⁴

Brevet till Babylon
Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), till alla de deporterade fångar som jag har fört bort från Jerusalem till Babylon:

⁵"Bygg er hus
    och bo i dem;
plantera trädgårdar
    och ät frukten från dem.
⁶Gift er och skaffa söner och döttrar;
    hitta fruar åt era söner
        och tillåt era döttrar att gifta sig så att de också kan få söner och döttrar.
Bli fler där,
    inte färre!

⁷Sök (arbeta aktivt för, träd fram inför Herren och fråga efter) det bästa (frid, fred, välgång – hebr. shalom)
    för staden dit jag fört er i fångenskap, och be till [verka i förbön med] Herren (Jahveh) för den.
Går det väl för den,
    går det väl för er (ordagrant: i dess shalom har ni shalom)."

[Har staden som svar på böner välsignats med hebr. shalom – frid, fred och välgång, får dess bedjande företrädare och talespersoner också ta del av den välsignelsen.]

⁸För så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):

"Låt inte era profeter och spåmän som är mitt bland er tjusa er (leda er vilse, bedra, lura och utnyttja er) och lyssna inte till de drömmar som ni [eller de falska profeterna/spåmännen] drömmer ⁹för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)."

[Dessa profeter och spåmän uppmanade israeliterna att göra uppror mot babylonierna, vilket inte var Guds plan, se Jer 27:9.]

¹⁰För så säger Herren (Jahveh): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [troligtvis 609-539 f.Kr., se Jer 25:11] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."

¹¹För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker [ut] (planerar, beräknar, utarbetar; "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    [nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)
    – inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo) –
    för att ge er en framtid och ett hopp!

[Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8-9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]

¹²När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig),
    ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
¹³När ni söker (strävar, letar och frågar efter) mig,
    ska ni finna (så finner ni) mig,
om ni frågar efter (träder fram inför; närmar er; söker) mig
    av hela ert hjärta.

[Versen kan också översättas: Och ni har sökt mig, och ni har funnit mig, för ni har helhjärtat sökt upp mig; se även 5 Mos 4:29; Dan 9:4-19; Joel 2:12; Luk 11:9.]

¹⁴Och jag ska låta er finna (när jag låter er komma fram till) mig [då blir jag tillgänglig för er],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap och samla er (jag återvänder till er fångenskap och samlar er)
    från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort (fördrivit, förvisat) er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Jag ska låta er återvända (jag för er tillbaka)
    till den plats som jag förde er bort från [berövade och avklädda lät er bortföras ifrån].

¹⁵Eftersom ni har sagt: "Herren (Jahveh) har rest upp profeter (har låtit profeter uppstå) åt oss i Babylon." [5 Mos 18:18]

¹⁶För så säger Herren (Jahveh) om kungen som sitter på Davids tron och om hela folket som bor i denna stad, era bröder som inte har gått med er i fångenskap. ¹⁷Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Se, jag ska sända över dem svärdet, hungersnöden och pesten och ska göra dem som usla fikon som man inte kan äta för att de är så dåliga. ¹⁸Och jag ska jaga efter dem med svärdet, med hungersnöden och med pesten och ska göra dem till en skräck för jordens alla kungar, en förbannelse och en häpnad och en vissling och en förebråelse bland alla folkslag dit jag har fördrivit dem, ¹⁹eftersom de inte har lyssnat till mina ord, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna, sänt dem tidigt [gång på gång, se Jer 25:4; 26:5], men ni har inte lyssnat, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

²⁰Och ni, hör Herrens (Jahvehs) ord, alla fångna [i exil] som jag har sänt bort från Jerusalem till Babel. ²¹Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim) till Ahab, Qolajas son, och till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Maasejas son, som profeterade en lögn i mitt namn: Se, jag ska ge dem i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och han ska slå dem inför era ögon, ²²och av dem ska man ta upp (göra) en förbannelse till alla Juda fångar som är i Babel och säga: Herren (Jahveh) gör dig lik Sidkia (hebr. Tsidqijaho) och lik Ahab, som Babels kung rostade i elden. ²³Eftersom de har gjort dårskap i Israel och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur och har talat lögnens ord i mitt namn, som jag befallt dem att låta bli. Och jag är han som vet (har intim kunskap om) och är ett vittne, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Till nehelamiten Shemaja ska du säga: ²⁵Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud, han säger:

Eftersom du har sänt brev i ditt eget namn till hela folket som är i Jerusalem och till Tsefanjaho, Maasejas son, prästen, och till alla präster och sagt: ²⁶Herren (Jahveh) har gjort dig till präst i prästen Jehojadas ställe, för att det ska finnas ämbetsmän i Herrens (Jahvehs) hus över varje galning som framträder som självutnämnd profet, för att du ska sätta honom i stock och halsjärn. ²⁷Och nu, varför har du inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som har gjort sig själv till en profet åt dig? ²⁸Eftersom han har sänt till oss i Babel och sagt: Fångenskapen blir lång, bygg hus åt er och bo i dem och plantera trädgårdar och ät dess frukt? ²⁹Och Tsefanja, prästen, läste detta brev i öronen på Jeremia, profeten. ³⁰Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: ³¹Sänd till alla dem i fångenskap och säg: Så säger Herren (Jahveh) angående Shemaja, nehelamiten: Eftersom Shemaja har profeterat till er utan att jag har sänt honom och han har fått er att tro på en lögn, ³²därför säger Herren (Jahveh) så: Se, jag ska straffa Shemaja, nehelamiten och hans säd (efterkommande), han ska inte ha någon man som bor bland detta folk, han ska inte se det goda som jag ska göra mot mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom han har talat förvrängt mot Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

---

Ps 85:1-14

Psalm 85 – Gud talar frid

Psalmen är en bön om att återupprätta relationen med Gud. Ord som återupprätta, frälsning, frid, nåd och sanning är centrala teman.

Författare: Korachs söner

Struktur:
1. Gud har förlåtit och upprättat tidigare, vers 2-4
2. Bön om Guds förlåtelse nu, vers 5-8
3. Förtröstan på Gud, se vers 9-14

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) Korachs söner.

Tacksamhet för vad Gud har gjort
²[Vers 2-4 ramas in av ordet vända/återvända. Psalmen börjar med tacksamhet över hur Gud tidigare har verkat. Det är en grund och ger tro för att Gud på nytt ska upprätta.]

Herre (Jahveh), du visade välvilja (var nådig) mot ditt land.
    du vände (återupprättade) Jakobs öde.
    [Ordagrant "du vände med en vändning mot Jakob", se även Ps 14:7.]
³Du tog bort (lyfte bort; förlät) ditt folks missgärning (skuld, synd, orättfärdighet),
    du överskylde (begravde; täckte över) all deras synd.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁴Du drog tillbaka din upprördhet (ordagrant: "rörelse"),
    du vände dig ifrån din vredes glöd (ordagrant: "brinnande näsa").

[Tre ord för vrede används här. I den första raden används ett ord som beskriver rörelse och upprördhet. Den andra raden har två ord. Ordet vrede (hebr. ap) kommer från näsborre och beskriver hur någon andas kraftigt genom näsan. Här förstärks det med hebr. haron som beskriver en brinnande ilska som en eld.]

Klagan
⁵[Vers 5-8 ramas in av ordet frälsning. Det hebreiska ordet är jeshua. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesus, vars hebreiska namn är jeshua. Fortfarande finns ordet "tillbaka" med som ett ledmotiv, se vers 7.]

Vänd åter (återupprätta oss), du vår frälsnings Gud (Elohim),
    upphör med din upprördhet mot oss.
⁶Ska du vredgas (från ordet näsborre, att "andas kraftigt") för alltid?
    Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?
⁷Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
⁸Herre (Jahveh), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    ge oss din frälsning.

Fullbordan
⁹Jag vill lyssna på vad Gud (El), Herren (Jahveh), säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
    låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
¹⁰Ja, hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    och detta för att härlighet (ära – Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.

¹¹Nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (trofasthet) – de har mötts,
    rättfärdighet och frid – de har hälsat varandra med en kyss.
¹²Sanning (trofasthet) ur jorden (landet) – växer upp [från det mänskliga hjärtats jordmån]
    och rättfärdighet från himlen – har blickat ner.

[I vers 11-12 är verbet placerat sist, istället för i början som är det vanliga i hebreiskan. Det ger extra tyngd, särskilt som de är ovanliga, ingen annanstans används verbet pagas för hur abstrakta begrepp möts. Detsamma gäller för ordet för att kyssas, hebr. nasaq.
    Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

¹³Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin skörd.
¹⁴Rättfärdighet ska gå framför honom
    och bereda väg för hans steg.

[Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. erets. I vers 2 är det "ditt land" och här i avslutningen är det "vårt land", se vers 10, 12 och 13.]

Tillbaka upp

---

Ords 25:17

¹⁷[På samma sätt är det med grannar.]
Besök inte din grannes hus (familj) för ofta (låt din fot vara eftertraktad, uppskattad, värdesatt),
    annars kan han bli trött (ordagrant: bli mätt) på dig och börja hata dig.

Tillbaka upp

---

1 Tim 1:1-20

FÖRSTA TIMOTEUSBREVET

De tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. I detta brev varnar Paulus för falska lärare, se 1 Tim 1:3, och ger även instruktioner för församlingslivet, se 1 Tim 3:15.

Struktur:
1. Församlingens lära – kap 1.
2. Församlingens gudstjänst – kap 2.
3. Församlingens ledarskap – kap 3-6.

Skrivet: Troligen 63-66 e.Kr.

Flera faktorer pekar på att pastoralbreven är skrivna efter Paulus första fångenskap i Rom. Det gör att breven dateras till mitten av 60-talet e.Kr. Ett tidigare datum är svårt att passa in i Apostlagärningarnas kronologi. I Apg 20:4-6 reser visserligen Timoteus med Paulus till Efesos, men han stannar inte kvar där. I detta brev uppmanas däremot Timoteus att stanna, se 1 Tim 1:3. I breven som är skrivna under Paulus första fångenskap är Demas vid Paulus sida, se Kol 4:14; Fil 1:24. När Timoteusbreven skrivs har han lämnat tron, vilket gör att de måste ha skrivits senare, se 2 Tim 4:10. Flera kyrkofäder, t.ex. Clemens och Eusebius, skriver om att Paulus hade flera fängelsevistelser.

Till: Timoteus, se vers 2, och församlingen i Efesos, se vers 3 och avslutningen i sista versen som använder sig av "er" – plural, se 1 Tim 6:21.

Från: Troligen Makedonien, se 1 Tim 1:3.

Författare: Paulus, se 1 Tim 1:1.

Hälsning
¹[Från:] Paulus, apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde Jesus (Messias/Kristi Jesu apostel)
    på uppdrag av Gud, vår Frälsare,
    och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vårt hopp.

²Till Timoteus,
    [mitt] äkta (sanna) barn i tron.

[Det grekiska ordet för barn som används här är inte huios – en vuxen son. Istället skriver Paulus teknon, som ordagrant betyder "att vara född av någon" och betonar relationen mellan föräldern och barnet – en älskad familjemedlem. Timoteus kom från Derbe (beläget i nuvarande centrala Turkiet) där Paulus träffade honom under sin första missionsresa. Timoteus mor var judinna och hans far var grek, se Apg 16:1. Han följde med på flera av Paulus resor och blev hans närmaste medarbetare. Paulus var hans andlige far.]

Nåd (oförtjänt favör) [kraft],
    barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
    och frid
        från Gud Fadern och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

[Uttrycket nåd och frid är vanligt hos Paulus, dock finns tillägget med "barmhärtighet" bara här i pastoralbreven. Jesus talade i Bergspredikan om att den som är barmhärtig själv kommer att möta barmhärtighet, se Matt 5:7.]

Varning för falska läror
³Som jag befallde (förmanade, uppmanade) dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och befaller (förmanar) vissa personer där att inte lära ut andra [falska] läror ⁴eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron.

[Dessa myter var troligen spekulationer kring Gamla testamentets personer, se vers 7. Denna typ av undervisning verkar ha karaktäriserat dessa falska lärare i Efesos och på Kreta, se 2 Tim 4:4; Tit 1:14. Paulus kan också syfta på tidiga gnostiska läror som florerade i Efesos. Bland personerna kan det även ha funnits kvinnor från den kvinnodominerade Artemiskulten som förespråkade kvinnans suveränitet över mannen, se 1 Tim 2:12.
    Kanske ville Timoteus följa med Paulus, han hade ju rest med honom under många års tid, men han behövdes i Efesos för att konfrontera dem som lärde ut felaktiga läror.]

⁵Målet med befallningen (förmaningen, uppmaningen) är
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande] ur ett rent hjärta,
    ett gott samvete
    och en uppriktig (genuin) tro.

⁶Det målet har vissa missat och i stället förfallit till tomt prat [som inte förvandlar hjärtan, se vers 5]. ⁷De vill vara Torah-lärare ("lagexperter" – gr. nomo-didaskalos, se Luk 5:17) men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. ⁸Men vi vet att lagen [gr. nomos] är god [Rom 7:12], om man använder den rätt (på ett lagligt sätt – gr. nomimos).

[Hela Guds ord är gott och visar vad som är rätt och behagar Gud, se Rom 7:7; 13:8-10; Ps 19:13; 119:160. Det är som en spegel som ger insikt om synd, se Rom 3:19-20; Gal 3:24. Hela GT pekar på Jesus, se Matt 5:17; Rom 10:4. Fel användning är t.ex. att kräva att hedningar ska följa de delar som bara var tänkta för judar, se Apg 15:19-21, eller vända det till ett legalistiskt system, se Rom 8:3; Gal 2:16; 3:23.]

⁹Vi vet att lagen inte är till för rättfärdiga [som redan lever heligt och rättfärdigt], utan för:

laglösa (gr. anomos)
    och rebeller,
gudlösa (ogudaktiga, som helt saknar respekt och vördnad för Gud)
    och syndare,
oheliga
    och oandliga,

[Dessa tre par motsvarar de första buden som handlar om Gud. De återstående följer buden som har att göra med hur vi ska behandla våra medmänniskor.]

fadermördare
    och modermördare (de som slår och till och med dödar sina föräldrar),
    [motsvarar budet att hedra sina föräldrar, se 2 Mos 20:12]

mördare,
    [motsvarar budet att inte mörda, se 2 Mos 20:13]

¹⁰otuktiga (de som lever i sexuell omoral – gr. porneia),
    praktiserande homosexuella,

[Det grekiska ordet arsenokoites används. Det beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i den grekiska översättningen av 3 Mos 18:22 och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna vers. Motsvarar budet mot äktenskapsbrott, se 2 Mos 20:14.]

slavhandlare (kidnappare, någon som handlar med människor),
    [Motsvarar budet att inte stjäla, se 2 Mos 20:15]

lögnare,
    menedare (som bär falsk ed, svär falskt)
    [Motsvarar budet att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa, se 2 Mos 20:16]

och allt annat som går emot den sunda (hälsosamma) läran,

¹¹enligt evangeliet om den salige (glada, välsignade) Gudens härlighet,

som har anförtrotts mig.

[Lagen har ingen frälsande kraft, den är en måttstock som kan överbevisa människorna om synd och visa att det behövs en frälsare, se Gal 3:19-25. Lagen liknas vid en skolmästare. Det grekiska ordet i Galaterbrevet, paidagogos, användes om en slav som fick uppdraget att övervaka familjens barn och leda dem till skolan. Lagen för oss fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött för alla som brutit lagen.]

Paulus erfarenhet av nåd
¹²Jag [Paulus] är ständigt så tacksam till den som har gett mig all kraft jag behöver, den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre, eftersom han ansåg mig vara trogen, och satte mig i tjänst [för honom], ¹³trots att jag tidigare
    var en hädare [som talade nedsättande om de kristna och Jesus],
    en förföljare [av de kristna på grund av deras tro],
    och en grym (arrogant, våldsam) man [som överföll och misshandlade kristna människor].

[Det är en ökande skala av ondska i dessa verb. Den första synden handlar bara om ord. Den andra om handgriplig förföljelse på grund av en annan tro, för att till sist resultera i övergrepp och grymhet.]

Trots detta mötte jag förbarmande (medlidande) eftersom jag hade agerat utan att veta bättre i min otro. ¹⁴Vår Herres nåd (favör) [kraft] har flödat över mig på ett oändligt mäktigt sätt, med tro och kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Genom tron som förenar mig med Jesus har vår Herres oförtjänta favör sköljt över mig och gett mig osjälvisk, utgivande kärlek.]

¹⁵Detta är ett ord att lita på (trovärdigt) och värt att helt ta till sig:

"Den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har kommit till världen för att frälsa (rädda, hela, befria) syndare",
    och bland dem är jag den störste (överst i rang).

[Denna fras "detta är ett ord att lita på" används totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: 1 Tim 3:1; 1 Tim 4:9; 2 Tim 2:11; Tit 3:8. Det är fundamentala sanningar i den kristna tron.
    Man kan se en tydlig utveckling i Paulus ödmjukhet när han beskriver sig själv. Omkring 55 e.Kr. kallar han sig "den minste bland apostlarna", se 1 Kor 15:9. Några år senare omkring 61 e.Kr. beskriver han sig som "den minste bland alla heliga", se Ef 3:8. och här, i mitten på 60-talet e.Kr., kallar han sig "den störste bland alla syndare".]

¹⁶Jag mötte förbarmande (medlidande), och det för att den Smorde (Messias, Kristus) Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod mot mig som den förste, ett exempel för [att uppmuntra] dem som ska komma till tro på honom och vinna evigt liv.

¹⁷[Paulus skiftar fokus från sig själv till Gud, och brister ut i en spontan lovprisning.]

Nu till den eviga Konungen (evigheternas konung, han som är Herre över tiden, som alltid funnits och alltid kommer att finnas),
    oförgänglig (oförstörbar, odödlig),
    osynlig,
    den ende Guden.
Hans är äran och härligheten i evigheters evigheter! Amen (ja, det är sant).

Förmana så att inte fler lider skeppsbrott i tron

¹⁸[Paulus återkommer nu till uppmaningen att tillrättavisa falska lärare.]

Detta uppdrag att befalla (förmana, uppmana) [de som lär ut falska läror, se vers 3 och 5] anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda (ärbara) kampen, ¹⁹i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. ²⁰Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar.

[Uttrycket "överlämnat åt Satan" kan syfta på att de fått lämna församlingsgemenskapen, se 1 Kor 5:1-5. Målet är alltid förlåtelse och upprättelse, se 2 Kor 2:5-8; 2 Thess 3:14-15.]

Tillbaka upp