Så förkunnar (säger, proklamerar) David, Jishajs son,
    så förkunnar (säger, proklamerar) den man som blev högt upphöjd,
Jakobs Guds smorde,
    Israels psalmist (lovsångsledare, sång ackompanjerad med instrumental musik).

²Herrens (Jahvehs) Ande talade genom mig
    och hans ord (hebr. milah) var på (kom över till) min tunga.
³Israels Gud (Elohim) sa,
    Israels klippa talade till mig:
"Den som råder över människor ska vara rättfärdig,
    den som råder i gudsfruktan,
⁴och som morgonljuset när solen går upp, en morgon utan moln, som när klart ljus lyser efter regn, som det skira gräset spirar ur jorden." [Vers 3 och 4 går att skriva både i presens och futurum.]

⁵För är inte mitt hus grundat med Herren (Jahveh)
    som ett evigt förbund som han har med mig,
    god ordning i allt och tryggt (omgärdat)
för hela min frälsning och alla mina önskningar,
    ska han inte låta det växa?
⁶Men de illasinnade (tomma, helt onda; "ondskans hantlangare" – hebr. belijaal) är som törne [i ett fält] – alla är borttagna (bortkastade, bortrensade),
    man kan inte ta i dem med handen,
⁷utan den man som rör dem måste vara rustad
    med järn och ett spjutskaft,
och de ska fullständigt förbrännas
    med eld på sin plats (där de ligger).

⁸[Denna uppräkning beskriver de närmsta männen kring David. Först nämns de tre närmaste följt av en grupp av 30 män. Den sista listan innehåller några fler, men det beror på att även fallna hjältar räknas upp, se 2 Sam 23:39.]

Detta är namnen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän).

Den förste – Joshev-Bashevet

Joshev-Bashevet [betyder "vilar i vila"], en tachmonit, den främste av kämparna. Det samma var Adino, etsniten, som svängde sitt spjut över 800 slagna på en gång. [1 Krön 11:11] [Han rapporterade direkt till David.]

Den andre – Elazar
⁹Och efter honom [nummer två] var Elazar, Dodos son, son till en achochit, en av de tre mäktiga männen med David, när de riskerade sina liv mot filistéerna som hade samlats till strid och Israels män hade gått därifrån, ¹⁰han stod fast och slog filistéerna tills hans hand var trött och fastnade i svärdet, och Herren (Jahveh) gav en stor seger den dagen, och folket återvände efter honom för att plundra de slagna.

Den tredje – Shamma
¹¹Och efter honom [som tredje man] var Shamma, Agas son, harariten. Och filistéerna var samlade vid Lechi [eller "som en trupp"] och där var fältet fullt av linser, och folket flydde från filistéerna. ¹²Men han stod mitt på fältet och försvarade det och slog filistéerna och Herren (Jahveh) gav en stor seger.

Tre andra ledare – modig bravad
¹³En gång under skördetiden [på försommaren då det är varmt och torrt] gick 3 av de 30 ledarna ner [från bergen i Juda] och kom till David vid Adullams grotta [26 km sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1], och filistéernas armé hade slagit läger i Refaims dal. [Exakt plats är inte känt, men strax sydväst om Adullam.] ¹⁴Och David var i borgen (fästningen – hebr. matsodah) [i närheten av Adullam] och filistéernas armé var då i Betlehem. ¹⁵Och David längtade och sa: "Vem kan ge mig vatten att dricka från Betlehems källa som är vid porten?" ¹⁶Och tre mäktiga män bröt sig förbi filistéernas armé och drog upp vatten ur Betlehems källa, som var vid porten, och tog det till David. Men han ville inte dricka av det utan hällde ut det till Herren (Jahveh) [som ett dryckesoffer, se 4 Mos 28:7]. ¹⁷Och han sa: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahveh) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de 3 mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).

[Blod liknas vid liv i 1 Mos 9:4 och att dricka/äta blod är förbjudet i 3 Mos 17:14. David jämställde vattnet från källan med dessa tre mäns blod, eftersom de riskerat sina liv för att hämta det. Men deras bragd var inte lönlös, David uppfyllde 5 Mos 12:16 genom att hälla ut vattnet på marken.]

Avishaj
¹⁸Och Avishaj, Joavs bror, Tserojahs son, var ledare för de tre andra [vers 13]. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre. ¹⁹Han var mest ärbar av de tre, därför var han deras ledare, men han tillhörde inte de tre första.

Benajaho
²⁰Och Benajaho, Jehojadas son, son till en krigare från Kavtsel, som hade gjort mäktiga dåd, han slog Moabs två lejon (berömda hjältar) och han gick ner och slog ett lejon i brunnen (cisternen) under snötiden (vintern). ²¹Och han slog en egyptier, en ansenlig man, och egyptiern hade ett spjut i sin hand, men han gick ner till honom med en käpp och slog spjutet ur egyptierns hand och slog honom med hans eget spjut. ²²Dessa ting gjorde Benajaho, Jehojadas son och hade ett namn bland de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever). ²³Han var mer ärbar än de 30 men tillhörde inte de tre första. Och David satte honom över sin vaktstyrka.

