Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 16/2

3 Mos 1:1-3:17, Ps 35:17-28, Ords 9:13-18, Mark 1:29-2:12


3 Mos 1:1-3:17

TREDJE MOSEBOKEN

Leviticus (latin)
Vajikra (hebreiska)

På hebreiska kallas boken för Vajikra, som betyder "och han kallade", eftersom det är det första ordet i texten som beskriver hur Herren kallar på Mose, se vers 1. Tredje Moseboken kallas också Leviticus (latin för "leviternas") dvs. "prästboken". Här förmedlar Mose de instruktioner som Gud gav honom under den sista månaden vid berget Sinai för hur folket och prästerna skulle leva. Vid en första anblick kan denna bok vara den svåraste för en nutida läsare att relatera till, behövs det verkligen olika offer för att behaga Gud? Boken lägger dock en viktig grund för hur människan kan närma sig Gud. Inom judendomen börjar ett barns studier i Torah (vid 5-6 ålder) inte med Första Moseboken, utan just här i Tredje Moseboken. Anledningen som ges i textutläggningarna är att både barnen och offren är rena/oskyldiga, så låt de rena hantera det rena! Hebreerbrevet fungerar som ett kommentarverk till Tredje Moseboken och visar på hur Jesu blod vann en evig återlösning, se Heb 9:11-12.
    Det hebreiska grundverbet qara (som vajikra är uppbyggt av) har flera betydelser. Förutom att kalla på någon (vilket görs med namn), används det även om att bjuda in (som också brukar göras med namn) eller proklamera (som ofta brukar göras antingen i någons namn eller till en namngiven). Men utan undantag är det detta ord som används alla de gånger i Bibeln då någon ska namnges, just i betydelsen: "gav honom namnet" eller "han/hon ska heta".
    Det finns en bibelkod som löper genom inledningen av alla de fem Moseböckerna. Tar man första förekomsten av bokstaven tav och räknar 49 bokstäver, så är den 50:e bokstaven vav. Med ytterligare 49 bokstävers mellanrum följer resh och he. Mellan första och femte versen i Första Moseboken står alltså med 49 bokstävers mellanrum ordet Torah (תורה). Samma mönster finns även i Andra Moseboken. I inledningen på Fjärde och Femte Moseboken finns samma bokstäver, men i motsatt läsriktning (hereshvavtav). Denna bibelkod finns dock inte i Tredje Moseboken. Istället finns ordet JHVH (יהוה) inkodat med 7 bokstävers mellanrum! De fem Moseböckerna formar alltså en kiasm där Torah pekar inåt mot Guds eget namn JHVH, till den bok som heter Vajikra och som från hebreiska även kan översättas "Han ska heta".

1 Mos – TORAH →
   2 Mos – TORAH →
       3 Mos – JHVH
   4 Mos – HAROT ←
5 Mos – HAROT ←

I den hebreiska Bibeln är inte Moseböckerna uppdelade i fem olika böcker utan utgör en bokrulle. Däremot har man gjort motsvarande indelning med böcker, kapitel och verser i bokrullen för att det ska vara lättare att hitta olika avsnitt. Moseböckerna heter på hebreiska Torah som betyder undervisning eller instruktion. Torah pekar alltså mot centrum, Tredje Moseboken, där Guds eget namn finns kodat i var sjunde bokstav i den första versen.
    Att avståndet för att bilda ordet Torah är just 49 bokstäver är ingen slump. Talet 49 är 7 gånger 7 och siffran 7 betyder fullbordan – att göra färdigt. Var 7:e dag är en sabbat, vart 7:e år är ett sabbatsår och när man har firat 7 sabbatsår, alltså 49 år, är det jubelår. Jubelåret handlar om att allt återställs, all egendom återgår till sin rättmätige ägare, alla skulder blir avskrivna och alla slavar blir fria. Guds ursprungliga skaparordning blir återupprättad!
    Detta är bara möjligt genom att en återlösare frivilligt åtar sig uppdraget att betala det fulla priset för återlösningen. Den som väljer att bli en goel (återlösare) kan inte välja att återlösa delvis. Antingen allt eller inget. Tredje Moseboken beskriver priset och förutsättningarna i detalj. Gud själv är vår Återlösare.

Struktur:
Boken är skriven som en kiasm. Här finns en rörelse in mot det allra heligaste där kulmen utgörs av försoningen.

A Heliga ritualer (1-7)
  B Ett heligt prästerskap (8-10)
     C Ett heligt folk (11-15)
      D Försoningsdagen (16)
    C´ Ett heligt folk (17-20)
  B´ Ett heligt prästerskap (21-22)
A´ Heliga ritualer (22-25)
Avslutning (26-27)

Skrivet: Omkring år 1445 f.Kr.

