längre ut med vår armé?
¹³Ge oss hjälp mot vår motståndare,
    för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.

Bön och förtröstan
¹⁴Genom (i) Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
    han är den som ska krossa (förtrampa) våra motståndare.

Tillbaka upp

---

Ords 23:15-16

13. När barn tar till sig vishet ger det föräldrarna glädje
¹⁵Mitt barn, om ditt hjärta (själ, sinne) fylls med vishet,
    då fylls också mitt hjärta av glädje.
¹⁶Mitt innersta kommer att spritta av glädje
    när dina läppar talar det som är rätt.

Tillbaka upp

---

Gal 2:17-3:9

     ¹⁷Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde (Messias, Kristus), själva har visat oss vara syndare, är den Smorde (Messias, Kristus) då en som uppmanar till synd (en representant för den)? Självklart inte (låt det aldrig ske, motsatsen till amen)!

¹⁸För om jag återigen bygger upp det som jag själv [en gång] rev ner [detta att man skulle bli frälst genom laggärningar], gör jag mig själv till en överträdare [framstår jag själv som en lagöverträdare som bryter mot Guds bud]. ¹⁹För jag [för min del] har genom lagen (gr. nomos) dött bort från lagen [det judiska lärosystemet] för att jag skulle leva för Gud [i direkt relation med honom]. Jag är korsfäst (har korsfästs tillsammans) med den Smorde (Messias, Kristus) [eftersom jag tillhör honom delar jag hans död], ²⁰nu (dessutom) lever inte längre jag [gr. ego – här betonar Paulus med eftertryck sitt eget jag, precis som i början av vers 19], utan den Smorde (Messias, Kristus) lever i mig. Och det [liv] som jag nu lever i köttet (i kroppen), lever jag genom tron från [på] Guds Son (det lever jag i Guds Sons tro) [jag får ta del av hans förtröstan], han som [osjälviskt] älskade mig och utgav sig själv för mig. [Fil 3:10; Gal 5:24; 6:14] ²¹Jag förkastar inte (slänger inte bort; ogiltigförklarar inte) Guds nåd (favör), för om rättfärdighet kom genom [att hålla] lagen, då dog [ju] den Smorde (Messias, Kristus) i onödan (förgäves, gratis) [då skulle hans död vara meningslös]."

[Eftersom grekiskan inte har citattecken är det inte helt säkert var Paulus respons till Petrus (som började i vers 14) slutar. Utifrån de pronomen som används, verkar det som om svaret följer en rytm med du, vi och jag, se vers 14, 15-17, 18-21. I så fall slutar citatet här i vers 21.]

TEOLOGI – nåd och tro (3:1-4:31)

Nåd


Nåden i ert eget liv
¹Ni oförstående (tanklösa) galater!
Vem har förhäxat (kastat en förbannelse på, charmat, lurat) er?
Mitt framför era ögon var Jesus den Smorde (Messias, Kristus) tydligt beskriven (som ett plakat, oförglömligt) som korsfäst.

²En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga):

[Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i vers 2b och 5, med en utvidgning och beskrivning i vers 3-4.]

Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser]
    eller på grund av tro (förtröstan) [tillit till evangeliet]? [Självklart var det genom tro!]

³Är ni så oförstående (tanklösa)?
Ni som började [ert nya liv] i Anden,
    ska ni nu sluta i köttet (försöka nå målet genom egen mänsklig kraft)?
⁴Har ni genomlidit så mycket helt i onödan?
    Om det nu verkligen varit förgäves ...

[Även om situationen hos de troende var illa, lämnar Paulus en förhoppning om att det inte var förgäves. Ordet "genomlidit", gr. pascho, betyder oftast lidande. Ibland kan det också betyda att genomgå erfarenheter, både bra och dåliga. Vanligtvis används fler beskrivande ord som förtydligar betydelsen, men det görs inte här. I Paulus andra brev används alltid detta ord för lidande, så det är troligt att det används här också. Paulus kanske ser tillbaka på den förföljelse och det lidande som drabbade honom och Barnabas i Galatien, se Apg 14:2, 5, 19, 22.]

⁵Han som ger er (förser er med) Anden och utför kraftfulla mirakler bland er – är det på grund av laggärningar [att ni legalistiskt följer Moseböckernas förordningar och alla rabbinska tillägg], eller för att ni lyssnar [på evangeliet] i tro (har förtröstan, tillit till det)?

Nåden i Skriften
⁶[Paulus inledde kapitlet med några personliga frågor till galaterna. Nu följer sex citat från Bibeln vilket visar på en viktig princip. Andliga erfarenheter är värdefulla, men måste stödjas av Skriften. Eftersom dessa judaister försökte föra de troende tillbaka under lagen, citerar Paulus lagen.]

På samma sätt var det med Abraham:

"Han trodde (litade) på Gud [om löftet om en son]
    och därför räknades han som rättfärdig (skuldfri)."

[1 Mos 15:6. Paulus citerar samma vers i Rom 4:3 där han ännu mer detaljerat lägger ut texten. Romarbrevet 4 är den bästa kommentaren till Galaterbrevet 3.]

⁷Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn. ⁸Eftersom Skriften gång på gång förutsåg att Gud skulle rättfärdiggöra hedningarna genom tro, berättade den i förväg de glada nyheterna (evangeliet) för Abraham genom att säga:

"I dig ska alla folk (nationer, folkgrupper) bli välsignade." [1 Mos 12:3; 1 Mos 18:18]

⁹Därför blir de som är av tro (litar, lutar sig emot Gud) välsignade tillsammans med den troende Abraham (som trodde, litade, lutade sig emot Gud).

Tillbaka upp