"Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahvehs) påsk ¹¹den andra månaden [ijar – april/maj] på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [2 Mos 12:8], ¹²de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1-27]. ¹³Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och försummar (upphör) att fira påsken, den personen (själen) ska bli utrotat från (avhuggen från) sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahvehs) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
     ¹⁴Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahvehs) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."

¹⁵Och på den dagen som tabernaklet (hebr. mishkan) restes, täckte ett moln [Guds närvaro] tabernaklet – vittnesbördets tält – och från kvällen [ända] till morgonen var det över tabernaklet något som såg ut som eld. ¹⁶Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden), molnet täckte det [tabernaklet] och det som såg ut som eld på natten.

[Molnet och elden kan vara en referens till molnstoden och eldstoden som ledde israeliterna i ökenvandringen, se 2 Mos 14:20; 40:34-38. Det var en synlig bekräftelse på Guds närvaro och ledning.]

¹⁷[Följande sektion har en rytmisk karaktär med en återkommande refräng.]

Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då begav sig Israels söner iväg efter det, och på den plats där molnet stannade (bosatte sig – hebr. shachan), där slog Israels söner läger (hebr. chanah).

¹⁸[Refräng:]
På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) begav sig Israels söner iväg
och på Herrens (Jahvehs) tilltal slog de läger.

Så länge molnet stannade (bosatte sig) över tabernaklet slog de läger. ¹⁹Och när molnet dröjde över tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahvehs) åläggande [bud att inte vandra vidare] och bröt inte upp. ²⁰Ibland stannade molnet några dagar över tabernaklet.

[Refräng:] På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) stannade de i lägret
och enligt Herrens (Jahvehs) tilltal begav de sig iväg.

²¹Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp begav de sig iväg. ²²Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över tabernaklet och stannade (bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte, men när det togs upp bröt de upp.

²³[Refräng:]
På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) slog de läger
och på Herrens (Jahvehs) tilltal begav de sig iväg.

De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahvehs) åläggande på Herrens (Jahvehs) tilltal genom Moses hand.

Tillbaka upp

---

Ps 50:1-23

Psalm 50 – Sann tillbedjan

Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2-20. Gud värdesätter äkta tillbedjan framför tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.

Författare: Asaf

Struktur:

1. Introduktion, vers 1-6
2. En rätt tillbedjan, vers 7-15
3. En rätt livsstil, vers 16-21
4. Slutsats, vers 22-23

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73-83.]

Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahveh) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden],
    har talat och kallat (namngett) jorden
    från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden].

[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahveh är ovanlig, se även vers 14 och 22.]
²Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram (visat sig i glans),
     ³vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
    och runt omkring honom.
⁴Han kallar på himlarna däruppe
    och på jorden, till att döma sitt folk. [Himlarna och jorden är Guds vittnen när han dömer, se 5 Mos 32:1.]
⁵Samla mina heliga till mig,
    dem som har ingått förbund med mig genom ett offer.
⁶Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
    för Gud (Elohim) själv är domare.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁷[Vers 7-15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
    Israel och jag ska vittna mot dig.
    Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
⁸Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
    dina brännoffer är ständigt inför mig.
⁹Jag har inget behov av en tjur från ditt hus,
    eller boskap från din fålla.
¹⁰Alla skogens djur är mina,
    boskapen på tusen kullar.
    [Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.]
¹¹Jag känner alla bergets fåglar
    och fältets vilda djur är mina.
¹²Om jag blev hungrig, skulle jag inte säga det till dig [Israel],
    världen tillhör mig och allt som finns i den. [Ps 24:1; 89:12]
¹³Äter jag tjurars kött
    eller dricker jag getters blod?
¹⁴Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim) [3 Mos 7:11-18]
    och uppfyll dina löften till den Högste (Elion).
¹⁵Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
    jag ska befria dig och du ska ära mig.

¹⁶[Vers 16-23 riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
    "Vad gör du (vad har du för dig)?
    Räknar (återger) du mina förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och tar mitt förbund i din mun?
    [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
¹⁷Du hatar tillrättavisning
    och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
¹⁸När du ser en tjuv är du belåten med honom,
    och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
¹⁹Du har öppnat din mun för ondska,
    och din tunga främjar svek och bedrägeri.
²⁰Du sitter och talar mot din broder,
    skvallrar om din egen mors son.
²¹Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
    Du tänker att jag är likadan som du,
    men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.

²²Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
    annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
²³Ett lovets offer ärar mig,
    och till den som styr sina steg rätt
    ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."

Tillbaka upp

---

Ords 10:29-30

²⁹Herrens (Jahvehs) vägar är ett värn (en tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning) för de ärliga (de som har integritet),
    men är undergång (olycka, skräck) för syndarna (för dem som har som livsstil att planera och utföra ondska).
³⁰Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro],
    men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.

Tillbaka upp

---

Mark 13:14-37

Vedermödan
¹⁴"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse' [som profeten Daniel, se Matt 14:15, omnämner i Dan 9:27], stå (ställa sig, träda fram) där det inte ska vara [i Jerusalems tempel] – må den som läser detta förstå detta – då ska de som är i Judeen fly till bergen. ¹⁵Den som är på taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset, ¹⁶och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka och hämta sin mantel. ¹⁷Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar i den tiden. ¹⁸Be att det inte sker på vintern. ¹⁹För då ska det bli 'en stor vedermöda' (en stor nöd, lidande och betryck), vars like inte har funnits från den tid då Gud skapade världen till denna dag, och inte heller kommer att förekomma igen. ²⁰Om inte de dagarna förkortades skulle inget kött (gr. sarx) [ingen människa; inget levande] stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] har han förkortat de dagarna.

²¹Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte. ²²För falska messiasgestalter [frälsare] och falska profeter ska träda fram och utföra tecken [mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann] och under (som väcker förundran) för att om möjligt vilseleda även de utvalda. ²³Var ständigt på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg."

Människosonens ankomst

²⁴[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.]

"Men i de dagarna, efter denna vedermöda [på en gång efter den, se Matt 24:29]

'ska solen förmörkas
    och månen inte längre lysa. [Citat från Jes 13:10; 24:23; Hes 32:7-8; Joel 2:10 m.fl. om Guds dom över världen.]
²⁵Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4; Upp 6:13]
    och himlens krafter ska skakas.'

²⁶Då ska man få se Människosonen komma på himlens moln med stor (kunglig) makt och härlighet (majestät). ²⁷Han ska då sända ut sina änglar. De ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta (mest avlägsna) gräns till himlens yttersta gräns." [Upp 14:14-20]

När kommer Jesus tillbaka? – Ni kan veta ungefär

I mars börjar fikonträden knoppas i Israel och bladen slår ut.

²⁸"Från fikonträdet kan ni lära er följande liknelse (jämförelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.

[Runt Medelhavet är de flesta träd gröna året om, förutom fikonträdet som fäller löven på hösten. Under våren stiger saven i grenarna och bladen knoppas. Det betyder att sommaren inte är långt borta.]

²⁹På samma sätt, när ni ser allt detta hända [alla dessa tecken beskrivna i detta kapitel] kan ni veta att han är nära, att han står precis vid dörrarna [redo att komma]. [Här är dörrar i plural. Det kan syfta på en dubbeldörr eller att hans ankomst är ett skeende i flera steg.] ³⁰Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå (dö) förrän allt detta händer. ³¹Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste ha upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se Jer 31:35-37.]

När kommer Jesus tillbaka? – Ingen vet exakt, så var vakna!
³²"Men vad gäller den [exakta] dagen eller timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen – ingen utom Fadern. ³³Var ständigt på er vakt, vaka (var redo, beredd); för ni vet inte när tiden är inne.

³⁴Det blir som när en man [redan] har rest bort. Han lämnade sitt hus och gav sina slavar fullmakt, var och en med sin uppgift, och portvakten befallde han att ständigt vaka (vara alert och vaksam). ³⁵Vaka därför, för ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. ³⁶Annars kan han komma plötsligt och finna att ni sover. ³⁷Vad jag säger till er säger jag till alla: Vaka (var uppmärksamma, aktiva, alerta)!"

Tillbaka upp