Berör tidsperioden: 1445 f.Kr., se 2 Mos 40:1; 4 Mos 1:1

Författare: Det är troligt att Mose har sammanställt stora delar av boken. Att Mose skrev ner åtminstone ­delar av de episoder som skedde ­under hans livstid bekräftas av Jesus i Joh 5:46.



HELIGA OFFER (kap 1-7)

Brännoffret
1Och Herren (Jahveh) kallade på Mose och talade till honom från mötestältet (hebr. óhel móed). Han sa: 2Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahveh) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter), och presentera det som ett offer.

[Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (1 Mos 4:3; 3 Mos 2:1) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren (Jahveh). Ordet för "nåd" här (i vers 3) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se 1 Pet 1:19 och 2 Mos 12:5. Se även 5 Mos 33:16; Jes 60:1; Ps 5:13.]

Hjord
3Om hans offer är ett brännoffer från hjorden, ska han offra ett felfritt djur av hankön. Han ska offra det vid ingången till församlingens mötestält (hebr. óhel móed) till nåd (till behag, villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 4Och han ska lägga sin hand på brännoffrets huvud och det ska ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) och ge försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom. 5Och han ska döda oxen inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Arons söner, prästerna, ska ta blodet och stänka det runtomkring över altaret som är vid ingången till församlingens mötestält. 6Och han ska flå brännoffret och dela det i sina bitar. 7Och Arons söner, prästen [singular – översteprästen], ska lägga eld på altaret och lägga i ordning ved på elden. [Elden skulle brinna kontinuerligt och aldrig släckas, se 3 Mos 6:13. Det kan vara anledningen till att det står präst (hebr. kohen) i singular här, medan plural kohanim i vers 5 och 8.] 8och Arons söner, prästerna, ska lägga delarna, huvudet och det feta, i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret. 9Men inälvorna och benen ska han tvätta i vatten, och prästen ska bränna allt på altaret till ett brännoffer (hebr. olah), ett eldsoffer (hebr. isheh) till en söt doft till Herren (Jahveh).

Småboskap
10Och om hans offer är från småboskapen, från fåren eller från getterna som ett brännoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av hankön. 11Och han ska döda det på den norra sidan av altaret inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Arons söner, prästen, ska stänka dess blod runtomkring över altaret. 12Och han ska dela det i sina bitar med sitt huvud och sitt fett och prästen ska lägga dem i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret. 13Men han ska tvätta inälvorna och benen i vatten, och prästen ska ta allt och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahveh).

Fåglar
14Och om brännoffret till hans offer till Herren (Jahveh) är från fågel, ska han föra fram sitt offer av duvor eller av unga turturduvor. 15Och prästen ska föra den till altaret och vrida av dess huvud och bränna den på altaret, och dess blod ska hällas ut vid sidan av altaret. 16Och han ska ta av skinnet med dess fjädrar och kasta det bredvid altaret på östra sidan på platsen för askan. 17Och han ska klyva den med dess vingar men inte dela den helt, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden, som ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahveh).

Matoffret


Spannmål
1Och när någon (ordagrant en själ) vill offra ett matoffer [hebr. mincha] till Herren (Jahveh), ska hans offer vara av fint mjöl och han ska hälla olja över det och lägga rökelse på det. 2Och han ska föra fram det till Arons söner, prästerna. Prästen ska ta en handfull [dvs. en mindre del] av mjölet, tillsammans med oljan med all rökelse, och han ska bränna denna minnesdel (som ett påminnelseoffer – hebr. azkarah) på altaret till ett eldsoffer som en välbehaglig doft till Herren (Jahveh). 3Det som är kvar av matoffret är till [ska användas av] Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahvehs) eld.

[Den delen av mjölet som brändes på altaret kallades azkarah (påminnelseoffer), som en ihågkomst inför Herren (Jahveh). Resten fick prästerna använda. Ordet används 7 ggr, se 3 Mos 2:9, 16; 5:12; 6:15; 24:7; 4 Mos 5:26. I 3 Mos 6:14-23 beskrivs matoffren mer detaljerat.]

Bakat bröd
4Och när du för fram ett matoffer bakat i ugnen, ska det vara osyrat bröd av fint mjöl ringlat med olja, eller kakor av fint mjöl smorda med olja. 5Och om offret är ett matoffer bakat i en panna ska det vara av fint mjöl, osyrat och ringlat med olja. 6Du ska dela det i bitar och hälla olja på det, det är ett matoffer. 7Och om ditt offer är ett matoffer bakat i en stekpanna ska det göras med fint mjöl med olja. 8Och du ska ta matoffret som du har gjort av dessa ting till Herren (Jahveh) och när det är förevisat för prästen ska han ta det till altaret. 9Och prästen ska ta från matoffret ett minne av det och ska bränna det på altaret, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahveh). 10Det som är kvar av matoffret är till [ska användas av] Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahvehs) eld. [På samma sätt som mjölet i vers 3.]

Utan jäst – med salt
11Inget matoffer som ska föras fram till Herren (Jahveh) får vara gjort med jäst, för ni ska inte bränna något syrat eller någon honung i något eldsoffer till Herren (Jahveh). 12Vad gäller offren av förstlingsfrukt ska ni offra dem till Herren (Jahveh), men de ska inte bli brända på altaret som en söt doft.
     13Och alla offer av dina matoffer ska du krydda med salt, inte heller ska du låta din Guds (Elohims) förbundssalt saknas i något av dina matoffer, med alla dina offer ska du offra salt.

[Salt användes för att konservera och bevara och användes ofta symboliskt för att visa att t.ex. ett förbund var långvarigt. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund]

Förstlingsfrukt
14Och om du offrar ett matoffer av din förstlingsfrukt till Herren (Jahveh), ska du offra gröna ax (omogen säd) som är torkade (rostade) i eld liksom fullt mogna ax. 15Och du ska hälla olja över det och lägga rökelse på det, det är ett matoffer. 16Och prästen ska bränna minnet av det, en del av dess mogna ax och en del av dess olja med all dess rökelse. Det är ett eldsoffer till Herren (Jahveh).

Gemenskapsoffret


Från hjorden
1Och om hans offer är ett shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim), om han offrar det från hjorden – oavsett om det är en hane eller hona – ska det vara felfritt (rent – hebr. tamim) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 2Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det vid ingången till församlingens mötestält, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet över altaret runtomkring. 3Och han ska offra shalomoffret, ett offer gjort av eld till Herren (Jahveh), fettet som omger inälvorna och allt dess inre fett, 4och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. 5Och Arons söner ska bränna det på altaret ovanpå brännoffret som är ovanpå veden som är på elden, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahveh).

Från småboskapen
6Och om hans offer till shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim) till Herren (Jahveh) kommer från småboskapen – hane eller hona – ska det vara felfritt (rent – hebr. tamim) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 7Om han offrar ett lamm som sitt offer, ska han offra det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 8Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka blodet över altaret runtomkring. 9Och han ska offra shalomoffret, ett offer gjort av eld till Herren (Jahveh), dess fett och hela feta svansen [fåren i Mellanöstern är kända för sina tjocka svansar] ska han ta bort nära svansfästet (ryggradsslutet, korsbenet; lat. sacrum), och fettet som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna, 10och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. 11Och prästen ska bränna det på altaret, det är matoffret gjort med eld till Herren (Jahveh).
     12Och om hans offer är en get ska han offra den inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 13Och han ska lägga sin hand på dess huvud och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka dess blod över altaret runtomkring. 14Och han ska offra sitt offer, ett eldsoffer till Herren (Jahveh), det feta som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna, 15och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. 16Och prästen ska bränna det på altaret, det är matoffret gjort med eld som en söt doft, allt det feta är Herrens (Jahvehs).
     17Det ska vara en evig stadga för era generationer överallt där ni bor, att inte äta varken fett eller blod.

Ps 35:17-28

17Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
18Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet],
    bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [Ps 22:23, 26]

Del 3
19De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
    de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
    [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12-13; 10:10]
20De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
21De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
    och säger: "Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]
22Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahveh) – var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
23Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonai), för min talan.
24Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahveh) min Gud (Elohim),
    låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
25Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
    "Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
26Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
    bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
    måste bli klädda med skam och förödmjukelse.

27Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
    alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
De ska alltid säga: "Herren (Jahveh) är stor,
    han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott – hebr. shalom)!"
28Då ska min tunga berätta om (förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet
    och prisa dig hela dagen lång!

Ords 9:13-18

En falsk vishet ropar också
13Det finns en annan kvinna som kallas dårskapen, hon är rastlös (bullrig, stökig),
    hon är lättsinnig (agerar utan tanke; är öppen för alla former av ondska) och vet inget. [Hon är omedveten om allt som är av evighetsvärde.]
14Hon sitter vid ingången till sitt hus,
    på en stol (tron) över stadens höjder (iögonfallande),
15och ropar till dem som passerar,
    till dem som går rakt fram på sin stig [sin välkända, upptrampade gångväg]:
16"Den som är okunnig (lättledd, osäker), kom hit!"
    Till den som behöver (saknar, är i behov av) kunskap (mod), säger hon:
17"Stulet vatten [sex utanför äktenskapet] är sött (ger tillfredsställelse)
    och bröd givet i hemlighet är underbart gott (behagligt, tilltalande)."
18Han [som följer hennes råd] inser inte att skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) är där,
    att hennes [den prostituerades] gäster redan har sjunkit ner i Sheols (gravens, underjordens) djup.