De 30
²⁴[Denna lista räknar upp åtminstone 30 personer, det beror lite på hur personerna i vers 32-33 ska presenteras. Uppräkningen börjar och slutar med individer som dött på slagfältet. Att dessa fallna hjältar inkluderas indikerar att antalet av "de 30" varierade under olika tider av Davids styre.]

Asahel, Joavs bror,
    var en av de 30.
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
²⁵Shamma, chorditen,
Eliqa, chorditen,
²⁶Chelets, paltiten,
Ira, Iqesh son, tekoiten,
²⁷Aviezer, anatotiten,
Mevunaj, chushatiten,
²⁸Tsalmon, achochiten,
Maharaj, netofatiten,
²⁹Chelev, Baanas son, netofatiten,
Itaj, Rivis son från Giva [Sauls hemstad], av Benjamins söner.
³⁰Benajaho, en piratonit,
Hidaj från Nachal-Gaash,
³¹Avialvon, arvatiten,
Azmavet, barchumiten
³²Eljachba, shaalvoniten, av Jashens söner,
Jonatan, ³³Shamma, harariten,
Achiam, Sharars son, arariten,
³⁴Elifelet, maachatitens, Achasbais son,
Eliam, Achitofels son, giloniten,
³⁵Chetsraj, karmeliten,
Paaraj, arbiten,
³⁶Jigal, Natans son, från Tsova,
Bani, gaditen,
³⁷Tseleq, ammoniten,
Nacharaj, berotiten, vapenbärare till Joav, Tserujas son,
³⁸Ira, jitriten,
Garev, jitriten,
³⁹Orija, hettiten.
Alla 37 [inklusive de som dött].

Tillbaka upp

---

Joh 3:22-4:3

Johannes Döparen upphöjer Jesus

Jesus och lärjungarna vandrar i Judéen efter påskfirandet i Jerusalem. Johannes Döparen fortsätter att döpa i trakten kring Ainon.

²²[Jesus och lärjungarna har varit i Jerusalem under påsken, se Joh 2:23. I föregående stycke beskrevs mötet med Nikodemus som skedde där, se vers 1-21. Efter påsken vandrar Jesus och lärjungarna runt i Judeen.]

Sedan gick Jesus och hans lärjungar till den judiska landsbygden [Judeen], där han blev kvar (tillbringade tid) med dem och döpte. ²³Johannes [Döparen] döpte också i Ainon, nära Salim [halvvägs mellan Galileen och Döda havet], för där fanns mycket vatten. Människor kom ständigt dit för att döpa sig. ²⁴Johannes hade nämligen ännu inte blivit kastad i fängelse. [Matt 14:3-4; Mark 1:14; Luk 3:19-20]
     ²⁵Nu (därför) uppstod en diskussion mellan Johannes lärjungar och en jude om den ceremoniella reningen. ²⁶De kom till Johannes och sa: "Rabbi, mannen som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla flockas kring honom."

²⁷Johannes [Döparen] svarade: "En människa kan inte ta emot någonting, om det inte ges honom från himlen. ²⁸Ni kan själva intyga att jag har sagt, jag är inte den Smorde (Messias), men jag är sänd framför (före, som en banbrytare för) honom. ²⁹Den som har bruden är brudgummen, men brudgummens vän [Johannes Döparen] som står där och hör honom, gläder sig stort (ordagrant 'med lycka') när han hör brudgummens röst. Detta är min glädje som nu har blivit fulländad. ³⁰Det är nödvändigt att han måste bli större (viktigare, växa sig stor), medan jag blir mindre."

Ett mikveh-bad från Jesu tid nära tempelplatsens södra ingång. Besökaren gick ned längs med ena kanten, doppade sig helt och gick sedan upp på den andra sidan. I bakgrunden syns den sydligaste delen av Västra muren.

³¹[Den sista delen, vers 31-36, kan vara en fortsättning på Johannes Döparens svar eller en sammanfattande kommentar av evangelisten med slutsatserna från berättelserna om Nikodemus och Johannes Döparen.]

Han som kommer från ovan är över alla (är störst, har högsta rang), den som kommer från jorden tillhör jorden, och talar från jorden (talar från ett världsligt perspektiv, i jordiska termer). Han som är från himlen är över alla. ³²Vad han har sett och hört vittnar han om, ändå tar ingen emot vad han säger (hans vittnesbörd). [Människor i allmänhet förkastade Jesu budskap.] ³³Men den som tar emot hans vittnesbörd bekräftar att Gud är sann (älskar sanningen och talar alltid sanning, kan inte ljuga). ³⁴För den som Gud har sänt talar ord från Gud [gr. rhema, specifika ord levandegjorda av den helige Ande], Gud ger inte honom sin Ande i ett begränsat mått [utan överflödande, obegränsat].
     ³⁵Fadern älskar Sonen och har gett allt i hans hand (auktoritet). ³⁶Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller) att se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.

Jesus lämnar Judeen

Det romerska vägnätet var väl utbyggt under Jesu tid. Judar valde ofta att gå den längre vägen via Jordandalen för att undvika att passera Samarien när man vandrade mellan Jerusalem och Galileen.

¹När Herren [Jesus] nu fick reda på (blev medveten om) att fariséerna hade hört [nåtts av nyheten] att han vann och döpte fler lärjungar än Johannes [Döparen] – ²men det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar – ³lämnade han Judeen och återvände till Galileen.

Tillbaka upp