Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 16/7

Esr 10, Rom 2:25-3:8

Esr 10

Folket bekänner sin synd
1Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus, samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn, omkring honom. Också folket grät mycket bittert. 2Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner, svarade och sa till Esra: "Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp (hebr. miqveh) för Israel i denna sak. [Messias är Israels hopp om rening och frälsning, se 3 Mos 11:36; Jer 14:8.] 3Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonais) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna). 4Res dig upp, för denna sak angår (tillhör) dig, och vi är med dig, var frimodig och gör det."

5Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed. 6Sedan reste sig Esra upp från platsen framför Guds hus och gick in i kammaren som tillhörde Jehochanan, son till Eljashiv, och när han kom dit in åt han inget bröd och drack inget vatten, för han sörjde på grund av trolösheten hos de landsflyktiga.

7En förordning skickades runt i Juda och Jerusalem till alla de landsflyktigas söner att de skulle församla sig i Jerusalem. 8Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling (inte längre få räknas som en israelit).

9Inom de tre dagarna samlades alla Judas och Benjamins män i Jerusalem. Det var den 20:e dagen i den 9:e månaden [kislev – nov/dec; då regnperioden har börjat i Israel], och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. 10Och Esra, prästen, stod upp och sa till dem: "Ni har varit trolösa (brutit tron) och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld. 11Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), och gör hans vilja, och avskilj er från folket i landet och från de främmande kvinnorna."

12Då svarade hela församlingen och sa med hög (ljudlig) röst: "Det som du har sagt, det ska vi göra. 13Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak. 14Låt nu våra furstar (ledare) stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende." 15Bara Jonatan, son till Asahel och Jachzeja, son till Tiqva, stod upp emot detta förslag och Meshullam och Shabbetaj, leviterna, hjälpte dem.

16Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus"), var och en av dem avskild med sitt namn, satte sig ner den första dagen i den 10:e månaden [tevet – dec/jan] och granskade ärendet. 17Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden [nisan som infaller i mars/april]. [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]

De som gift sig med främmande kvinnor
18Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor:
Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja. 19Och de gav sin hand (handslag) på att de skulle förskjuta sina fruar och vara skyldiga. De offrade en bagge från flocken för sin skuld.

20Och från Immers söner: Chanani och Zevadja.

21Och från Charims söner: Maaseja och Elia och Shemaja och Jechiel och Ussia (hebr. Uzzijaho).

22Och från Pashchors söner: Eljoejnaj, Maaseja, Ismael (hebr. Jishmael), Natanael, Jozavad och Elasa.

23Och från leviterna: Jozavad och Shimei och Kelaja, det är samma som Kelita, Petachja, Jehoda och Eliezer.

24Och från sångarna: Eljashiv, och från dörrvaktarna: Shallom och Telem och Ori.

25Och från Israel, av Paroshs söner, Rameja och Izzija och Malkkija och Mijamin och Elazar och Malkkija och Benajaho.

26Och från Elams söner: Mattanja, Sakarja (hebr. Zecharjaho) och Jechiel och Aveddi och Jeremot och Elia.

27Och från Zattos söner: Eljoejnaj, Eljashiv, Mattanja, och Jeremot och Zavad och Aziza.

28Och från Bevajs söner: Jehochanan, Chananja, Zabbaj, Atlaj.

29Och från Banis söner: Meshullam, Malloch och Adaja, Jashov och Sheal och Ramot.

30Och från Pachat-Moabs söner: Adna och Chelal, Benajaho, Maaseja, Mattanja, Betsalel och Binnoj och Manasse (hebr. Menasheh).

31Och från Charims söner: Eliezer, Ishija, Malkkija, Shemaja, Simeon, 32Benjamin, Malloch, Shemarja.

33Från Chashums söner: Mattenaj, Mattatta, Zavad, Elifelet, Jeremaj, Manasse (hebr. Menasheh), Shimei.

34Från Banis söner: Maadaj, Amram och Oel, 35Benajaho, Bedeja, Keloho, 36Vanja, Meremot, Eljashiv, 37Mattanja, Mattenaj och Jaasaj, 38Bani, Binnoj, Shimei, 39Shelemja, Natan, Adaja, 40Machnadvaj, Shashaj, Sharaj, 41Azarel, Shelemjaho, Shemarja, 42Shallom, Amarja och Josef.

43Från Nevos söner: Jiel, Mattitja, Zavad, Zevina, Jaddaj och Joel, Benajaho.
44Alla dessa hade tagit främmande fruar och en del hade söner (barn) med dem.

Rom 2:25-3:8

25Omskärelsen är till nytta om du håller lagen, men om du vanemässigt bryter (överträder) lagen, har du trots din omskärelse blivit oomskuren. [Omskärelsen av pojkar var det yttre tecknet som särskilde det judiska folket, se 1 Mos 17:10-14.] 26Om nu en oomskuren håller lagen (vördar och uppfyller lagens krav), ska han då inte räknas som omskuren? 27[Jo!] Den man som av naturen inte är omskuren, men ändå fullgör lagen, han ska döma dig [du jude] som trots att du har Skriftens bokstav och omskärelsen ändå vanemässigt överträder lagen.

28Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen. 29Jude är man i sitt inre (det fördolda), och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.

[Paulus undervisning om omskärelsen av judiska män kan också appliceras på det kristna dopet. Båda dessa är yttre tecken, som är viktiga och har sin plats, men som i sig själva inte har någon frälsande kraft.]

Har judarna någon fördel?
1[Utifrån vad Paulus skrivit i föregående kapitel väcks frågor som utmanar Guds integritet. Om omskärelsen nu inte spelar någon roll, varför har då Gud utvalt Israel och gett dem omskärelsen som ett tecken på sitt förbund?]

Vilken fördel har då juden [jämfört med andra folkslag]?
Vilken nytta har omskärelsen?

2Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.

[Genom årtusenden har judar bevarat och förvaltat Skriften. Alla Bibelns fyrtio författare var judar, den ende som är omdiskuterad är Lukas som möjligtvis inte var jude.]

Är Gud trofast?
3Vad betyder det om några inte trodde (inte var trofasta – gr. apisteo)?
Kan deras otro (oförmåga att uppfylla sin del av förbundets löften – gr. apistia) upphäva Guds trofasthet (gr. apistis)?

[Det grekiska ordet apistia kan både betyda otro, där man vägrar att tro, och att man inte är trogen sina löften. Kan man lita på Guds trofasthet om nu judarna, som är hans egendomsfolk, inte ser att Jesus uppfyller Gamla testamentets profetior? Är Gud inte trofast, bara för att hans folk inte varit trofasta och uppfyllt sin del i förbundet? Dessa båda nyanser är nära relaterade, och Paulus kan syfta på båda när han ställer den retoriska frågan om judarnas misslyckande skulle upphäva Guds trofasthet.]

4Absolut inte!

Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet [Ps 51:6]:
För att du ska få rätt i dina ord
    och vinna när man går till rätta med dig (när du dömer).
Är det rätt av Gud att döma judarna?
5Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se Rom 1:18]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt.

[Paulus frågar sig retoriskt om det judiska folkets felsteg nu hjälpte att visa på Guds rättfärdighet, skulle det då inte vara orättfärdigt av Gud att döma synden?]

6Absolut inte!

Hur skulle då Gud kunna döma världen?

7Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? 8Om det vore så, skulle vi säga så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)