[Hebr. sheol beskriver de dödas plats, ordet kommer från shaal som betyder "fråga efter". Det finns en dragningskraft i detta destruktiva. Se även 1 Pet 5:9; Jak 4:7-10.]

Mark 1:29-2:12

Petrus svärmor och andra sjuka botas

Fortfarande finns ruinerna kvar av det som antas vara Petrus hus. Det var en enkel bostad som så många andra i Kapernaum. Här har pilgrimer genom århundraden lämnat inskriptioner på väggarna, och flera kapell och kyrkor har byggts på platsen där huset stod. Den senaste är en åttakantig kyrka byggd på pelare från 1990.

29[I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5.]

På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simons och Andreas hus, tillsammans med [bröderna] Jakob och Johannes. [Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.] 30Simons svärmor hade insjuknat och låg ned i feber [troligtvis malaria, se Luk 4:38], och på en gång berättade de det för Jesus. 31Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Genast lämnade febern henne, och hon började att betjäna dem [servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].

32[Veckosabbaten börjar vid solnedgången på fredagen och slutar vid solnedgången på lördagen. Enligt traditionell judisk uppfattning fick inget arbete utföras på sabbaten. Det var inte tillåtet att göra upp eld, att resa eller bära saker utomhus. Ryktet om vad Jesus gjort spred sig snabbt, men det var först när sabbaten var över man kom med de sjuka till Jesus.]

På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta, 33tills hela staden [Kapernaum] hade samlats utanför dörren. 34Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se Luk 4:40.]

Jesus drar sig undan för att be

Soluppgång över Galileiska sjön.

35[Detta stycke, vers 35-39, är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även Mark 2:1-5; 11:20-21; 13:1-4. Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se vers 36. Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med på plats, så är det ju vanligare i talspråk att man berättar om vad "han" gjorde, än att berätta om vad "Jesus" gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!]

Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se Mark 6:46; 14:32-41.] 36Simon och de som var med honom [vaknade senare och] letade efter honom (jagade honom som ett villebråd), 37och när de hade funnit honom sa de till honom: "Alla söker efter dig."
     38Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [på västra sidan av Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut."

[Jesus var sänd av Fadern till alla Israels barn, se Matt 15:24. Att Jesus rör sig i detta område uppfyllde profetian i Jes 9:1-2 där Sebulons och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, se Matt 4:12-16.]

39Han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut demonerna.

[Enligt den judiske historikern Josefus (37-100 e.Kr.) fanns det 204 byar och 15 städer i Galileen. Han beskriver även hur invånarna i Galileen "varit vana vid krig från sin ungdom, och krigen har alltid varit många." Han beskriver också hur terrängen är varierad med träd och slätter och använder formuleringen: "Området lockar den mest late att ägna sig åt jordbruk, eftersom det är så lätt att odla!"]

En spetälsk man botas

Vy från berget Arbel över norra delen av Galileiska sjön.

40En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41Djupt rörd av medömkan, sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: "Jag vill. Bli ren!" 42På en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
     43Jesus förmanade honom, och skickade bort honom på en gång, 44och sa: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [3 Mos 14:1-32]
     45Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll.

[Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också Mark 1:34; 3:12; 5:43; 7:36; 8:26, 30; 9:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]

En lam man i Kapernaum blir förlåten och helad

Ett tak byggs på traditionellt sätt i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.

©Nasareth Village

1Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig att han var hemma igen, 2och det samlades så mycket folk att det inte ens fanns plats utanför dörren [det var trängsel ända ut till gatan]. Mitt under det att han samtalade (förde en konversation) om Ordet med dem, 3kom de dit med en förlamad man. Det var fyra män som bar honom. 4När de inte kunde komma nära Jesus på grund av allt folket, började de ta bort taket ovanför honom.

[Hus i Mellanöstern hade oftast platta tak med en trappa på utsidan. På så sätt kunde man komma upp på taket utan att gå in i huset. Takets översta lager bestod av grus och jord som de fyra männen nu först grävde sig igenom.]

När de sedan brutit upp en öppning hissade de ner bädden som den förlamade låg på. 5När Jesus såg deras tro [den lame mannens och hans vänners tro], sa han till den förlamade: "Mitt barn (gr. teknon) [med fokus på att han tillhör familjen], dina synder är förlåtna (borttagna)."
     6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte (hade en inre dialog) i sina hjärtan: 7"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
     8I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sa till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan? 9Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'? 10Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sa han till den förlamade: 11"Stå upp, ta din bädd och gå hem." 12Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sa: "Vi har aldrig sett något liknande förut!"





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel