Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 3/3

3 Mos 27:14-34; 4 Mos 1:1-54, Ps 46:1-12, Ords 10:23, Mark 11:1-26


3 Mos 27:14-34; 4 Mos 1:1-54

Hus
14Och när en man ska helga sitt hus till att vara heligt inför Herren (Jahveh), då ska prästen värdera det om det är gott eller ont. Som prästen värderar det så ska det stå. 15Och om han som helgar det vill lösa sitt hus ska han lägga till en femtedel av silvret på det uppskattade värdet och det ska vara hans.

Fält
16Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahveh), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn [den vikt en åsna kunde bära] ska värderas till 50 shekel [575 gram] silver. 17Om han helgar sitt fält från jubelåret, ska värderingen gälla. 18Men om han helgar sitt fält efter jubelåret [vart 49:e år] ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen. 19Och om han som helgat fältet på något sätt vill återlösa det, ska han lägga till en femtedel av pengarna för värderingen till det, och det ska garanteras honom. 20Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen. 21Men fältet ska när det blir jubelår vara helgat till Herren (Jahveh), som ett avskilt fält, besittningen ska vara prästens.
     22Och om en man helgar till Herren (Jahveh) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning, 23då ska prästen beräkna åt honom det uppskattade värdet till jubelåret och han ska ge det uppskattade värdet den dagen, det är heligt för Herren (Jahveh). 24Under jubelåret ska fältet återgå till den som det köptes av, till honom som landets besittning tillhör. 25Och alla dina uppskattningar ska vara efter helgedomens shekel. 20 gera ska vara en shekel. [En shekel är en viktenhet på 11,5 gram. En gera är 1/20 shekel vilket är 0,6 gram.]

Förstfödd
26Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahvehs) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahvehs). 27Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.

Föremål
28Se till att inget helgat föremål (hebr. charem) som en man har helgat (hebr. charam) till Herren (Jahveh) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahveh). 29Inget helgat som är helgat av människor ska återlösas, utan ska dödas.

Tionde
30Och allt tionde av marken, om det är säd eller frukt från träden, är Herrens (Jahvehs). Det är heligt för Herren (Jahveh). 31Och om en man skulle vilja återlösa av sitt tionde, ska han lägga till en femtedel av dess värde. 32Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahveh). 33Han ska inte efterforska om det är bra eller dåligt och inte byta ut det, och om han byter ut det, då ska både det och det utbytta vara heligt, det ska inte återlösas.

Sammanfattning
34Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahveh) befallde (hebr. tsavah) Mose för Israels barn på berget Sinai.

Ps 46:1-12

Psalm 46 – Gud är med oss!

I Psalm 45 firades ett kungligt bröllop. Nu följer tre psalmer som fokuserar på hur Gud regerar över jorden från Jerusalem. Även om inte Jerusalem eller Sion nämns uttryckligen är det underförstått utifrån benämningen "Guds stad", se vers 5. Det finns ingen flod i dagens Jerusalem, men i det nya Jerusalem finns en flod, se Upp 22:1.

Bakgrund: Den mirakulösa befrielsen av Jerusalem omkring år 701 f.Kr. ser en del som tänkbar historisk bakgrund. Då hade den assyriske kungen Sanherib belägrat staden och Gud grep in och räddade Jerusalem. Händelserna beskrivs i 2 Kung 18:13-19:35; Jes 36-37.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur: Psalmen har tre sektioner som var och en slutar med ordet selah. De två sista har också en refräng som upprepas, se vers 8 och 12.

1. Naturen i uppror, vers 2-4
2. Hednafolk i uppror, vers 5-7
    Refräng, vers 8
3. Fred på jorden, vers 9-11
    Refräng, vers 12

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (för) Korachs söner. En sång för alamot.

[Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.]
-


Naturen i uppror
2Gud (Elohim) är vår tillflykt och [vår] styrka (starkhet, makt),
    en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad.
    [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.]
3Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
    och bergen störtar ner i havens djup,
4även om vågorna är i uppror och skummar (svallar),
    och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor.

[Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Hednafolk i uppror
5Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad,
    den Högstes (Elions) heliga boning.
6Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas).
    Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr.
7Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
    Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter.

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

8[Refräng:]
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud (Elohim) är vårt försvarstorn (värn; vår fästning, säkra höjd).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Fred på jorden
9Kom, se (skåda) Herrens (Jahvehs) gärningar (verk)
    – ödeläggelser (fruktansvärda gärningar) gör han (har han gjort och kommer att göra) på jorden [Jes 13:9].
10Han stillar strider till jordens ände (gör slut på krig över hela jorden),
    bryter bågen [i bitar] och bräcker (hugger itu; klyver) spjutet,
    bränner vagnarna i eld.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har "häpnadsväckande ting" istället för "ödeläggelser" i vers 9 och "sköldarna" istället för "vagnarna" i vers 10.]

11[Nu hörs Guds röst som talar:]
"Var stilla (låt det vara; släpp taget; kapitulera) [lägg ner era vapen] och besinna (vet, var väl förtrogen med) att jag är Gud (Elohim)!
    Jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd bland nationerna (hednafolken),
    jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd på jorden."

12[Refrängen från vers 8 upprepas:]
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud (Elohim) är vårt försvarstorn (värn; vår fästning, säkra höjd).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Ords 10:23

23En [oresonlig] dåre ser det som en sport att tänka ut (planera, uppfinna) ondska,
    men den förståndige finner nöje i [gläder sig i stället åt och uppskattar] vishet.

Mark 11:1-26

JESU SISTA VECKA (kap 11-16)

Beduin med en åsna i Jerusalem.

1

Sista veckan av Jesu liv upptar en tredjedel av Markusevangeliet. Tre högtider firas i den judiska vårmånaden nisan. Den första är pesach som inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Judiska dagar börjar på kvällen, så några timmar senare är det nästa dag, den 15:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid. Två eller tre dagar senare firas förstlingsfruktens högtid, bikkurim. År 30 e.Kr. infaller bikkurim söndagen den 17:e nisan vilket är den tredje dagen i det osyrade brödets högtid. En sammanställning utifrån evangeliernas tidsangivelser och hur högtidsdagarna infaller år 30 e.Kr. skulle kunna vara:

8:e nisan Jesus kommer till Betania sex dagar före högtiden, se Joh 12:1

9:e nisan Veckosabbat

10:e nisan Intåget i Jerusalem, se Mark 11:1-11

11:e nisan Nästa dag – fikonträdet förbannas, templet rensas, se Mark 11:12-19

12:e nisan
Morgon – fikonträdet har torkat, se Mark 11:20-25
Förmiddag – undervisning i templet, se Mark 11:27-12:44
Eftermiddag – profetiska ord på Olivberget, se Mark 13
Två dagar kvar till högtiden – planer på att döda Jesus, se Mark 14:1-2

13:e nisan
Kväll eller förmiddag – Jesus smörjs i Betania, se Mark 14:3-11
Eftermiddag – förberedelse för den sista måltiden, se Mark 14:12-16

14:e nisan
Kväll – den sista måltiden, Jesu gripande i Getsemane, se Mark 14:17-52
Natt – inför Stora rådet, se Mark 14:53-72
Gryning – inför Pilatus, se Mark 15:1-24
Tredje timmen – korsfästelsen, se Mark 15:25-32
Nionde timmen – Jesu död, se Mark 15:33-34
Pesach – ett lamm offras i templet, se 3 Mos 23:5; 2 Mos 12:1-29; 1 Kor 5:7

15:e nisan 1:a dagen i det osyrade brödets högtid, höghelig sabbat, se 1 Mos 23:6-8

16:e nisan 2:a dagen i det osyrade brödets högtid, veckosabbat

17:e nisan 3:e dagen i det osyrade brödets högtid, förstlingsfruktens högtid bikkurim
Gryning – graven är tom, se Mark 16:1-8; 3 Mos 23:9-14; 1 Kor 15:20

Det finns olika syn på om den sista måltiden är en traditionell påskmåltid den 15:e nisan, se Mark 14:12; Luk 22:7, eller intas kvällen före påsken den 14:e nisan, se Joh 13:1; Matt 26:17. Rubrikerna i Markus och Lukas följer dagarna 10:e – 17:e nisan.



10:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

När de närmade sig Jerusalem, och var vid Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2och sa till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit! 3Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: 'Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].' "
     4De gick i väg och hittade ett åsneföl bundet vid porten, ute vid gathörnet, och de löste det. 5Några av dem som stod i närheten frågade: "Vad gör ni, varför löser ni åsnefölet?" 6De [två lärjungarna] svarade som Jesus hade instruerat dem, och man lät dem gå. 7De förde åsnefölet till Jesus och lade sina yttermantlar på det, och han satte sig på det.

[På Bibelns tid i Mellanöstern symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus, som skriver för judiska läsare och ofta kopplar händelserna till profetiska förutsägelser, har även med en referens till Sakarja i sin redogörelse av intåget. "Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl", se Sak 9:9; Matt 21:4.]

Från Olivberget red Jesus ner mot Kidrondalen och in i templet.

8Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten.

[Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I Matt 21:8 står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i Joh 12:13 "palmkvistar".]

9De som gick före [i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se Joh 12:18] och de som följde honom [från Betfage och Betania] ropade [citerade från Ps 118:25-26]:
"Hosianna (Herre rädda oss)!
Välsignad (prisad) är han som kommer i Herrens namn!
10Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
Hosianna i höjden!"
11Jesus gick in i Jerusalem, in på tempelområdet, och studerade i detalj allt som försiggick där. [Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se Mark 11:15-16. Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent [och stadsportarna skulle snart stängas] så han gick [tillbaka] ut till Betania tillsammans med de tolv. [Marta, Maria och Lasarus bodde i Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte Jerusalem.]

11:e nisan (söndag kväll – måndag eftermiddag)

Ett fikonträd utan frukt

Ett fikonträd i Israel.

12Nästa dag när de kom från Betania [på väg in till Jerusalem] blev han hungrig. [Det var strax innan sextiden på morgonen, se Matt 21:18.] 13Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt]. 14[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sa: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta.

[Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]

Jesus rensar templet

Templet i Jerusalem bestod av flera olika avdelningar. En skiljemur separerade den inre delen som bara fick beträdas av judar. Den första delen i tempelbyggnaden kallades "kvinnornas förgård" där både judiska kvinnor och judiska män kunde offra i offerkistorna, se Mark 12:42. Innanför den, via Nikanorporten, låg männens förgård och de inre delarna av templet där endast prästerna fick tillträde.

15När de kom till Jerusalem, gick han in på tempelområdet och började driva ut dem som sålde och köpte i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna (stolarna) för dem som sålde duvor.

[Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se 5 Mos 14:26. När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se Luk 2:46. Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade till att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se Jes 56:7.]

16Han tillät inte heller att man bar varor (hushållsvaror) över tempelplatsen. [Många tog genvägen över tempelområdet mellan Jerusalem och Olivberget.] 17Han undervisade dem och sa:
"Står det inte skrivet [Jes 56:7]:
'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).'
Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' [Jer 7:11]."

[Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se Matt 21:13; Luk 19:46. Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.]
18Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning. 19När det blev kväll gick han [Jesus och lärjungarna] ut ur staden [till Betania].

12:e nisan (måndag kväll – tisdag eftermiddag)

Fikonträdet får illustrera andliga sanningar

Kidrondalen en tidig vårdag. Mitt på den östra muren kring tempelplatsen syns den igenmurade gyllene porten.

20När de gick förbi fikonträdet på morgonen [nästa dag, tisdag], såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21Petrus kom ihåg vad som skett och sa till honom: "Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade är [redan] förtorkat."

[Trädet hade dött direkt när Jesus talade till det i vers 14, men det tog viss tid för "bönesvaret" att bli helt manifesterat.]

22Jesus svarade dem:
"Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)!

[Ordagrant: "ha tro/trofasthet på/från Gud". Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: "Ha Guds tro/trofasthet!"]

23Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.

24[Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se vers 20-23.]

Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:13; 19:26] 25När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser)."

[Jesus undervisade ofta om bön, se Matt 6:10-15; 18:23-35; Luk 11:1-4; 18:1-14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]
26[De tidigaste manuskripten har inte med vers 26: "Men om ni inte förlåter så ska inte heller er Fader som är i himlen, förlåta era överträdelser." Jämför Matt 6:15.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel