Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - onsdag 4/11

Hes 10:1-11:25, Ps 105:1-15, Ords 27:1-2, Heb 6:1-20

Hes 10:1-11:25

Del 3 – Jerusalem bränns
1Sedan såg jag och se, på fästet (expansionen) [Hes 1:22] som var över kerubernas huvuden visade sig ovanför dem som om det var en safir, en sten visade sig som liknade en tron i sin framtoning. 2Och han talade till mannen klädd i linne och sa: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick inför mina ögon.
     3Och keruberna stod på den högra sidan av huset när mannen gick in, och molnet fyllde den inre gården. 4Och Herrens (Jahvehs) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [2 Mos 40:34-38] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahvehs) härlighet. 5Och ljudet från kerubernas vingar hördes till den yttre gården, som Gud den Allsmäktiges (El Shaddajs) röst när han talar.
     6Och det skedde när han [Herren] befallde mannen i linnekläder och sa: "Ta eld [Hes 1:13] från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna", att han [mannen klädd i linne] gick och stod bredvid ett av hjulen. 7Och keruben sträckte fram sin hand från mellan keruberna till elden som var mellan keruberna och tog av den och lade den i händerna på honom som var klädd i linne, som tog det och gick ut. 8Och där visade sig i keruberna formen av en manshand under deras vingar.
     9Och jag såg och se, fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul vid sidan om en kerub och ett hjul vid sidan om en annan kerub, och hjulens utseende var som färgen på krysolit [troligtvis gul/guldfärgad – hebr. tarsis]. 10Vad gäller utseendet såg alla fyra ut på samma sätt, som om ett hjul var inuti ett hjul. 11När de gick [keruberna rörde sig], gick de i vilken som helst av de fyra riktningarna [mot vilka deras fyra ansikten var vända], de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de, de vände inte när de gick. 12Och hela deras [kerubernas] kropp – deras ryggar och deras händer och deras vingar – och hjulen var fulla av ögon runt om, även de fyra hjulen [hade ögon, se även Hes 1:18; Upp 4:6]. 13Angående hjulen, hörde jag att de kallades (i mina öron kallades de) "rullande virvelvindar" (hebr. galgal). 14Och var och en hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs ansikte, och det andra ansiktet var en människas ansikte och det tredje var ett lejons ansikte och det fjärde var en örns ansikte.
     15Och keruberna höjde sig, detta är de levande varelserna som jag såg vid floden Kevar. 16Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida. 17När de stod (stilla), stod dessa (hjulen), och när de höjde sig, höjde de sig upp med dem, för de levande varelsernas ande var i dem (hjulen).
     18Och Herrens (Jahvehs) härlighet gick fram från husets tröskel och stod över keruberna. 19Och keruberna lyfte upp sina vingar och höjde sig från jorden inför mina ögon, och de gick framåt och hjulen bredvid dem, och de stod i den östra portens öppning till Herrens (Jahvehs) hus, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanför.
     20Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber. 21Var och en hade fyra ansikten vardera och var och en fyra vingar, och det som liknade en människas hand var under deras vingar. 22Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram.

Del 4 – Dom över Israels ledare
1Sedan lyfte en ande (vind) upp mig och förde mig till den östra porten på Herrens (Jahvehs) hus som vetter österut och se, i dörren till porten var 25 män. [Jfr med de 25 män som nämns i Hes 8:16.] Och jag såg i deras mitt Jazanja, Azors son, och Pelatjaho, Benajahos son, folkets furstar.

[Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem har hundratals lersigill (lat. bulla) hittats från perioden just före Jerusalems fall 586 f.Kr. Namnen Jazanja och Pelatjaho återfanns bland dem. Även namnen Jeremia och hans skrivare Baroch, har hittats.]

2Och han sa till mig: "Människobarn, dessa är männen som tänker ut synd och som ger de onda råd i denna stad [Jerusalem], 3som säger:
'Tiden är inte nära att bygga hus [starta en familj]. [Jer 29:5]
    Hon [denna stad – Jerusalem] är grytan och vi är köttet.'
    [En liknande bild om gryta används i Hes 24:3, 6, se även Jer 1:13.]
4Profetera därför mot dem, profetera, människobarn."
     5Och Herrens (Jahvehs) Ande föll över mig [starkare uttryck än Hes 2:2; 3:24] och han sa till mig: Tala: "Så säger Herren (Jahveh): Ni Israels hus har sagt (tänkt) detta, för jag vet vad ni tänker (vad som rör sig i er ande känner jag). [Ps 139:1-4] 6Ni har förökat ert slaktande i denna stad och ni har fyllt dess gator med slagna.
     7Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt. 8Ni är rädda för svärd och svärd ska komma över er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 9Och jag ska föra er bort från dess mitt och ge er i främlingars händer och ska verkställa domen ibland er. 10Ni ska falla för svärdet, jag ska döma er vid Israels gräns. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 11Fast denna stad inte ska bli er gryta, ska ni bli köttet i dess mitt. Jag ska döma er vid Israels gräns, 12och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant: saker inristat) och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er."
     13Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajahos son, dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sa: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"

Gud ska återupprätta Israel
14Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 15"Människobarn, dina bröder, ja, dina bröder [3 Mos 25:25-55], dina återlösares män och hela Israels hus, till vilka Jerusalems invånare har sagt: Flytta er långt bort från Herren (Jahveh). Till oss är detta land givet som en besittning.
     16Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Fast jag har flyttat dem långt bort bland folken och jag har förskingrat dem bland länderna, har jag ändå varit för dem som en liten helgedom i länderna dit de har kommit.'
     17Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er ska jag ge Israels land.'
     18När de återvänt dit ska de ta bort alla avskyvärda avgudar och alla deras vidrigheter [tillhörande ritualer och tillbedjan] som finns där.
     19Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20så att de följer mina bud och håller sig till (vaktar, skyddar, bevarar) mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud (Elohim). 21Men för dem som i hjärtat följer (vandrar efter) osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)." 22Sedan lyfte keruberna upp sina vingar och hjulen var bredvid dem, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanifrån. 23Och Herrens (Jahvehs) härlighet gick upp från mitt i staden och stod på berget som är på den östra sidan om staden (Olivberget). 24Och en ande (vind) lyfte [Hes 8:3] mig upp och förde mig i synen genom Guds (Elohims) Ande till Kaldéen till de fångna. Så steg synen som jag hade upp från mig. 25Sedan talade jag till alla de fångna, alla de ord (ting) som Herren (Jahveh) hade visat mig.

Ps 105:1-15

Psalm 105 – Gud är trofast

Psalmisten uppmanar Israel att prisa Gud eftersom han har befriat sitt folk från Egypten och uppfyllt sina löften till Abraham. En parallell version av de första 15 verserna av psalmen finns också i 1 Krön 16:8-22.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inledande uppmaning att prisa Gud, vers 1-6
2. Guds trofasthet mot Abraham, vers 7-15
3. Guds trofasthet mot Josef, vers 16-23
4. Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten, vers 24-36
5. Guds trofasthet genom öknen och i landet, vers 37-45



Prisa och sjung till Guds ära
1[Vers 1-15 återfinns i stort sett ordagrant också i 1 Krön 16:8-22.]

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
    åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
2Sjung till honom, musicera till honom,
    begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort).
3Ha er ära i hans heliga namn,
    låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahveh).
4Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],
    sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt).

[I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.
    Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, qof och shin. Den sista bokstaven, shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.
    Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts "ständigt" kommer från verbet "att sträcka" eller "att tänja" dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

5Kom ihåg hans underbara gärningar,
    allt fantastiskt som han har gjort,
    hans mirakler och hans muns domar.
6Abrahams säd, hans tjänare,
    Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1-3]

Guds trofasthet mot Abraham
7Han är Herren vår Gud (Jahveh Elohim).
    Hans domar finns på hela jorden.
8Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
    orden som han befallde för tusen generationer.
9Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
    och eden som han gav Isak.

[Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 15; 17:23; 26:3-5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man "skär ett förbund" det pekar fram på Jesus som när han gav oss det förnyade förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]

10Han har bekräftat det till Jakob som en förordning (hebr. choq),
    till Israel ett evigt förbund.
11Du säger: "Till dig ska jag ge Kanaans land,
    hela ditt arv." [1 Mos 15:18]
12När de bara var ett fåtal, ja, mycket få,
    och färdades genom det (utlovade landområdet),
13när de gick från land till land,
    från ett kungarike till ett annat folk,
    [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
14tillät han ingen att göra fel mot dem,
    han bestraffade kungar för deras skull.
15[Och sa:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
    och tillfoga inte mina profeter någon skada."

Ords 27:1-2

Låt andra berömma dig
1Skryt inte om din framtid [prisa och upphöj inte dig själv och dina planer],
    du vet ju inte [ens] vad den här dagen bär i sitt sköte.
2Låt någon annan berömma (prisa, skryta över) dig,
    inte din egen mun. En främmande (någon utanför dina egna kretsar), inte dina egna läppar.

Heb 6:1-20

1Låt oss lämna de första grunderna (gr. arche logos) [i undervisningen och läran] om den Smorde (Messias, Kristus) [Heb 5:12] och avancera stadigt framåt mot vuxen fullkomlighet (till andlig mognad; den fullmogna kunskapen).

Låt oss inte igen lägga grunderna [som är]:
Omvändelse från döda gärningar
    och tro på Gud,

2dop [plural – de judiska reningsdopen; dopet i vatten, i den helige Ande och i lidande],
    handpåläggning [plural – flera händer, flera personer eller flera tillfällen],

uppståndelsen av de döda
    och evig dom.

[Dessa sex områden, uppdelade i tre ämnen som följer det kristna livet (omvändelsen och tro, ett aktivt liv, uppståndelsen och domen) är de områden som brevets mottagare skulle ha varit fullt kunniga i och medvetna om för länge sedan.]
3Om Gud tillåter, ska vi [nu] gå vidare [med djupare undervisning].

4Det är omöjligt för dem som
    en gång blivit upplysta,
    smakat den himmelska gåvan,
    fått del av den helige Ande,
     5smakat Guds goda ord [gr. rhema – specifikt ord levandegjort av den helige Ande],
        och den kommande tidsålderns krafter,
6men sedan vänt sig bort (brutit kontraktet), att på nytt bli förda till omvändelse, eftersom de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.

7En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8Men bär den [samma jord] törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.

9[På samma sätt som den tidigare varningen om att inte förhärda hjärtat och tappa tron avslutades med en uppmuntran, se Heb 4:14-16, avslutas denna varning om att inte vara andligt omogen med en uppmuntran. Detta är enda gången "högt älskade" (gr. agapetos) används i detta brev. Uttrycket är annars vanligt i breven, se t.ex. Rom 1:7; 1 Kor 4:14; 2 Kor 7:1; Jak 1:16; 1 Pet 2:11.]

Men när det gäller er, våra högt älskade, är vi övertygade om det bästa [att er andliga åker inte bär törnen och tistlar och behöver brännas av], det som för till befrielse (frälsning), trots att vi talar på detta sätt. 10För Gud är inte orättvis (orättfärdig) så att han glömmer [inte skulle bry sig om] ert arbete (vad ni har gjort) och den kärlek [vilken osjälvisk och utgivande kärlek] ni visat hans namn när ni tjänat de heliga – och som ni [fortfarande] tjänar. 11Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet. 12Bli inte (sluta att vara) [andligt] neutrala (passiva, slöa, försvagade, apatiska) utan efterlikna (bli efterföljare, imitatörer av) dem som genom tro och tålamod [nu] infriar löftena.

13För när Gud gav löften till Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte hade något högre att svära vid. 14Han sa:
Jag ska rikligt välsigna dig,
    och rikligt föröka dig. [1 Mos 22:17]
15Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed. 18Så skulle vi, genom två orubbliga fakta [hans löfte och ed], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har tagit vår tillflykt (har flytt för att komma i säkerhet) till det hopp vi har framför oss. 19Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. 20Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss:
när han blev överstepräst för evigt,
    på samma sätt som Melkisedek.

[Ps 110:4; Heb 5:6, 10; 7:1-17]
[Stycket avslutas med samma citat från Psaltaren som inledde detta stycke i Heb 4:6. Huvudpoängen är att en kristen måste växa i tron och inte förbli omogen. Varningarna i Hebreerbrevet följer ett stegrande mönster. Om en troende börjar driva bort från Guds ord, se Heb 2:1-4, leder det till ett hårt hjärta, se Heb 3:7-4:13. Detta leder i sin tur till en ovillighet att höra, se Heb 5:11-6:20. Lösningen är att hålla fast vid Gud och hoppet som liknas vid ett fast ankare. Nästa stycke går vidare och förklarar hur Melkisedek är en förebild till Jesus.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel