Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 6/12

Hos 4:1-5:15, Ps 124:1-8, Ords 29:9-11, 2 Joh 1:1-13


Hos 4:1-5:15

Guds budskap till Israel

1. Klagan – Jizreel
1[I kapitel 4-7 återkommer talet tre många gånger i uppräkningar. I en bok som talar mycket om vishet (Hos 14:9) är valet av talet tre inte slumpmässigt. Det kopplar troligtvis an till Hoseas tre barn: Jizreel, Lo-Ruhama och Lo-Ammi.]

Hör Herrens (Jahvehs) ord, ni Israels söner, för Herren (Jahveh) har sak (väcker en rättslig tvist) med invånarna
i landet,
    för ingen sanning (trofasthet – hebr. emet),
        ingen nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
    ingen [nära, personlig och intim] kunskap om Gud (Elohim)
finns i landet.

[Tre ord används här: sanning, nåd och kunskap. Nåden står centralt och ramas in av sanningen och kunskapen. Här i denna kiasm betonas själva huvudpunkten i åtalet mot Israels folk – de saknar kärleksfull omsorg om varandra.]

2Svordom
    och lögn
    och mord
    och stöld
    och äktenskapsbrott!
De bryter alla gränser (det råder full anarki; laglöshet)
    och blod möter blod [det ena blodsdådet följer det andra, se 2 Kung 15:8-16, 25; Mika 7:2].
[Här betonas speciellt den andra delen av de tio budorden som rör relationen med andra människor, se 2 Mos 20:13-16.]

3Därför sörjer (torkar) landet
    och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
    ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).

2. Tre skyldiga grupper – Lo-Ammi


Religiösa ledarskapet
4Låt ingen man bemöda sig,
    låt ingen man förebrå,
för folket är som dem
    som strider med en präst.
5Därför ska du stappla på dagen
    och profeten ska också stappla med dig på natten
och jag ska förgöra din mor [en bild på Israel, se Hos 2:2].

6[Prästerna var ansvariga att undervisa folket om Guds ord, se 3 Mos 10:11. Jämför också Jes 5:13.]

Mitt folk är fördärvat på grund av brist på (intim) kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
    ska jag också förkasta dig så att du inte har någon präst till mig (som tjänar mig).
Eftersom du har glömt din Guds (Elohims) undervisning
    ska även jag glömma dina söner.
7Ju mer de förökade sig
    desto mer syndade de mot mig.
Jag ska vända deras ära
    till skam.
8De livnär sig på mitt folks synder
    och sätter sina hjärtan till deras överträdelser.
9Det är med folket som med prästen,
    och jag ska straffa honom för hans vägar
    och ska löna honom för hans gärningar.
10De ska äta men inte bli mätta,
    de ska begå äktenskapsbrott men ska inte förökas
eftersom de har lämnat bakom sig att ge akt (vakta, skydda, bevara) på Herren (Jahveh).

11Skökans vin och nytt vin
    fördärvar (ordagrant tar bort) hjärtat.


Folket
12[Vers 12-13a formar en kiasm som ramas in av trä och "under träd":]
Mitt folk söker råd i sitt trä [snidade avgudar i trä, se Jes 44:15 eller en asherahpåle, se Jes 17:8]
och deras stavar berättar för dem [uttryck för olika spådomskonster],
för skökoanden har fått dem att ta miste
och de har gått bort från att underordna sig sin Gud (Elohim).
13De offrar på bergstoppar och offrar på kullarna,
under ekar och popplar och terebinter
eftersom deras skugga är bra.

Kvinnor

Därför har dina döttrar blivit prostituerade
    och dina sonhustrur begått äktenskapsbrott.
14Jag ska inte straffa dina döttrar
    när de blir prostituerade,
inte dina sonhustrur
    när de begår äktenskapsbrott,
för de umgås med oanständiga kvinnor
    och de offrar med prostituerade,
    och folket som är utan kunskap är nedtryckt.

Lo-Ruhama


Israels avfall
15Om Israel är en prostituerad,
    låt inte Juda få skulden
och kom inte till Gilgal [betyder "ring av stenar", en kultisk offerplats (Hos 9:15; 12:11; Amos 4:4; 5:5), låg troligtvis strax nordost om Jeriko, se Jos 4:19],
    gå inte upp till Beit Aven [ordagrant: ´ondskans hus´; en referens till Betel som betyder "Guds hus" där man tillbad en guldkalv, se Amos 5:5]
    och svär inte "Som Herren (Jahveh) lever."
16För Israel är styvnackad
    som en styvnackad kviga.
Ska nu Herren (Jahveh) föda dem
    som ett lamm på ett öppet fält?
17Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] är förenad med avgudar,
    lämna honom ensam.
18När deras festande är över
    fortsätter de med prostitution,
    hennes ledare är djupt förälskade i skamlighet.
19Vinden har bundit upp henne i sina vingar
    och de ska skämmas för (på grund av) sina offer.

Israel leder Juda in i synd
1Hör detta, ni Israels präster!
Och lyssna (akta uppmärksamt), ni Israels hus!
Och kungens hus, ge ert öra (lyssna noga),
    för er tillhör domen,
för ni har varit en snara för Mitspah [betyder "vakttornet", finns olika platser, men här är det Tel en-nasbeh i Benjamin 10 km norr om Jerusalem]
    och ett utbrett nät över Tabor [berget Tavor på Jisreelslätten].
2I slaktandet (blodsdåd) har ni gått djupt (grävt en djup grop) i Shittim [upprorsmännen, se 4 Mos 25:1]
    men jag [Herren] blir en förmaning (tillrättavisning) för dem alla.
3Jag känner (är intimt förtrogen med) Efraim [den ledande stammen av de tio i Nordriket]
    och Israel [de övriga nio norra stammarnas handlingar] är inte undangömd för mig.
För Efraim, du har begått äktenskapsbrott,
    Israel är orenat.
4Deras gärningar erbjuder dem inte möjligheten att återvända till sin Gud (Elohim),
    för äktenskapsbrottets ande är i dem och de känner inte Herren (Jahveh).
5Men Israels stolthet ska vittna i hans ansikte
    och Israel och Efraim ska snubbla i sin synd.
Juda ska också snubbla med dem.

6Med sin småboskap (får och getter) och sin boskapshjord (nötkreatur)
    ska de gå för att söka Herren (Jahveh)
men de ska inte finna honom,
    han har dragit sig undan från dem.
7De har handlat trolöst mot Herren (Jahveh)
    för de har blivit som främmande barn.
Nu ska nymånen sluka dem med deras arvedel.

Israel och Juda kommer att möta Guds straff
8Blås i shofar i Giva [Sauls hemstad i Benjamins område, se 1 Sam 10:26]
    och i trumpet i Rama [profeten Samuels hemstad, också i Benjamins område, se 1 Sam 1:1],
låt alarmet (signalen) ljuda i Beit Aven ["Ondskans hus", se Hos 4:14]:
    "Bakom dig, Benjamin!"
9Efraim ska ödeläggas på tillrättavisningens dag.
    Bland Israels stammar gör jag sanningen känd (låter alla veta vad som verkligen ska ske).
10Judas furstar är som de som flyttar på landmärken [som var förbjudet att göra, se 5 Mos 19:14].
    Jag ska hälla ut min vrede över dem som vatten.
11Efraim är betryckt, krossad i sin dom,
    eftersom han villigt vandrar efter orenhet.
12Därför är jag för Efraim som en mal
    och som ruttenhet för Juda hus.
13Och när Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien och sände efter kung Jarev [Jarev betyder "utmanare"; uttrycket kan också tolkas som en titel malki rav – "den store kungen"],
    men han kan inte läka dig och inte heller ska han bota din skada.
14Jag ska vara som ett lejon för Efraim,
    som ett ungt lejon för Juda hus,
jag ska bryta ner och gå iväg,
    jag ska ta bort och ingen ska befria.
15Jag ska gå och återvända till min plats
    till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte,
    i sitt betryck ska de söka mig ärligt.

Ps 124:1-8

Psalm 124 – Herren på vår sida

Detta är den femte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 131

Författare: David

Struktur:
1. Tidigare segrar, vers 1-5
2. Lovprisning för vad Gud gjort, vers 6-7
3. Förtröstan, vers 8

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Om inte Herren (Jahveh) hade varit med oss (på vår sida)
    låt Israel nu säga:
2"Om inte Herren (Jahveh) hade varit med oss,
    på vår sida, när människor reste sig mot oss,
3då hade vi blivit slukade levande,
    när deras vrede (hat) brann (glödde) mot oss,
4då hade vattenmassor dränkt oss,
    strömmarna hade överväldigat oss (våra själar),
     5de stolta vattnen hade översköljt våra själar."

[Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se Jes 8:7; Upp 17:15.]

6Välsignad är Herren (Jahveh)
    som inte har utlämnat oss som byten till deras tänder.
7Vi (vår själ) har flytt som en fågel
    ut ur fågelfångarens snara,
    snaran har gått sönder
och vi har flytt.

8Vår hjälp är i Herrens (Jahvehs) namn
    som gjort (format, skapat) himlar och jord. [1 Mos 1:1]

Ords 29:9-11

9Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre,
    då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund.

[Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]

10De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt),
    men de rättfärdiga skyddar hans liv.

11En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll),
    men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].

2 Joh 1:1-13

ANDRA JOHANNESBREVET

Detta är ett kort brev som varnar för falska lärare som vill tränga sig på. Brevet kan ha varit ett försättsblad till Första Johannesbrevet. Det är intressant att notera att detta brev är adresserat till en kvinna och att nästa brev är adresserat till en man. Detta brev uppmanar församlingen att inte okritiskt i kärlek släppa in vem som helst att undervisa, eftersom det finns bedragare, se 2 Joh 1:10. Nästa brev har den motsatta uppmaningen att öppna upp och tillåta lärare utifrån, se 3 Joh 1:9.

Struktur: Brevet består av knappt trehundra grekiska ord och rymdes på ett papyrusark. Det innehåller flera kiastiska mönster. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. Centralt finns ofta huvudpunkten. Två centrala ord är kärlek och sanning.

Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.

Till: Kyria, en person eller en församling troligtvis någonstans i Mindre Asien, se vers 12.

Från: Troligtvis Efesos.

Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.



Inledning
1[Från:] Den gamle (äldste – gr. presbyteros),
[Ordet kan syfta på någon i hög ålder eller på en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna in på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.]
till den utvalda frun (härskarinnan – gr. kyria)
    och hennes barn.
[Kan syfta på en kvinna och hennes barn. Kyria som egennamn var inte helt ovanligt och det är en feminin form av kyrios som betyder herre eller huvud. Detta brev är liksom nästa brev adresserat till en person, men kyria kan här också syfta på församlingen och dess medlemmar. Johannes benämner ofta de troende "mina barn". De utvalda var ju också "ett konungsligt prästerskap", kallade att regera med den Smorde Kungen Jesus. Kyria är då Kyrios Christos brud, se 2 Kor 11:2; Upp 19:7.]
Jag älskar er alla [med Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]
i sanning,
och inte bara jag,
    utan alla som har lärt känna (personligen fått erfara) sanningen,
2på grund av sanningen som förblir i oss
    och ska vara med oss i evighet.

3Nåd (oförtjänt favör) [kraft],
    barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
    och frid,
vare (ska vara) med oss från Gud Fadern
    och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Faderns Son,
i sanning
och kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande].

[Verserna 1b-3 är symmetriskt strukturerade i en kiasm:

A älskar (gr. agapo)
  B i sanning (gr. en aletheia)
    C sanningen (gr. aletheian)
    C´ nåd, barmhärtighet, frid – kärlek
  B´ i sanning (gr. en aletheia)
A´ kärlek (gr. agape)

Verbet älskar och substantivet kärlek ramar in hela stycket. Frasen "i sanning" formar en inre ram. Centralt i vers 1b-3a beskrivs först sanningen och sedan kärleken. Här kan man ana hur sanningen – som förblir i oss – syftar på Jesus personifierad, han som är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6. Den utgivande kärleken beskrivs genom: nåd, barmhärtighet och frid.]


Det stora budet
4[Vers 4-6 är också symmetriskt strukturerade i en kiasm. Orden vandra i, bud och från början ramar in och förstärker att kärleken är det mest centrala.]

Jag gladdes mycket när jag fann sådana bland dina barn som vandrar (lever) i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern.
5Nu ber jag dig, min fru (gr. kyria, se vers 1) – det är inget nytt bud jag skriver till dig, utan [en upprepning av] det vi haft från början:
att vi ska (må) älska varandra (med Guds osjälviska, utgivande kärlek).
6Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]:
att vi vandrar (lever) efter hans budord [plural].
Detta bud är precis som det ni har hört från början,
för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning].

[Vandra i "det" kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i vers 5b och 6 eller sanningen. I vers 4 finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här "vandra i den", underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd "sanning och kärlek", brevets två nyckelord i detta lilla ord, se vers 3. Johannes inleder också brevet med frasen "jag älskar er alla i sanning", se vers 1.]

Varning för falska läror
7Det finns nämligen många bedragare [falska lärare] som har gått ut i världen [Mark 13:5-6, 22], de som inte bekänner att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus) som kommit i köttet. Sådan är Bedragaren, Antikrist.

[Ordet "antikrist" betyder både "motståndare till Kristus (den Smorde)" och "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Jesus, se 1 Joh 2:18.]

8Se till (var ständigt på er vakt) att ni inte förlorar det vi [vissa manuskript: "ni"] har arbetat för, utan får full lön.
9Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Messias, Kristi) lära,
    han har inte Gud.
Den som blir kvar i hans lära,
    han har både Fadern och Sonen.
10Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

[Gudstjänsten firades i hemmen, se Rom 16:5; Kol 4:15. Att välkomna någon i hemmen har innebörden av att ge en falsk lärare en bas för att sprida sin lära i staden. Det är inte ett förbud att bjuda in och prata med människor. Det grekiska ordet chairo, som översatts att "hälsa välkommen", är mer än ett vanligt "hej" och handlar om att be om Guds välsignelse över någons arbete.]

Sluthälsning
12Även om jag [Johannes] har så mycket mer jag vill skriva till er om, vill jag inte göra det med papper och bläck. I stället hoppas jag kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig.

13Din utvalda systers barn [systerförsamlingen där Johannes befinner sig, troligtvis i Efesos, se vers 1] hälsar till dig.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel